2011 kan hyran sänkas med 45 kronor

I Almedalen ska man leverera utspel om fastighetsskatten. Igår gjorde de rödgröna sitt för att hålla den traditionen vid liv. Om nästan två år, den 1 februari 2011, sänks fastighetsskatten för hyresrätter och bostadsrätter från 0,4 till 0,22 procent om de rödgröna vinner valet 2009.

Nu får Hyresgästföreningen möjlighet att hålla nere hyreshöjningarna, sa Lars Ohly. Det ska vi givetvis hålla i minnet tills det är dags för hyresförhandlingarna om 2011års hyror. Ungefär 45 kronor i månaden handlar det om den dagen hyresavin kan bära spår av årets Almedalslöfte. Det gäller för väljarna att hålla koll på tidplan och förutsättningar så att inte besvikelse över uteblivna hyressänkningar följer i de politiska löftenas spår.

Fastighetsbeskattningen förmodas ju vara en riktig kioskvältare som ska locka väljare till den konstellation som utlovar minskade utgifter. Så en flört med den medelklass i Stockholm som gjort sig vinster på bostadsförsäljning och som enligt opinionsinstituten flyr de rödgröna var väl inte ett helt oväntat. Ett inslag i fastighetsskattepaketet handlar nämligen om rätten att skjuta upp reavinstskatten, det vill säga rätten att låna gratis av staten. Aftonbladets ledarsida kommenterar det hela så här:

Men rätten till uppskov betyder mycket för städernas medelklass, och den anser oppositionen – liksom regeringsalliansen – att man måste vinna. Och just därför kommer uppskovsräntan, eller ”stockholmsskatten” som oppositionen kallar den, att bli en fråga inför nästa års valrörelse.

Henrik Brors analys i DN slutar med konstaterandet:

Men det viktigaste inslaget i de rödgrönas förslag handlar ändå om väljarstriden om de nyblivna bostadsmiljonärerna. De tre partierna lovar att stegvis avveckla den ränta på uppskjutna reavinster som regeringen infört. Det gynnar framförallt dem som blivit mångmiljonärer ibland annat Stockholms innerstad och som har bytt bostad.

Det är nog bra att jag la tävlingen om bästa bostadspolitiska vision på hyllan detta år.

I år blir den ingen bostadstävling i Almedalen

Snacka om fokusering. På några ynka kvadratmeter i och runt Almedalen kommer politiker, medier och intresseorganisationer av alla de slag att trängas i en vecka. Efter denna vecka kommer det att stå klart vad som är inne och vad som är ute i politiken.

Bostadspolitiken befinner sig sedan många år på utelistan. Förra året hade jag en tävling på bloggen där den partiledare som tog upp bostadsfrågan skulle hyllas. Ingen vann. I år blir det ingen tävling. Jag har bevistat Almedalsveckan i nio år och haft öronen på helspänn utifall någon av partiledarna skulle klämma i med någon bostadspolitisk vision. Men icke. Ett år stod mitt hopp till Lars Stjernkvist som skulle ersätta Göran Persson. Han har varit ledamot i vår förbundsstyrelse och aktiv i Hyresgästföreningen i Östergötland. Han om någon borde känna när bostadsbristen kommer krypande och att det börjar få samhälleliga konsekvenser. Jag bor i Norrköping, sa han. Det var det närmaste bostadsfrågan han kom. Ingen har å andra sidan varit närmare. Jo, Lars Ohly har varit närmare, man ska inte vara orättvis.

Men vi ger inte upp. Det gör inte jagvillhabostad.nu heller. De skriver i Newsmill här om ungas bostadsbrist. Det går inte att hänga läpp, förr eller senare kommer bostadspolitiken att hamna på innelistan.

Risken är visserligen att läget då är akut och att vi har hamnat i ett Tage Erlander-läge. Han fick frågan om vilket råd han ville ge ungdomar som inte kunde få tag i en bostad. Han svarade att de väl fick ställa sig i kö. Inget vidare råd, köa fick man göra hur många år som helst även på den tiden. Efter detta misslyckade råd tog bostadsbyggandet fart. Nuförtiden finns det inte ens en kö att ställa sig på de flesta ställen i landet. Men bostadsbyggandet måste ta fart den saken är klar.

