Debatten i Dagens industri fortsätter

Reinhold Lennebo och Lennart Alexandersson på Fastighetsägarna skriver i en replik till mitt debattinlägg i Dagens industri att utan stora hyreshöjningar kan inte hyresrätten räddas. Varför inte säga precis som det är? Att ni som företrädare för ett antal privata fastighetsägare vill få till stånd höjda hyror och därmed se till att era uppdragsgivare får det de anlitat er för: högre vinster.

Ingen skulle tycka att det är särskilt märkligt, det är vad era uppdragsgivare förväntar sig av er.

Men i stället försöker ni få det att låta som om ni har en närmast lagreglerad plikt att begära stora hyreshöjningar, rädda hyresrätten, förbättra hyresstrukturen, stoppa svarthandeln och få igång bostadsbyggandet.

Att kraftigt höjda hyror år efter år skulle vara vägen att rädda hyresrätten är helt feltänkt. Hyresrätten har redan idag tuff konkurrens av andra boendeformer. Dels är andra boendeformer redan skattemässigt gynnade, dels arbetar både villaägare och bostadsrättsföreningar för att få förbättrade villkor för att kunna hålla kostnaderna nere, inte uppe.

Hyresnivåerna för nyproduktion är idag svindlande höga och skrämmer sannolikt mer än lockar nya hyresgäster.

Till skillnad mot vad Lennebo och Alexandersson verkar tro är det fortfarande bruksvärdet som bestämmer hyran även i den nya lagstiftningen. Den har tjänat som utgångspunkt för många hyressättningsmodeller runt om i landet under många år Och det finns mycket goda förutsättningar att fortsätta det arbetet utan att begära hyreshöjningar på den nivå Fastighetsägarna nu kräver.

Lennebo och Alexandersson menar att jag: ”vädjar till Anders Borg att blanda sig i hyresförhandlingarna”. Inget kunde vara mer felaktigt.

Anders Borg ska syssla med det som är hans uppdrag. Och hyresmarknadens parter ska, utan politisk inblandning, syssla med det som är vårt uppdrag: Att förhandla hyrorna för tre miljoner hyresgäster.

Jag tror inte att ni behöver oroa er över Anders Borg, han vet nog att han inte har någon plats vid våra förhandlingsbord. Men det betyder inte att det besvärliga ekonomiska läge vi befinner oss i saknar betydelse i våra förhandlingar.

Om fem procent i hyreshöjning innebär att hyresgästernas köpkraft minskas med fem miljarder, så är det naturligtvis intressant även för en finansminister som pysslar med tillväxtprognoser och försöker räkna ut vad höjningen av bostadsbidragen får för minskad effekt.

Vårt budskap är lika enkelt som den ekonomiska situationen är osäker: När ekonomin är i gungning måste vi alla ta ett ansvar. Och det gäller även Fastighetsägarna.

Och den ljusnade framtid är vår…

Huruvida dagens unga människor kan låta sig fröjdas i ungdomens vår och låter hoppet vara deras vän råder det väl tvekan om. Första versen i studentsången måste kännas alltmer märklig för unga människor när de funderar över hur deras framtid ska gestalta sig.

Alla, utan undantag, säger att unga människor är framtiden och det vore väl osedvanligt korkat att inte satsa på just framtiden.



Just nu möts unga människor av framtidssatsningar såsom krav på lägre ingångslöner, en tilltagande bostadsbrist, en tillvaro som arbetssökande, krav på höjda hyror och erbjudande om andrahandsboenden av olika fason och snitt.

Så en arbetslös eller en timvikarierande ung människa med en låg och osäker ingångslön ska alltså klara av en allt högre hyra är det tänkt.

Arbetsgivarorganisationerna satsar på låga löneökningar. Fastighetsägarna satsar på kraftiga hyreshöjningar.

En snabbtitt på bostadsförmedlingen igår ger vid handen att den som kommer ifråga för en lägenhet ska tjäna minst 3, 3,5 eller 4 gånger årshyran, inte ha några betalningsanmärkningar, fast jobb eller någon som kan ställa upp och borga.

