Politik på villovägar

Politik ingriper i våra liv, varje dag. Mängder av beslut strömmar igenom den politiska beslutsapparaten, varje dag. Men människorna flyr politiken, varje dag. I varje fall i den tappning den hittills haft.

Politik är det möjligas konst sägs det. Vilken konstform det är fråga om är dock oklart. Ibland ligger farsen nära till hands. En del inslag är helt i klass med vad Dario Fo har skrivit om. I dessa dagar tänker man exempelvis på en av hans mindre kända pjäser, ”Lik till salu”, som handlar om de oväntade följderna av högt spel med märkta kort. De lurade och slagna stiger upp från de döda och ror till sist hem rikligt med pengar. Skrattet ska leda till politisk insikt om samhälleliga förhållanden är hans bärande tanke.

Vilka politiska insikter som uppstår när politiken gisslar sig själv börjar vi nu se. Bloggare och facebookgrupper drar igång och låter sig inte stoppas. Saker och ting blåser inte över längre. Mejlbombning och en och annan gammal hederlig demonstration står som spön i backen.

”Vidarebefordra mejl, ställ oavbrutet kritiska frågor och gör deras situation ohållbar", skriver Carl på facebook där tusentals människor anslutit sig till FRA lagens motståndare.

Att gå på partimöten, lyssna på välsmorda typer och hoppas att så småningom kunna påverka är ingenting för de medvetna. Det räcker inte att få lägga sina politiska förhoppningar i ett valkuvert vart fjärde år.

Demokratin är inte i kris, men partierna är det.

Guldruschens glada dagar

Tanken på pengar kan förvandla den mest beskedliga typ till oigenkännlighet. När klippet ligger inom räckhåll börjar pupillerna anta formen av dollartecken och beslutskapaciteten vrids till nolläge. Då kan det barka ur fullständigt.

Vi köper lotter, spelar på hästar och hoppas på att få sitta med en drömhand i poker. Vi lockas in i pyramidspel och satsar pengar på andras luftaffärer. Vi blir ovänner vid arvsskiften, bråkar om underhåll, fuskar med skatten och hoppas på det stora klippet när hyresrätten ska bli bostadsrätt. När drömmen om pengar får oss fast ger förnuftet vika. Människan är ingen kul typ när det kommer till pengar.

När guldruschens glada dagar drabbar hyresmarknaden blir det inte annorlunda än när Lee Marwin och Clint Eastwood drog till Alaska på jakt efter det stora klippet. Inte blir det bättre av att politikerna skickar in konsulter som tjänar pengar först när de övertygat andra om vilka stora pengar som finns att hämta.

I DN har man de senaste dagarna kunnat följa hur guldruschens glada dagar lägrat sig över bostadsområdet Ringen i Stockholm. Där handlar det inte längre om att köpa hyresrätter utan nu ska bostadsrättsföreningen vara med och köpa hela köpcentrat.

För Boultbee, som gick under beteckning långsiktig ägare när Stockholms stad sålde köpcentrat förra året ska sälja. På köpmötena fuskas det med röstkort och vad som står i lagen saknar betydelse. Den tidigare ordföranden Lena Lennerup kallar det hela farsartat. Det är trots allt bättre med farser på film än i verkligheten.

Ett klassiskt Carl Bildt-svar

"Det vet jag faktiskt inte, för att det vi har sagt på den här punkten det är att, ja, börja någonstans att se, och det får man till att börja med se var man ska börja, när man ska börja, sen får man se vad som händer där och sen får man gå vidare utifrån det.”

Det svarade Carl Bildt när Dagens Eko frågade honom om när marknadshyror ska införas (1991). Nu är Carl Bildt utrikesminister och har slutat svara, om det nu kan räknas in under begreppet svar, på frågor om marknadshyror. Detta svar förtjänar verkligen att lyftas fram, det håller absolut toppklass. Man kan utan tvekan jämföra det med Tage Danielssons monolog om sannolikhet.

Göran Hägglund inledde sin karriär som partiledare med ett angrepp på moderaterna för deras, i hans tycke, marknadshyresvänliga hållning (DN debatt 2004 19 februari).

Nu är Göran Hägglund socialminister och förutom att han ingår i samma regering som Carl Bildt har han också slutat tala om bostadspolitik. Hägglund som var en mycket engagerad ordförande i riksdagens bostadsutskott håller ett mycket långt tal på Kristdemokraternas riksting och säger inte ett enda pip om bostadspolitik.