Hyresgästföreningen i Almedalen

Ännu märks inga spår av den stundande Almedalsveckan. Jag befinner mig redan på Gotland för lite uppvärmning. Det är hett bland raukarna. Man får hoppas att hettan håller i sig in i seminarierummen så att det blir lite sprutt på politikerveckan.

Hyresgästföreningen är så klart på plats. Allt annat vore otänkbart trots att veckan emellanåt ifrågasätts. Ingen hörs klaga på att läkarna drar på läkarmässa i Älvsjö vartenda år. Inte är det något tjafs om att musikälskarna drar till Peace and Love eller att de datorspelsugna åker till Dreamhack i Jönköping. Så att det är klart att vi som är samhällsengagerade drar till Almedalen.

Denna gång har vi ett seminarium om var vi ska bo i framtiden. Det verkar just nu inte bara handla om hur vi ska bo utan också om och var vi ska bo. Rapporterna om den tilltagande bostadsbristen duggar tätt.

På måndag blir det Almedalsbloggande. Det ska bli kul.

Hyresgäster är politikberoende

Egon Frid.

Hyresgästföreningen är en partipolitiskt obunden organisation. Men vi svävar inte fritt och obundna av politiska beslut. Hyresgäster är politikberoende. Det är riksdagen som fattar beslut om innehållet i hyresförhandlingslagen, jordabalken, lagen om allmännyttiga bolag, kommunallagen och alla andra lagar som underlättar eller försvårar livet som hyresgäst. Riksdagen sitter också på besluten om vad som kan få fart på bostadsbyggandet.

Hyresgästföreningens grundläggande mål är allas rätt till en god bostad till rimlig kostnad. Dessutom ska alla hyresgäster garanteras ett boende med trygghet, inflytande och gemenskap. Hyresgästföreningen måste alltså ligga i och på för att politiker av alla kulörer ska hänga på och göra sitt för landets hyresgäster.

Nu är det snart riksdagsval och partierna verkar inriktade på att slåss om att ligga bra till hos medelklassen i storstäderna. Medelklassen i storstäderna förmodas ha sin håg inställt på ägande. Och i det konceptet platsar inte den moderna, fria och rörliga boendeformen hyresrätt.

Igår kom det ett pressmeddelande där det stod: Vänsterpartiet är berett att verka för att hyresrätten ges rättvisa villkor och att tillgången på hyresrätter ökar kraftigt. Fastighetsskatten på flerbostadshus bör fasas ut och ROT-avdraget bör gälla alla upplåtelseformer, säger Egon Frid. Heja Egon! säger jag. Vad kan jag annat säga. Det duggar inte precis tätt av pressmeddelanden från partier som säger sig vara beredda att verka för att hyresrätten ges rättvisa villkor.

Så jag kommer att jubla i skyn och hejaropen kommer att höras vida omkring den dagen Fredrik, Mona, Peter/Maria, Göran, Jan och Maud hörs av med motsvarande pressmeddelande. Det dröjer väl inte så länge, eller?

Ombildningsoro i Östberga

Punkthus i Östberga

Igår träffade jag Östbergabor. De var inte var så särdeles uppåt vilket man kan ha all förståelse för. I Östberga ombildas hyresrätter i rasande fart och människorna far illa. I ombildningens spår följer osämja, oro, oschyssta metoder, löften och svikna löften. Tidigare goda grannar ställs mot varandra när ombildningskonsulterna far fram med löften om det stora klippet.

Hyresgästerna i Östberga tyckte att vi på förbundet borde vara vassare mot politikerna. För ombildningarna i Stockholm är hårt politiskt drivna. Hyresgäster i övriga landet bor tryggare. Visserligen slåss hyresgäster lite här och var mot utförsäljningar och ombildningar, men ingenstans är ombildningsraseriet så stort som i Stockholm. Rätten att få köpa sin bostad i Stockholm var ett politiskt löfte inför förra valet. Man fasar för nästa val. I allt fler delar av Stockholm har hyresrätten gått i graven.