Om nu en låg lön ska innebära en ingång till arbetsmarknaden så innebär det definitivt en stängd dörr till bostadsmarknaden.

Tid för ansvar

Bostadsbristen och dess konsekvenser avhandlades i gårdagens Agenda. I takt med att det blir mer och mer tydligt att bostadsbristen hotar tillväxten kommer vi kanske att få se lite politiska initiativ ta form.

Fast bara kanske, eventuellt, möjligen, kanhända.

Stefan Attefall (KD) och Veronica Palm(S) ägnade sig mestadels åt skuldfördelning i Agenda. Stefan Attefall inleder varje anförande med att vi byggt för lite under 20 år och det är ju i och för sig trist. Men för att det inte ska gå 20 år till måste vi väl lägga på ett kol eller två?

Det röda skynket för Attefall bär namnet investeringsbidrag. Det som Palm ser som en möjlighet är en omöjlighet för Attefall. Det skulle bara leda till att byggarna stoppar pengarna i egen ficka, menar han.

Till skillnad från den sänkta restaurangmomsen får man förmoda. Momssänkningen kostar många härliga miljarder och antas få oss att äta billigare mat på krogen och icke hamna i några ägarfickor.

Om momssänkningar är träffsäkra sätt att gynna konsumenterna så kan väl Attefall sänka byggmomsen?

Annars finns det beprövade sätt att göra investeringsbidragen träffsäkra. På den tiden vi hade ett investeringsbidrag som bara utgick om man garanterade en viss hyresnivå gick pengarna ner i hyresgästernas fickor. Släpper man på den kopplingen så riskerar investeringsbidraget att gå samma väg som restaurangmomsen, ner i fel ficka.

(S) vill ha ett investeringsbidrag till studentlägenheter. Om några år är den gigantiska ungdomsgruppen som nu saknar studentboende färdigstuderad. De är uppåt 30, har förhoppningsvis fått jobb, barn på gång kanske och de vill absolut inte bo inneboende eller i andrahand. Det är nu det är läge att diskutera hur man ska undvika en ny diskussion i Agenda om 5 år när babyboomens barn nått en mogen ålder och det fortfarande är bostadsbrist.

I Ekot idag kan man höra att också landets socialchefer drabbats av bostadsbristen. Hem&Hyra står för underlaget. Sicaltjänsten får numera jobba med människor som inte har sociala problem utan som bara är bostadslösa. Det är i och för sig ett allvarligt socialt problem att sakna bostad men de bostadslösa håller sig i andra avseenden över vattenytan och tillhör inte socialtjänsten vanlig kundgrupp.

Visst hårdnar det. Bostadsbolagen ställer höga inkomstkrav, tolererar inga betalningsanmärkningar, hyrorna ligger på höga nivåer och barn vräks.

Och fastighetsägarna drar ut till strid för att få ännu högre hyror.

Idag skriver jag om detta på Dagens Industri. Jag och Anders Borg är på samma linje. Nu gäller det att visa ansvar.

Den som gillar långa bloggar kan läsa artikeln här. DI är inte så där vidare värst bra på att lägga ut sina artiklar på nätet.

”De närmaste månaderna ska hyran för tre miljoner hyresgäster förhandlas med kommunala bolag och privata fastighetsägare runt om i landet. Och det är inga småslantar det handlar om, hyresgäs-terna betalar sammanlagt 100 miljarder kronor i hyra varje år.

Hyresförhandlingarna startar i ett för Sverige mycket bekymmersamt ekonomiskt läge. Anders Borg har skrivit ner Sveriges tillväxtprognos. Många har det tufft ekonomiskt. Löntagarna manas till åter-hållsamhet i löneförhandlingarna och landets pensionärer kan inte räkna med vare sig någon höjning av pensionen eller sänkta skatter.

