Galna bosjukan

I stadsdelen Herrgården i Malmö har vårdcentralen astmaskola. Man går inte där för att bli frisk utan för att lära sig leva med att man fått astma och allergier av mögelskadade lägenheter och bristfällig ventilation.

- Badrum och kök är väldigt nedgångna. Och det enda friskluftsintaget till lägenheten går via brevlådan, uppger arbetsterapeuten Anna Nergelius i Sydsvenskan.

Många har heller ingen fläkt över spisen. Det enda friskluftsintaget till lägenheten är brevlådan! Inne i lägenheten lever barn som får infektioner som orsakar astma. Sedan får föräldrarna gå i astmaskola!

– Barnen sover inte på nätterna och de får svårt att hänga med på dagis och i skola. De utvecklas sämre helt enkelt, säger läkaren Susanne Delavaran.

Föräldrarna oroas för sina barns hälsa och de ber om intyg för att de ska få byta lägenhet, men oftast leder det ingenstans enligt personalen på vårdcentralen. Här vet man vad som förorsakar de allvarliga sjukdomstillstånden. Åtgärden blir att man ska leva kvar mitt i sjukdomskällan, få dyr medicin, lära sig inhalera och hoppas att brevlådan släpper in lite luft. Man blir helt matt.

En som inte borde vara matt är socialminister Göran Hägglund (kd). Han har världens utgångsläge och sitter på alla möjligheter att rycka ut. Han kan lägga ihop allt han lärde sig när han var ordförande i riksdagens bostadsutskott med all den makt han har som ansvarig för folks väl och ve och ge sig i kast med galna bosjukan med samma iver och kraft som vi gav oss i kast med galna kosjukan.

Drömmen om Njutånger

Denna morgon kom jag på mig själv med att vakna med en lätt filosofisk och lite låg känsla. Jag kan inte redogöra för hur det gick till men det lilla samhället Njutånger i Hälsingland fanns där direkt jag slog upp ögonen. Njutånger är visserligen en ort men mest av allt är det ett slags sammanfattande begrepp över det som präglar våra liv. Det är ett enda ord, inte ett bindestreck i sikte som skiljer på att njuta och ångra. Jag har alltid varit lite fascinerad av Njutånger och denna sammanhållna dubbelhet som framstår som lite lätt skakig, spännande men fullt av både våga och liv.

Men tyvärr betyder inte njuta att njuta, utan det kommer av det fornnordiska ordet nauta som betyder värdefull. Ånger betyder vik, så hela alltet faller när man inser att Njutånger betyder värdefull vik.

Kanske hade jag drömt om allmännyttan, ett annat vackert ord som man blir eller i alla fall brukade bli lite upprymd av. Det finns inte ens en inbyggd motsättning mellan allmän och nytta, ändå håller den på att falla samman i sina beståndsdelar. Mera egennytta och privat än allmän och nytta.

Tänk hur det kan bli när man tillbringar dagarna mitt i ett paradigmskifte där vinstmarginaler, avkastning och utdelning är de bärande begreppen i diskussionerna om allmännyttan, eller kommunala bolag som de nu föreslås heta. Jag tycker de ska heta Njutånger, värdefull vik. Några sådana skulle vi behöva på bostadsmarknaden idag.

Jag tackade nej till kungamiddagen

Pagebyggnaden på Drottningholm

Denna morgon är tidningssidorna helt och hållet kungliga. Världens största förlovningsannons upptar sida efter sida. Förlovningen är en storvinst för kärleken, ett välbehövligt ekonomiskt åtgärdspaket, en insats för svensk turism, ett uppsving för monarkin. Och så blir det en hyrestvåa på 61 kvm ledig i Pagebyggnaden på Drottningholm.

Ett välbehövligt tillskott. I morse fanns det fem lediga tvåor i Stockholms närförorter med en hyra på mellan 4459 kr/mån och 8504 kr/mån. Det är bra att det nu blir klarlagt om en skillnad i hyra på 4000 kr/mån mellan två tvåor i samma område är en okej skillnad som beror på skillnader i bruksvärde. Eller om den beror på att det "finns det skevheter i Stockholms hyressättning som behöver rättas till" som vi skrev på DN Debatt i förra veckan.

Vilken hyra det är i Pagebyggnaden på Drottningholm vet jag inte, och kommer förmodligen aldrig att få veta, det är väl högst osannolikt att den hamnar på här.

