Hyresrätten ska ha det bästa läget

I helgen for jag fram över vågorna i Stockholms skärgård i dotter Marias egenhändigt renoverade Folkbåt som tar sig fram som en syl i vattnet. Himla kul. Jag gungade hela söndagskvällen också.

Stockholms skärgård är utomordentligt vacker att beskåda. Men ingenstans blir klyftorna i samhället så tydliga som när man ser dem från båthållet. Åt havet öppnar de stora jättekåkarna upp sig, för ingen har ansträngt sig för att staket eller buskar ska skymma sikten som från landsidan.

I Göteborg förra veckan träffade jag en vd för ett bostadsbolag som tyckte att det var hyresrätterna som skulle ha det bästa läget. Han förde en hård kamp gentemot kommunpolitikerna för att få gehör för detta synsätt. När man åker båt ser man att det är dags. Hyresrätten har inget läge alls vid stränderna. Varken vid åarna, älvarna eller haven. Nu ska det strandskydd som redan luckrats upp luckras upp ännu mer. Så om inte villorna och bostadsrätterna redan tagit över stränderna är det dags nu att ta en fight för vilka som ska få bo och vilka som inte ska få bo vid våra vattendrag.

Om hyresrätten ska stå sig i konkurrensen måste det för det första gå att bygga hyresrätter överallt där människor vill bo. För att det ska bli möjligt måste staten sluta upp med att subventionerna bostadsrätts- och villaboendet.

Hyresrätten är en boendeform som måste finnas överallt och vara tillgänglig för alla sorters människor och plånböcker. Det är oerhört viktigt att hålla på den linjen. Det är den linjen som skiljer oss från de länder som har 'social housing' där man samlar de mindre bemedlade, sjuka och handikappade i särskilda bolag och i särskilda områden. Vi har redan tillräckligt med klyftor, vi behöver inga fler.

I vattnet kan man inte sätta upp staket, så där samsas folkbåtar, ekor, båtar med små snurror och lyxjakter med varandra. Och med de som bara tar sig ett dopp. De stora båtarna med motor måste även väja för Marias mycket mindre folkbåt med segel. Himla bra.

Föregångsland på efterkälke

Moderaternas ambition är att Sverige ska vara ett land som går före, kan man läsa i jätteannonser i dagens tidningar. Grunden för denna ambition ska hittas i människors vardag. Föregångslandet Sverige ska bli än mer välmående, rättvist och jämlikt. Slut citat.

Studenter bor i tält. Det är varken rättvist eller jämlikhet och framförallt mår man inte väl när man måste sova med kläderna på för att inte frysa.

Först föds man därefter växer man till sig. Det betyder att man ska passera dagis och skolans alla steg innan det är läge att börja jobba. Hur svårt kan det vara att räkna ut att man kommer att behöva ett antal skolbänkar, någonstans att sova och så småningom jobb. Skolbänkarna fungerar, de kommer fram både på lågstadiet och på universitetet. Jobbpolitik är också en stor gren i politiken. Men vid bostäder, där är det tvärstopp. Det är ingen gren alls i politiken.

Mats Odell säger i dagens DN att det är finanskrisens fel att byggandet tvärnitat. Det är mycket som är finanskrisens fel. Politikens uppgift just nu är väl att se till att allting inte tvärnitar på grund av den. Därför satsar regeringen på att öka antalet utbildningsplatser och borde i logikens namn se till att det tas politiska initiativ för att få igång byggandet.

Just nu i denna stund när babyboomens barn tältar vid universitet och högskolor går det att räkna ut vad som händer om vi inte omedelbart börjar bygga bostäder. Då kommer de sedermera att få tälta utanför fabriker och kontor också. I ett föregångsland agerar man väl före, eller?

Glada dagar i Göteborg

Allmännyttan som den kan se ut. Om man vill.

