Likt skräddare lever bostadspolitiken på den svaga ytspänningen

Bostadspolitiken lever på ytan. Olika förslag svischar förbi, de åtföljs aldrig av några konsekvensanalyser och de verkar ytterligt sällan ha föregåtts av några djupgående analyser.

Politiken tar sig aldrig under vattenytan, likt skräddarna vilar den på den tunna ytspänningen och opererar i stillastående sötvatten.

Skräddare (Gerridae) är insekter som man kan se springa på vattenytan i små
vattendrag. Insekterna bärs av vattnets ytspänning. På våren lägger de ägg varefter de dör. De flesta skräddare lever i stillastående sötvatten, men vissa återfinns i svagt rinnande vatten eller på vattenväxter.

Oavsett partifärg lanseras förslag som bara lämnar frågetecken efter sig.
Eller så är de tillkomna i syfte att få till ett samarbete med något annat politiskt parti.

Ett sådant återkommande förslag är att man måste "underlätta andrahandsuthyrning".
Hur underlättas den? Det borde väl framgå?

Det måste bli fritt fram att hyra ut till vem man vill och därför vill mitt parti att vi ska lagstifta om att bostadsrättsföreningarna inte får lägga sig i hur lägenheterna hyrs ut, är det vad de menar med att underlätta?

Eller så menar de något helt annat med underlätta. Ska man exempelvis få ta precis vad man vill i andrahandshyra? Eller så är det en kombination av bägge. Det vet man inte för förslagen är alltid rensade från själva förslagets innehåll.

Vi måste "utnyttja det befintliga beståndet bättre", är också ett förslag som återkommer fast utan vidhängande underlag, analys och konsekvensbeskrivning. Det låter bra men varken den som tror sig sitta på något outnyttjat eller den som vill bo i en outnyttjad bostad får något reellt förslag att ta ställning till.

Tommy Waidelich (S) förutspådde på DN debatt att det skulle bli tufft för
bostadsrättsinnehavarna framöver. Han tyckte att de skulle få hyra ut sina lägenheter på andra villkor i avvaktan på bättre tider.

Var de ska bo under tiden någon annan bor i deras lägenhet och betalar för den bostad de själva inte har råd med framgick inte.

Stefan Attefall (KD) gillar Norge. I Norge är allt bra, där fungerar det som det ska sägs det. Så förslag om att vi ska ta efter Norge är flitigt förekommande. Eller så Finland för där bygger de.

Boverket har fått regeringens uppdrag att titta på andra länder. Boverket är inte riktigt klara men säger att det är en helt omöjlig uppgift att jämföra olika länder och att ta efter är ännu mer omöjligt.

Det blir knepigt att ta efter när ekonomi, regelsystem, traditioner, skatter mm är helt olika.

Sven Bergenstråhle, bostadsforskare, har under många år försökt sig på att jämföra hyror i olika länder. Det blir knepigt att jämföra när ekonomi, regelsystem,
traditioner, skatter, vad som ingår i hyran mm är helt olika.

Det finns inga länder i västvärlden som har en helt fri hyressättning vilket inte är något hinder för de som tycker sig vilja hävda det.

I alla försök till jämförelser med andra länder så är det inte bara äpplen och päron som ska jämföras utan en hel fruktkorg.

Så varför inte jobba på med lite ubåtspolitik. Ta sig under ytan och utreda, analysera, konsekvensbeskriva de förslag som kan få igång byggandet i just Sverige och sedan skrida till verket?

Attefall pudlar, S vill satsa på bostäder och debatten i DI fortsätter

Hade jag lagt ut en blogg igår kväll hade den säkerligen innehållet lite funderingar om Stefan Attefalls uttalande om att:

”Bostadsmarknaden måste finnas med som variabel när man väljer utbildning och universitetsstad.”

Man undrade ju om Stefan Attefall också tycker att bostadsmarknaden måste finnas med som variabel när man väljer jobb?

För det är precis samma bostadselände för den som fått jobb i ICA-kassan som för den som fått en utbildningsplats på KTH.