Alla som tycker att hyresrätten ska ombildas eller att allmännyttan ska sälja ut sina lägenheter hävdar att det behövs konkurrens. Så ska hyresgästerna få det bättre. Hyresvärdarna ska konkurrera om hyresgästernas gunst. De hyresgäster som kämpat sig kvar eller inte varit föremål för utförsäljning borde nu ha guldläge. Svenska Bostäder i Östberga, till exempel, som har fått så mycket konkurrens borde vara en toppenvärd. Men ingenting tyder på att så är fallet.

Så är det med de flesta teorier, de ser bra ut på pappret. En seriös och duktig fastighetsägare som tar sitt uppdrag på allvar är duktig oavsett vilka andra som äger hus i grannskapet. Det finns många exempel på det. Allt annat vore konstigt. Oseriösa fastighetsägare är oseriösa oavsett vilka duktiga hyresvärdar det finns i grannskapet. Det finns otaliga exempel på det.

Politikerna borde gå på sommarkurs

Jag har länge förundrats över att bostadsbristen inte är en toppfråga i politiken. Mitt hopp har stått till alla riksdagsledamöter och kommunpolitiker som har barn. Någon gång ska deras barn lämna boet. Men det verkar hittills inte ha haft någon effekt på bostadspolitiken. Nu kanske.

För nu har det avslöjats att riksdagsledamöter låtit de vuxna barnen bo i riksdagens lägenheter. Så får man inte göra. Nu borde de skrida till verket och börja ställa frågor och interpellationer till finansmarknadsminister Mats Odell om hur han hade tänkt sig det hela. Fler och fler unga människor kommer att möta en bostadsmarknad som inte är avsedd för dem. Det borde de göra något åt.

Gå på sommarkurs för kreatörer kanske. På Volontaires sommarkurs hade deltagarna tio dagar på sig att förnya och aktualisera tydliga alternativ till bostadsrätten.

Anita Brodén (fp) säger att ”Min dotter har studerat i London. Nu har hon fått jobb i Stockholm och ska köpa en lägenhet. Vi är tacksamma för att vi har kunnat lösa hennes bostadssituation från månad till månad på detta vis”.

Det är just det: I avvaktan på att köpa en bostad så gäller det att lösa det hela månad för månad. Det är alldeles för många beslutsfattare som ser det så. Då äger själva sina bostäder och ser det som det enda alternativet för sina barn också. Det är därför det är så oerhört viktigt att kreera nya idéer och slipa de politiska verktygen så att hyresrättsbyggandet kommer igång.

Inlåsningseffekterna på bostadsmarknaden är supereffektiva

Unga människor är på jakt efter en egen bostad, gamla människor är på jakt efter en ny och annorlunda bostad och de lite mer än medelålders människorna är på jakt efter en helt annan bostad. Livet har sina skiftningar och behoven ändras. Men många sitter fast och de kommer ingenstans.

Det är gott om inlåsningseffekter på bostadsmarknaden och de är supereffektiva. Villaägare som njutit och njuter av frukterna av en generös bostadspolitik har ingen lust att fördubbla sina boendekostnader genom att flytta till en hyresrätt. Så de blir kvar där de är. Bostadsrättsinnehavare som satsat i tider när det begav sig har inte råd att byta till en mindre lägenhet. Så de blir kvar där de är de med. De som aldrig kommit in på bostadsmarknaden blir förstås kvar där de är.

Hyresgäster som vill byta till nytt och större måste kunna plocka fram många extra slantar ur plånboken om de ska kunna röra på sig. Både ofördelaktiga och förmånliga skatteregler håller bostadsmarknaden i schack. Fast de som ska bo, ja, de vill flytta till jobb, flytta ihop, flytta isär, flytta hemifrån, flytta utomlands, flytta till en mindre lägenhet eller flytta till en större. Detta borde man underlätta, inte försvåra, om man vill få sprutt på samhället.

I början av 70-talet köpte jag en bostadsrätt på Odengatan i centrala Stockholm för 30 000 kronor. Det hade inte varit tokigt alls att bo där nu med ROT-avdrag, avdragsrätt och låga månadsavgifter. Men jag har flyttat otaliga gånger sedan dess med mer eller mindre lyckat resultat beroende på hur staten förhållit sig till mina olika boendeformer.

