Ett land fullt av bostadsköer, debatt, podd och luftballonger

Stor rusning efter hyresrätter. Rusning och rusning kan man kanske inte säga. 

Det ringlar sig i alla fall långa köer i snigelfart av hyresrätts intresserade över hela landet. Hyresgästföreningen, som gärna vill bidra med kunskaper, har tagit reda på hur det står till med längtan efter en hyresrätt. Ett vanligt missförstånd är att bostadsbrist skulle vara ett storstadsproblem. 

Det är det inte. Bara i Dalarna tar det kortare tid en ett år att ta sig fram till den hett eftertraktade bostaden. I Halland tar det ung. Lika lång tid som i Stockholm osv.

Häng med på min och Attefalls luftfärd. Nu får vi inte plats alla, även min efterträdare ska med, i själva korgen men du kan bidra genom ett knapptryck. 10 000 klick krävs för att det ska bli av. Där uppe i luften kommer vi att få en rejäl överblick över läget. Åtminstone på Gotland. Vi avser att landa under Almedalsveckan. Då kan alla dessa tusentals makthavare som är där  spana upp mot skyn och undra över vad som pågår i ballongen. 

Klicka du med www.härkanduköa.nu

Igår var jag på,debatt med Olle Westberg, Nybbyggarkommissionen. Han sa "Glöm det där med marknadshyror". Jag höll med. 

Igår poddade jag i Göteborg närmare bestämt i en lägenhet på Pennygången. Där ska Stena Fastigheter renovera och hyresgästerna driver hårda krav på dialog och inflytande. Borde vara härligt för Stena Fastigheter att ha så engagerade gäster. Hur det hela slutar är ännu höljt i dunkel men det kommer många Pennygångar framöver så ett lyckat exempel på dialog i dess djupa mening skulle inte sitta i vägen. 

Att vara ett lyckat exempel är ett lyft för alla inkl bostadsbolag som ska renovera.

Då kan man åka land och rike runt och göra reklam för sig själv och berätta hur man får sina hyresgäster med sig och inte emot sig.

Här syns jag med Mattias Axelsson och Daniel Carlenfors. Två hängivna poddare och bostadsentusiaster boende i Pennygången.

Den kan vara glödhet och brännande in på bara skinnet hos de som drabbas men ändå inte förorsaka mer än en svag rodnad hos de ansvariga.

För 14 år sedan, skrev jag en debattartikel i Aftonbladet som jag funderar på att skicka in igen. 

Jag behöver nämligen inte lägga någon krut på att hitta nya formuleringar. Beskrivningen från 2000 håller, läget på bostadsmarknaden är sorgligt nog detsamma nu som då. Med ett undantag. 

Det var nog värst i Stockholm då. Idag är det ännu värre i Stockholm och det har spridit sig till resten av landet i små som i stora orter.

I dessa dagar är alla politiker jag träffar överens om att vi har en omfattande bostadsbrist i en majoritet av kommunerna. Att det drabbar tillväxten, att det byggs för lite hyresrätter, att hyrorna i nybyggda hus är för höga, att det inte verkar bra om människor måste flytta när deras hus byggs om
och hyrorna höjs långt utöver vad de har råd med, att hyresrätten är orättvist beskattad och att vi inte
ska ha marknadshyror. Fast just när det gäller marknadshyror så får man tråkigt nog räkna bort Centerpartiet.

Men bara för att det är ett riktigt elände behöver det ju inte vara en het politisk fråga. Den kan vara glödhet och brännande in på bara skinnet hos de som drabbas men ändå inte förorsaka mer än en svag rodnad hos de ansvariga.

För när det drar ihop sig till val vill alla partier fokusera på sina kärnfrågor. Och inte hos ett enda parti är det en kärnfråga om medborgarna ska ha någonstans att bo till rimliga hyror.

