Vad i helvete har dom för sig i banken efter tre

En annan gammal fin Helmer Bryd-dänga.

”Va i helvete har dom för sig i banken efter tre
Gör dom kanske nåt som allmänheten inte borde se
Sitter dom och stoppar pengar i sin egen portmonnä
Vad i helvete har dom för sig in i banken efter tre”

Redan för 41 år sedan var Helmer Bryd and His Eminent Five Quartet inne på rätt spår. Vi borde ha gått till botten med Helmers frågor redan då. Idag är det inte samma mysterium. Det har ramlat ner mycket pengar i de egna portmonnäerna.

I går på TV4 lanserade Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi, en USA-modell. Engångsutbetalning för att få igång konsumtionen. Fast Anders Borg som ligger i ständig beredskap verkar inte ha någon alls för just detta förslag. Annars har jag en del tips på sådana som definitivt behöver få igång konsumtionen.

1. Ett exempel kommer från en kommentar till min blogg igår. Det dystra räkneexemplet såg ut så här:
Studiemedel: 7459kr/mån
Hyra: 4700/mån (1 rum)
Kurslitteratur ca 1000kr/mån
= 1759 kr/mån att leva på
Drar man bort mat 1000kr och busskort 550:- återstår 209kr till kläder, telefon, el, bredband. Det kan man med bästa vilja i världen inte kalla konsumtion.

2. Ett annat: Landets hyresgäster betalar ca 100 miljarder i hyra varje år. Höjer man hyran med 1 procent får hyresgästerna 1 miljard mindre att handla för, 2 procent ger 2 miljarder osv. Vill man få igång konsumtionen så ska man inte minska köpkraften med flera miljarder för hyresgästerna.

Här finns utrymme för kreativa förslag från regeringens rådgivare Lars Calmfors om hur man bättrar på studenters och hyresgästers ekonomi.

Chockhyror

Chockhyror är ett vanligt rubrikord. Hyran kan vara rätt så chockerande i verkliga livet också. Det beror uteslutande på vem som ska betala. Vissa skulle inte känna en enda chockvåg om hyrorna drog iväg, medan många sover dåligt på nätterna vid blotta tanken på att det kan bli ännu dyrare.

Årets hyresförhandlingar pågår mitt i brinnande kris, stigande arbetslöshet och illavarslande tillväxtprognoser. Kollar man de yrkanden som kommit in hittills ligger alla, med några få undantag, högre än förra årets, i väldigt många fall betydligt högre. Flera ligger chockerande högt.

Singlar, pensionärer och ensamstående föräldrar med barn bor ofta i hyresrätt. Inte sällan har de en ansträngd ekonomi varför Hyresgästföreningen befarar att många inte kommer att ha råd att bo kvar om hyreshöjningen blir för stor, skriver E24. E24 har också frågat läsarna: "Har du råd att bo kvar om hyran höjs?". Av de 4 934 personer som besvarade frågan på nätet angav 37 procent att de inte har råd med någon hyreshöjning över huvud taget medan 18 procent säger sig klara en hyreshöjning med maximalt 3 procent.

I dessa tider när räddningspaketen duggar tätt så gäller det att se till att rädda det som räddas kan också för de enskilda hyresgästerna. Nu är det viktigt att bruksvärdessystemet och hyresförhandlingssystemet som stått pall för så många kriser och påfrestningar under 40 år visar att det håller även för denna kris.

Marknadsmekanismerna satta ur spel

Storsäljande böcker ska bli dyrare berättar Svenska Dagbladet idag. Hoppsan, det ska väl vara tvärtom. Varje gång jag debatterar hyror ska det i alla fall vara tvärtom. Där är det alltid någon som säger att om man bara såg på bostäder som om det vore vilken vara som helst, exempelvis mjölk, så skulle det byggas som aldrig förr.

Den stora efterfrågan på hyresrätter skulle automatiskt leda till att hyresrätter växte som svampar ur jorden, priset skulle därmed sjunka och människor skulle få tak över huvudet. Om man bara tog bort bruksvärdessystemet och hyrestaket så skulle hyresrätten gå en ny vår till mötes.

Nu kan det ju verka lite knasigt att ta just mjölk som exempel eftersom EU:s jordbrukspolitik med tillhörande subventioner är omfattande och avgör både tillgång och pris. Den som därför hade tänkt ersätta mjölkjämförelsen med bokjämförelse får nu se sig om efter något annat. Men det kommer inte att bli en enkel match, marknadens mest grundläggande teori om tillgång och efterfrågan verkar vara satt ur spel i de flesta sammanhang. Marknaden lever inte i någon liten egen bubbla, även om man kan tro det i dessa dagar, utan är beroende av hur produktionsförutsättningarna för deras varor ser ut. Skatter, avgifter, taxor, löner, materialpriser, konkurrenssituation m.m. är avgörande för vad vi till slut får hosta upp för att få det vi vill ha.

Förut hade böcker högre moms än dansband. Då blev det liv i luckan och politikerna ingrep och jämställde böcker med dansband. Folk köpte därefter böcker som aldrig förr, Internethandeln tog sig, konkurrensen ökade och priset sjönk. Nu ingriper den marknad som borde jubla och höjer priset. I likhet med många andra branscher verkar också bokbranschen tycka om konkurrens bara som teoribildning. Om ökad konkurrens påverkar det priset neråt gäller det att slå till bromsarna. Så fungerar det i byggbranschen också. Marknaden har ett svårbegripligt förhållande till de grundläggande marknadsmekanismerna.

En miljonpremie i kristider

Ingenting är längre som förut, alla gamla sanningar är slut. Omprövningens tid har nått varenda morgonsoffa och spalterna är sprängfyllda med kris. Man upptäcker att man som alla andra lagt 90-talskrisen till handlingarna och låtit den ligga där tills den förbleknat. Nu krävs det kristalanger igen när bostadsbolagen kommer med sina krav på hyreshöjningar. Det blir inga enkla saker. Ovanpå hyresförhandlingarna svävar dessutom utredningen om "EU, allmännyttan och hyrorna" som ett mörkt moln som när som helst kan börja mullra olycksbådande.