I regeringsförklaringen upprepade Fredrik Reinfeldt vid otaliga tillfällen hur viktigt det är att vi alla tar ansvar. Detta ansvarstagande bör givetvis också omfatta de kommunala bostadsbolagen och de privata fastighetsägarna som nu måste visa återhållsamhet i sina hyreskrav. Stora hyreshöjningar är inte bra ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, de är dessutom oerhört svåra att bära för många av landets hyresgäster.

Man ska också vara medveten om att för varje procent hyran höjs urholkas hyresgästernas köpkraft med en miljard kronor. Den vetskapen borde vara tillräcklig för att få Anders Borg ännu mer oroad inför nästa tillväxtprognos. Med alltför höga hyreshöjningar riskerar hyresrätten dessutom att förlora i konkurrenskraft gentemot andra boendeformer där man anstränger sig för att hålla kostnaderna nere.

Den ekonomiska oron känns givetvis mest för de människor som redan har en utsatt ekonomisk situation. Regeringen har därför aviserat att bostadsbidraget för unga, barnfamiljer och pensionärer kommer att höjas. Men stora hyreshöjningar skulle göra denna höjning av bostadsbidragen helt verkningslös. Det behövs inte många kronor i hyreshöjning innan det höjda bostadsbidraget är som bortblåst.

Dessvärre börjar det nu komma krav på rejält höjda hyror. Göteborgs största hyresvärd Poseidon kräver upp till 5,5 procents hyreshöjning, vilket är dubbelt så högt som den allmänna prisutveckling-en. Vi hoppas verkligen att de övriga kommunala bolagen, där cirka hälften av landets hyresgäster bor, känner ett större ansvar för att hålla hyresnivåerna nere.

Ännu mer illavarslande signaler kommer från Fastighetsägarna Sverige, som representerar knappt hälften av landets cirka 700 000 privata hyreslägenheter. Ett första krav från Fastighetsägarna i Göteborg ligger på 5 procent.

Fastighetsägarna i Göteborg har de senaste dagarna skrivit debattartiklar och skickat brev till landets Hyresgästföreningar. De kräver inte bara höga hyreshöjningar utan också att höjningarna ska vara som högst där bostadsbristen är som störst. Hyrorna måste, menar Fastighetsägarna, höjas i attraktiva lägen och betalningsviljan måste få genomslag på hyran.

Förutom att Fastighetsägarna visar en förvånansvärt ansvarslös hållning i en ekonomiskt orolig tid vill de dessutom göra avsteg från grunderna i hyreslagen. Där framgår det tydligt att bostadsbrist och betalningsvilja inte är skäl för hyreshöjningar.

Givetvis måste bostadsföretagen kunna kräva hyresnivåer som gör att de har en stabil och långsiktig ekonomisk utveckling. Men det har de redan, det garanterar det kollektiva förhandlingssystemet. Så har det också varit under lång tid. Hyresmarknaden lockar dessutom många privata investerare genom den långsiktigt säkra avkastningen.

Det är dags att ta ett verkligt ansvar för de hyresförhandlingar som nu inleds. Vi kommer därför att göra allt vi förmår för att inte hushållens köpkraft ska urholkas ytterligare, för att löneökningarna inte ska ätas upp av hyreshöjningar, för att de höjda bostadsbidragen inte ska gå förlorade och för att hyresrätten ska fortsätta vara en konkurrenskraftig boendeform”.

Attraktiva boendemiljöer på landsbygden och väntrum på tillväxtorterna

De nominerade är:

jobbskatteavdrag, sänkt skatt för pensionärer, insatser för miljonprogrammet, avskaffande av fastighetsskatt för hyreshus, investeringsbidrag och sänkt krogmoms.

Och årets budgetpris går till...krogmomsen.

Det är jag som lagt in nomineringarna av miljonprogrammet, fastighetsskatten och investeringsbidraget för att illustrera vad som finns att tillgå för den som vill få lite stil på budgeten, byggandet och boendet. Ingen av de åtgärderna har dock nominerats av något parti i alliansen så de blev liksom aldrig aktuella för något pris när budgetvinnarna skulle koras.