Jag har aldrig rört mig i kungliga kretsar och har därför lite dimmiga begrepp om hur det går till på slott och herresäten. Dessutom missade jag den enda chans jag haft att ta reda på det. Min farmor begrep aldrig hur det kom sig att jag tackade nej till den enda inbjudan till kungamiddag jag någonsin kommer att få. När man är riksdagsledamot får man sådana inbjudningskort. Trots att hon nog hade skarpa invändningar mot själva idén om att några av alla dem som trampar omkring på jordens yta ska höjas över oss andra att ges närmast magiska egenskaper så tyckte hon att man gott kunde spana in dem.

Lägg på en platta, Odell

Bristen på bostäder är stor och kommer att bli ännu större. Byggandet är lågt och kommer att bli ännu lägre. Byggarbetslösheten är hög och kommer att bli ännu högre. Mats Odell är mannen som kan ändra på det. Marknaden är ju som bekant ingen fristående bubbla, marknaden är beroende av de skattemässiga villkor och investeringsförutsättningar som bland annat Mats Odell medverkar till eller inte medverkar till.

Odel håller sig än så länge på sin kant, inga investeringsstöd är aktuella.

I en intervju i Dagens Industri säger Mats Odell att han omedelbart skulle bygga hyresrätter om han hade 100 miljoner (ej på nätet). Det är en kassaskåpssäker investering tillägger han. Tänk om någon ville ge honom 100 miljoner så vi fick igång några byggen. För något är otroligt fel. Jättestor och ökande efterfrågan och en skatteskåpssäker investering och byggandet har störtdykt. Ett marknadsekonomiskt mysterium.

På frågan om vilken Odellplatta som han spelar mest får vi veta att det är Oscars ballads. Det fanns en tid när Odell hade egna plattor på topplistorna. När ränte- och investeringsbidragen försvann gällde det att ha hunnit gjuta bottenplattan för att få investeringsbidrag. Många passade på och Odellplattorna var ett faktum.

Om Mats Odell skulle tröttna på Oscar Petersons jazzplattor och vill hjälpa den kassaskåpssäkra investeringen på traven kan det vara läge att satsa på en gammal goding: Investeringsbidrag som villkoras så att hyresgästerna får rimliga hyror, byggjobbarna får jobb och folk får tak över huvudet. En kassaskåpssäker politisk investering.

Omsorg är kommunens affärsidé

I de mest utsatta och knepiga lägena i våra liv så rycker det allmänna in. När vi är sjuka, fattiga och uschliga så är det kommuner och landsting som har det yttersta ansvaret för att vi får den hjälp och det stöd vi behöver. Det kräver engagemang, empati, en välutvecklad organisation och ett gott handlag.

Igår såg jag ett kommunalråd på tv som totalt underkände en kommuns förmåga att känna engagemang. Sannolikt känner en privat fastighetsägare större engagemang än kommunen, så brukar det vara sa Örjan Lid (m) kommunalråd i Vallentuna. Han är på väg att sälja hus för 35 miljoner som var värda 45 miljoner för ett tag sedan. När husen behöver rustas så ska någon annan ta hand om det.

Man får verkligen hoppas att kommunalrådet har fel om kommunernas förmåga. Det går ju inte att sälja människor som behöver sjukvård, socialbidrag, barnomsorg, skola till någon annan därför att kommunen saknar förmåga till engagemang i människor väl och ve. Privata fastighetsägares affärsidé är inte att ha omsorg om medborgarna utan det är kommunernas affärsidé.

Beatrice Ask: "Det är viktigt med en hyressättning som inte ställer människors vardag på ända"

Justitieminister Beatrice Ask - ansvarig för hyreslagstiftningen

Igår krävde föreningarna i Stockholms innerstad att jag skulle ta mitt pick och pack och dra. Jag jobbar dock oförtrutet vidare med att följa förbundsstämmans beslut, förbundsstyrelsens beslut, förhandlingsriktlinjerna och göra det jag ska i Hyresmarknadskommittén.

Tänk om också innerstadsföreningarna i Stockholm kunde lägga all den energi de är mäktiga på att bidra till att vi fick behålla bruksvärdessystemet och ha kvar ett innehåll i förhandlingsrätten. Istället ödslar de all sin kraft på att hålla liv i och ständigt skapa ny interna bråk. Under tiden de kräver folks avgång funderar Mats Odell och Beatrice Ask på vad de ska göra med hyrorna och förhandlingsrätten.