Jag är i Glasriket. Där har man haft en och annan kris att ta sig igenom. glasblåsarna uppträder för turisterna, serverar hyttsill och visar hur man gjorde när det begav sig. Men eftersom det inte räcker med att blåsa glas längre så kan man shoppa också. Alla dessa köpcentrum som växt som svampar ur marken är kommen ur en tid när shoppa var en populär fritidssysselsättning. Kombinationen shoppa och blås låter som ett nytt krisfall.

Idag ska jag till ett miljonprogramsområde i Karlskrona. I alla landets miljonprogramsområden skulle man kunna utnyttja krisläget och göra en krisomvandling. Där finns det stora behov av upprustningsinsatser. Folk behöver jobb och det finns saker att uträtta. De är dessutom på riktigt. Kan man ha en miljöbilspremie kan man väl ha en miljonpremie för insatser i miljonprogrammet. Nu krävs det smörjmedel i samhällsekonomin. Så vad väntar vi på?

Är det verkligen jag som ska ändra mig?

Jag är hyresgäst. Jag äger ingen lägenhet. Ändå blir alltid inbjuden när det ska talas om ägarlägenheter. Skälet till min närvaro är förstås att de inte alls vill tala om hur det är att äga en ägarlägenhet. De vill tala om att hyra ut ägarlägenheter. För de, häromdagen var det Veidekke Bostad, tycker nämligen att det är så bra med hyresrätter. Därför vill de bygga ägarlägenheter. Man skulle ju kunna få för sig att det vore mera naturligt för dem som gillar hyresrätter att de byggde just hyresrätter. Fast så enkelt får man inte göra det för sig.

För det handlar inte om en plötsligt påkommen omsorg om människor som vill hyra sin bostad. Det handlar om den vanliga omsorgen om dem som vill hitta investeringsobjekt.

”En ägarlägenhet skiljer sig inte markant från en bostadsrätt förutom på en punkt, den kan hyras ut i andra hand utan att det krävs samtycke från en förening, vilket är fallet med en bostadsrätt. Detta faktum skulle, menar Mats Wilhelmsson, docent i fastighetsekonomi på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm, kunna friställa andrahandslägenheter".

"Det här förslaget öppnar upp för privatpersoner att investera i fastigheter istället för till exempel fonder då det gör det lättare för dem att sedan hyra ut lägenheten i andra hand", säger han vidare till E24.

Han ser inga direkta baksidor med förslaget, ”såvida man inte har något emot äganderätt”. Man ser förstås aldrig några baksidor om man aldrig bemödar sig att se det från hyresgästens horisont. Man behöver väl inte ha något emot äganderätt för att man vill hyra på riktigt.

Ägarlägenhetsförespråkarna har annars tre huvudargument. De tycker att det ökar mångfalden, man ska inte bara kunna hyra i första hand utan också i andrahand, det finns i andra länder och man måste väl kunna pröva något nytt någon gång.

Idag när allt framstår i ett annat sken kan man läsa om hur det går i de andra länderna. Prisfall slår mot amatörhyresvärdar är exempelvis rubriken i Dagens industri. Att köpa bostäder för att hyra ut har varit ett fenomen som har blomstrat i Storbritannien sedan mitten av 1990-talet då termen buy to let började användas och speciella lån introducerades. Med bostadspriser som steg år efter år blev följden en explosionsartad tillväxt. Många buy to let-investerare går nu en tuff framtid till mötes. Bostadspriserna i Storbritannien har fallit med 15 procent sedan 2007 och väntas falla med 35 procent innan botten är nådd. Antalet affärer är bara en tredjedel så många som under toppmånaderna, och två miljoner britter väntas snart ha större lån än vad de får tillbaka för bostäderna vid en försäljning, står det att läsa i Dagens industri.

Fastighetsprofessorn Stellan Lundström är ofta moderator på de debatter där jag panelar. Denna gång inledde han med att säga: "Kanske är det tio gånger vi har varit på debatter om ägarlägenheter, det ska bli kul att se om Barbro Engman har ändrat sig".

Jag vill inte verka stöddig på något vis men är det verkligen jag som ska ändra mig?

********

Daniel Liljeberg, politiskt sakkunnig hos Mats Odell, är felciterad i Hem & Hyra. Eftersom jag hängde på de citaten så blev det dubbelfel.

– För att öka intresset för hyresrätten ska vi plocka bland förslagen i utredningen ”EU, allmännyttan och hyrorna”, citerade jag fel. Jag skulle aldrig använda ordet "plocka", säger Daniel. Vad jag sa var att mellan SKLs, Sabos remissvar och utredningen så finns av allt att döma ingredienser för en bra lösning

Regeringen vill inte att bostadsrätterna ska öka så mycket mer nu skrev jag. Fel, det vill de visst. Jag skulle aldrig säga att regeringen inte vill att bostadsrätten ska öka i absoluta tal, säger Daniel Liljeberg.

Alla är lika inför krisen

Om ni skulle var lagda åt det hållet att ni gärna vill sticka ut från mängden, så vet jag precis hur ni ska göra. Man sätter på sig kjol och röd tröja, och så går man på konferens om bofinansiering. Alla andra där kommer att ha grå, blå eller gråblå kostymer.

För att inte framstå som orättvis och onyanserad så vill jag nämna att Tobias på jagvillhabostad.nu hade jeans och väldigt färgrika skor och en man framför mig hade en svagt rutig skjorta. Jag såg också en som hade jeans, men det visade sig vara mannen som skötte mikrofonerna. Även de ytterligt få kvinnor som satt i publiken hade grå eller svarta kavajer. Det som gör mig bekymrad är inte att de ser likadana ut allihop, jag förstår att det är svårt att motstå det hårda grupptrycket, utan det är att de agerar likadant.

Under den tid den finansiella krisen växer till sig agerar nämligen alla rationellt och lika. Ingen ser krisen komma, sa Tom Kärrlander, fil lic i ekonomisk historia, för då skulle det inte vara någon kris. Den utlösande faktorn är nämligen oförutsägbar och så har det alltid varit, sa han och drog snabbt igenom 300 år av ständigt återkommande finansiella kriser. De heter sådana saker som Tulpankrisen och Strypkrisen. Eller så är det krascher av olika slag, såsom Kreugerkraschen.

Det är en dramatik i kriserna som i den värsta deckare. Krisen följer ett dramaturgiskt mönster: Först kommer en låneexpension; sedan kommer den oförutsägbara utlösande faktorn; därefter sker allt ultrasnabbt, överraskande och hotfullt.