Synd, tycker jag. Om nu Sverige ska investera det som finns att investera i
framtidssatsningar så är väl byggandet och boendet kassaskåpssäkra framtidsinvesteringar.

Men den som söker skola finna. Jag hittade en budgetpost som tycks ha gått alla spårlöst förbi. Inte en enda tidning har rapporterat att 23 miljoner ska gå till attraktiva strandnära bostäder på landsbygden. Meningen är att dessa miljoner ska ”göra det lättare för kommunerna att skapa attraktiva boendemiljöer på landsbygden”.

Hur kul vore det inte om det gick lite planeringsmiljoner för att göra det lättare för alla de 100 kommuner som har bostadsbrist att skapa attraktiva boendemiljöer för alla de hundratusentals som väntar på en bostad.

Men så kul blir det inte. Regeringen satsar istället 34 miljoner på väntrum. Så mycket tror regeringen att det kommer att kosta att höja schablonavdraget för de som upplåter rum i villan till de väntande.

I årets budget har man prioriterat attraktiva boendemiljöer på landsbygden och väntrum på tillväxtorterna. För säkerhets skull vill jag säga att det är alldeles utmärkt bra att regeringen höjer bostadsbidragen.

För övrigt tycker jag att ni ska läsa DN idag. Där finns en debattartikel om hur otroligt lika de nybyggda sjöstäderna och miljonprogrammet är.

Framtidstro är stämningshöjande

Jag har varit i mina gamla hemtrakter.

I Ludvika hade Hyresgästföreningen medlemsmöte i torsdags. Fullsatt, inte en enda stol fanns att uppbringa.

Nya lokala Hyresgästföreningar bildas, nya medlemmar kommer till, en ungdomsgrupp var under bildande och en stor del av de som bestämt sig för att gå på möte denna kväll hade kommit till Sverige från andra länder.

När jag jobbade på Hyresgästföreningen i Dalarna så revs det massor av läge nheter i Ludvika. De människor som bodde granne med de tomma husen såg lika hålögda ut som husen.

Nu bygger de nytt i Ludvika och har nästan allt uthyrt. Det är en väldig skillnad mot de möten vi hade då. Framtidstro förhöjer alltid stämningen på möten. Ludvikahems vd var också där för att språka lite med hyresgästerna.

Jag vet inte om språka är dialekt, men när man språkar så pratar man, lyssnar,
funderar och anstränger sig att förstå.

Det måste vara kul att vara vd i en kommun där de både vill bygga nytt och utveckla sitt bolag även om de höga byggkostnaderna också drabbar Ludvika.

Även Falun och Borlänge har bostadsbrist och där byggs det också nytt, utifall någon tror att det är ett storstadsfenomen.

Det är säkert mindre kul att vara vd i de bolag där man avvecklar. I Rättviksbostäder är vd:n upptagen med avveckla. Det kan inte vara kul att språka med ledsna hyresgäster som oroar sig för framtiden. För de vill inte byta hyresvärd, de är nöjda med den de har. Nu samlar de namn och protesterar.

Precis som på så många platser i landet.

I lördags var jag på Lidingö. På Hyresgästernas Dag i Larsbergsparken var det också uppåt. Hyresgästföreningen där har jobbat och legat i för att göra det kul både för barn och vuxna. Barnen hoppade i hoppborgen omedvetna om att de kan få det knivigt om de vill bo kvar på Lidingö.

Jag talade med en dam som bodde hos Lidingöhem och som var väldigt fundersam kring vad som pågår. Den styrande majoriteten vill sälja det sista som återstår av allmännyttan. Fastighetsbolaget Dombron ska köpa. Damen väntade på stambyte och hade inte en susning om vad som kunde hända vid en försäljning.

Det språkas för lite på Lidingö.