Jag har tagit mig till Göteborg. Förflyttningar är både lärorika och ibland rent av upppiggande. Alldeles för ofta blir man nedstämd och arg när det handlar om hur vi hanterar frågor runt boendet. Studenter som tältar, hus som förfaller, bilar som brinner, kackerlackor och vägglöss som inte försvinner, badrum som möglar, hus som inte byggs och ointresserade politiker får man inte några uppåtkickar av direkt. Det är till och med drygt att skriva sådana läppiga meningar.

Men igår kände jag mig uppåt hela dagen. Det är nämligen betydligt roligare att diskutera inflytande för de boende i Göteborg än ombildningar till bostadsrätter i Stockholm, för att ta ett exempel. I går träffades 150 engagerade Hyresgästföreningsaktiva och folk från bostadsföretag runt om i landet i Göteborg för att diskutera hur, inte om, man ska utveckla boinflytandet i bostadsområdena. För gör man det, satsar på de boende och ger de chans att utveckla sitt område blir det bra. Om detta råder det ingen tvekan.

Dessutom är det ju ovanligt korkat av ett bostadsföretag att lägga pengar på sponsring och marknadsföring när de kan investera motsvarande belopp på sina hyresgäster. På köpet får de livs levande ambassadörer som talar om för alla de möter hur bra det är att bo hos dem. Kolla bara på bilden och beskåda hur det kan se ut i allmännyttan. Om man vill alltså. Vill man ingenting syns det också.

Konsten att forma ett hjärta

”Nej, det handlar inte om den lattedrickande medelklassen i storstaden. Om socialdemokraterna vill värva storstadsväljarna måste de vinna dem som serverar latten. Den unga kreativa klass som i skummet kan forma ett hjärta.”

Så skrev Eva Franchell i gårdagens Aftonblad med anledning av den DN debatt-artikel som nu föranleder mig att blogga en tredje gång på temat: Hur sjutton tänker dem?

Igår kväll snackade jag i telefon med en kompis som bor i villa i Stockholmstrakten och som understundom dricker latte. Han undrade om det verkligen kunde finnas så mycket mer att göra för att gynna honom än vad alliansregeringen redan gjort. Han tjänar grova pengar på den sänkta fastighetsskatten och den konstlat låga räntan innebär även den klirr i kassan. Var det verkligen rimligt att han skulle få ännu fler tusenlappar än dem som redan strömmar in varje månad?

Nix, tyckte han. Hur kan ledande företrädare för ett sådant stort parti ens drömma om att få röster på en så urusel analys av vad som behöver göras på bostadsfronten, undrade han och höjde rösten en oktav. Han dricker inte bara latte, han har tre barn också. Då vet man vad som fattas de unga. Hyreslägenheter är det till exempel skriande brist på.

Det parti som kan forma ett hjärta i byggdammet av nyproducerade hyresrätter med rimlig hyra kommer också att få röster i massor av de unga servitriserna och deras lattedrickande föräldrar.

Rör inte min hyresrätt!

Vem sjutton har uppfunnit begreppet boendekarriär och blandade upplåtelseformer! Det låter så bra, det går liksom inte att ha några invändningar alla ställer upp på både blandningen och karriären. Det blir så där med vissa begrepp de fastnar och upprepas och blir till självklarheter. Men vad som menas egentligen borde vi försöka tränga igenom och klara ut.

Vadå karriär, vilket boende ska man sträva mot och vilket boende ska man absolut ta sig bort ifrån eftersom det antyder att karriären inte är så där lysande? Vad är det som ska blandas?

Hittills har det betytt oblandade villaområden och ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. I vissa fall har hyresrätten helt raderats ut. Människor har tagit lån så att de kan betala hyran till banken istället för till allmännyttan och de måste nogsamt börja hänga med i Riksbankens räntetankar samt oroa sig för om värdet på deras lägenhet går ner. För bygger man för många bostadsrätter så sjunker priset och det vore ju inte bra, tycker de som redan lever på marginalen och drämmer om klippet. Igår lanserade fyra socialdemokrater karriär och blandningstanken såsom förverkligandet av människors drömmar och socialdemokratins chans hos medelklassväljarna i Stockholm.