Det är efter detta folk sitter hemma och svettas över räntehöjningar, varsel och annat elände och förbannar sin dumhet. Hur kunde de tro att räntor bara skulle sjunka, bostadsrättspriser bara gå upp, inflationen bara vara låg och jobben bara vara säkra. Ja, inte vet jag och uppenbarligen ingen annan heller.

Kriståliga hyresrätten

Du medverkar 14.05-14.50 i en panel på temat: "Behövs nya upplåtelseformer för en fungerande bostadsmarknad?" Debatten leds av moderator professor Stellan Lundström.

Det är idag det. SparbanksAkademin har ett sedan länge planerat heldagsseminarium. Ambitionen är att seminariet ska utgöra en arena för samtal kring kriser och potential i marknaden för boende och bofinansiering. Därvidlag är programmakarna rätt på, kriser och eventuell potential i marknaden är väl ett ämne som inte gått ur tiden direkt sedan programmet skrevs utan tvärtom gjort en dundrade entré i alla debattforum som går att uppbåda.

Fast ämnet i just den panel där jag ska sitta känns lite off i dessa tider när det kärvar ordentligt för de upplåtelseformer vi redan har. Hyreshusbyggandet är halverat, bostadsrätterna störtdyker och villabyggandet är för lågt.

Jag kommer att svara nej, det behövs inga nya upplåtelseformer för en fungerande bostadsmarknad. Fast jag vet att jag ger mina belackare chansen att oja sig över att Hyresgästföreningen aldrig kan vara för saker och ting. Jag tar den risken. De som varit för allting hela tiden har det inte så lätt i dessa dagar när det hela har kraschlandat och analysen av den svarta lådan visar att en och annan reflektion inte hade varit i vägen.

Hem & Hyra hade igår rubriken: Hyresrätten enda ljuset i bostadsmörkret. Jag håller mig till den. Stellan Lundströms kollega på KTH, Hans Lind, säger till tidningen att vid den förra ekonomiska krisen ökade intresset för hyresrätter, på bostadsrätternas bekostnad. Folk ville undvika kapitalrisker, och hyreslägenheterna fick en renässans.

Jo men visst, så ser det ut att bli denna gång också. Lind kan tänka sig att byggprojekt avsedda för bostadsrätter nu görs om till hyresfastigheter. Hyresrätten är en kristålig boendeform. Hyressättningssystemet är också kristtåligt och långsiktigt så hyresrätten har pallat med många kriser.

- Regeringen vill inte att bostadsrätterna ska öka så mycket mer nu, meddelade Daniel Liljeberg, politisk sakkunnig hos Mats Odell. Men så tillägger han:

- För att öka intresset för hyresrätten ska vi plocka bland förslagen i utredningen ”EU, allmännyttan och hyrorna”. Regeringens ambition är att komma med förslag till riksdagen före valet 2010.

Det är resultatet av detta ”plock i pinn” som är så oroande. Väljer man pinnar för att öka intresset hos hyresgästerna eller väljer man de pinnar som ökar intresset hos fastighetsägarna?

Mikael Koch valde enbart de pinnar som gynnar fastighetsägarnas intresse för högre vinster. Om det också blir regeringens plockupplägg kommer hyresgästerna att fullständigt tappa intresset för hyresrätten och den kriståliga hyresrätten kommer att falla den också nästa gång det blåser till på marknaden.

Så gå med du också i vårt demonstrationtåg.

Bostadsbyggandet faller

Igår kom de. Boverkets indikatorer. Låter inte särskilt upphetsande, men det är det. För nu är det riktigt illa ställt med husbyggandet. Vem vet, det kan rent utav vara så illa att det äntligen blir en fråga för politiken.

Bostadsbyggandet faller stort, skriver Boverket. Byggandet av bostadsrätter och småhus fortsätter att minska nästa år. Antalet påbörjade hyreslägenheter har i stort sett halverats sedan år 2006, främst till följd av stigande byggpriser och borttagna stöd. Fram till år 2009 minskar byggstarterna med cirka 40 procent jämfört med år 2006.

Vi som hittat en bostadskö att stå och trampa i hänger alltmer med huvudet.

Igår meddelade Alliansregeringen att man ska hotta upp sig, bli synlig på nätet, bilda arbetsgrupper och be allmänheten om hjälp. Jag hakar på direkt. Bilda en arbetsgrupp som kommer med förslag på hur folk ska kunna få tak över huvudet. Den kan starta nu direkt och omgående. Vill regeringen undvika en Erlandereffekt bör man omedelbart nappa på mitt förslag.

1966 fick Tage Erlander frågan om vilket råd han skulle ge alla dessa som saknade tak över huvudet. Han hade inget annat råd att komma med än att de kunde ställa sig i bostadskön. Eftersom ingen kan bo i en kö gick det illa för Tage. Nuförtiden är det till och med svårt för regeringen att tipsa om bostadskön, det finns nästan inga sådana kvar.

Detta arbetsgruppstips borde ha framtiden för sig, för det måste väl vara kuligare att gå till val på att bygga bostäder än på att höja hyrorna. Skippa det där med höjda hyror, det är i alla fall ingen valvinnare. Det tror den forskare som intervjuades på morgonekot också.

Uppgång och fall

Man blir så glad när DN idag har en helsida om hur det alltid lika alerta nätverket jagvillhabostad.nu visar på att det går att bygga hyresrätter till alldeles vanliga människor. Det är tur att de inte i likhet med många helt taggat ner och givit upp ambitionerna och börjat kalla sig jagvillhabostad.någongångframöver.

Boverket kommer snart med en ny prognos över bostadsbyggandet. Spänningen är väl inte direkt olidlig men avsaknaden av ambitioner om att det ska byggas lär väl vara väldigt tydlig. I väntan på den nya prognosen får man hålla sig till Boverkets tidigare prognoser som är en intressant läsning i sig. I maj 2007 var det fortfarande uppåt på Boverket som skrev: trots borttagna stöd tycks bostadsbyggandet hålla en hög takt. Bostadsbyggandet förväntas nästa år nå de högsta nivåerna på 16 år.

Redan i september 2007 hade profetian om de högsta nivåerna på 16 år fått sig en törn: ”Bostadsbyggandet kan, på toppen av högkonjunkturen, pressas ner till följd av de borttagna statliga stöden samt brist på resurser, som leder till stigande byggpriser och att byggstarter förskjuts”, skrev Boverket.