Staten håller sig exempelvis på behörigt avstånd från hyresrätten, just nu är det ägt boende som ligger på plussidan i regeringskansliet (se sammanställning här). Annars skulle de väl ha gjort något åt de orättvisa villkoren?

Glad midsommar

Nu har det pågått ett tag detta med att vi bestämmer oss för att skjuta problemen till efter sommaren. Under våren har vi förhoppningsvis klarat av det som vi i höstas sköt på till efter jul- och nyårshelgen. Det är ett finurligt sätt att skaffa sig funderartid. Vi lägger inte saker och ting åt sidan, vi skjuter bara upp det tills vi är utvilade och fulla av ny sommar- eller julkraft.

Redan idag gör jag en försiktig variant på detta genom att skjuta på bloggandet tills efter midsommar.

GLAD MIDSOMMAR!

Tillgänglighetsmarsch och myten om hemlösa

Häromdagen var det tillgänglighetsmarsch. De funktionshindrade kräver en lag som tvingar exempelvis biografer, idrottsarenor, affärer, skolor och vanliga bostadshus att vara tillgängliga för alla. Alla politiska partier ställde upp och var för att alla ska kunna ta sig in och ut och upp och ner. Jag fäste mig vid en kille som sa att så där säger de varenda gång vi marscherar, sedan händer inte så mycket. Jag gillar visserligen inte det allmänna gnölet på politiker, de gör en himla massa nytta.

Men det finns en hel del frågor som alla partier alltid är så himla överens om, som det liksom inte går att vara emot. Dit hör också rätten till bostad. Alla partier är för, ingen är emot att folk ska ha tak över huvudet. Ändå växer antalet och kraven på de som vill ha någonstans att bo, byggandet störtdyker, köerna av bostadssökande ringlar sig allt längre och antalet hemlösa ökar. Fast ingen politiker hörs säga: Vi kan helt enkelt inte komma på hur vi ska göra. Vi grubblar verkligen men ännu har vi inte klurat ut hur vi ska kunna få till det. Så sorry, ni som har tröttnat på att bo hos mamma, stå i kö, bo i andrahand, bo i tredjehand eller hos kompisar. Ni måste tåla er lite. Vi förstår att det är besvärligt men både vi och marknaden går bet på detta.

Fast så kommer det aldrig att låta förstås. Men det är så det är.

Under tiden odlas myterna om de hemlösa. Thorsten Flinck skriver pjäs om hemlöshet och hamnar i klorna på fotografen som ställer upp Thorsten Flinck mot Immanuelskyrkans betongvägg och säger:

– Vi kör det kriminella stuket. Så där ja, lite Keith Richards. Och in med knäna, lite heroinknä. En obekväm bild blir mycket ärligare.

Det är inte så hemlösheten ser ut heller.

Boendekarriär ska lyfta socialdemokraterna

I går hade "Godmorgon, Världen!" i P1 ett inslag om vad socialdemokraterna måste göra för att återerövra väljarna. Det hela gick ut på att medelklassen hade förflyttat sig. Och att det nu gällde att hänga på efter.

Man måste till exempel kunna göra boendekarriär sa (s) kommunalrådet Helen Knutsson i Sundbyberg. Karriär gör man som bekant när man klättrar uppåt i hierarkin. Men i det här fallet är det inte fråga om att ta sig från koja till slott utan från hyreslägenhet till villa eller bostadsrätt. Man lyckades inte reda ut om bostadsrätt befann sig på samma trappsteg som villa, eller om det var steget under. Utan tvekan var hyresrätten det trappsteg som var allra längst ner. Därifrån vill alla ta sig vidare. Åtminstone om man ska tro uttolkarna av den socialdemokratiska väljarflykten.

Vad saknar man denna dag när man vaknar längst ner på karriärstegen. Jo, ett modernt parti som står upp för moderna människor. För de lever olika sorters liv, prioriterar olika och de vill välja hur de vill bo utan att varenda politiskt parti ser bostaden som ett led i karriären. För då kommer de att styra åt karriärhållet och underlätta ännu mer för villaägare och bostadsrättsinnehavare. För det är så de tror att man får väljare. Det tror inte jag.