I riksdagen igår ställde Johan Löfstrand (s) en fråga till justitieministern om vad som händer:

”Det har nu gått nio månader sedan Michaël Koch lämnade över sin utredning EU, allmännyttan och hyrorna. I betänkandet diskuteras och lyfts fram ett antal förslag om ett nytt hyressättningssystem. Åtminstone en del av förslagen har diskuterats, och man har konstaterat att de kan bli hyresdrivande.”

"När man är ute och pratar med folk runt omkring är de ganska oroliga för att delar av de förslag som finns i utredningen kommer att bli verklighet och hur det då kommer att påverka människors hyror."

Justitieminister Beatrice Ask svarade bland annat:

"Jag är inte beredd att i dag tala om var vi landar och inte heller att säga något om tidsplanen. Det är oerhört viktigt för regeringen att vi har en bra bostadspolitik och ett bra regelverk när det gäller hyressättning, som inte ställer människors vardag på ända. Det får ta den tid det tar till dess att vi har hittat de rätta verktygen."

Vår främsta plikt gentemot medlemmarna är att utnyttja "den tid det tar" innan riksdagen ger sig i kast med hyrorna och förhandlingsrätten till att se till att upplysa politiker av alla de slag, hyresgäster och medlemmar om vad som kan hända med hyrorna och förhandlingsrätten om utredningen om "EU, allmännyttan och hyrorna" blir verklighet. Men då måste vi också visa att vi kan använda de verktyg vi vill ha kvar, bruksvärdessystemet och förhandlingsrätten, till något annat än att kasta på varandra.

Hyreshetta

Jag fick några uppmuntrande mejl igår angående debattartikeln i DN. Men även en del arga. Hyresfrågan i Stockholm är så otroligt laddad. Ingenstans i landet finns det någon motsvarighet till denna intensiva hetta i debatten. Det mest laddade ordet av alla är läget och om det ska spela roll för hyran.

Hyresgästföreningen har ett uppdrag av riksdagen att förhandla hyror med bruksvärdet som grund. Hyran ska sättas efter lägenhetens beskaffenhet. Det vill säga storlek, modernitetsgrad, planlösning, läge inom huset, reparationsstandard, ljudisolering, förmåner såsom hiss, sopnedkast, tvättstuga, god fastighetsservice, lekplats, garage, husets allmänna läge, boendemiljön, närhet till kommunikationer och service (det vill säga läget).

Allt detta och lite till ska vägas samman och utgör bruksvärdet. I Umeå jobbar man exempelvis med ett poängsystem som fångar upp allt det ovan uppräknade. Och alla är nöjda med det. Men när man i Stockholm vill göra ett rejält hyressättningsjobb, så att hyran blir korrekt och begriplig, sägs det vara ett svek mot hyresgästerna.

Jag står själv i bostadskön i Stockholm och ser hur obegripliga hyresnivåerna kan vara. Det kan skilja på flera tusen inom ett och samma område. Det jag och andra som söker bostad, eller som de som redan bor i Stockholm har rätt att kräva av Hyresgästföreningen, är en begriplig förklaring till varför lägenheten har den hyra den har. En likvärdig lägenhet ska ha lika hyra. Skillnader i hyra ska kunna förklaras och det måste man kunna göra även i Stockholm. Snedheterna i hyressättningen i Stockholm har förorsakat politisk irritation i åratal och lett fram till förslag om lagreglering av hyrorna.

Jag är övertygad om att ingen hyresgäst blir lyckligare av att vi får politiskt satta hyror. Men det kräver att vi även i Stockholm får hyror som folk förstår sig på.

Skit i rubriken

På DN debatt idag kan man läsa en artikel om hyror och hyressättning i Stockholm som jag och Terje Gunnarson skrivit. Trodde vi ja. Men tji fick vi. DN har skrivit en halv inledning och en rubrik som man uppfunnit på egen hand.

Rubriken lyder: ”Låt geografiska läget avgöra nivån på hyran”. När man använder citattecken kan ju en och annan få för sig att de är fråga om – just det - ett citat. Det är inget citat. Det är en tillspetsad tolkning från DN av den artikel som Terje och jag har skrivit. Likaså med den inledande ingressen: Det är DN:s ord och inget som vi skrivit. Skiter man i rubriken och ingressen får artikeln en annan innebörd.