Socialdemokraterna på Lidingö har kämpat emot utförsäljningen men nu verkar de vara inne på att byta fot och rösta ja till försäljningen. Dombrons vice vd Ilija Batljan, känd socialdemokrat ska nu bevista socialdemokraternas medlemsmöte på torsdag för att prata bostadspolitik som väl i detta fall betyder att slå ett slag för att Dombron är en strålande köpare av resterna av allmännyttan på Lidingö.

Nu kommer det, nu kommer det...

Men det kom inte.

Ändå var Fredrik Reinfeldt var på god väg hela tiden när han läste upp regeringsförklaringen.

Han sa att vi måste ha "en trygg och hållbar tillväxt", men han sa inget om att de som ska bidra till det måste ha en bostad.

Han sa att "vårt Sverige ska rymma ett samhälle som både håller samman och låter människor växa". Men han sa inget om att det kräver att människor har en bostad, att rekordårens hus måste renoveras och energieffektiviseras på samma sätt som man genom ROT-avdrag kunnat renovera i villaområdena.

Han sa att "människor och familjer ges möjlighet att forma sin egen vardag". Men han sa inget om att förutsättningen för det är att man har en egen bostad. Ingen kan forma en egen vardag när man ständigt tvingas flytta till andrahandslägenheter och bo under osäkra villkor.

Han sa att "arbete ska löna sig och företag uppmuntras så att jobben blir fler." Men han sa inget om att människor som jobbar också måste ha egen bostad.

Politik är att välja, sa han. Man måste "bygga för morgondagens Sverige."

Så nästa år sänks restaurangmomsen.

Visst måste man välja. Men vi kan väl inte tugga oss ur bostadsbristen?

Däremot kan vi bygga oss ur den. Men det sa han inget om.

Höjda hyror het valfråga

Den heta debatten om hyror pågår i Berlin. Där är det val i helgen. Här är det inte val förrän 2014 men då kan det å andra sidan hetta till.

I DN idag listas ministrarna efter anonymitetsgrad. På tredje plats från slutet kommer Stefan Attefall, bostadsminister, med motiveringen:

"Har trots stort intresse för bostadsfrågor svårt att få genomslag".

En het fråga och en sval minister alltså. Sval och sval, han brinner för det ägda boendet så svalkan avser väl mer hur han hanterar den moderna, flexibla och eftertraktade boendeformen hyresrätt.

I Berlin har hyrorna dragit iväg och orsakat hetta i debatten. Kritikerna menar att det helt enkelt blivit för coolt att bo i Berlin och att de riktiga berlinarna trängs undan.

Så kan det gå när man vill ha "höga hyror som visar att staden är attraktiv" som hyresvärdarnas företrädare säger i Ekots reportage från Berlin.

Fast hyrorna är ännu högre i Stuttgart, München och Hamburg. I Tyskland betalar man dessutom kallhyra. Energin kommer ovanpå och den är ju som bekant ingen billig post för något hushåll.

Man kan få hyran prövad även i Tyskland men i det stora hela är man utlämnad åt marknadskrafterna.

Ni vet de krafter som förmodas gynna oss konsumenter men som har lite trubbel med att få fram ett bra bevismaterial.

I Danmark är bostadsmarknaden stendöd men bostadsfrågan het i valrörelsen.

PS. Idag har jag en debattartikel i Aftonbladet som riktar sig till regeringen och Stefan Attefall. Läs den här.

Boktips till Fastighetsägarna

De privata Fastighetsägarnas organisation, Fastighetsägarna, måste bringa lite ordning i sina hyllor, rensa ut lite gamla skrifter och uppdatera sig.

Först av allt måste de kasta "Utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna". Det går bra att kasta den på samma sophög som regeringen kastade den. Den är helt enkelt inaktuell.

Förslagen om att efterfrågan skulle påverka hyran försvann i och med att regeringen spolade de förslagen. Jag kan förstå att Fastighetsägarna vill hänga kvar i det förgångna för dessa förslag hade kunnat ge dem klirr i kassan.

Så sent som idag läste jag på Newsdesk att de fortfarande anser att den nya lagen ger utrymme för att ta hänsyn till efterfrågan. Det gör den inte.