Fast han hade nog utelämnat variabeln bostad för regeringen driver ju en jobbpolitik som går ut på att man ska ta de jobb som finns oavsett var i bostadsbristssverige det finns.

Det mest självklara vore ju att regeringen kombinerade sin jobbpolitik med en
bostadspolitik som fick igång byggandet.

Det skulle gynna både studenten och kassörskan på ICA.

Men nu är det morgon och då har Stefan Attefall pudlat. Det var inget smart uttalande precis, framförallt inte av en bostadsminister. Han förväntas väl snarare ha lite idéer om hur man får igång bostadsbyggandet.

Attefall kan ju förslagsvis ställa sig i frontlinjen för att genomföra den skattereform för hyresrätten som vi, Fastighetsägarna och SABO föreslagit.

Vi vill investera i det som bygger Sverige starkt – utbildning, infrastruktur och
bostäder, skriver Juholt och Waidelich på DN debatt idag.

Klart man måste satsa på bostäder i tider när studenter tältar, halva landet lider av bostadsbrist och tillväxten hotas.

Det gick dock inte att spåra några förslag i artikeln.

Juholt och Waidelich kan förslagsvis ställa sig i frontlinjen för den skattereform för hyresrätten som vi, Fastighetsägarna och SABO föreslagit.

Det är dessutom en betydligt bättre och billigare reform än sänkningen av restaurangmomsen. Den skulle skapa jobb och framförallt skulle människor få tak över huvudet.

Vi kan ju inte tillbringa hela dygnet ätandes på restaurang, vi måste kunna ställa en säng någonstans.

I Dagens Industri har det pågått en debatt mellan mig å ena sidan och
Fastighetsägarna och Handelskammaren å den andra.

Nu är den avslutad i alla fall i Dagens Industri, någon mer replik lär jag inte få.
Men SvD kopplar lite till den idag.

I sin artikel var de väldigt upprörda över att det tog så lång tid att få en etta på Kungsholmen. Denna långa väntan borde upphöra och ersättas av en snabb tillgång till ettan på Kungsholmen, menade de.

Kungsholmen är trots allt begränsat av vatten, ganska så tättbebyggt och i ettorna bor det ju redan någon. Jag undrade därför i min replik hur länge det var rimligt att vänta på denna etta. Det tyckte de var en närmast löjlig fråga.

Det lär väl inte finnas så många tillgängliga verktyg om man vill snabba på
utflyttningen och ersätta de som bor där med andra, tänkte jag.

Men att få något svar på vad som döljer sig i deras verktygslåda visade sig vara
svårare än vad jag trodde.

Det enklaste hade ju varit om de lämnat ett rakt svar och skrivit att lägenheterna ska gå till den som är beredd att betala mest för den. Därför måste man börja med att höja hyrorna för de som bor där så att de slutar att bo i sina ettor.

Det blir ju lite problematiskt om de som flyttar in, efter de som tvingas flytta ut, också vill bo kvar under lång tid. Då är man på ruta ett igen.

Den som vill flytta till en etta på Kungsholmen får återigen snällt vänta på att det blir någon ledig. Hur ska de göra då, hade de tänkt, för att de ska gå snabbt att få en etta på Kungsholmen?
Så här skriver de:

”När Engman i artikeln ställer frågan hur lång tid Fastighetsägarna och Handels-kammaren anser att det ska ta att få en etta på Kungsholmen så blixtbelyses de olika perspektiven: det ena utgår från att just på denna del av bostadsmarknaden ska kunderna alltid stå i kö och det som kan diskuteras är längden på kön.

Och så det andra, som verkligen tror att förändringar på sikt kan leda till en fungerande marknad där hyresgästen inte behöver stå i decennielånga köer eller arrangera bräckliga fyrpartsbyten för att få en lämplig bostad.”

Inte för att jag förstår vad blixtbelysningen består av. Jag tycker inte ens det glimmar till. Det jag frågade efter var ju vad för slags ”förändringar” då hade i åtanke. Vi får väl fortsätta att leva i okunnighet om innebörden av dessa förändringar.

Jag håller dock med debattörerna om att tillväxten hotas av bostadsbristen.