Suck. Här tror man att det säkraste sättet att få ha sina åsikter i fred är att skriva själv och så smyger det in andra och stökar till texten. Suck igen.

UPPDATERING: Här kan ni läsa pressmeddelandet i frågan.

Hyreshajar

Människor som är i underläge utnyttjas alltid. I Sydney exempelvis är det brist på bostäder vilket har lett till annonser av denna typ:

”Fri hyra för någon som är speciell. I stället för hyra söker jag någon som kan hjälpa mig med vissa behov på regelbunden basis.”

För noll kronor i hyra erbjuds kvinnor boende om de delar säng med sin hyresvärd. Om det inte är sex hyresvärden är ute efter så är det en så hög hyra som möjligt. Det gäller att utnyttja läget, marknadskrafterna spelar fritt och högt. I kampen mellan tillgång och efterfrågan vinner alltid tillgång. Det är därför viktigt att ha balans mellan den som har och den som inte har. Hyrestak och hyresförhandlingar ger balans till skillnad från fria inflyttningshyror och marknadshyror.

"Hyresvärden är snål, opålitlig och elak"

Hyresgästföreningen är väl inget för dem som är under 70? En förening som funnits sedan urminnes tider har väl gjort sitt i en tid sprängfylld med individualister? Men pyttsan och nä hej då, så fel det är. Att bo har inget med ålder att göra, utom att det är knepigt värre att få en lägenhet när man är ung så är det samma hyresvärdar, samma hyra, samma allting.

Bloggaren Jema Rose exempelvis skriver att hyresvärden hört av sig och meddelat att: "om det inte passar dig, ja då måste du söka ditt boende på annat håll”. Jema Rose som är rejält neråt på grund av sitt boende trodde: "att det var 2009, inte 1809" och avslutar bloggen med: ”nyss såg jag till att bli medlem i Hyresgästföreningen. Pappa ryckte dessutom in så Jema Rose fick lite andrum. Jema Rose tycker att föräldrar är bra att ha.

Bloggaren Tina blev uppringd av Hyresgästföreningen som hade fått mejl från Tinas mamma som skrev att hyresvärden: "är snål, opålitlig och elak" varför mamma ansåg att ett medlemskap i Hyresgästföreningen var nödvändigt. Mamma var beredd att betala medlemsavgiften. ”Jaha, okej? Ändå pinsamt samtal för en 20 åring” skriver Tina på sin blogg.

Tina, Jema Rose, mamma, pappa och alla de andra 537 500 hushåll som är medlemmar i Hyresgästföreningen är inne på samma linje. Jaha, okej då behövs det en förening även 2009.

La det svinge, la det rock 'n' roll

La det svinge, la det rock 'n' roll
La det svinge til du mister all kontroll

Isfläckar i slalombackar kan medföra stukade knän, fick jag just lära mig. Så nu ägnar jag mig åt skidfri sysselsättning som att sitta stilla, bli uppassad och kolla på nätet.

Norge, Europas ”råeste utleiemarked”, ligger ett stenkast bort. Där beskriver man alltså den egna hyresmarknaden som Europas råaste. Hyrorna ”svinger fra måned til måned” på en marknad där tillgång och efterfrågan ändrar sig i ett rekordhögt tempo.

– Norge har sannsynligvis det mest liberale leiemarkedet i Europa, der boligeiere kan leie til hvem de vil, når de vil, og til hvilken pris de vil, sier partner Bjørn Erik Øye i Prognosesenteret.

La det svinge, la det rock 'n' roll
La det svinge til du mister all kontroll

En helt fri marknad, den mest avreglerade i Europa, lyckan borde vara fullständig. Inga köer, mycket byggande och låga hyror. Och så är det precis tvärtom. Är någon förvånad? När samma personer ska bygga, förvalta och hyra ut lägenheter är det ju inte underligt alls att man vill göra efterfrågan större än tillgången. Då blir hyresgästerna tvungna att acceptera vilken hyra och standard som helst bara för att det inte finns några alternativt.

La det svinge, la det rock 'n' roll
La det svinge til du mister all kontroll

Det verkliga livet visar sig återigen vara någonting annat än marknadsekonomins första kapitel om tillgång och efterfrågan, vilket nu även får anses bevisat av vår granne i väster.