DN sammanfattar förslagen från gårdagens Debattinlägg: "Lägg ned arbetsförmedlingen, värna möjligheten till eget boende, rätten till fritt skolval och avskaffa lagen om anställningsskydd (LAS)." Socialdemokraterna ska bli partiet för de framgångsrika kan man också tillägga.

Nu är det så att jag absolut inte vill bli någon utefigur. Jag kan inte tänka mig något så hippt, coolt, modernt, rörligt och fritt som att bo i hyresrätt. Fri såsom fågeln och obelastad med lån framlever jag mitt liv. Lägg omedelbart ner karriär och ägarsnacket innan ni lyckas stämpla hyresgästerna som loosers som inte lyckats förverkliga sina drömmar om den egna härden. För stämpling är en enkel sak, det går fort att flytta människor till utanförskapsfållan.

Hyresgästen och bloggaren Jenny Morelli skriver bra om detta:

”Men jag tror ändå att det finns en politisk fråga här:
Vilken politik kan få mig att känna framtidstro?
Vilken politik kan övertyga mig om att det kommer gå lika bra för mina barn som barnen i huset i Djursholm?
Måste jag bli en klättrare?
Eller ännu viktigare: Vilken politik kan övertyga mig om att jag är en vinnare i mitt icke ägande?”

Just det, svara på det.

Socialdemokraterna kopierar regeringens politik

I sitt sommartal hyllade Mona Sahlin Ilja Batljan, kommunalrådet i Nynäshamn. En strålande företrädare för socialdemokraterna tyckte Mona Sahlin. Idag skriver Ilja Batljan med flera socialdemokratiska kommunalråd på DN debatt att man måste underlätta för fler att göra boendekarriär (läs här).

Sin absoluta karriärtopp når man uppenbarligen när man kan köpa sig en bostadsrätt eller villa. Längst ner på en säker politisk bottenplats måste då rimligen hyresrätten ligga. I alla former av karriär är per definition någon i topp medan någon hopplöst släpar efter. Nu måste politiken inriktas på att underlätta för människor att förverkliga sina ägardrömmar, tycker de. Jaha ja, och vad är det för nytt med det, det är den nuvarande politiken helt och hållet inriktad på. Socialdemokraterna tänker sig uppenbarligen att vinna väljare på att föra samma politik som alliansen vilket väl börjar bli ett väl slitet koncept.

I den socialdemokratiska retoriken tillhör hyresgäster och hyresrätten det förgångna och platsar därför inte i ett nytt och modernt valvinnarkoncept. Jag antar att de tycker att man ska toppa regeringspolitiken och underlätta ännu mer för villaägare och bostadsrättsinnehavare. I annat fall är det ju som utspel betraktat inte mycket att hänga i julgranen.

En som tidigt hängde i julgranen var Margret Thatcher genom sin 'right to buy' -politik. Om bostaden ska ses som en investering så måste den ju öka i värde eller åtminstone ligga kvar. Då får inte räntan kuta iväg och det får inte byggas för mycket. Då faller bostadspriserna, det blir svarta tidningsrubriker och människor som ”förverkligat sina bostadsdrömmar” förlorar sitt insatta kapital. Det har de gjort i USA så nu lanserar Barack Obama 'right to rent' som ett sätt att rädda människor som uppmuntrats av politiken att låna pengar till sitt boende.

Att bo i hyresrätt är frihet. Det är ett boende för rörliga och moderna människor som inte vill gå i Martin Timells fotspår eller tillbringa all tid med tapetklister, hammare och kakelplattor. Ägarspåret är en nattstånden politisk idé.

Men en sak är säker, om det visar sig att Mona Sahlin även hyllar Ilja Batljans ägarpolitik och den socialdemokratiska partikongressen fattar beslut om nya bostadspolitiska riktlinjer i Thatcheranda så fungerar det i alla fall som en politisk signal till oss hyresgäster. Karriären som hyresgäst bli allt knepigare när politikerna ska styra hur vi ska bo.

Jag har levt i en trygghetsbubbla

Häromdagen gick det in att det även kan hända mig. Vem vet. Det kanske just nu sitter någon granne och lurar på att dra igång en ombildning.