Mellan maj och september hade en annan syn på vad borttagandet av räntebidragen och investeringsbidragen skulle komma att få för betydelse för smugit sig in. I mars 2008 räknade man med att bostadsbyggandet skulle minska med cirka nio procent för att åter vända uppåt 2009. Redan i juni började man ana att uppgången 2009 var i fara:

”Konjunktursvackan kan bli djupare och mera utdragen än vad vi trodde för några månader sedan. Ränteläget är högre än på länge. Det är en betydande osäkerhet om utvecklingen i ekonomin, om inflationen och om räntorna. Detta får genomslag på bostadsmarknaderna och på nyproduktionen, samtidigt som de borttagna stöden och stramare kreditvillkor bromsar bostadsbyggandet utanför de större orterna.”

Ovanpå detta slog finanskrisen till. Boverket har det inte lätt. Men under tiden som de sliter med att få ihop de bedömningar kommunerna gör om uppgång och fall i byggandet beskriver de en allt tydligare verklighet:

”Mycket talar ändå för en fortsatt betydande efterfrågan, mot bakgrund av det stora antalet ungdomar och invandrare, och de stora omflyttningarna inom landet. Det finns få lediga hyreslägenheter. I Boverkets bostadsmarknadsenkät har antalet kommuner som anger brist ökat även i år. Allt fler småkommuner bedömer att det byggs för lite bostäder."

Tyvärr finns det ingen koppling mellan detta växande behov av bostäder och prognoserna om byggandet, de lever varsina liv. Medan behoven ökar minskar byggandet. Det kan ingen prognos i världen ändra på men nog trodde jag att det var det meningen att prognoserna skulle visa på att vi måste komma underfund om hur vi ska kunna bygga bostäder

Hälften saknar bostad

Idag behöver man inte bläddra länge innan artiklarna om bostäder står som spön i backen. Inte en enda positiv nyhet stod att finna.

Ta bara en sådan sak som att hälften av alla unga i Stockholm saknar bostad. De är hänvisade till andrahandsmarknaden där lägenheterna saluförs på Blocket och hyrorna ligger 40 procent över vad egentligen får vara. Det är den andrahandsmarknaden som regeringen vill ska växa. Ägarlägenheter som hyrs ut i andrahand är regeringens stora bostadspolitiska satsning. Det är de som vill äga som ska gå i första hand, så får de som vill hyra göra det i andrahand. Fast inga unga människor vill bo i andrahand och inte vill de bli lurade på pengar heller.

Om det nu blir något av byggandet av ägarlägenheter i det ekonomiska läge vi befinner oss i återstår att se. Det återstår också att se hur regeringen tänkt sig att hålla koll på att unga människor inte blir lurade hela tiden. Först blir de lurade på egen bostad sedan blir de lurade av sådana som har bostad men inte bor där utan bara vill göra sig en hacka.

När Mats Odell blev minister sa han att vi inte behövde någon bostadsminister. Det fanns ju ingen lastbilsminister, sa han. Nä, det kan ju hända men en minister med bostäder framför ögonen skulle inte vara i vägen när köerna växer, det byggs för lite, det som är planerat ställs in och unga människor inte kan få bostad. Lastbilarna klarar sig nog ett tag till men det gör inte bostadsmarknaden.

En trött man

Christian Helgesson är en trött man. Han är ”så oerhört trött på denna propaganda från hyresgästföreningen om att det är fel med marknadshyror” skriver han i en kommentar till ett av mina blogginlägg. Men han är inte bara trött, han är ärlig också. När alla andra marknadshyresanhängare far ut i ilska om att vi skrämmer folk så säger Christian precis som det är. Med stora bokstäver till och med:

OCH JA, det är meningen att de som inte kan betala den hyra som de borde betala skall flytta. Det är inte skrämselpropaganda det är syftet med marknadshyror.
1) Där det är attraktivt att bo blir det dyrt att bo.
2) Där det inte är attraktivt att bo blir det billigare.

I Christians värld finns det inga människor, bara pengar. Och pengar ska vara den skiljelinje och som samhället ska organiseras efter. Som årsringar ska vi placeras efter taxeringskalendern.

Hemtjänsten bor där det inte är poppis att bo och åker sedan kollektivt in för att serva de som bor i de attraktiva lägena. Man får väl tro att även de kan bli sjuka, gamla, uschliga och ledsna. Lärare och sjuksköterskor och en och annan polis kan ha råd med lite bättre läge och utrymme än hemtjänsten och får därför bo lite närmare de med bonuspengar och lönebelöningar. Men riktigt nära ska de inte komma, det räcker om de kommer dit ibland och tar hand om barnen på dagis eller städar upp lite. Eller hur Christian?

För i Christinas värld finns inget samhälle som ska hänga ihop och fungera. Vi bor inte i varsin liten låda, vi bor i ett sammanhang. Det är det sammanhanget som ska fungera för att våra liv ska bli kul att leva. Det är precis av det här skälet som de flesta inte ser på bostäder som om det var vilken caffé latte som helst.

Här är en kund begraven

1969 flyttade jag in i en lägenhet i Bollmora utanför Stockholm. Rekordårens byggande hade nått Bollmora och jag med det. Mitt liv som inneboende och andrahandsboende var till ända. Trodde jag. Idag står jag i likhet med tusentals andra och trampar i bostadsförmedlingens kö och väntar på kanske inte ett miljonprogram men ett halvmiljonprogram skulle nog inte sitta i vägen.

Idag ska jag prata på en konferens om fastighetsförnyelse och byggnadsvård. Bollmorahusen och alla andra miljonprogramshus sysselsätter nu landets konferensarrangörer. Husen står där de står och människorna bor där. Nu är både husen och människorna placerade i något slags vänteläge.

Samhället har sviktat. Inte beträffande var skon klämmer utan i fråga om hur man klarar av ett skoskav, tänkte jag säga och därmed citera Skå Gustav. Han ägnade sig möjligen åt andra samhälleliga skoskav. Fast utan tvekan hänger bostadspolitiken ihop med människors livsvillkor också de som blir dåliga.