Jo, han sa att Odell skulle leda en arbetsgrupp.

Han har därvidlag tagit upp kampen med Lars Stjernkvist (s) om det absolut minsta inslaget av bostadspolitik i ett politiskt tal som gör anspråk på att spegla de dagsaktuella frågorna. I ett tal i Almedalen sa Stjernkvist, jag bor i Norrköping. Det var det närmaste bostadspolitik han kom. En hårfin ledning för Stjernkvist.

FRA kryper allt närmare

Försvarets radioanstalt, FRA, har toppat löpen länge och det ser ut att hålla i sig. Förvarets radioanstalt är inte försvarets, jobbar inte bara med radio och är ingen anstalt. Men i övrigt stämmer det.

Debatten om signalspaning har blottlagt allt från hur det går till när partipiskorna viner till huruvida det kan tänkas finnas en hotbild mot oss och hur vi i så fall ska ha det med den personliga integriteten.

Nu avslöjar Aftonbladet att FRA håller sig dold i skogen på östra Gotland. Precis på samma ställe där jag håller mig dold. Eller har semester om man så vill. Det visar sig att deras nya hemliga avdelning som avlyssnar trafik på arabiska, persiska och albanska ligger på gångavstånd från mig.

Mejl och telefoner har avlyssnats i flera år och jag känner en viss besvikelse över att dalmål inte ingår i uppräkningen. Man vill ju gärna ha lite spridning av en del av det man säger.

De avlyssnar satelliter och radiovågor. Man blir lite fundersam över hur det är möjligt att överhuvudtaget avlyssna något på denna gotländska ort där installation av en parabolmottagare är en övermäktig uppgift och där övergången till digital-tv skapade turbulens på insändarsidorna så att folk tillslut påstod att de ändå inte behövde någon TV. Min trådlösa internetuppkoppling sviktar ideligen och kopplar oupphörligen bort sig själv. Vem kunde ana att man befann sig i avlyssningsland med avancerad teknik och signalspaning.

Det är inte för de soliga dagarna vi rustar oss. Utan för de riktigt ruskiga, skriver Lena Melin i Aftonbladet idag. Och då är det inte längre säkert man vet vem som är ond och vem som är god fortsätter hon.

Jag höll verkligen på med det, rustade mig för de soliga dagarna. Nu känns det som om man hamnat mitt i en repris av någon spionthriller från kalla krigets dagar.

Bostadsdebatten lider av blodbrist

I Sydsvenskan fanns en artikel häromdagen där MKB:s Vd Sonny Modig citeras. Bolaget låter rika få förtur i bostadskön och Modig säger: ”Det är lite grann för att man ska få in friskt blod, inom citationstecken”. Man tar sig för pannan, kan detta vara sant? Enligt Sydsvenskan är det precis vad Modig sagt.

Blod, vad är det för slags jämförelse? Och nästa steg, är det att få in lite blått blod i beståndet?

Har MKB:s nuvarande hyresgäster sjukt blod, lider de av blodbrist eller har de för lite vita blodkroppar? Nej, de har för lite pengar. För det är friska pengar de vill åt, några andra kan inte komma ifråga för det MKB bygger.

MKB borde vara omåttligt intresserade av sådant som bostäder för hemtjänstpersonal, sjuksköterskor, lärare, dagisfröknar och poliser för det är de som är de viktiga beståndsdelarna i det blodomlopp som krävs för att samhällskroppen ska fungera.

Om det pågår något som har med blod att göra i Malmö så ligger det väl närmast tillhands att tro att man drabbats av blodbrist. Då känner man sig trött och orkeslös, blir lätt yr och därtill lätt andfådd.

Toppjobb

Hyresgästföreningen ligger i för hyresrätten. Det krävs jobb på alla fronter för att vi ska få gehör för våra åsikter.

Lobbyjobb är inget för latmaskar. Det krävs att det utförs toppjobb av alla inblandade. Därför har vi nu tagit oss ända upp på Kebnekaises topp för att få bred spridning av vårt budskap.

Vi och vi, Jesper och Johan har i alla fall tagit sig upp. Att släpa upp en stor banderoll om hyresrätten visar på en osedvanlig entusiasm. Det är precis den typen av entusiasm som måste till nu när hyresrättens framtid ska avgöras.