Fastighetsägarna har ett enda allt överskuggande intresse. Höjda hyror. Deras omsorg om sina kunder intäkter sig enkom till krav på höjda hyror.

Inget hörs från Fastighetsägarnas organisation om hur de ska konkurrera om själarna genom hög kvalitet, lågt pris och standardförbättringar.

De äro outtröttliga i kampen för höga hyror. Ett led i detta är de ständiga försöken att inta rollen som den högste uttolkaren av den lag som styr de kommunala bolagen.
Sålunda arrangerar de seminarium tillsammans med Dagens Samhälle där de privata fastighetsägarna ska tala om för kommunpolitikerna hur de ska sköta sina bolag. Vad har de med det att göra? De borde fundera på hur de ska sköta sina egna bolag.

Nu när de länsat bokhyllan från gamla utredningar får de utrymma att sätta in de gamla skrifterna om bruksvärdessystemet. För där har inga ändringar gjorts.

Som just vuxit upp och gift sig och fått barn som just slutat skolan och gift sig och fått barn som...

Bostadspolitiken befinner sig här och nu till skillnad från Povel Ramel som hade insikter om tidens gång.

Emellanåt befinner den sig i gången tid men aldrig i framtiden, inte ens den nära. I gången tid handlar det alltid om skuldfördelning eller snarare behovet av att få skuldbefrielse.

"Det är inte vårt fel att vi inte har bostäder till människor som behöver bostad", är den bärande öppningsrepliken när bristen på bostäder ska diskuteras med politiker.

Nähä nä, det kan väl hända men vad har det med saken att göra. Livet blir väl bättre för den som saknar bostad för det. De behöver bostad nu.

Det finns något djupt märkligt med att alla de mängder av barn som föddes för 20-25 år sedan kommer som en enda stor överraskning nu när de vill ha någonstans att bo. De registrerades ju i god ordning på BB.

Så de hamnar mitt i "här och nu politiken". De tältande, soffboende, inneboende eller andrahandsboende ungdomarna möts av förslag om att underlätta soffboendet , inneboendet och andrahandsboendet.

Tilläggas bör att inneboende och andrahandsboende inte har något med ålder att göra. Alla som inte kan köpa en bostad för dyra pengar eller vars högsta dröm är en hyresrätt får nöja sig med politiska andrahandslösningar.

När bybyboomens barn vuxit till sig, studerat klart, fått jobb, vuxit ur soffan hos kompisen, tröttnat på hyrestanten eller förlorat sitt tionde andrahandskontrakt så krävs det nya bostadsalternativ. De har vuxit ur de gamla.

Det bör inte komma som någon överraskning.

I DI idag kan man läsa att det finns "få tecken på ökat bostadsbyggande". I Riksbankens penningpolitiska uppföljning skriver de "Efterfrågan på bostäder är hög i förhållande till utbudet" vilket väl inte får anses vara någon direkt nyhet. Men det förtjänas att upprepas.

Sedan kommer en märklig passus direkt efter den konstaterade bostadsbristen "Därtill bidrar möjligheter till skattereduktion vid renoveringar och en mer expansiv penningpolitik till att gynna bostadsinvesteringar."

Att alla dessa miljarder som går till ROT-avdrag bidrar till jobb för att hålla villabebyggelsen i toppskick är det väl ingen tvekan om. Men några nya hus blir det definitivt inte, trots alla dessa subventioner.

Antalet påbörjade villabyggen har minskat de senaste kvartalen, enligt SCB.

Det byggs för lite av alla boendeformer. Det är bara bostadsbristen som ökar.

Tänk framåt och agera nu annars hinner babyboomens barn bli pensionärer och då har vi en pensionärsbubbla på halsen. De kommer att bubbla sig genom hela livet.

Och titta titta här och titta titta där och titta får ni se

Nu har jag konfererat i två dagar. Det är en underskattad sysselsättning. På konferenser ges rikliga tillfällen till meningsutbyten, man får många nya intryck och en hel radda med nya kunskaper när man som denna gång träffar aktiva i Hyresgästföreningen från hela landet.