Tänka sig, så det kan bli när man kan hyra ut till vilket pris man vill.

Sätt ihop din egen verklighet

På SVT:s hemsida allra längst ner finns en näst intill oemotståndlig rubrik. ”Hitta din egen verklighet” med underrubriken: ”Sätt ihop din egen verklighet”. Det låter onekligen som ett lockande pyssel för de som tycker att verkligheten behöver justeras lite.

I politiken är detta ingen nyhet. Där finns en stor vana att skapa verkligheter. Lennart Pettersson, centerpartist och ledamot i civilutskottet har svarat på min minienkät till de politiska partierna och lanserar i sitt svar en alldeles egen verklighet som han inte kan hitta stöd för någonstans, men som han satt ihop:

Låt mig konstatera att den modell som hyresgästföreningen företräder har skapat just den bostadsbrist som vi har idag, där många helt saknar bostad och det gäller inte minst våra ungdomar.

Men hallå, var någonstans finns det stöd för detta. Lennart är från Skåne där ger de ut Skånska Dagbladet. Där kan man läsa en krönika av Lars J Eriksson om byggsektorn. Jag hoppas att Lennart Pettersson befunnit sig i hembygden och haft chans att läsa den.

Byggsektorn är en sjuk bransch. Visst finns det speciella omständigheter som drivit upp priserna, jag kan tänka mig att en del byggnormer fördyrar jämfört med 70-talet. Men slutsatsen måste ändå bli att i byggsektorns olika led – från markexploatering över ritborden hos arkitektkontoren till byggbolagen, byggmaterialindustrin och byggjobbarna – så har det skett orimliga övervinster som i slutänden gjort byggnotan på en ny villa eller lägenhet orimligt hög. Troligen är också produktivitetsutvecklingen katastrofalt dålig.

Jag tror staten måste gå in och subventionera nytt bostadsbyggande. Men det bör villkoras till att byggsektorn sänker sina priser, i alla led, med 20 procent. Det är ungefär så som industriföretagen gjort gentemot sina underleverantörer på senare år, ställt icke förhandlingsbara krav på prissänkningar.

Ett tips till marknadshyresförespråkare

Eftersom jag åker skidor den här veckan låter jag min bloggcoach, André, formulera replik till Dagens industris ledare från i måndags (som märkligt nog inte finns på nätet). Här kan man läsa den.

Är detta att utveckla hyresrätten?

I regeringsförklaringen talade regeringen om att utveckla hyresrätten. Här finns facit över vad regeringen gjort hittills.

Politisk policy eller politisk polish?

Hur ändrar man på en myndighetskultur, det som sitter i väggarna, frågade man sig i "Godmorgon, världen!" i söndags. Upprinnelsen till inslaget var förstås Försäkringskassan.

När jag jobbade på försäkringskassan på 70-talet hade jag en chef som sa att "man skulle skjuta de djävlarna i knäna så de dansar i cirklar", om den intet ont anande allmänheten. Detta stred visserligen mot Försäkringskassans kundpolicy, men det är ju som bekant mera vanligt med polish än med policy. Nu är det förbjudet för Försäkringskassans kundtjänst att uppge namnet på den som handlägger deras ärende. Den ultimativa avknoppningen av kunderna är genomförd.

Trovärdighet och tillit bygger på att det syns och märks att man menar det man sä-ger. Man kan inte säga att de sjukskrivna, kunderna, klienterna, patienterna är viktigast, i fokus, i centrum, det verksamheten vilar på, företagets viktigaste resurs, eller något annat trams, om det inte märks i verkliga livet att man menar det. Så är det med politiken och väljarna också. Man kan inte lura väljarna med snick-snack. Det måste synas, höras, fattas beslut där det är tydligt att det är som man säger. Det gäller också hyresgäster. Man kan snacka hur mycket som helst om att man visst gillar både hyresgäster och hyresrätter men syns det aldrig i ett enda beslut så är det politisk polish och det ser alla.