Det är inte bara höga berg som måste besegras om det ska gå i lås. Politiker kan vara nog så svårforcerade.

Hopplös optimism

Jag hade verkligen en allvarligt menad avsikt att skriva något positivt om bostadsmarknaden. Jag vill ogärna ådra mig kritik från Apan på gatan (en antagonist i kommentarerna) om att jag är negativ och bara skyller på andra.

Min ambition föll ihop som en vissen sufflé när jag surfade runt och hamnade här. Där hittade jag rubriken:

De äldre får bo på gatan

Pensionsrådgivaren Christoffer Folkebo tror att vi kommer att få vänja oss vid svenska fattigpensionärer som bor i kartonger vid Östermalmstorg. Han är genuint orolig för hur de svenska pensionärerna kommer att kunna försörja sig i framtiden. Det är ingenting jämfört med hur oroliga de som svarade på webbfrågan var:

Är du orolig för din pension?

* Nej, det ordnar sig
* Ja, kartongen kryper närmare

74 procent höll på kartongalternativet.

Lite längre ner i artikeln framgick det att Christoffer Folkebos uppdrag handlar om att måna om de rika pensionärerna. Han ska nu rikta in sig på de ”välbeställda”, de med en eller ett par miljoner upp till 6–7 miljoner kronor att placera. Målet är att inom ett par år nå 50000 personer i det här segmentet.

Vad som ska hända med segmentet ”de kartongboende” kommer kanske i en senare artikel.

Allmosor till de behövande

Att det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk är inte särskilt uppseendeväckande. Så har det alltid varit. Men tidigare låg vi i för att utjämna skillnaderna mellan fattiga och rika, sjuk och friska. Nu har vi slutat ligga i.

På DN debatt idag får vi veta att de stora förlorarna är ensamstående kvinnor. En del tycker att det borde heta självgående kvinnor. Stå ensam är inget recept för den som vill ta sig fram, då är det bättre att gå själv. För det är ändå det man måste.

De självgående kvinnorna är till stor del hyresgäster. Tuffa hyreskrav, tuff hyresmarknad och tuff ekonomi är det som gäller.

På Makalösa föräldrars hemsida finns råd att hämta för den fattige.

1. Riksförbundet Majblomman har en egen gåvoverksamhet till behövande. Det kan vara saker som en tågbiljett, en cykel eller nya glasögon. De har också sommarläger och kolloverksamhet.

2. Svenska Kyrkan kan ibland bistå ekonomiskt med pengar till semester eller att åka på kollo. På vissa ställen ordnar de också egna läger till väldigt lite pengar.

3. Insolvens – föreningen för överskuldsatta kan hjälpa dig som är umgängesförälder med utmätning att få försörjningsstöd som kan användas för att ha råd att träffa sitt barn och göra något tillsammans.

4. IOGT-NTO-rörelsen - En sammanställning av läger och kollo för familjer eller bara barn, över hela Sverige.

Denna lista med utvägar för folk utan pengar säger allt om hur det gått med utjämningspolitiken. Det har inte gått alls.

Det borde ta sig snart

När jag flyttade till Uppsala för att bli en bildad människa bodde jag inneboende hos en psykiater och hans fru. De hyrde ut alla rum och bodde själva i garaget. De gick och la sig vid sjusnåret då de stängde av pannan för annars bullrade det i garaget. Jag frös när jag gick och la mig och badade i svett på morgonen (de gick upp vid 05 och satte på pannan). Cyklarna stod i köket eftersom det var upptaget i garaget.

Efter denna min första bostad utan föräldrar har jag bott i studentdubblett, uthyrningsrum, bostadsrätt, evakueringslägenhet, villa, parhus och hyresrätt. Efter att jag återigen hamnat i huvudstaden har jag bott inneboende hos dotter med lägenhet i andrahand, i andrahand i hyresrätt, i andrahand i bostadsrätt, på tåget och i övernattningsrum.

Det har tagit mig 40 år att flytta från en vilsen psykiater i Uppsala till en vilsen bostadsmarknad i Stockholm. Fast jag har en hyresrätt i Borlänge, man ska inte klaga i onödan. Jag kan stå några år till i bostadskön i Stockholm så länge X2000 tar mig hem.

Fast det är förstås värre för alla som inte kan åka X2000 till en hyresrätt någon annanstans utan som kommit till Stockholm för att bidra till huvudstadens tillväxt och som tillbringar sin mesta tid med att leta efter någonstans att bo. Det är lika illa på Gotland.