Här är det bäst att bo!

Vi rankar det mesta. Vi får betyg och vi sätter betyg. Det gäller att ligga på topplistans absoluta topp oavsett om det handlar om partiledarförtroende, matkvaliteten i äldreomsorgen eller var man ska bo.

Sålunda har tidningen Fokus rankat landets kommuner utifrån var det är bäst att bo. Total vinnare för andra året i rad är Danderyd. Enligt aktuell mäklarstatistik kostar en villa i genomsnitt 6,7 miljoner kronor. Å andra sidan är det kanske inte något större problem när kommuninvånarna har störst nettoförmögenhet i landet och stadsbilden är lummig och grön tack vare stora villaträdgårdar. Danderyd toppar avdelningen Privatekonomi. Den har landets lägsta ohälsotal och lägst andel lågutbildade, högt valdeltagande, lågt socialbidragsberoende och få skilsmässor.

Topptyperna på rankinglistan utgörs alltså av friska, välutbildade höginkomsttagare som lever i stabila parrelationer och som vill omslutas av lummiga trädgårdar. De vill alla ha, konkurrensen är stenhård. Solna kommun bullar upp med en bild på Haga Slott med texten: "Ja, jag vill leva, jag vill bo i Solna". Solna förbereder sig nu genom att ombilda hyresrätter till bostadsrätter så skattekraften får någonstans att bo.

Det märkliga är att det inte är någon som helst konkurrens om de som vill in, som är unga, välutbildade, som letar bostad och jobb så de kan börja betala skatt. Hur sjutton kan man vinna en kommunranking när man inte satsar på bostäder och jobb till alla de unga människor som är på ingång. Man kunde ju också fjäska lite för dem som redan upplevt hur det är att bli kommunportad om man vill konkurrera om framtiden.

Även folk med hög skattekraft blir gamla, sjuka, orkeslösa, vårdbehövande och om inte fattiga så lite fattigare när fondplaceringarna ska börja ge utdelning. Vad händer då med Danderyds satsning på skattekraftiga medborgare. De som jobbar i hemtjänsten, i skolan, i äldreomsorgen bor varken på Haga Slott eller i en villa med ett snittpris på 6,7 miljoner. De blivande IT-miljonärerna eller de som kommer att bli stöttepelarna i äldreomsorgen behöver bo de med. Nu.

Så på min rankinglista ligger de kommunerna som försöker vara så attraktiva som möjligt för alla på den absoluta topplaceringen. De stora förlorarna är och kommer att bli de kommuner som bara jagar skattekraft.

Vuxenförfallet

Hon förstod inte att vi har ont i hjärtat. Så sa en elev i särskolan efter att ha träffat en företrädare för politiken. Ingen vill vara sär och det hade eleverna gått till politiken för att få ändring på. Särskilda och speciella vill vi vara men inte särbehandlade och nedtryckta. Då får vi ont i hjärtat.

Vuxna är verkligen inga kul typer. Häromdagen pratade jag med en mamma vars son, i likhet med många andra söner och döttrar, far runt mellan osäkra andrahandsboenden och fejkade inneboendelösningar. De vuxna uthyrarna, i det här fallet en medelålders dam som har flera hyreskontrakt som hon använder för att lura skjortan av bostadslösa ungdomar. En hel generation unga människor lär sig att samhället tycker att det är okej att de blir lurade och bedragna av vuxna människor på bostadsmarknaden.

På lediga stunder när de inte är ute och gör pengar på andras nöd kan man mycket väl föreställa sig att de sitter hemma och förfasar sig över bonusar, ungdomens förfall, den ökande kriminaliteten och tycker att det behövs hårdare tag. Jag tycker att detta är så otroligt bedrövligt. Förstår de inte att unga människor får ont i hjärtat.