Jag har varit för upptagen av att hålla koll på hur jag ligger till i bostadsförmedlingens kö. Det har inte förrän nu stått klart för mig att jag inte kan vara säker på att en hyresrätt är en hyresrätt bara för att jag flyttat in i en sådan. Jag har varit för säker helt enkelt på att min valfrihet var lika stor och stark som andras.

Min grannfru Gerd i Borlänge skulle aldrig få för sig att trycka på om ombildning. Vi var hyresrättsentusiaster bägge två. Jag har levt i en trygghetsbubbla. Och allt beror på att politiker av alla de slag, färger och fasoner har fått för sig att vi alla drömmer drömmar om att bli husägare tillsammans med våra grannar. Här ska man stå och trampa i åratal i en bostadskö för att sedan upptäcka att man blev snuvad på konfekten.

Det borde finnas en hyresrättsdeklaration i någon av bostadsförmedlingens alla kolumner. Där kunde den aktuella hyresvärden få deklarera om de umgicks med planer på att sälja vid första bästa tillfälle eller inte. Då kunde vi välja bort de potentiella säljarna till förmån för de som tänker sig fortsätta att förvalta hyresrätter. Ingen dum idé alls tycker jag själv. Det vimlar av krav på hyresgästerna, varför inte blanda upp med lite konsumentupplysning från hyresvärdarna?

Bostadsgrubblande morgonpromenader

I morse fick jag för mig att jag skulle dokumentera min morgonpromenad. Det kan visserligen vara svårt att se att denna skuggfigur är just jag, så lite fantasi får man allt ha. Om inte annat får man väl se det som en illustration av den svenska bostadspolitikens skuggtillvaro.

Denna morgon, liksom vid så många andra morgnar, grubblade jag lite över finansmarknadsminister Mats Odell. Det är en viktig man för alla som vill ha någonstans att bo, så man tvingas fundera en hel del över hans göranden och låtanden. "Det är kassaskåpssäkert att bygga hyresrätter nu eftersom efterfrågan är så stor", sa Odell exempelvis när han besökte Länsstyrelsen i Göteborg i april detta år.

Igår kom Statistiska centralbyråns byggsiffror. Bostadsbyggandet har halverats under första halvåret jämfört med i fjol. I Dagens Industri beskrev resultatet av denna kassaskåpssäkra investering på detta sätt: ”Raset för nya bostäder lägger en våt filt över BNP-utvecklingen. Nybyggnationen närmar sig nivån efter 90-talets fastighetskrasch.”

Något är fel. I varje fall hade det varit bra för de 1,2 miljoner ungdomar som kommer att vilja bo de närmaste åren om marknaden och finansmarknadsminister Odell hade varit någorlunda på samma linje.

Småskaliga uthyrare

Igår stickade jag klart en tröja samt hakade upp mig på ordet småskalig. Jag tycker det låter lite gulligt så där. Man tänker på glada bönder och obesprutade morötter. Jag tror att det är ett ord som väcker positiva känslor hos de flesta.

Men kombinationen småskalig och uthyrare gav mig ingen ro. Yvonne Andersson (KD), riksdagsledamot och talesperson i bostadsfrågor skriver nämligen i en debattartikel i Dagen att: ”Erfarenheter från Norge visar att med ägarlägenheter får man betydligt fler småskaliga uthyrare”. Det gjorde det säkert, gav fler småskaliga uthyrare alltså, för det är ju själva meningen med ägarlägenheter. De ska ägas av enskilda personer och hyras ut till enskilda behövande. På Hyresgästföreningen månar vi oss, till skillnad mot Yvonne Andersson, om hur tillvaron är för de som hyr av de småskaliga. Har de det bra, är deras hyresvärd kompetent och betalar de en schyst hyra. Eller passas det på att utnyttja bostadsbristen precis som vid andrahandsuthyrning, där för höga hyror snarare är regel än undantag.