ROT-avdrag gäller inte för oss som bor i Tunabyggen

Om jag skulle få för mig, vilket inte alls är otänkbart, att jag behövde fixa till lite nya tapeter i vardagsrummet skulle jag kanske ringa Borlänge Golv & Tapet. Jag skulle inte kolla på Tunabyggens lista över vilka tapeter man får välja utan passa på att kolla in lite nya och annorlunda tapeter på Borlänge Färghus. Tunabyggen och jag har också lite olika uppfattning om hur avskavda fönsterkarmarna ska vara innan de måste skrapas och målas. Det behöver ju dessutom inte hänga målarflagor för att man vill måla om, som en ren trivselåtgärd målad jag om på toaletten. Den gula fär-gen som saknade motstycke fick mig att vilja fråga grannen om det var okej att gå på hennes toalett. Sådant är ju inte kul man kan ju inte ränna hos grannen hur som helst.

Det kostar en liten slant att fixa till detta men det kan det vara värt. Nu när vi har fått ROT-avdrag. Nä, jag bara skojade lite. Inte vi. Utan dem andra. Mina kvitton från Borlänge Golv & Tapet smäller inte lika högt hos skattemyndigheten som de kvitton som skrivs i Dagnyhusen för där är det bostadsrätter. Där får man skrapa, måla och sätta upp tapeter bäst man vill och hur ofta som helst och alla vi andra bidrar med halva kostnaden för jobbet. Jag bor i hyresrätt på Allén och där är det andra kvitton som gäller. Sådana man betalar själv. Och föresten vem har lust att bli bidragsberoende. Man kan ju inte dra till med att det är orättvist. Rättvisa är väl ute nu för tiden.

UPPDATERING: Här kan man läsa en debattartikel som jag skrivit om svarthandel på SVT opinion.

Att tänka gammalt är det nya

Det finns många duktiga privata fastighetsägare. Många av dem satsar långsiktigt på hyresrätten och har ambitionen att åstadkomma något bra. Jag träffade en igår. Fast efter halva PowerPoint-presentationen började jag tappa sugen och bli modfälld. Då hade begrepp som "att vara en del i samhällsutvecklingen", "hyresgästens första val", "produktiv del av samhället", "utveckla hyresrätten" ersatts av begrepp som "flexibla lösningar" och "minskad standard typ dusch i källaren" och "ingen hiss".

Vadan denna uppgivenhet. Varför skulle det vara nödvändigt att gå ner i källaren och duscha, ta egen spis med sig, sakna hiss när man brutit benet eller börjar bli gammal. Jo, man måste våga tänka nytt är standardsvaret på sådana frågor.

Men detta är inte att tänka nytt, det är att tänka gammalt. Vi har redan provat både hus utan dusch och dusch i källaren. Vi har ett fullskaligt pågående prov av hus utan hiss. Det finns nästan 100 000 trappuppgångar utan hiss. Det räcker till hur många avhandlingar som helst om man vill studera vad som händer när rollatorn måste in, ambulansen in och ut, barnvagnar upp och ner, besökare och boenden som inte kommer in eller ut. Eller så kan man räkna ut det på egen hand.

Heja hyresrätten

Tråkiga siffror om hur många som vill bo i den bekväma och relativt bekymmersfria hyresrätten, skrev arbetskamraten Jörgen i ett mejl. Blott var tionde person föredrar att hyra sin bostad, visar nämligen SEB:s senaste undersökning. Jag håller med Jörgen. Men det är något som inte stämmer med de där siffrorna. Svarthandel var på tapeten igår, förstahandskontrakt är så hett eftertraktade så människor begår brott och riskerar stora pengar för att få tag i ett. I Göteborg är det över 700 sökande på varje ledig lägenhet. I bostadsförmedlingens kö i Stockholm är det alltid några hundra före mig. Och ändå vill ingen bo där, nä det är något lurt med siffrorna. Tänk om alla vi hyresrättskramare kunde göra som de gör i Norrköping.

"Hyresrätt - en utmärkt svensk boendeform" är ett unikt samarbete mellan Hyresbostäder, Lundbergs och Ståhl. Tre företag med det gemensamma intresset att aktivt bidra till Norrköpings utveckling. Bara i Norrköping bor mer än 40 000 människor i hyreslägenheter. Och de får sällan höra vilket smart val de har gjort. Hyresrätten står för trygghet, service och ett bekymmersfritt boende där du får tid och pengar över till annat. I jämförelse med boendeformer i många andra länder är den svenska hyresrätten lika unik och speciell som till exempel allemansrätten. Om detta vill vi berätta i ett samarbete över företagsgränserna skriver de exempelvis.

Heja Norrköping.