Det måste byggas bostäder nu på en gång så att unga människor kan räddas från de vuxnas penningjakt och tilltagande förfall. Bostadsbristen tilltar och bostadsbyggandet avtar. Ändra på det NU Mats Odell. Du har en del verktyg i din låda du med som du kan slipa till. Det behövs en politisk signal så att kommunpolitikerna börjar leta efter sina verktyg. Byggföretagen som borde förstå detta med tillgång och efterfrågan kan läsa Hyresgästföreningens rapport om Unga vuxnas boende. Där kan de se att det kommer bli ännu större efterfrågan på bostäder.

Här , här och här kan du också läsa om rapporten om ungas boende i medierna så här långt (artiklen från dagens DN inte på nätet än).

Partierna måste lyssna på de unga

Den blivande väljaren, Julia.

De unga väljarna slog till och röstade på Piratpartiet. De etablerade partierna som inte förstod sig på vad det var för fråga som hetsat upp dem så till den milda grad begrep följaktligen inte heller hur de skulle agera. Eller så tyckte de att de inte behövde bry sig.

Men nu stundar självkritik och omorientering i partikanslierna. De finns en hel del andra skillnader mellan unga människors villkor och äldres villkor som det nu är läge att fundera över när man ändå sätter igång med att gräva ner sig i hur man kunde hamna så fel. Bostad till exempel. Det har de äldre men inte de unga. Deras utsikter att få någon är dessutom väldigt dåliga. Bostadsbristen ökar och byggandet minskar. Pengar har de inte heller. Utsikterna att få några är dessutom ytterligt dåliga.

Nästan 40 procent av alla 20–27-åringar som flyttar hemifrån kan betecknas som fattiga. Jobb har de inte heller och utsikterna att få ett minskar. Arbetslösheten väntas nå oanade höjder de närmaste åren.

Så summa summarum, de partier som inte ger sig på alla de här frågorna är chanslösa när de unga människorna ska dra till valurnorna igen nästa år.

Nu ska jag på Julias examen. Hon är visserligen bara 9 år men hon närmar sig valurnorna med stormsteg. Hon kommer sakta men säkert att sätta sig in i hur hennes framtidsutsikter ser ut. Och när den dagen kommer lägger hon sin röst på det parti som tänker framåt. Det är lika bra de börjar förbereda sig.

Jag är lite lik Piratpartiet

Varje vardagsmorgon knåpar jag ihop en blogg. En relativt smal en. Jag håller mig till en fråga som jag ändå hävdar har bredd. På det viset är jag lite lik Piratpartiet.

Bostadspolitik har förgreningar in i alla frågor, menar jag. Integritetsfrågorna och medborgarrätten har förgreningar det med, menar Piraterna. Vi startade vår första förening för 94 år sedan, så där ligger de i lä kan man säga. Å andra sidan fanns det inget internet då. Då var det samling och meningsutbyte på gator och torg som gällde. Fast den mötesplatsen var långt ifrån självklar. Lika lite som nätet är en fri plats för fria människor att mötas utan kontroll och bevakning var det självklart att man fick samla sina anhängare på gator och torg. August Palm fick ta sig en promenad med sina anhängare.

Nu har vi demonstrationsfrihet och yttrandefrihet, torgen har erövrats. Nu återstår att se hur nätet ska erövras. Si sådär 50 000 besökare från 56 länder har varit inne och kollat på min blogg sedan jag startade den för drygt ett år sedan. Det finns varken tillräckligt med Folkets Hus eller tid som skulle gjort det möjligt för mig att nå så många. Så tack nätet, bloggen, facebook och twitter för det.

Hyresgästföreningen är en stor organisation med en väletablerad struktur med tusentals lokala föreningar. Piratpartiet har kommunledare och lokala bloggar för varje distrikt. Om det blir något partikansli vet de inte. Man kan dessutom signa upp sig som aktivist. Där ligger vi definitivt i lä.

För 31 år sedan lämnade jag in en motion om obligatorisk bostadsförmedling

En kö till en gammal bostadsförmedling i Helsingborg.

I september 2009 ska Malmö äntligen få en bostadsförmedling. Tänk att det sitter så långt inne detta med att införa rättvisa och konsumentvänliga sätt att förmedla hyresrätter. Det kan inte finnas någon annan vara eller tjänst där man lägger ner så mycket tid och kraft på att försvåra för konsumenterna. Att på ett lättillgängligt sätt visa upp vad man har att erbjuda är en helt främmande tanke på hyresmarknaden.