Allt man hör och vet måste läggas ihop, slutsatser dras och verksamhet planeras.

Hyresgästerna är politikberoende. Så vad som tänks och inte tänks i de politiska korridorerna är av högsta betydelse för hur vardagen gestaltar sig.

Alltså hade vi bjudit in både bostadsminister Stefan Attefall och socialdemokraternas talesperson i bostadsfrågor Veronica Palm.

Stefan Attefall stack inte under stol med sin syn på ägande. Att människor, även de mindre bemedlade, ska få äga sin bostad är viktigt för ministern över alla boendeformer.

För oss är det viktigt att, även de mindre bemedlade, ska kunna hyra en bostad. Många kan på grund av allt högre inkomstkrav inte få en hyresrätt, många kan inte flytta tillbaka efter ombyggnad och att efterfråga en nybyggd lägenhet är få förunnat.

Stefan Attefall lovade att "titta" närmare på hur inflytandet för hyresgästerna vid ombyggnad ska stärkas. Mona Sahlin tittade på denna fråga på sin tid. När hon tittat färdigt tillsatte hon en utredning som syftade till att stärka hyresgästernas inflytande. När Mats Odell blev minister tittade han på den utredningen och la ner den.

Men den som söker skola finna. Så tittar bara Stefan Attefall tillräckligt noga på hur maktlösa hyresgästerna är så kommer han att finna att förändringar är nödvändiga.

Regeringen skickar ut nyhetsbrev. I fredags lät de meddela:

"Utredning för att stärka hyresrätten
Regeringen vill stärka hyresrätten. Under 2011 kommer regeringen därför att tillsätta en utredning som ser över hur man på bästa sätt ska kunna stärka hyresrätten som upplåtelseform. Utredningen ska analysera möjligheterna att strukturellt och långsiktigt förbättra förutsättningarna för att investera i och förvalta hyresrätter."

Hugade läsare kan nu ringa departementet och fråga vad detta innebär?
För jag vet inte, det verkar inte Attefall veta heller?

Veronica Palm berättade att socialdemokraterna ska tillsätta en arbetsgrupp för att ta fram en socialdemokratisk bostadspolitik. Det blir till att vänta och se vad den kan innehålla.

Stor brist på vinnarskallar

Stor brist på vinnarskallar är det enligt dagens sportbilaga i DN. Helt rätt tänkte jag innan jag insåg att jag just bläddrat förbi de inrikespolitiska sidorna och att rubriken inte avsåg den låga resultatnivån i bostadspolitiken.

Om resultatnivån är låg och motståndet svagt så gäller det att slå till är sportbilagans recept. Kan direkt översättas och tillämpas på bostadspolitiken.

Fast Stefan Attefall ( KD) tycker sig dock ha vunnit åtminstone en match. Den åt villaägarna.

SvD hade en bilaga i fredags. Där sjöngs villaboendets och ägandets lov.

Stefan Attefall, minister med ansvar för alla boendeformer, levererar i bilagan en lovsång till ägandet av närmast poetisk karaktär.

"När solen går ner över äppelträden och man sitter med en kaffe på altanen då inser man det fina med att ha ett alldeles eget hem".

"Att äga sitt eget boende är inte bara trevligt och ger en känsla av frihet. Undersökningar visar -tvärtom vad många tror- faktiskt är billigare att äga sitt boende än att hyra det."

För säkerhets skull vill jag påpeka att detta inte gäller äppelträd i närhet av hyreshus. Och med uttrycket ett alldeles eget hem avses inte en hyresrätt.

Men det verkar som om det skulle kunna gälla äppelträd i närheten av bostadsrätter för han skriver :

"En familj med två vuxna och två barn som äger sin lägenhet har hela 32.000 kronor mer kvar i plånboken per år än den som hyr”.