Så Stockholms Handelskammaren och Fastighetsägarna kan ju förslagsvis ställa sig i frontlinjen för att genomföra den skattereform för hyresrätten som vi, Fastighetsägarna och SABO föreslagit.

Minutoperativt eller långsiktigt

Ska man jobba "långt, krokigt och visionärt" eller ska man vara ”minutoperativ”. Så sa vd för Karlskronahem Per Myrbeck igår på en konferens i Ronneby.

Eftersom allmännyttan ska arbeta långsiktigt måste de förstås jobba "långt, krokigt och visionärt" för att komma någonvart på sikt.

Att vara minutoperativa passar sig nog bäst för militärer och kortsiktiga fastighetsägare.

Igår var jag i Ronneby och talade om boinflytande och lyssnade på hur allmännyttan såg på sitt uppdrag att vara både allmännyttiga, affärsmässiga och ge hyresgästerna inflytande. Det finns ingen motsättning i detta. Alla som vill göra goda affärer måste göra nytta och hålla sig på god fot med sina kunder. Gör man inte det så får man allt mindre pengar att räkna.

Det står dessutom i lagen att allmännyttan ska erbjuda hyresgästerna inflytande. Fast nog är det lite underligt att det ska behövas en lag för att förstå att kunderna är viktiga.

Att tro att man kan tjäna pengar på att runda sina kunder får väl betraktas som en tämligen korkad idé.

Det är väl ingen som ifrågasätter värdet av nöjda, lojala och trogna kunder. Eller?

Fast Fastighetsägarna är mera inriktade på det minutoperativa än det långsiktiga.

I Fastighetstidningen skriver de apropå en konferens som gick av stapeln i Motala härförleden:

”Fastighetsägarna fortsätter att driva en hård linje för att få igenom de förändringar som den nya lagen ger möjlighet till. Reinhold Lennebo presenterade Fastighetsägarnas projekt att granska ett urval av de allmännyttiga bostadsbolagen för att se så att de följer de nya kraven på affärsmässighet”

Denna lag har inte varit i kraft ett år ens innan den hårda linjens män på Fastighetsägarna ska drar ut på granskning av de långsiktigt arbetande allmännyttorna för att kolla att de varit minutoperativa.

Låt fler få hyra i första hand!

Vart har alla ambitioner tagit vägen?

Vi har en omfattande och tilltagande bostadsbrist. Det finns många förslag om hur människor i bostadsknipa ska lösa sitt boende. Nästan uteslutande handlar förslagen om olika varianter av tillfällighetslösningar.

Låt fler få hyra i andrahand, skriver exempelvis Fredrik Krohman på Expressens ledarsida idag, och sammanfattar därmed vad den senaste tidens förslag har gått ut på.

Ingen politiker från något parti har ännu hörts utropa: låt fler få hyra i första hand.

Bostadsminister Attefall (KD) har länge varit en anhängare av tillfällighetslösningar. Tommy Waidelich (S) håller med liksom Stockholms Handelskammare. Det befintliga beståndet måste utnyttjas bättre heter det.

Detta bättre sätt handlar om att få hyra ut den bostad man inte behöver hur man vill och till ett högre pris.

Den som ska bo tillfälligt på osäkra villkor till ett högt pris i någon annans hem visas ingen politisk omsorg alls. Tvärtom så lyser konsumentperspektivet med sin frånvaro. Det är de som har sitt på det torra som ska gå torrskodda även i fortsättningen.

De som vadar fram mellan andrahandsboenden och höga hyror ska däremot ingen chans att ta sig upp på torra land.

Håkan Juholt brukar ständigt återkomma till att ”Socialdemokraterna har större ambitioner”. Vart tog ambitionerna i bostadspolitiken vägen?



Igår var jag i Husby tillsammans med personalen på förbundskontoret. Vi knackade dörr och fick en genomgång av Järvalyftet.

Det är fantastiskt vad man kan åstadkomma när man bestämmer sig för att renovera, förnya och framförallt göra det tillsammans med de boende.