Vi bygger inte hus vi bygger samhällen, tänkte jag säga idag också för det säger jag överallt och hela tiden. Skulle jag mot all förmodan glömma bort att säga det på konferensen om fastighetsförnyelse och byggnadsvård kommer jag säkert att komma ihåg det när jag ska prata på Rosa parks café i Sollentuna i kväll. Där står inte husen i centrum utan de som bor där.

Man borde slå ihop sina möten. Det går inte att prata om husen utan att prata om människorna; och det går inte att prata om människorna utan att prata om husen. Ska man lyckas vända en negativ utveckling i ett miljonprogramsområde måste man utgå från dem som bor i området, tänkte jag också säga. På bägge ställena.

Läs det här och lev längre

Du har gjort helt rätt. Betrakta det som ett lyckokast från din sida att du är inne på Internet. Att Internets användning motverkar åldrandet är en morgonnyhet på Rapport. Om du vill få ut full effekt ska du också vara aktiv varför det inte är någon dum idé alls att gå med i vårt demonstrationståg på nätet. Om du vill toppa formen kan du passa på att rösta på årets reklamfilm - exempelvis Hyresgästföreningens.

Röstning på Internet motverkar måhända åldrandet men kanske är det inte är något kvalitetssäkrat sätt att få reda på vad folk tycker. Fast om omröstningarna visar samma resultat varje gång och samma resultat som när Temo och Synnovate frågar, så kan man absolut dra slutsatsen att svenska folket inte vill ha marknadshyror, något som liknar marknadshyror, marknadshyror light, efterfrågestyrda hyror, marknadsanpassade hyror, lägeshyror, målhyror, rikthyror eller fria inflyttningshyror.

De vill ha en bra bostad till rimlig kostnad. Det finns en otroligt stor uppslutning kring bruksvärdessystemet och hyrestaket bland väljarna i alla varianter av politiska partier. Ändå finns det en enveten gruppering som är helt övertygad om att bara marknaden och dess osynliga hand släpps loss så kommer byggandet att sätta fart.

De är irriterade över att hyresgästerna förhandlar sin hyra och ställer krav på standard och kvalitet (bruksvärdet) innan de är beredd att öppna plånboken. De som bor i hyresrätt är tydliga konsumenter som kan ställa krav och ifrågasätta vad de betalar för. Det gynnar både husen och de som bor där.

Jag tycker därför att det var oerhört glädjande att allianspartierna i gårdagens DN inte med ett ord upprepade den annars så slitna tesen om att bara hyrorna höjs så kommer allt att bli bra. De vet att det inte är lösningen, att bygga bostäder är lurigare än så. Därför måste man ha en tydlig markpolitik, ställa krav på byggherrarna, se över vad som ska belasta kommunen och inte byggandet mm. Om de ska bli någon ordning på villkoren för byggande av hyresrätter måste dessutom regeringen se till att skattesystemet inte missgynnar hyresrätten.

Full fart på nätet

På hallapolitiker.se kan man gå i demonstrationståg utan att röra sig ur fläcken. På roygalan.se kan man rösta på årets bästa reklamfilm genom att klicka lite med fingret.

Reklamfilmer ska engagera och leda till diskussion i fikarum och på
arbetsplatser skriver omröstningsarrangörerna. Det ska demonstrationståg också göra. Så Hyresgästföreningen gjorde en reklamfilm om bostadseländet och ett demonstrationståg om hyrorna. Nu är reklamfilmen, om alla dessa studenter som blott kan blicka fram mot ett hopplöst letande efter bostad, nominerad till årets bästa reklamfilm. Inte illa.

De övriga nominerade är:

• Whiplash (Folksam)
• Labyrinten (Försvarsmakten)
• Tåget (Glocalnet)
• Biblioteket (Radiotjänst)
• Pingis (Riksgälden)
• Oxyal Ögondroppar (Santen Pharma)
• Yoga (SCA/Libero)
• Snowracer (Tele2)

Fram till midnatt den 15 oktober kan man rösta. Vinnarfilmen tilldelas Folkets Pris på Roygalan den 16 oktober. Det vore väl kul om folket tyckte att det var läge för bostadsfrågan att bli en vinnare. För både budskapet och filmen är bra. Nu får man fundera på till vilken gala man kan nominera demonstrationståget. Tänk om regeringen kunde vara lite på alerten och utlysa en tävling över bästa politiska protest som de tänker lyssna på. Det vore väl en fjäder i hatten för den lyssnande statsministern att få dela ut ett sådant pris.

I dag på DN Debatt skriver stockholmsallinsen att det de inte tar in några nya intresseanmälningar för ombildning allmännyttiga hyreslägenheter i innerstan. Det är bra som politisk signal. Det är dessutom bra skrivningar om bostadsbyggandet i debattartikeln.

EDIT: Här, här och här finns fler artiklar om dagens DN Debatt. Och här.

Right to Buy

I dessa dagar står det väl klart för alla att vi hänger ihop. Husbubblor på bolånemarknaden i USA far som bowlingklot över världen och fäller allt i sin väg. Strike skulle man kunna säga. Som en konsekvens av detta tar sig hyresrätten upp på topplistorna. I Rapport i fredags framställdes hyresrätten som den nya bostadsformen för folk som tänker sig för.

När vi ändå håller på och blickar ut över världen kan vi passa på att kolla in vad som hänt i de länder som gett sig på hyresrätten genom att sälja ut och privatisera. 1980 lanserades the Housing Act i England. Rätten att köpa sin bostad, Right To Buy, innebar att varje hushåll som bodde i en allmännyttig bostad skulle få köpa sin bostad. När Margret Thatcher introducerade Right to Buy skulle det medföra en mycket viktig social revolutionen.

Nu skriver The Guardian en lång artikel om hur det gick. Det gick inte. Det blev visserligen en social revolution. Men åt fel håll. Det har lett till delade samhällen, brist på bostäder och nu försöker en del kommuner köpa tillbaka de hus de en gång sålde. Tänk om regeringen kunde ta intryck av dessa lärdomar och den senaste tidens ekonomiska turbulens och avstå från att släppa loss marknaden och dess mekanismer på hyresmarknaden. Om inte förr är det verkligen läge nu att stå upp för konsumenterna/hyresgästerna.

I Svenska Dagbladet idag sjunger Göran Olsson bostadsrättens lov. Det är väl ingen som tycker att bostadsrätten inte ska finnas. Men varför i herrans namn ska man ge sig på dem som valt att bo i hyresrätt och begära att de ska ombilda sina hyresrätter.