Vi måste bygga bostäder åt folk som vill både arbeta och bo. Gå in på Hyresgästföreningens hemsida och kolla här. Där finns Våra idéer för framtidens boende.

Fiasko för hyresgarantin

Igår rapporterade Ekot om att de kommunala hyresgarantierna inte har blivit någon ”succé”. Märkligt ordval, fiasko är väl den rätta benämningen. Nästan inga kommuner har nappat på idén och blott 19 ungdomar mot beräknade 20 000 har fått hyresgaranti. 100 miljon som ingen vill ha.

Det finns för få lägenheter, sa Sven Bergenstråhle, bostadsforskare på Hyresgästföreningen, i Ekot.

Det finns för få lägenheter, sa Mats Odell, Finansmarknadsminister.

Det är gamla regeringens fel, de byggde för lite, sa Odell.

Visst är det så, men det är väl ingen ursäkt för den nuvarande regeringen att fortsätta på samma linje och bygga för lite. Om den gamla regeringen gjorde fel borde väl den nya ligga i för att göra rätt.

De 636 000 ungdomar som är på väg ut på bostadsmarknaden och de som redan är där och jagar bostad kommer inte att ha någon som helst förståelse för den typen av argumentation.

Det är verkligen otroligt obegripligt bedrövligt att det inte ska gå att bygga bostäder i Sverige.

Varsel om framtiden

Oron för framtiden är en ständigt närvarande känsla. För att lindra den något försöker vi blicka in i framtiden. Tarotkort läggs, trendanalytiker och politiska bedömare förser oss med mer eller mindre välgrundade bedömningar. Vi vill gärna veta men oron kvarstår trots alla spaningsförsök.

Oro präglar många av de svenska högtiderna också. Midsommar har ett stort inslag av tro på övernaturliga väsen och framtidsprofetior. Man skall plocka blommor vid vägskäl, klättra över gärdesgårdar för att sedan i drömmen se sin tillkommande. Man ska helst inte bada för då kan man råka ut för Näcken.

En spelman som lärt sig av Näcken kan bli så trollbunden att han inte kan sluta förrän han mister förståndet. Förtrollningen kan brytas om någon skär av fiolsträngarna.

Jag önskar att jag visste hur många blommor man måste plocka för att kunna se vad som händer med hyresrätten och att EU inte kan trollbinda oss utan att vi förstår att vi kan ha egna fiolsträngar och spela den musik vi vill.

Använd er makt, 68:or!

Jag har kommit att få ett omåttligt stort intresse för alla som fyller 60 år. Jag djupstuderar vad som rör sig i huvudet på folk i detta specifika åldersegment av gruppen: ”Vi som var med 68”. Håller de (vi) månne på att tappa stinget?

Häromdagen kom jag på avvägar och övervägde att höra ett P1-program om fjärde åldern. Men det där med åldersbestämning får någon annan hålla på med. Det verkar vara en passiviserande sysselsättning.

Gudrun Schyman slog till och blev 60 år häromdagen och att döma av rapporterna verkar hon absolut vara inne på allt som måste göras den dag som idag är. Bostadsfrågan ligger högt upp på Gudrun Schymans ”göralista”. Det blir så när man inte slår sig till ro i den egna boningen och funderar på vilken rubrik ens ålder har.

Idag fyller journalisten Britt-Marie Mattsson 60 år. Hon har också tak över huvudet. Både i Örgryte och i Kullavik men säger i födelsedagsintervjun i DN: ”Jag tycker att det är skrämmande hur fort vi tappat de värderingar som då var självklara, rätten till bostad och jobb. Nu påstår man att ungdomar inte är intresserade av fasta jobb. Det är trams - skulle ungdomar inte vara intresserade av att ha en lägenhet och kunna betala hyran?"

Bra Britt-Marie, det är precis de frågorna som ska tas upp i födelsedagsintervjuer av dem som var med 68.

Kom igen nu, alla ni 68:or som blir 60. Ni sitter fortfarande på makten. Slå till och fixa bostäder åt dem som visserligen inte var med då men som har hört att det går att förändra om man bara vill.