Annonser, visningar och homestyling är förbehållet villor och bostadsrätter. Det hela är lite obegripligt. I ett utvecklat IT-samhälle som Sverige verkar det korkat att människor ska jaga fastighetsregister och kolla telefonkataloger för att hitta fastighetsägare som kan tänkas ha en ledig lägenhet. Det finns 45 000 privata fastighetsägare, så det är inte gjort i en handvändning. De som gör sig grova pengar på en marknad där man ägnar sig åt att tjuvhålla på och hemlighålla sina produkter är en lång räcka privata förmedlare och svartuthyrare.

I min flytt ingår att sortera papper vilket är rätt så kul och emellanåt lite lätt deprimerande. Under mina år i riksdagen på 70-talet ägnade jag mig åt ekonomisk brottslighet, det vill säga att bekämpa densamma. Hyreshus var då föremål för en omfattande spekulation, i många fall för att dölja annan brottslighet. I de osorterade pappershögarna hittade jag igår en motion som jag lämnade in den 23 januari 1978 om obligatorisk bostadsförmedling. Det är 31 år sedan. Inte går det fort inte.

En fråga är en fråga är en EU-fråga

Vad ska EU syssla med och vad ska de enskilda medlemsländerna syssla med. Det är frågan. Något svar är inte i sikte. Vad hjälpte det att alla sa att bostadspolitik aldrig skulle bli en fråga för EU. De privata fastighetsägarna som är missnöjda med att man i Sverige inte sätter fastighetsägarintresset i främsta rummet anmälde den svenska staten till EU-kommissionen. Och hux flux så blev det en fråga för EU fast det egentligen inte var en fråga för EU och ingen vet än idag om det är en fråga för EU eller inte en fråga för EU. Det är i alla fall en fråga till EU om det är en EU-fråga. EU har inte svarat på frågan om det är en EU-fråga. Fastighetsägarnas anmälan har aldrig under dessa år varit föremål för någon behandling i EU. Den ligger och lurar hotfullt på något skrivbord i Bryssel.

Fast på sätt och vis är det ändå en EU-fråga. Regeringen tillsatte en utredning som skulle gissa vad EU skulle tycka om EU fick tycka. Över den svenska bostadspolitiken svävar EU som ett osynligt hot. Igår försökte sig partiernas toppkandidater på att klara ut vad de tyckte att EU skulle syssla med och vad de inte skulle syssla med. Vad det nu kan ha för betydelse.

Stockholms handelskammare gillar bruksvärdesystemet

Lite sorgligt är det att bruksvärdessystemet är utsatt för så mycket misstolkningar. Understundom väldigt medvetna sådana. Ändå är det så enkelt. Är man osäker och vill veta kan man kan exempelvis gå in på Hyresnämndens hemsida och kolla upp vad de tar hänsyn till när de bestämmer bruksvärdet.
Då får man reda på de egenskaper som bestämmer bruksvärdet är:

• storlek
• modernitetsgrad
• planlösning
• läge inom huset
• reparationsstandard
• ljudisolering
• hiss
• tvättstuga
• sopnedkast
• särskilda förvaringsutrymmen
• god fastighetsservice
• garage och biluppställningsplats

Och nu kommer det: ”också faktorer som husets allmänna läge, boendemiljön i stort och närhet till kommunikationer påverkar bruksvärdet”.

Om Anna Wersäll på Stockholms handelskammare hade gått in där istället för att gissa och uppfinna ett eget bruksvärdessystem hade hon kunnat hamna rätt istället för fel. Hon har nämligen av någon outgrundlig anledning fått för sig att ”Bruksvärdessystemet innebär att hyrorna sätts efter bostädernas ålder och standard, inte efter läget.”

På Handelskammaren har de haft tid på sig att införskaffa fakta, Stockholms Handelskammare bildades 1902. Då - som nu - handlar det om att påverka makthavarna för att förbättra företagens villkor. Då är det inte dumt att ha fakta klart för sig. Hyrorna i Stockholm ska sättas efter Stockholmsmodellen. Det innebär att hyrorna ska sättas efter det som står på Hyresnämndens hemsida. För det är det som är bruksvärdessystemet. Inget annat.