UPPDATERING: Nu har alla partier svarat på bloggenkäten! Miljöpartiets svar kan ni läsa här.

Linköping vill också ha hyran själv

Rapport gjorde igår ett nedslag i det kommunala bostadsbolaget i Linköping och ingen blev väl direkt överraskad över att man inte heller där ansåg att en fastighetsägare bör ta hand om sina hus och sina hyresgäster innan de skickar tapetpengarna till äldreomsorgen. Se inslaget här (5.10 minuter in i sändningen)

Bara 19 procent vill bo i hyresrätt skriver Hem & Hyra, för det har SCB tagit reda på. Man kan förstås tycka både det ena och det andra om den här typen av undersökningar, men i söndags när Rapport lämnat de nedslitna hyreshusen i Sollentuna och istället visade ett inslag som gick ut på att folk åter strömmade till bostadsrättsvisningarna så är väl det inte mycket att förvånas över. Varför skulle folk vilja åka på visning till nedslitna kommunala hyreshus i Sollentuna. Människor vill bo där det är välordnat och vackert.

Denna morgon har jag tagit mig till Radiohuset för att delta i P1 morgon. Ekot har gjort inslag om svarthandel. Lyssna på inslagen här. Den här typen av ekonomisk brottslighet omsätter många miljoner eller miljarder, det finns ingen som vet för det är ingen som bryr sig. Samhället möter detta med total tystnad. Christer Jansson, vd för Fastighetsägarna i Stockholm, och jag var överens om det mesta. Utom en sak, han är säker på att höjda hyror är receptet även mot brottslig verksamhet. Om det kräver en fördubbling av hyrorna eller om det räcker med några hundralappar fick jag inget svar på. Enligt mitt förmenande är det den väldiga och växande bristen på bostäder som gör att folk kastas in i brottsliga uppgörelser, många ser det som den enda utvägen om man vill ha tak över huvudet.

Om man höjer och höjer hyran för att bekämpa brottslighet eller få pengar till barnomsorgen kommer snart alla att gå på visningar av bostadsrätter.

Sollentuna behöver hyran själv

Igår startade Rapport en serie om allmännyttan. Jag ligger snäppet före. Jag startade upp med Botkyrka häromdagen där kommunalrådet behövde renoveringspengarna till barnomsorgen. I Växjö ville de ha en del av hyran till allaktivitetshus.

Rapport hade begett sig till Sollentuna där står husen på Svalgången och förfaller. Bolagets vd sa igår att det var kapitalförstöring att byta stammar för tidigt. När han fick frågan om det inte var dags nu när husen var 42 år bytte han snabbt fot och sa att givetvis var det så. Husen fanns därför med på deras renoveringsplan för 2013–2015. Om han också ansåg att det var kapitalförstöring att byta fönster och täta drag framgick inte.


Rapport intervjuar mig i ett snöigt Sollentuna.

Om det inte redan finns något som heter hyresgästförstöring så borde det omedelbart införas som begrepp i bolagets balansräkning. I verkligheten har man i Sollentuna tänkt sig att dumpa de ickerenoverade husen i knäet på hyresgästerna. bostadsrättsombildning ansågs vara svaret på deras böner. Då kan de behålla sina vinster själva. Nu ville inte hyresgästerna, så nu tvingas de göra det som är en fastighetsägarnas främsta plikt: ta hand om husen och hyresgästerna.

Ute i landet håller man ideligen på med att hitta nya sätt att använda hyrespengarna. Det syns på något sätt inte, de behöver inte be kommuninnevånarna om högre skatt. Sådant irriterar ju bara väljarna. Kommunledningen beordrar därför bostadsbolagen att meddela hyresgästerna att nu har man höjt avkastningskravet och lagt på lite mer på borgensavgiften.

När hyresförhandlarna bråkar och säger att hyresgästerna blir dubbel beskattade på det här viset så säger bolaget bara, sorry men vi kan ingenting göra, det är ägarna som bestämmer och de finns inte vid något förhandlingsbord. Nu ska regeringen snart bestämma om kommunerna ska få plocka ännu mera pengar ur bolagen. I utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna föreslås att utdelningsbegränsningen tas bort. Man vill inte ens tänka på vad hyresgästernas hyror då kommer att användas till. Det handlar om många miljarder. Hyresökningarna får väl Anders Borg kompensera för.