Vaxholmsvånda väntar Ekerö

Ekeröbostäder ska säljas, tycker kommunledningen i Ekerö. Uppretade Ekeröbor samlar in namnunderskrifter för att få till stånd en folkomröstning. Igår på ABC-nytt sa folkpartisten Billter att det inte var nödvändigt att ha en folkomröstning därför att det berörde så få av kommunens invånare.

Vadå berör få invånare? Det berör väl alla invånare plus de som vill flytta till Ekerö. Det är viktigt för hela kommunens utveckling att det finns bor bostäder och bra bostadsområden. Precis som det är med barnomsorg, kultur, idrott, skolor mm. Det berör inte heller alla men det är avgörande för hur det är att leva där. Tänk så bra det vore om han kunde ringa sin kollega i Vaxholm för att få reda på vad som hände när de sålde sin allmännytta för nio år sedan.

Nu har de kvar cirka 500 hyresrätter i Vaxholm och kan inte längre rekrytera personal. Tror man att frågan om att ha eller inte ha en allmännytta bara är en fråga för dem som för tillfället bor där så får man bekymmer på sikt.

Professor varnar - 'social housing' närmar sig Sverige

I Europa finns många varianter av 'social housing' där människor med låga inkomster eller handikapp hänvisas till särskilda hyresvärdar. Att låsa in segregation och fattigdom i särskilda bolag är ingenting vi gillar i Sverige.

Mats Odell är helt emot 'social housing'. Alla politiska partier är helt emot. SABO, Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen är helt emot. Mikael Koch fick inte ens utreda något som innebar att vi kunde få social housing i Sverige.

Det går inte att uppbåda någon som vill ha 'social housing'. Motståndet är massivt. Ändå kommer vi förmodligen att få det ingen vill ha.

– Det finns ett statistiskt samband mellan allmännyttans storlek och koncentrationen svaga hushåll. När allmännyttan säljs ut och ombildas till bostadsrätt blir det som blir kvar mer och mer likt 'social housing', säger professor Lena Magnusson Turner på IBF.

Det räcker inte med att säga att man är emot 'social housing', man måste jobba på att det inte införs också.

Stämma upp en glad låt

Otroligt kul är det att få vara ordförande i Hyresgästföreningen i fyra år till. Fast det är tufft också. Hyresgästerna är omgivna av politiker i EU, riksdagen och hemma i kommunen. Och det känns inte tryggt alls.

Hyresgäster vet inte vad de ska var mest oroliga för: ombildningar, utförsäljningar, rivningar, lågt bostadsbyggande eller hyreshöjningar. Hyreshöjningar därför att det finns för många tomma lägenheter, hyreshöjningar därför att det inte finns några tomma lägenheter, hyreshöjningar för att allmännyttan ska bli affärsmässig, hyreshöjningar på grund av läget, hyreshöjningar på grund av efterfrågan, hyreshöjningar för att avkastningskraven ökar.

Men hyresgästerna är beredda att ta en match med både EU, riksdagen och ute i kommunerna.

Det finns mycket på plussidan. Vi blir fler och fler. Idag är vi nästan 3000 medlemmar fler än förra året. 71 procent av alla svenska tycker att Hyresgästföreningen sysslar med en väldigt viktig fråga, de känner till oss och förtroendet för oss är i växande. Allt enligt TEMO.

Kom i stämmostämning!

Idag kör förbundsstämman i Luleå igång. Där ska vi stämma upp våra stämmor, stämma av, stämma i bäcken, stämma in eller inte stämma in men bestämma oss.

Det är kärva bud för hyresrätten men vi är många. Nu gäller det att mobilisera alla krafter. Vi är dessutom 2923 fler medlemmar än förra året. 537 000 kan inte ha fel.

Kolla in låten om Hyresgästföreningen som Luleågruppen Movits! gjort. Swing för Hyresgästföreningen!

Rätt reträtt

Finansmarknadsminister Mats Odell har ändrat sig. Det ska fortfarande krävas att två tredjedelar av hyresgästerna säger ja för att ombildning ska kunna ske. Det är bra men detta märkliga fenomen med omröstningar i hyreshusen fortgår och skapar mycket osämja och oro. Hela idén utgår ifrån uppfattningen att vi inget annat vill än att investera i vårt boende och bo på något annat sätt än vi redan valt att göra. Jag är övertygad om att varenda bostadsrättsinnehavare, inklusive Mats Odell, skulle tycka att det var oerhört märkligt om grannarna knackade på och meddelade att det nu fanns en majoritet för ombildning till hyresrätt. Hyresgästerna tycker inte heller om att deras val av bostad kan röstas bort av andra.