Hela Jordabalken är full av regler till skydd för hyresgästen och till gagn för samhället som vill försöka undvika ruffel och båg på hyresmarknaden. Det finns ingenting som talar för att ett gäng enskilda ägarlägenhetsägare besitter den typen av uthyrarkompetens som innebär att de kan och vet vad som krävs av en hyresvärd. Tvärtom är det väl ganska självklart att de inte gör det.

Kunskap om vad som står i Jordabalken är inte det som gemene man har tillägnat sig. Våra erfarenheter av hur andrahandshyresgäster och hyresgäster i bostadsrättsföreningar har det stärker den uppfattningen. Hur kommer det sig att (KD) är så intresserad av hur ägare och uthyrare har det och så lite intresserad av hur de som hyr får det?

Rätt ska vara rätt

I dag kräver lagen att alla som distribuerar TV-sändningar ska se till att anslutna hushåll kan se SVT:s kanaler utan särskild kostnad. Vi som tittar har förstås en kostnad, TV-avgiften. Men något mer än så ska vi inte betala är det tänkt. Upphovsmännen (och upphovskvinnorna) ska ha ersättning för sitt jobb och det betalar vi för via TV-avgiften. Nu vill upphovsmännen ha betalt en gång till av de som tittar på SVT:s program via kabel.

Är det då rimligt att man ska betala ytterligare en avgift när man tittar på SVT:s program via kabel eller bredband trots att man redan betalat sin TV-avgift? Om detta skrev en hel räcka bostadsorganisationer en artikel på Newsmill här.

Copyswede, upphovsmännens organisation, har rätt till ersättning för vidaredistributionen. Och det är operatörerna som ska betala. Det skriver SVT:s distributionschef Jan-Olof Gurinder i en debattreplik på Newsmill när han drar ut till strid för upphovsmännen. Läs här.

I sitt inlägg säger han att vi inte får mera rätt bara för att vi upprepar oss. Sedan upprepar han allt de anfört. Men man får som sagt inte mera rätt bara för att man upprepar sig.

Han är ilsken för att han tycker att vi fått för oss att någon annan ska betala. Vi företräder konsumenterna så vi vet att det alltid är de som får betala. Någon annan finns inte. Det är ju därför vi är upprörda. Den absolut viktigaste i det han skriver kommer på slutet, när han slutat upprepa sig:

”Det blir operatörernas sak att avgöra om de önskar göra en sådan övervältring och om den vid en rättslig prövning bedöms vara förenlig med rättsläget.”

Hoppsan, övervältring. Det betyder att det är tittaren som ska betala, vilket vi så klart aldrig tvivlat på. Operatörer har inga inkomster från himlen. Sedan är det uppenbarligen oklart hur det står till med rättsläget enligt Jan-Olof Gurinder. Så vi argumenterar väl vidare tills rättsläget är klart och konsumenterna slipper dubbelbetala. Rätt ska vara rätt.

Segregation som försäljningsargument

Spaning, övervakning, registrering, rapportering och integritetens gränser är heta ämnen dessa dagar. Det verkar finnas hur många skäl som helst som motiverar en allmän spaning på medborgarna. Det mesta verkar också gå spanings- och registreringsivrarnas väg. På susning.nu kan man läsa att personlig integritet är: den mänskliga rättigheten att behålla vissa hemligheter för sig själv, skyddat från insyn från offentliga organ, arbetsgivare och andra.

Både den nuvarande svenska personuppgiftslagen och den äldre svenska datalagen har till syfte att skydda den personliga integriteten. Men våra förehavanden går att följa från det vi stämplar in på bussen till när, var och hur mycket pengar vi tar ut i bankomaten. Vi filmas på gator och torg, i affären, i taxin, i hissen, i hotellobbyn. Via våra mobiltelefoner kan man pricka in precis var vi befinner oss. Våra inkomster, arbetsgivare, barnantal, skolbetyg och allt annat som följt i vår väg kan samlas in och sammanställas. Vi är helt och hållet spår- och kartläggningsbara.

När man köper hus och lägenhet erbjuder fastighetsmäklarnas webbsidor tjänsten ”kolla in dina grannar”. Förutom att få klart för sig vem som köpt hus och lägenheter i närheten och vad de betalade kan man alltså skaffa sig en fullständig bild av alla blivande grannars göranden, låtanden inkomster och yrken.