Göran Olsson, sätt dig ner och blunda och tänk dig in i att det ringer på dörren. Du öppnar och upptäcker att det står ett gäng grannar utanför som säger: "Hej Göran, nu har vi tänkt ombilda de här bostadsrätterna här till hyresrätt..."

Nu kan det hända att du, Göran, trodde att du valt att bo i bostadsrätt, men politikerna har gett dina grannar mandat att ringa på din dörr och säga antingen gör du si eller så men ditt ursprungliga val gäller inte. Jag vet inte hur du känner men jag kan tala om att jag som valt att bo i hyresrätt skulle bli väldigt upprörd om mina grannar ringde på och meddelade att mitt val nu kunde ifrågasättas av dem. Antingen bor du kvar som hyresgäst, och då blir vi din nya hyresvärd, eller så går du med oss och köper. Det har grannarna fått politiskt okej för att säga.

Vad hände med valfriheten?

Kan vi inte bättre än så?

Det är bostadsbrist i Dals-Ed. Inget märkligt med det, det är bostadsbrist i mer än hälften av alla kommuner. I Dals-Ed bygger man inte bostäder när man har bostadsbrist. Inget märkligt med det, det gör man inte i andra kommuner heller.

Finansmarknadsminister Mats Odell ansåg när han tillträdde att byggbranschen var ”dopad”. Byggbranschen skulle därför avgiftas och dopningsmedlen tas bort. Så försvann räntebidragen och investeringsbidragen. Nu är alla överens om att det byggs för lite, alldeles för lite.

Istället för att bygga hus i Dals-Ed har allmännyttan satsat på att hyra ut villavagnar. Villavagnarna är på 30 kvm och har både kök och badrum.

Det är inte bara den amerikanska bolånemarknadens kollaps som sveper in över oss. Även de amerikanska husvagnsstäderna verkar vara på ingång. I Dals-Ed försöker man i alla fall men ska det verkligen vara försök på den nivån som är alternativet framöver? Borde vi inte kunna bättre än så?

Just nu är det 2569 demonstranter i tåget på nätet. Gå med du också. Här går man in.



Ps. Jag har fått ett anonymt brev där man vill att jag svarar i bloggen. Det tänker jag inte göra. Om det är så att man vill reda ut saker och ting måste man göra det via helt andra kanaler. Det lättaste är förstås att tala om till vem jag kan skriva ett svar.Ds

En kris nära dig

God morgon Sverige. Nu har krisen kommit till dig. Så lyder rubriken på en helsvart sida i Svenska Dagbladet idag. I dessa tider räcker det inte med att ta en kopp Gevalia när det kommer oväntat besök. Det är annars den typen av oväntade besök vi vant oss vid, liksom att det är filmer som visas nära oss, inte kriser.

Eftersom jag är omåttligt intresserad av bostadspolitik dras min blick obevekligt till ord som bostadsbrist, hyreshöjningar, marknaden och Odell.

Idag fick jag syn på en rubrik om att Odell sparkar var fjärde på Volvo. Det visade sig inte vara den Odell som jag brukar spana på utan den nye Volvodirektören Odell.
"En hemsk dag. Jag har sovit dåligt i natt för jag har känt så med dem som blir av med sina jobb", säger han.

Detta är något helt nytt, en man med känslor som sover dåligt över det som drabbar andra människor och som berättar det.

Per Olsson, arbetsförmedlingens chef i Göteborg ligger inte långt efter det nya emotionella inslaget i krisen: "Man får lite lätt ont i magen när man tänker på mängden människor", säger han.

Inte vet jag om det betyder något för utgången av denna kris om makthavare känner med dem som drabbas, har ont i magen och sover dåligt men helt fel kan det ju inte vara. Vad vet man, kanske det kommer en rubrik om att Mats Odell sover lite sämre och har magknip över de hyresgäster som måste flytta på grund av marknadens krav på hyreshöjningar, den ekonomiska krisens effekt på hyrorna och införandet av efterfrågepåslag på hyran.

Nu är Mats Odell i den lyckliga situationen att han inte behöver föreslå en massa lagändringar om hyran som skulle urholka hyresgästernas köpkraft och tvinga dem att lämna sina hem. Så det finns utvägar för den finansmarknadsminister som vill undvika magknip.

Just nu är det 2176 deltagare i vårt demonstrationståg på nätet, gå med du också. Och gör det här.

Fannie och Freddie

Disney land, Tokyo

För ett tag sedan hade jag ingen relation alls till Fannie Mae och Freddie Mac. Det låter som några hittills okända släktingar till Joakim von Anka eller Krösus Sork. Nu när jag vet lite mer verkar det snarare ha varit frågan om nyrekryteringar till Björnligan.

Åtminstone hade man gärna velat att det inte skulle vara värre än så. Tyvärr visade det sig vara Fannie och Freddie som låg bakom den ekonomiska tsunami som nu drar över oss.

Fannie Mae has helped more than 55 million families achieve the American Dream of homeownership, står det på deras hemsida. Freddie Mac works with mortgage lenders to help people get lower housing costs and better access to home financing, har Freddie dragit till med.

Det börjar väl bli läge att fila lite på hemsidesformuleringarna.

The Swedish Dream of homeownership spelar förvisso inte i samma liga som the American Dream om detsamma. Men många hyresgäster snabbade sig till banken när det stora klippet skulle göras. Politiker av alla de slag som satt sig i sinnet att bankerna ska äga människors lägenheter förebådade både bostadslycka och framtida pengar. I sådana lägen har vi en tendens att hänga på. Vi sätter vår tilltro till dem som vi tror vet vad som är smart att göra på den marknad där vi alla ska vara aktörer vare sig de heter Freddie, Fannie eller Odell.

Ombildningskonsulter som tjänar grova pengar på att det verkligen blir en ombildning rycker ut med en hel arsenal av argument för att övertyga om att äga slår att hyra och bankerna utfärdar lånelöften.

Det är inte bara bostäderna, hela ens framtida pension hänger på vilka smarta placeringar man är beredd att göra. De flesta litar visserligen mer på PPM än sig själva och avstår från avancerade bedömningar om huruvida en placering i någon rysslandsfond kan innebära framtida pensionslycka eller inte. Just nu är det väl inte.