Svenska Bostäder fick börja om och starta på nytt efter att de inledningsvis hade missat att involvera de boende. På Järvafältet har alla en röst och det är den som räknas.

Jag vill meddela Fredrik Krohman på Expressen att några lediga lägenheter inte gick att hitta i Hjulsta. Svenska Bostäders vd Pelle Björklund berättade att även till husen i Stockholms förorter är det kö.

Det bodde folk i varenda dörr jag knackade på så nog verkar det befintliga beståndet vara utnyttjat. Ibland till och med överutnyttjat.

PS. Jag vill meddela alla som nu kommer att säga att Hyresgästföreningen borde vara glad över alla andrahandsförslag att vi har större ambitioner än så. DS

Fia med knuff

Nog är det lite Fia med knuff i politiken just nu.

Miljöpartiet limmar på moderaterna, kastar tärningen och tar två steg framåt.
På DN debatt lägger de ut lite krokar som de vill att regeringen ska fastna på.

"I många svenska städer råder bostadsbrist, något som märks tydligt nu när högskolor och universitet startar. Samtidigt är behovet stort av upprustning i miljonprogrammets bostäder och skolor. Tar vi oss an den utmaningen finns möjligheter att nyttja nya, klimatsmarta lösningar som sedan kan spridas."

Men något sådant tänker inte moderaterna ta sig an. Reinfeldt kom snabbt i kapp de nyutlagda pjäserna och knuffade tillbaka MP i boet.

Ska man få någon napp på sina framstötar så måste man acceptera något annat, företrädesvis sådant som moderaterna gillar men som miljöpartiet inte är särskilt lockat av, lät Reinfeldt meddela.

Åtminstone två av de tre kandidaterna till centerledare efter Maud Olofsson verkar dock förtjusta i Miljöpartiet så nya tärningar kommer säkerligen att kastas och pjäserna kommer att både flyttas och knuffas ut.

Håkan Juholt vill också satsa på bostäder. Igår hade dock Juholt en annan vinkling än MP vilket väl inte betyder att S tänker sig knuffa bort MP när det gäller miljonprogrammet?

Den satsning på hyresrätter som media rapporterar om från sommartalet verkar bestå av ett investeringsbidrag till studentbostäder och en lag om att kommunerna ska vara skyldiga att bygga blandade bostadsområden med både hyresrätter och bostadsrätter.

Här har Juholt hoppat över ett led.

Hyresrätten måste få samma skattevillkor som andra boendeformer för att den ska bli en attraktiv och prisvärd boendeform.

Nu när Juholt har dissat sänkningen av restaurangmomsen kan han istället kasta sig över vårt förslag om en skattereform för hyresrätten.

Då kommer sannolikheten för att det byggs hyresrätter att öka väsentligt. Det finns en mycket stor efterfrågan på hyresrätter så vi väntar alla på att den också ska få schyssta villkor.

Juholt kan bidra till det.

Han kommer dessutom att göra en politiskt klipp. Förutom att människor får någonstans att bo så kan arbetsgivarna anställa, de unga bilda familj, studenterna studera, byggjobbarna få jobb och tillväxten behöver inte hotas av bostadsbristen.

Bostadsbristen firar 10 år

Bostadsbristen firar tioårsjubileum. Människor behöver någonstans att bo. Så långt är vi alla överens.
Det är kommunerna som har ansvaret för bostadsförsörjningen. Så långt är de flesta med.

För att kommunerna inte ska missa detta sitt ansvar och tro att någon annan kommer att fixa bostäder åt deras kommunmedborgare så finns det en lag.

Bostadsförsörjningslagen är kort och koncis.

1. Om det behövs ska kommunen anordna bostadsförmedling.
De flesta kommuner tycker inte att det behövs. Hyresrätter är Sveriges mest hemlighållna vara. Märkligt, det finns ju hur många smarta IT lösningar som helst som skulle underlätta för den som jagar bostad.

2. Riktlinjer för bostadsförsörjning ska antas av fullmäktige minst en gång per år.
På de flesta håll görs inte detta och inget händer för det. Detta är en lag som går alldeles utmärkt att bryta mot för några straff existerar inte.