Nu ska det istället bli insprängda ägarlägenheter där det inte finns en majoritet som vill ombilda. Mats Odell upprepar ofta att när ”man får fast mark under fötterna” då vill man äga.

Det är denna grundläggande ideologiska övertygelse som driver honom. Det är därför det låter ihåligt när han säger att han gillar hyresrätten.

Skyddsregeln är ett hot

I utredningen om EU och hyrorna föreslås en skyddsregel. Det faktum att man anser att hyreshöjningarna måste begränsas är ett tecken på att man vet att de förslag man lägger skulle få hyrorna att skjuta i höjden. Det brukar kallas för skräckpropaganda när det är vi som beskriver hur stora hyreshöjningar som väntar.

Den regel som förmodas skydda hyresgästerna enligt utredningens förslag innebär att hyran inte får höjas med mer än tre procent över inflationen. Med den inflation vi har idag innebär det att hyresgästerna ska ”skyddas” mot större hyreshöjningar än sju procent.

När utredningen la sina förslag i april låg skyddsregeln på fem procent. På två månader har ”skyddet” ökat med två procent.

I årets hyresförhandlingar låg den genomsnittliga hyreshöjningen på 2,3 procent. Den förväntade inflationen 2008 bedömdes vara 3,2 procent. Hyresvärdarnas yrkanden var cirka fyra procent. Det är bara att ta utredningens förslag och föra in de siffror som gäller i denna stund så får vi facit.

Skyddsregeln är inget skydd, det är ett hot.

Formen för tröst

När bostadsköerna växer, hemlösheten breder ut sig och byggkranarna borde stå som spön i backen, men inte gör det, kan man känna sig lite nere. Då brukar jag vända mig till regeringsformen för att söka tröst. Där kan de konsten att uttrycka sig:

”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten.

Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet”.

Man får förmoda att landets politiker just nu är intensivt upptagna av att grubbla över vad det betyder att: ”det särskilt åligger det allmänna att trygga rätten till bostad”.

Som tur är kan man inte genom en enkel knapptryckning i riksdagen ta bort dessa uppfodrande rader. Det är meningen att det ska vara svårt att komma undan. Grundlagen går inte att ändra hur som helst.

Tröst och njutbara skrivningar är bra, men nu måste regeringsformen upphöjas till handlingsplan.

Designing the good life

Idag har NCC en helsidesannons där de låter meddela att de satsar stort på design. Bra design sammanfattar allt vad man vill ha ut av ett hem, skriver NCC. Med risk för att verkligen jobba in mig i ett gnällhörn måste jag ändå få ställa mig där och undra: Sammanfattar verkligen design allt?

Jag har absolut ingenting emot design. Men det man vill ha ut av ett hem är till exempel ett hem. De hundratusentals människor som är på jakt efter en bostad hade kanske tänkt sig att ett stort byggföretag som NCC hade annonserat om vikten av att bygga bostäder. Det måste om inte annat finnas något att designa.

I Göteborg har nätverket Ung hyresgäst en manifestation idag. I Göteborg saknar 12 000 ungdomar bostad. Fast NCC har inte nischat in sig på den kundgruppen, utan satsar stort på dem som har något att inreda. När stora byggföretag som NCC lägger ner jätteresurser på form och design i en tid när det behöver byggas tusentals lägenheter kan man fundera lite på hur det är ställt.

Ständigt lågtryck

Det ska bli väderomslag igen. I bostadspolitiken är dock inga omslag att vänta. Där är det ständigt lågtryck. Nu är det dags för lite högtryck. Det byggs inte, folk väntar och väntar, flyttar och flyttar, undrar och undrar.

Ett axplock av de bostadspolitiska lågtrycken kan man läsa om idag. DN beskriver hur lägenheter står tomma i väntan på ombildning och sedan säljs de till överpris. Tji fick alla som väntat på en hyresrätt.

I Corren skriver Susan Steisjö om varför marknadshyror inte ger folk tak över huvudet utan bara får de att ge upp sina försök att hitta något med tak. GP TV rapporterar om att det kan bli 35 procents hyreshöjning i delar av Göteborg om en statlig utredning får som den vill.

Annakari Berglund och Kenneth Nilsson skriver i Södermanlands Nyheter om att den som har vill ha mer. Det är förstås fastighetsägarna som avses.