Framtiden kommer allt oftare och scenförändringarna är dramatiska. Det gäller att vara på alerten, hålla huvudet kallt och göra egna små riskanalyser om hur ens privatekonomi artar sig.

Gå med i vårt nätbaserade demonstrationståg. Där flaggar vi upp för vad det kan betyda för hyresrätten om vi sätter all vår tilltro till marknaden. Den håller inte måttet där heller. Hjälp till genom att gå in här, så vi blir många. Igår började vi med 0 demonstranter. Nu, i skrivande stund, är vi 1 722.

Bonusekonomin

Partyt är över. Festprissarna ligger däckade och möjligen lindrar de baksmällan med de belöningar och bonusar de fick för att ta, ja just det, risker med våra pengar.

Även bostadspolitiken har varit en del i bonusekonomin. Alla skulle vi köpa våra lägenheter, investera i vårt boende, köpa och sälja och komma i mål som vinnare.
Nästan som de stora grabbarna som nu ligger och kippar efter luft och väntar på hjälp från skattebetalarna.

Igår hade DN en synnerligen intressant och klargörande artikel med rubriken: Finanskrisen kan öppna för fler billiga hyreslägenheter. I artiklen står bland annat: ”De senaste årens byggboom för exklusiva bostadsrätter i storstäderna är över. I stället kan den billiga hyresrätten få en renässans. Det kan bli en revival för hyresrätten. Det har inte varit så kraftiga incitament att bygga sådana lägenheter för att man har kunnat sälja de dyra, säger Anders Svensson, vd på arkitektfirman White”

Just det. Så länge man har kunnat sälja för mycket mer än det kostar gör man det. Så fungerar marknaden, det sker inga effektiviseringar eller jakt på smarta lösningar för att få ner kostnaderna, det behövs inte. Det finns inget tillräckligt kraftfullt konsumenttryck eller politiskt tryck, man har kunnat ta ut högre och högre priser i alla led.

I DN står också att företaget Wallenstam har specialiserat sig på billiga hyresrätter. Till exempel är hyran i deras lägenheter i Hammarby sjöstad utanför Stockholm 10-15 procent lägre än hos de kommunala bostadsbolagen. Priset för hyresrättsproduktionen kommer att minska eftersom konkurrensen blir något högre, säger Thomas Dahl hos Wallenstam.

Nu undrar man:

1. Varför kan Wallenstam bygga billigare än de kommunala bolagen?
2. Vad gör de kommunala bolagen för att minska sina kostnader och komma ikapp andra byggare?

Så en fråga till regeringen: Om nu priset för att bygga hyresrätter kommer att minska tack vare större konkurrens och förändrade marknadsvillkor, varför ska man då höja hyrorna och minska trycket på byggeriet så att de även fortsättningsvis slipper göra nödvändiga effektiviseringar och slipper jobba på smarta lösningar?

GÅ MED I VÅRT DEMONSTRATIONSTÅG som började igår och som ska växa dag för dag. Gå in på www.hallapolitiker.se.

Vykort från Tokyo

Vy från Park Hyatt Hotel (känt från Lost in translation)

Jag har fått ett vykort från Japan idag. Avsändare är André, utredare på förbundskontoret. Så här skriver han:

När man berättar för folk att man varit i Japan kommer alltid samma fråga: Men är det inte väldigt dyrt där? Det är egentligen ingen fråga, utan mer ett konstaterade med undertonen att man är lite dum som åker till ett så dyrt land. Nu när jag varit i Japan (eller mer Tokyo) två gånger kan man konstatera att priserna är som i Sverige minus moms. Det vill säga helt överkomligt.

Men att bo i Tokyo verkar inte vara någon lek. Cirka hälften av Tokyos 30 miljoner bor i hyresrätt (i landet som helhet är andelen lägre: knappt 30 procent). Japans "allmännytta" är liten och vänder sig till hushåll som är ekonomiskt svaga. Som ett exempel på ingen lek berättade en genforskare från Uppsala som jag träffade på kanske världens minsta bar (fem personer fick plats om man trängde ihop sig) att en kompis till honom hyrde en etta på 35 kvm för 25 000 kronor i månaden. Visserligen centralt i Meguro, men ändå.


Utanför Jens lägenhet i Meguro

En myt som är sann är att allt är litet här. Ja, kanske inte riktigt allt, men det mesta. Förra gången jag var här bodde jag och min kompis Jens på nio kvadrat. I år har vi lyxat till det med elva. Den genomsnittliga ytan i en hyresbostad är heller inte mer än 45 kvm.

Utpressning och ortsdynamit

Idag är bloggen lång och jag arg.

Ortsbegreppet rymmer hyresdynamit, men ingen journalist eller debattör har kommit på idén att försöka begripa vad som döljer sig under detta begrepp. Det är förmodligen för knöligt att sätta sig in. Fast idag rasslade det till bland pressklippen. Fastighetstidningen skriver:

”Tre privatvärdar i Solna med tillsammans cirka 800 lägenheter samverkar nu för att nästa år få upp bostadshyrorna i Solna. De har lämnat in höjningsyrkanden till Hyresgästföreningen på i snitt 15 procent.
Enligt de samverkande värdarna ligger hyresnivåerna i Solna mycket under de i angränsande kommuner”.

Här har vi det: ortsbegreppet.

Hyran ska höjas därför att husen i en annan kommun har högre hyra än husen i den egna är fastighetsägarnas enkla filosofi. Så kan man inte göra idag. Det vill utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna ändra på och nu har fastighetsägarna i Solna ryckt ut som förtrupp.

Hyresgästföreningen förhandlar idag med 203 kommunala bolag och vi har 45 000 förhandlingsordningar med privata fastighetsägare. Vi förhandlar utifrån de olika ekonomiska villkor, olika behov och olika ambitioner som bolagen har. De skiftar inte minst beroende på olika kommunalskatter, olika kommunala taxor och avgifter mm. Det är att det är olika som är det gemensamma inte det lika.

Alldeles självklart kommer alla att ge sig ut på jakt efter kommuner där hyrorna är högre så att man kan få upp sina egna. Stockholmsbolagen kommer inte att begära hyressänkning därför att de vill jämföra sig med Solna som ligger lägre.

Fastighetsägarna drivs av en mycket märklig idé som jag inte tror förekommer på något annat område. "Bostadshyrorna måste höjas kraftigt om hyresrätten ska kunna behållas och utvecklas", menar Lars Lindén, vd i Linfast AB.