3. Om regeringen begär ska kommunen lämna uppgifter om bostadsförsörjningsplaneringen.
Liten kul paragraf tycker jag. Tänk att det är nödvändigt att skriva en lag om att regeringen ska få svar om de frågar.

Nu förekommer det inte att regeringen frågar. Det är väl lika bra det för de övriga paragraferna fungerar inte heller.

Jag var i Motala igår och lyssnade på Boverket som ju har erfarenhet av hur lagen används.

För övrigt firar bostadsbristen 10 år, vilket ju inte är mycket att fira. En majoritet av befolkningen bor i områden med stor bostadsbrist.

Om nu lagen inte har någon räckvidd borde det ju ändå vara en av kärnfrågorna i en kommunpolitikers liv att få till en fungerande kommun med bostäder, dagis, vägar mm.

Mitt debattsvar i Dagens Industri

​
För en vecka sedan hade Stockholms handelskammare och Fastighetsägarna en debattartikel i Dagens Industri.
I dagens nummer av samma tidning har jag svarat.

DI har inte lagt något på nätet så någon länk kan det inte bli. Så jag får utnyttja min egen lilla länk.
Så här skrev jag:

Fastighetsägarna har till synes ett enda mål, högre hyror och att skjuta systemet med förhandlade hyror i sank.
På DI debatt hävdar de tillsammans med Stockholms Handelskammare att tillväxten hotas av alltför låga hyror.
Det tar 11 år att få en etta på Kungsholmen vilket de tar som exempel på hur orimlig hyresmarknaden är.
Frågan är hur lång tid de anser att det ska ta att få en etta på Kungsholmen för att hyresmarknaden ska anses fungera och hur det ska gå till att frigöra den.
 
För där bor ju någon, som förmodligen redan bidrar till Stockholms tillväxt.
 
Det går givetvis att höja hyran så att det blir omöjligt att bo kvar.
Men får hyresgästen bara höjd hyra och bor kvar är ju inget vunnit i förhållande till det läge debattörerna önskar sig.
Fastighetsägaren går förstås vinnande ur bägge scenariorna.
 
Vart den utflyttade hyresgästen ska flytta framgår inte.
Hyresmarknaden krymper i Stockholm i takt med att hyresrätterna ombildas till bostadsrätter. En bostadsrätt är inte ett ekonomiskt möjligt alternativ för särskilt många.
Vilka är de människor som ska bidra till Stockholms tillväxt?
Det är kassörskan på ICA, undersköterskan på SÖS, statsvetaren på SKL, IT teknikern, försäljaren på Siba och andra som döljer sig bakom begreppet tillväxt.
De är unga, relativt lågbetalda och ska i många fall klara boendekostnaderna på en lön.  
 
Det nybyggda har hyror som ofta överstiger den aktuella bruttolönen.
 
Artikeln andas att hyresrätten är ett tillfällighetsboende som man ska lämna ifrån sig relativt snabbt.
Tusentals människor bor i hyresrätt på Kungsholmen och andra ställen för att de är uppväxta där, de har släkt och vänner där eller så är de inflyttade och trivs bra med det.
Jag bor i en hyresrätt i Hammarby Sjöstad där jag räknar med att bo kvar. Min lägenhet kommer inte att bli ledig de närmaste11 åren. Är detta ett exempel på en illa fungerande hyresmarknad eller väl fungerande hyresmarknad?
 
En annan förhärskande åsikt är att det finns tomma lägenheter som skulle frigöras om det blev för dyrt att ha två bostäder om hyran höjs.
Ingen har efterforskat, om det nu går, hur många lägenheter som tillhör denna kategori. Gissa kan man men man kan inte bygga en politik på gissningar.
 
Fastighetsägarna har tillsammans med SABO, Hyresgästföreningen och regeringenkommit överens om en modell för hyressättning.
Det vore bättre om Fastighetsägarna istället för att underminera sin egen överenskommelse försökte övertyga Anders Borg om att genomföra en skattereform för hyresrätten.
Det skulle gagna tillväxten.