Svenskan kallade det hela Vilda västern i gårdagens tidning. Lågtryck eller Vilda västern, det kan gå på ett ut. En bostadspolitisk högsommar vore inte i vägen.

Vilda västern

Hyresgästföreningen är verkligen med överallt. Ibland är det bra och bland är det mindre bra. Till bra räknas inte när den lokala hyresgästföreningen bjuder på svartsprit. Gå på lokal säger man visserligen, men då menar man inte hyresgästföreningens lokal.

Bättre är det med alla festivaler och hyresgästdagar som står som spön i backen dessa dagar. Hyresgästföreningen finns mellan trappuppgången och EU-kommissionen. Samtidigt som det är gårdsfest på ett ställe är det strid på kniven om ombildning på ett annat. Svenska Dagbladet kallar idag det som pågår i Stockholm för vilda västern.

När jag knackade dörr hos medlemmar träffade jag en dam som varit medlem i 35 år. Hon bodde granne med hyresgästlokalen men hade aldrig varit där. ”Om ni börjar med något kyrkligt så kanske jag går”, sa hon.

Det känns som om det är det enda vi inte håller på med och som vi inte ska börja med. Däremot var hon väldigt nöjd med att se våra trappanslag. ”Då vet jag att ni är igång” sa hon.

Håll grytan kokande

Frälsningsarmén är inne på rätt linje. Man måste hålla grytan kokande. Det gäller även den bostadspolitiska grytan som alltför länge stått på sparlåga och puttrat lite försiktigt. Bostadsfrågan klättrade på innelistan under Kocks utredning men har nu fallit igen.

Vi måste hålla grytan kokande för när remissvaren börjar droppa in då kommer det att koka upp igen. Om man inte är på hugget då kan det mycket väl bli som med mjölken. För vatten kokar nämligen vid 100 grader och mjölk när man vänder ryggen till.

Som en påminnelse om att bostadsfrågan är under uppkokning länkar jag här till fem frågor DN ställt till oss om bostadspolitik.

Bloggliv

Bloggare måste intressera sig för livet runt sin blogg. Varför det till exempel så många i Lindesberg som läser bloggen. Första Lindesbergsbesöket var den 28.5 sedan har det bara ökat. Kan någon förklara det?

Man kan kolla på vilka sökord som banat väg in i bloggen. Man tänker sig att det söks på: "hyror i fara", "fastighetsägarna vill ha mer", "hur ska du göra nu, Odell".

Men inte då. Hur reagerade exempelvis den som sökte på "huggbävern" och som kom till bloggen om radhus på höjden. Det får vi kanske aldrig veta.

Någon har sökt på "invandring på östermalm", hur man nu kan få för sig att det finns någon sådan. Denna någon kom till bloggen om Liza Marklund som väl snarare har utvandrat till Spanien.

Den som sökte på "Noren dagboken" fick ta del av sjukdomsläget på förbundskontoret samt att André läste dagboken i sjuksängen.

Den som ville till "you tube sexvideo" kom till bostadsdagarna i Gävle. Jag hoppas det gav vederbörande någon ny insikt. Googlesök kan uppenbarligen få in folk på nya spår.

Sänkt hyra ska fylla tomma lägenheter

Här rivs för att få luft och ljus, är kanske inte det tillräckligt

Så skrev August Strindberg i dikten Esplanadsystemet. Det rivs fortfarande men nu skrivs det inga dikter.

I Hagfors har det rivits hundratals lägenheter de senaste åren. Tusentals människor har flytt Hagfors. Nu ska man riva ännu fler. Hagforshem ska dessutom anpassa sig till marknaden, om det blir som Utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna vill. Hyrorna ska sänkas ända tills det inte finns några tomma lägenheter i Hagfors.

Idag kostar de tomma lägenheterna bostadsbolaget och deras hyresgäster 6 miljoner om året. Bolaget är nära en kontrollbalansräkning, säger Bengt Fagrell på Hyresgästföreningen. Om hyresintäkterna minskar ännu mer kommer de sannolikt att tippa över kanten.

Hur gärna jag än unnar Hagforsborna att få betala lägre hyror så kan man inte låta bli att undra över hur kul det är att bo hos bolag som inte har näsan över vattenytan. Förmodligen är det jobb som behövs i Hagfors också för hyresgästernas skull.