Och vem tänker sig Lars Lindén ska hjälpa till med det, knappast hyresgästerna.
De inser ju att det i ett sådant läge kan verka bättre att köpa sin lägenhet eller flytta till villa. Alla villaägare och seriösa bostadsrättsföreningar försöker hålla kostnaderna nere nämligen samtidigt som staten håller de under armarna med bättre skattevillkor.

Samtidigt med yrkandet om hyreshöjningar på mellan 10 och 20 procent har de tre aktuella företagen sagt upp avtalet om uttaget av hyressättningsavgift. Detta är så otroligt uppseendeväckande. Så otroligt fräckt och så otroligt dumt.

Riksdagen har bestämt att så länge Hyresgästföreningen har uppdraget att förhandla för alla hyresgäster, de som inte vill kan ställa sig utanför, är det rimligt att hyresgästerna betalar en hyressättningsavgift. Den är på 10 kronor per månad. Fastighetsägarna tar in den samtidigt med hyran och vidarebefordrar den till oss.

Sedan när det blir dags för förhandlingar då säger Fastighetsägarna upp detta ”vidarebefordraravtal” för att sätta press på Hyresgästföreningen.

Så jäkla dumt. Hur tänker de? Nu ska vi jäklas med Hyresgästföreningen. De pengar de får från hyresgästerna ska vi se till att de inte får. De blir de nog oroliga och går med på hyreshöjningar. När vi fått våra hyreshöjningar då betalar vi ut pengarna.

Det är fullständigt obegripligt att de tycker de att det är okej att ägna sig åt utpressning. Hela legitimiteten och tilltron till partsförhandlingar är ju i fara med ett sådant beteende.

Fastighetsägarna borde kunna räkna ut att det blir precis tvärtom. Hyresgästföreningen måste med alla till buds stående medel förhindra att någon enda människa kan få för sig att vi viker oss för utpressare. Fattar de inte det så är de illa ute.

Hoppjerkornas återkomst

Unga människorna är givetvis viktiga. De är på väg framåt och in medan en del andra av oss är på väg bakåt och ut.
Därför måste vi förstå hur ”de” tänker sa den trendanalytiker jag lyssnade på igår.

Det tycker jag också, frågan är hur ”de” tänker.

Länge sas det att dagens eller om det var morgondagens unga människor ville ha lösliga relationer med arbetsmarknaden. Projektjobb, vikariat och tillfälliga inhopp var det som hägrade. Att ha månadslön som ramlade in på kontot den 25:e varje månad var ingenting att stå efter.

Att vara hoppjerka och byta arbetsgivare i tid och otid var ett väldigt skumt beteende på den tid jag började arbeta. Men det var då det, nu går hoppjerkan en ny och ljusare framtid tid till mötes. Om man nu ska tro de som analyserar trender.

Unga människor har ingenstans att bo heller och det kommer bara att bli värre och värre på den fronten. Tidningen Riksdag och departement spår att det kommer att bli en stor valfråga 2010.
De nya hoppjerkorna verkar väl kunna nöja sig med lite tillfälliga boende också verkar en del makthavare tycka. Hyra rum hos villaägare med för många rum, hyra i andrahand av 40-talister som bor i Spanien, hyra i andrahand av den som investerat i ett antal ägarlägenheter, hyra i andrahand, tredjehand eller ingen hand alls av rufflare som utnyttjar folk som inte har tak över huvudet.

Det finns ingen i någon ålder som vill bo så. Alla vill kunna packa upp väskan, ställa in sina tallrikar i skåpet, slippa bli utnyttjad, kunna ta hem kompisar med mera med mera.
Det visar alla våra undersökningar,
För klarhets skull så finns det inga trendanalytiker heller som har hittat några stora grupper som är på jakt efter att bli utnyttjad på bostadsmarknaden och beredda att flytta hit och dit.

Sitta i panelen

Sverige är ett paneltätt samhälle. Det pågår dagligen hundratals seminarier med parallellseminarier och dialogmöten runt om landet. Det är i de sammanhangen man slänger in en panel. Jag sitter ofta i en sådan.

Snart ska jag exempelvis sitta i panelen när SparbanksAkademin, som att arbeta för sparbankssfärens traditionella värderingar som sparfrämjande och lokal utveckling, har seminarium om boende och bofinansiering. Målgrupp för seminariet är primärt anställda inom banker och andra finansföretag. De har anlitat ”flera namnkunniga forskare vid Avdelningen för bygg- och fastighetsekonomi vid Kungliga Tekniska högskolan och professorn i fastighetsekonomi, Stellan Lundström, kommer att fungera som moderator och panelledare under hela dagen”.

Lundström leder alltså panelen och avgör vilka frågor vi ska tycka till om. I detta fall handlar det om vilka olika boendeformer vi behöver.

Ägarlägenheter är till exempel en boendeform som är mera vanliga i konferensinbjudningar än på ritbordet. Om man då vill prata om att det först av allt behöver byggas hus som man kan ha boendeformer i så kanske den namnkunnige professorn säga att det ligger utanför ämnet. Vad vet man.

Men idag blir det konferens i Uppsala. Föreningen Sveriges Socialchefer har samlat 400 socialchefer och politiker där. De har ingen panel. Där får jag säga sitt hjärtas mening, i hela 45 minuter dessutom. Där handlar det mer om den enskilda människans bofinansiering. Enskilda människor har ofta ett utgiftstak. Nu smäller inte det lika högt som statens utgiftstak som har tillkommit för att säkra ett överskott i statens affärer. Här talar vi inte överskott här talar vi månatliga underskott.

Länsförsäkringar visade i en rapport att 34 procent inte skulle ha råd att bo kvar om den disponibla inkomsten minskar med 2 000 kronor i månaden. Vid en försämring på 3 000 kronor kan 50 procent tvingas flytta och vid en försämring på 4 000 kronor skulle 61procent ha svårt att bo kvar. Den problematiken borde kunna sysselsätta många namnkunniga professorer ett tag.

I Sverige finns även en lag som fastslår att kommunerna har ett bostadsförsörjningsansvar:
”1 § Varje kommun skall planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs.”

Den problematiken borde kunna sysselsätta många namnkunninga politiker ett tag.