Men nu har i alla fall bostadspolitiken tagit upp sig till bubbelnivå. Nyligen genomförde Sifo en undersökning för vår räkning om vilka områden som väljarna rankar som viktiga. Bostadspolitik var, tillsammans med försvaret, den enda frågan som klättrade uppåt.

Om oroligheterna i Ukraina håller i sig så kommer givetvis försvarspolitiken klättra vidare uppåt. Nu vill alla renovera försvaret. Men försvarsfrågan är ändå inte i närheten av att vara så het som när säldöden tog MP in i riksdagen eller när Piratpartiet och Junilistan seglade in i EU på kraftigt växande opinioner som höll i över valdagen.

Det är annorlunda med bostadsfrågan. Den gnetar liksom på år efter år, det blir värre och värre men den kommer aldrig upp sig till de höga politiska höjderna. Märkligt är det. Ett land som inte kan se till att det byggs hus som människor kan bo i är illa ute.

I Godmorgon Världen i går deltog marknadshyresförespråkarna Anna Dahlberg, Expressen och Maria Ludvigsson, SvD. De tillhör de som menar att vi har korkade och fega politiker. De törs inte ge sig på bostadspolitiken och med bostadspolitik menar de vad jag förstår hyressättningen och ränteavdragen. Inför man marknadshyror så löser sig resten.

Det fick programledaren att sammanfatta deras resonemang med orden, bostadspolitik är alltså alltings utgångspunkt. 

Så ska man tro på detta så är bostadspolitiken långt ifrån någon bubblare. Alltings utgångspunkt kan väl inte bara vara en bubblare. Fast med deras definition av vad som är alltings utgångspunkt, marknadshyror, så hoppas jag att det inte ens är en bubblare.

Men Maria Ludvigsson, SvD, hyste gott hopp. Nu när till och med (KD ) blivit marknadsliberal, sa hon. Har de det?

Stefan Attefall (KD)  har inte ringt och meddelat mig att han ändrat sig och inte längre vill stå för sina formuleringar i vår gemensamma debattartikel. Men vem vet vad som kan bli hett i en valrörelse. Så debatten om marknadshyror kommer säkerligen att fortsätta på samma sätt som den gjort i 50 år. För hyresgästerna är det lika viktigt nu som det alltid har varit att delta i den debatten.

Marknadshyror har inte löst ett enda problem i de länder som provat.

Likt skräddare lever debattörerna på den svaga ytspänningen

Bostadsdebatten lever på ytan. Förslagen svischar förbi men de har ytterligt sällan, om ens någon gång, föregåtts av några djupgående analyser och det görs aldrig några konsekvensanalyser.

Debattörerna tar sig aldrig under vattenytan.  Likt skräddarna opererar de i stillastående sötvatten och vilar på den tunna ytspänningen.Skräddare återfinns lite här och var. De förekommer flitigt i olika kommissioner och på en del ledarsidor inte sällan är de nationalekonomer. 

Men också någon enstaka statsvetare visar sig, förvånansvärt nog, vilja leva på ytspänningen. Jenny Madestam skrev i Expressen i lördags att:

" I utredning  efter utredning pekas ett antal grundläggande problem med svensk bostadsmarknad ut" 

Jaså minsann. Vilka utredningar då?

Enligt Wikidpedia är utredning är ett projekt som syftar till att analysera en fråga och sammanställa information dvs fakta kring den.

Och det är väl precis det som saknas i de rapporter som produceras och som nu upphöjs till utredningar. De är sprängfyllda med teorier och påståenden men inga fakta och inga analyser hår att spåra.

Till och med statliga utredningar låter bli att utreda.Hyresbostadsutredningen till exempel. Där förs inga djuplodande resonemang överhuvudtaget. Men så har den inte heller remitterats utan blivit kvar i någon låda på regeringskansliet. 

Man kan ju inte bara påstå vad som helst i en utredning. Då är det inte någon utredning. Ändå räknas den i debatten.