Politiker på sommarbete

Alla rekommenderas att fylla 60. Det går bra med andra år också. Man blir så uppåt av alla som hör av sig. Med en del får man dessutom chans att snacka ikapp sig lite.

Jag är på Gotland och Almedalen är full av solande gotlänningar. Snart invaderas ön. Inom en radie av några hundra meter kommer man att kunna träffa och prata med makthavare av alla de slag och färger som har betydelse för hyresgästernas väl och ve. En sådan chans går inte att missa. Möten som tar veckor att ordna fixar sig på direkten under Almedalsveckan. Jag tycker att det är otroligt bra att politiker, myndighetspersoner, organisationer och media kommer ut ur sina gömmor.

Hyresgästföreningen är som vanligt på alerten. Vi har utsett den 10 juli till hyresgästernas dag.

Redan kl 10.00 kör vi igång med första seminariet. Måste välfärden gå med vinst? 15.30 är det dags för nästa. Sprickor i fasaden - hur ska vi lösa frågorna om levnadsvillkor och boende? Högskolan, sal B 22, gäller för båda.

Välkommen

60, hur kul är det?

Hur kul som helst. Livet rusar iväg som ett höghastighetståg i medvind. Idag fyller jag till min stora överraskning 60 år. Hur det gick till och var har jag varit under tiden detta åldrande pågått återstår att klura ut.

Att fylla 60 år är lite lagom omärkvärdigt. Man är varken ålderdomssvag eller framtidshopp. Man bara är. Man får vara mera som man själv vill. Kraven har lättat. Och ingen har börjat luta sig fram emot mig för att tala långsamt och tydligt om ointressanta saker. Jag hoppas det dröjer till 85-årsåldern innan den dagen kommer.

För 60 verkar lika kul som 50 gjorde. Då hade jag precis börjat på Hyresgästföreningen. Det är verkligen så kul. Jag känner mig lyckligt lottad som har ett sådant toppenjobb.

Hyresgästföreningen fyller år hela tiden. Någon förening firar 1 års jubileum och någon firar 90. Några medlemmar gick med igår och andra har varit med i 50 år.

Och så kommer det att hålla på. Heja Hyresgästföreningen.

Jag må jag leva uti hundrade år!

Mona ingen flip-flopper

Häromdagen kunde man höra på Ekot att:

”Socialdemokraterna håller på att anlägga en mer positiv syn på att köpa och äga sin bostad. Och partiet är inte heller helt avvisande till regeringens förslag om ägarlägenheter.”

Man fick lite hicka. Kunde det vara fråga om triangulering. Triangulering är ju numera ett välkänt grepp inom politiken. Det går ut på lägga sig nära motståndarens ståndpunkter för att locka över väljare. Jag vill ge Mona Sahlin en pluspoäng för att det visade sig vara fel. Hon är inte någon ”flip-flopper”.

Allmännyttan och våra hyresrätter är inte till salu, sa hon på LO-kongressen. Det behöver vi göra till en av de stora valfrågorna, la hon till.

Man behöver inte lägga sig nära sina politiska motståndare för att locka väljare. Alla undersökningar visar att människor ställer upp för allmännyttan och bruksvärdessystemet.

Det finns en del politiska partier som borde lägga sig till med en mer hyresgästvänlig politik. Det finns pluspoäng att hämta.

Bukfett och diabetes

Jag har semester. Jag ska nämligen fylla en himla massa år. Ska man verkligen blogga när man har semester undrar kanske en del. Jag räknar mig själv till de undrande. Jag kan inte bestämma mig riktigt.

Det påstås ju vara viktigt att koppla av och ha ledigt. Det låter väl i och för sig klokt och förståndigt. Det verkade i alla fall bra ända tills jag läste om risken för bukfett och diabetes. Om man kopplar av för snabbt ökar nämligen risken för bukfett och diabetes. Att det är farligt när det går för fort tycker jag i och för sig är en tanke som går att ta till sig. Jag har däremot hittills aldrig varit rädd för att koppla av för snabbt. Det får inte vara för tvära kast mellan arbete och vila säger de lärde nu.
Eftersom jag varken vill ha bukfett eller diabetes bloggar jag därför vidare som en ren säkerhetsåtgärd. Det verkar vara ett lämpligt avvägt hinder mot alltför snabb avkoppling.

Koppla inte bort nu. Läs majbloggarna framförallt om fastighetsägaren som kom av sig.