Läget?

Nu är bloggvilan slut för denna gång och det är läge att stämma av läget.I bostadspolitiken härskar det oförutsedda. Inspel och utspel är vanligt.

En del inslag är förstås av det mera bastanta slaget och då rubbas inga intagna ståndpunkter oavsett vad som händer. Dit får räknas (KD) och deras övertygelse om att ägandet i sig är av överordnat intresse.
Ägandet är en del av familjegemenskapen hävdade exempelvis Mats odell (KD) på sin tid.

När förra mandatperioden inleddes 2006 så var hans bildspel fyllda med förhoppningar om vad införandet av ägarlägenheter skulle innebära.

Ägarlägenheter skulle bli ett tillskott på hyresmarknaden av oanad omfattning.

Man kan ju tycka att det finns enklare vägar att gå om man vill få fler hyresrätter, till exempel att se till att det går att bygga hyresrätter. I stället väljer man att gå omvägen över ägarlägenheter.
Men eftersom (KD) och alliansen gillar ägandet i sig så går de hellre omvägar.

Hittills har det byggts ca 400 ägarlägenheter i hela landet varav 92 i Kristianstad. Där har man sålt 7 av de 92.
Huruvida någon enda av de 400 används för att hyra ut vet ingen. De som äger de kanske ville bo där. Vad vet man.

Under tiden ökar bostadsbristen i hela landet.

Men Stefan Attefall håller sig till den inslagna ägarvägen. Nu skall ägarlägenheter sprängas in i miljonprogramshusen enligt teorin att om man bara får äga så bor man gärna kvar även i hus med stora renoveringsbehov.
Det är en besvärlig lagstiftning att få till och någon utredning är ännu inte tillsatt.

Under tiden ökar bostadsbristen i hela landet.

Olika varianter på andrahandslösningar är också populära. Regeringen vill exempelvis underlätta för de som bor för stort att kunna bo kvar i sina för stora hus. Intresset hos den som saknar bostad att bo hemma hos någon annan är med stor sannolikhet inte lika stort.

Under tiden ökar bostadsbristen i hela landet.

Hittills har man sagt att några överraskningar i stil med att göra det möjligt att ta ut högre hyror av andrahandshyresgäster eller inneboende inte är aktuellt.
Jag hoppas att regeringen avstår från den typen av utspel.

De privata Fastighetsägarna har medverkat till en ny lag om allmännyttan och ett bevarande av det svenska systemet med förhandlade hyror.

Men överenskommelser av det slaget betyder föga för de. De fortsätter i gammal god stil att kräva att lagstiftaren bör bortse från alla andra intressen än det rena fastighetsintresset senast i en debattartikel på DI.

Man får väl hoppas att regeringen har lite mer tilltro till sina egna överenskommelser än vad Fastighetsägarna har och avstår från att komma med några överraskande förändringar.

Vad har då oppositionen för sig. Det vet man inte. De brukar framhålla hyresrätten och allmännyttan som viktiga inslag.

Men nu kan det stunda dystra tider för de som äger sin bostad menar Tommy Waidelich på DN debatt så han förklarade sig beredd att "diskutera en bred palett av blocköverskridande åtgärder, bland annat vill vi göra det enklare att hyra ut bostadsrätter i andra hand.".

Om jag förstod hans resonemang rätt så menar han att det kan bli ekonomiskt tufft för många att bo kvar i sina dyra bostadsrätter. Man ska därför göra det enklare för de att hyra ut lägenheten i andrahand.

Denna enkelhet kan väl bara uppnås genom att man tvingar bostadsrättsföreningar att ge tillstånd till andrahandsuthyrning? Vad säger HSB, Riksbyggen om detta?

Var bostadsrättsinnehavaren som inte har råd att bo kvar ska bo är ju dessutom en gåta som återstår att lösa.

Jag antar att Tommy Waidelich inte menar att den som ska hyra i andrahand för att rädda en bostadsrättsinnehavare som inte har råd att bo kvar i sin tur ska behöva betala en högre hyra än idag?

Under tiden ökar bostadsbristen i hela landet.