Lena Sundström, som jag tycker är en alldeles utmärkt och läsvärd krönikör i Aftonbladet, skriver om hur svensk Fastighetsförmedling använder sig av detta registrerande av medborgarna till att kartlägga vilka de blivande grannarna är. Segregationen har blivit ett krasst försäljningsargument. Läs den här.

"Tack för att du betalar din TV-avgift"

”Tack Katarina för att du betalar din TV-avgift”.

Den tacksamma kören från Radiotjänst dyker upp lite här och var för att hylla oss TV-avgiftsbetalare. Idag är det ingen människa som öppnar skåpdörrarna till den möbel som dolde en bastant TV-apparat som visade en kanal och där folk tittade på testbilden i brist på annat. TV-programmen är tillgängligt på otroligt många sätt och fler kommer det att bli.

Frågan om upphovsrätt tycks vara ett problem i alla distrubitionssammanhang. Att kolla på TV på internet eller satellit är oproblematiskt, det är bara att kolla på. Du är ju en plikttrogen och hyllad TV-avgiftsbetalare. Att kolla på samma program via kabelnätet är däremot en helt annan sak. Där sänds det inga program där återsänds det program (läs mer på debattsajten Newsmill om det här).

Upphovsrättsorganisationen Copyswde vill nu ha ersättning för att det hela betraktas som återsändning och inte sändning. Detta krav på att folk i flerbostadshus ska betala upphovsrättsersättning två gånger är förstås uppåt väggarna oavsett om det rör sig mycket pengar eller inte.

Men vilka problem det kommer att bli för dem som komponerar musikjinglar till reklamen.

”Tack Katarina för att du betalar din TV-avgift och ännu ett tack Katarina om du bor i hyresrätt och har kabeltv för att du betalar upphovsrättsersättningen två gånger till skillnad från grannen som kollar på tv via satellit”.

Hur får man ihop någon något mjukt och melodiskt på det temat?

Hyr eller köp på kajkant

Annons från nybygge i Hammarby sjöstad.

Det är inte utan att jag saknar älven. Dalälven slingrar sig genom Borlänge på fem minuters avstånd från det som för någon månad sedan var min hyresrätt på Hushagen. Man tar sig runt på 40 min om man använder kraftverksbron. Fritt fram för alla, ingen har lagt rabarber på älvstigen.

Dalaälven rinner inte genom Stockholm, huvudkommunen har egna vattendrag. I en stad som är byggt på elva öar är det näst intill omöjligt att undvika vattnet. Det är dessutom fritt för alla, ingen har lagt rabarber på stigarna runt Stockholms vatten heller. Inte än så länge.


Jan, Susanna och jag tar båten till jobbet.

Idag lät jag buss 71 knega sig fram i alltför trånga passager utan mig. Jag tog båten till jobbet tillsammans med tre arbetskamrater som bor åt samma håll. Man kommer inte undan att Stockholm är en anslående stad. Både det som byggdes för flera hundra år sedan och det som byggts nyligen. Av det som byggdes för längesedan har väl allt ombildats till bostadsrätter vid det här laget. Det privata ägandet härskar på kajerna. När man passerar byggkranarna där det nya växer fram kan man läsa att nuförtiden kan man både hyra och köpa.

Valfrihet härskar på de nya kajerna. Med ett stort och viktigt undantag: Det är för dyrt och det behöver byggas mer. Allt det nya som byggs vare sig det ligger skogsnära eller sjönära är på tok för dyrt. Vi vill att det ska vara vackert där vi bor avsett om vi gillar skog eller sjö, trångt eller glest men det måste också gå att betala hyran. En rejäl utmaning nu när vi måste bygga nytt och renovera det gamla. Kom ihåg att det måste vara vackert runt husen.

Min hyresvärd stängde av värmen på nätterna

Studentboende?

Lika säkert som att skolan drar igång i augusti dyker rubrikerna om studenter som inte har någonstans att bo upp. Så även detta år.