Så det hela rättar nog till sig till slut. Anna Wersäll gillar Stockholmsmodellen, så nu kan även Stockholms handelskammare räknas in bland anhängarna till bruksvärdessystemet. Bra det.

Tiden är ur led - och idag fyller jag år igen

Idag fyller jag år, igen, fast det känns som om det var en vecka sedan jag fyllde förra gången. Det rullar på i en rasande fart, dagarna kommer och går som om jorden i smyg har börjat snurra lite fortare. Någon borde undersöka detta.

Fast i bostadspolitiken går det inte undan. Där går allt i slowmotion såsom levde den i en annan tideräkning. Bostadsbyggandet tar inte fart, fast det är rejäl tillströmning av bostadssökande. Allmännyttans villkor och förutsättningarna för hyresförhandlingarna har vi väntat tillräckligt länge på nu. Fast när Stockholms finansborgarråd skulle införa slowmotion i bostadsrättsombildningskarusellen tog ombildningarna fart. Köpstämmorna avlöser varandra och hyresrätterna minskar för varje dag i ett Stockholm där tusentals människor vill ha, just det, en hyresrätt. Tiden är ur led och vi med den.

Kompromissandet är förhandlingens innersta själ

Den svenska modellen hyllas ofta. I Sverige sätter man sig ner vid förhandlingsbordet och gör upp. Parter med motstridiga intressen söker lösningar och försöker komma överens om något som alla kan gagna alla. Ingen får allt. Kompromissandet är förhandlingens innersta själ. Förhandlare måste kunna förhandla helt enkelt.

Framförallt förhandlingsorganisationer som vi, Fastighetsägarna och SABO måste kunna resonera oss fram till lösningar annars kommer vägen att kantas av ständiga konflikter, vilket är en föga framgångsrik modell. I efterdyningarna av vår uppgörelse med SABO kommer nu kritik mot att vi kompromissat: Vi borde ha fått allt. SABO har säkert fått sin beskärda del av kritiken de med.

Jo, vi har förhandlat och därmed har vi också kompromissat. Vi gav oss inte in i förhandlingarna och trodde att vi skulle kunna pricka av alla punkter på vår önskelista. Men vi hade en lista på sådant vi aldrig kunde tänka oss att ge avkall på för då hade det inte blivit balans mellan de motstridiga intressena, och det måste det vara.

Hej då, Borlänge

Borlänge från ovan.

Så har man då påbörjat flyttandet. Först på plats i den nya lägenheten är jag, några stolar, en tältsäng och kaffebryggaren. Om några dagar kommer resten av bohaget.

Att flytta är en omständlig historia fylld av nostalgiska tillbakablickar, framtidsundringar och städandet tar aldrig slut. Packa och kasta utan bli nostalgisk är en nödvändig talang. Det är 22 mil mellan Borlänge och Stockholm. Inte mycket om man ser till kilometrarna men i Borlänge finns det exempelvis inte en massa privata vårdgivare som konkurrerar om patienterna och sjukdomarna. Så hur man gör och vart man går när man får bihåleinflammation i Stockholm återstår att grubbla ut.

I Borlänge (i likhet med större delen av övriga landet) pågår inte några bostadsrättsombildningar och upphetsade köpstämmor. Där kan man vara säker på att om man väljer att bo i hyresrätt så får man vara ifred. Risken att grannarna ska knacka på och meddela att det vill rösta bort ens hyresrättsval är ytterligt liten.

Jag tycker att bostadsförmedlingen i Stockholm ska utöka sin upplysningsverksamhet och skriva in om den hyresvärd man äntligen fått tag i är en potentiell bostadsrättsombildare eller inte. På det viset behöver man inte vara orolig för att man hux flux ska ställas inför grannarnas köplusta.

Varenda spik och skruvhål är nu besiktigat och infört i protokollet. Nu är jag bara ansvarig för de nya hålen och det kommande slitaget. Dä skä bli lite kul dä hä mä (Borlängemål).