Nybyggarkommissionen med Göran Persson i spetsen har inte heller gjort någon utredning. 

De ägnar några rader åt att beskriva vad de kommit fram till efter att först ha försökt bli överens med sig själva. 

Agneta Dreber är uppenbarligen en ideologisk anhängare av marknadshyror.

Det är inte Göran Persson som säger i tidningen Bofast att han tycker att ekonomer kan vara rationella men deras teorier  spricker när de krockar med verkligheten.

Olle Westberg tycker inte att man ska komma med förslag som inte har någon politisk framtid.

Men vad spelar sådant för roll. Det är mumma för skräddarna på de borgerliga ledarsidorna när de kan få fatt i någon socialdemokrat som uttalat sig i riktning mot mera marknad i hyressättningen. Aldrig någonsin har väl Göran Persson och Mårten Palme framstått i ett sådan förklarat skimmer. 

Mårten Palmes sk forskningsrapport ägnade också några rader, inte till att redovisa forskning, utan till att påstå att det vore bra om hyrorna i attraktiva områden höjdes mm

En intressant fråga är om Mårten Palme vet hur hyrorna i attraktiva områden ser ut. Om man anser att de borde höjas så är det ju inte så dumt att tala om på vilka nivåer de ligger idag, vilka höjningar det skulle vara fråga om för att det hela ska fungera optimalt samt fundera på vilka konsekvenser för individ och samhälle det skulle få att gå mot marknadshyror. Fast något sådant gör han inte.

De flesta vet inte ett dugg om hur hyresnivåerna ser ut.  Jag träffade chefsekonomen på Swedbank för ett tag sedan. Hon hade ingen aning, hon trodde att hyrorna var betydligt lägre i centrum än i förorterna. 

Det är de inte. Oavsett om det handlar om icke renoverade och icke stambytta fastigheter, nyproduktion eller stambytta och renoverade fastigheter så skiljer sig hyran mellan centrala lägen och ytterstad minst 30%. Vi vet för vi förhandlar hyrorna. 

Här om veckan deltog jag i en debatt där en av deltagarna tyckte att hyrorna i attraktiva områden skulle höjas. När jag frågade på vilka nivåer hyrorna låg så visste han så klart inte.

Skräddarna googlar nämligen på varandra. Det är därför samma mantran återkommer i alla dokument enligt den välkända  modellen att om du upprepar en lögn tillräckligt ofta blir det så småningom en sanning.

Jenny Madestam vet inte heller hur hyrorna ser ut, det är jag nästan hundra på, men hon är säker på att det det bor människor i billiga hyresbostäder i attraktiva områden som inte flyttar på sig.

Men de måste fås att röra på sig. Rörligheten måste öka, åtminstone i hyresrätten. De andra kan väl vad jag förstår bo kvar om de trivs.  Ut med de i hyresrätt och in med andra som kan betala.  

Man måste ha kontakter och pengar för att få en lägenhet, skriver hon.

Just precis. Att det ska bygga på kontakter tycker  både fastighetsägare och politiker. 

Vad vore det för socialistiskt påhitt att tvinga fastighetsägarna att lämna lägenheterna till bostadsförmedlingen? Då är det bättre att vi kan välja hyresgäster själva, tycker de uppenbarligen och då blir det så.

Det är inte hyrornas fel det är så fastighetsägarna vill ha det.

Om inte Madesten vet det så kostar de nybyggda lägenheterna sådär 10 000 för en etta och 18 000 för en trea. 

Eftersom Madestam är statsvetare så vet hon så klart att vi avskaffat hyresregleringen och hon vet säkert också att hyrorna i nybyggda hus sätts efter en egen lag om presumerade hyror.

Det lönar sig inte att äga hyresfastigheter pga av hyresregleringen skriver hon. Gör det inte?  Madesten borde kanske i syfte att skaffa sig kunskap besöka nästa IPD seminarium. Där jublar de över vilken fantastisk avkastning bostadsfastigheter ger.