Det är när man flyttar hemifrån som man får den första, oftast eländiga, bild av hur det funkar på bostadsmarknaden. Man får då undanta de som kan köpa sig en lägenhet. De som har pengar är liksom alltid undantagna från de vanliga förtretligheter som kantar vår väg. De är nödvändigtvis inte lyckligare, men de behöver inte ha ont i magen lika ofta som de som inte kan lösa sitt boende på ett bra sätt.

Själv betalade jag alldeles för mycket för att bo inneboende på vinden hos en psykiater i Uppsala som stängde av värmen på nätterna. Han gjorde sig grova pengar på att ha studenter i varenda vrå och jag lärde mig att det är okej att lura unga människor på pengar. Det lär sig tusentals unga människor varje dag. Ruffel och båg, ockerhyror och svartkontrakt är vardag för unga människor.

Politiken är till för att garantera att samhället vilar på en sund bottenplatta där det går schysst till och där viktiga samhällsfunktioner, typ boendet, fungerar. Idag klarar inte politiken den uppgiften. Det borde de börja jobba på.

Först med pool och grillösningar vinner!

Under sommaren far det omkring en massa kreativa bostadslösningar. Boningarna måste vara flexibla, mobila och funka i alla väder. Sådana krav sätter igång tankeverksamhet och kreativitet. Precis det som bostadsmarknaden behöver.

Fast när husen inte har hjul utan står stadigt på marken och upplåtes med hyresrätt verkar kreativiteten och lusten att utveckla boendet ta paus. När solen lyser och fåglarna kvittrar tänder exempelvis folk sina grillar och tar sig ett dopp innan de kollar vad Ernst Kirchsteiger eller Martin Timell har hittat på för kul grill- och verandalösning den här gången. Men när man bor i hyresrätt ska det varken doppas eller grillas.


Istället för att utveckla hyresrätten, så den står sig i konkurrensen och tar sig i popularitet, rycker det till i förbudsnerverna hos alltför många hyresvärdar. Att vara fyrkantig och förbjuda det som går att förbjuda, istället för att vara flexibel och se till att boendet funkar i alla väder, är inget bra framtidskoncept. Den som är först med grill- och poollösningar för hyresgäster kommer däremot att ha framtiden för sig.

När marknaden sätter hyran

Jobbe? Jamen visst, man får se sig som lyckligt lottad. När semestern är slut får jag börja jobba. Det är kontrasten mellan arbete och ledighet det hänger på. Att vara ledig är fantastiskt när det inte pågår för evigt och är ett frivilligt tillstånd. De ofrivilligt lediga däremot anses befinna sig i utanförskap och bör hållas på halster genom att leva i små ekonomiska omständigheter så att de förstår att då måste ta sig in, in i innanförskapet. Då kan även de betala hyran och eventuellt fara på en smärre semestertripp utan att få sömnsvårigheter och ångest.

Oräkneliga blogginlägg från min sida kommer utan tvekan att handla om hyran. Det är den enda hushållsekonomiska utgift av rang som det finns ett politiskt intresse av att höja. Snart kommer vi alla att få veta vad regeringen tänker göra med hyran. Det funderas på justitiedepartementet. I vilken riktning är ännu ytterligt oklart. Det är det viktigaste just nu att få reda på så nu får man börja nöta gatubeläggningen på Drottninggatan igen det första man gör.

I DN kunde man i lördags läsa vad som händer när det är marknaden som sätter hyran. Marknadshyra har vi nämligen redan, på lokalhyresmarknaden. Nu gapar allt fler lokaler tomma och hyresvärdarna som varit väldigt styvnackade och ovilliga att föra någon form av diskussion kring de ohemula hyrorna har nu blivit betydligt trevligare, säger Mikael Sandström på Svensk Handel.

Jo just ja, när det finns ett överskott av bostäder så är de nog resonabla men det finns det inte. Det är brist på bostäder och då är det inte resonlighet som skulle prägla hyreskraven. Det är väl onödigt att tvista om det när vi har svaret mitt framför ögonen.