En sak som skräddare har gemensamt är att de tycker att politiker är dumma i huvudet. Väkdigt dumma, de förstår varken sitt eget bästa eller medborgarnas.

De är rädda för Hyresgästföreningen och avstår därför från att göra det som skulle vara bäst för hyresgästerna. 

Det kan hända att vi har politiker som kollar lite under vattenytan och upptäcker att ingenstans i något enda land har marknadshyror löst några problem. Däremot skapar det nya problem.

I Tyskland har de bostadsbrist trots att de har marknadshyror. De har tvingats införa en lag för att stoppa hyreshöjningarna, reglerade marknadshyror. Kul kombination. 

Det kostar de tyska skattebetalarna 17 miljarder euro i stöd till de som inte har råd att betala hyran eller till andra åtgärder.

Och så ser det ut i andra länder också. De som vill ha marknadshyror måste också säga att de vill ha ett system med "social housing". Det är den logiska konsekvensen av marknadshyror. Det finns inte något enda land som är bevis för motsatsen.

Plockepinn-rapporter och hit och dit-utredningar

Denna twitterkonversation mellan riksdagsledamoten Nina Lundström (FP) och fastighetsägarlobbyisten Lindvall gick att läsa i förrgår. Martin Lindvall har upptäckt att Boverkets rapport om det svenska hyressättningssystemet kan ge upphov till "citatbonaza".

Eftersom bonanza enligt ordboken betyder guldåder, händelse som tillför framgång och rikedom, gudsgåva, manna-från-himlen så trodde jag att Boverkets rapport hade förflyttat Martin Lindwall till nya härliga bekräftelsehöjder.

Men så är det sannolikt inte för han tycks mena att man i Boverkets rapport, om det svenska hyressättningssystemet, kan hitta lite av varje. Både det som stöder ens åsikt och det som drar ner humöret på en. Och så är det inte bara med Boverksrapporter. Så är det med statliga utredningar och lagstiftning också.

Man kan ägna sig åt lite "plockepinn" lekar i alla dessa "hit och dit utredningar" som florerar. För något under av klarhet är de i sanning inte. Man kan hitta stöd för helt motsatta ståndpunkter i en och samma rapport/proposition/betänkande. Som upplagt för citatjakt. Vem vill inte ha regeringen/riksdagen bakom ryggen när man säger något?

I exempelvis lagen om allmännyttiga kommunala bolagen vimlar det av plockepinn-möjligheter eller citatbonaza för den som vill hitta citat som stöder ens åsikt.

Fastighetsägarna gillar skrivningarna om att allmännyttan ska verka på en konkurrensutsatt marknad där stöd till dessa företag kan bli konkurrenssnedvridande. Även de allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolagen måste således agera affärsmässigt och åläggas normala avkastningskrav, står det.

Men kan väl utan vidare säga att jag själv brukar använda mig av det faktum att regeringen skriver att de kommunala bostadsaktiebolagen inte tillkommit för att skapa vinster, utan för att tillgodose ett allmännyttigt ändamål. I den meningen är det allmännyttiga syftet överordnat andra aspekter. 

Mycket klargörande citat tycker jag.

Boverket kritiserar exempelvis i sin rapport dagens hyressättningssystem, vilket väl Lindvall tycker är lite manna-från-himlenaktigt. 

Men så lite längre fram konstaterar de att ”ett marknadsbaserat system troligen skulle leda till stora sociala konsekvenser om inte dessa motverkas med andra typer av insatser”.

Precis tänker jag då.

Det måste man väga in när man kräver marknadsanpassning vilket man exempelvis inte gör i de kommissionsrapporter/forskningsrapporter som sett dagens ljus på sistone.

Vi måste man resonera fram och tillbaka men inte i den här utsträckningen. Det skapar bara förvirring, inte bara i debatten utan också när domstolarna ska tolka lagen.