De hyresgäster som luktade på äppelblommen i kvällsskymningen i fredags fick garanterat kaffet i vrångstrupen.

Stefan Attefall tycker att det är härligt att han kunnat gynna villaägare/bostadsrättsinnehavare och att han bidragit till att det blivit dyrare att bo i hyresrätt, skriver han.

Därmed kan väl alla diskussioner om huruvida hyresrätten är politiskt och skattemässigt missgynnad avföras och prickas av.

När Stefan Attefall högste befälhavare över reglerna på bostadsmarknaden låter meddela att de är orättvist och att det ska det förbli så måste det väl vara sant?

Detta besked måste väl exempelvis få Anti Avsan (M) ,som hade svårt på en konferens i Motala härförleden att lämna något besked, att sluta tvivla på om det föreligger en orättvisa. Ministerord Anti!

Eller så kollade Attefall inte texten innan den skickades in? Kanske skrevs den av Daniel Liljeberg, politiskt sakkunnig hos Attefall, som precis slutat och blivit chefsekonom på Villaägarna. Vad vet man.

Det ska till och med bli ännu större orättvisor skriver ministern. Nya regler om bosparande ska få oss ännu tydligare in på ägarbanan.

Attefall gillar Norge, han är avundsjuk på norrmännen och vill att vi ska få det lika härligt som de, där äger 80% sitt boende

Vad gör då bostadsministern för de som inte sitter på verandan och luktar på äppelblommen.

De som tältar, bor i andrahand och som blir alltmer desperata. Jo, han ska underlätta just det som gör de desperata, andrahandsuthyrning. Dessutom ska han göra det ännu mera förmånligt för de som bor under äppelblommen i för stora hus att upplåta rum.

Fredrik Reinfeldt sa i regeringsdeklarationen att "Hyresrättens ställninge ska stärkas".

Inte kunde han väl mena att man skulle stärka hyresrätten genom att minska antalet hyresrätter och gynna villaboendet ?

Det finns många politiska poänger att vinna i bostadspolitiken.

Kommer Centerpartiet att föreslå marknadshyror?

Politiker kommer och går och politiken med dem. Med Maud Olofsson uttåg förmodas delar av den nuvarande centerpolitiken försvinna. Annie Lööfs intåg på den politiska scenen antas nu förändra samma parti som Maud Olofsson en gång förändrade. Fast på ett annat sätt.

Det är inget speciellt för Centerpartiet. Alla väntar på vad Ohlys efterträdare ska innebära för Vänsterpartiet och Juholt är i full färd med att klara ut den socialdemokratiska politiken.

Vi har vant oss vid att partierna byter åsikter när de byter partiledare. Centerpartiet har ju inte utmärkt sig på något sätt när det gäller bostadspolitik så det ska onekligen bli spännande att se vad deras bostadspolitik kommer att innehålla.

Vill man nå andra än landsbygdsväljarna så måste man inkorporera även landets 3 miljoner hyresgäster i sina överväganden.

Annie Lööf brukar tillsammans med Fredrick Federley motionera i riksdagen om att vi ska införa marknadshyror. Fast det blev aldrig Centerpartiets åsikt, det förblev Annie Lööfs och Fredrick Federleys. Huruvida Annie Lööf som partiledare tillsammans med den förslagna partistyrelseledamoten Fredrick Federley ånyo tänker lansera detta som en del i det nya Centerpartiets politik vet ingen något om. Utom de själva kanske.

Jag och Fredrick Federley är nästan grannar. Vi bor i samma område. Han bor i en bostadsrätt och jag i en hyresrätt.

När Fredrick Federley och jag debatterade i Debatt för något år sedan var han otroligt upprörd över att det skulle ta sådan lång tid för honom att få en hyresrätt i Vasastan. Det kan man förstås vara om man vill bo i Vasastan. Om vi införde marknadshyror så skulle hans chans att få den åtråvärda hyresrätten i Vasastan öka dramatiskt, menade han. Det finns ju bara ett sätt att snabbare få en bostad i den typen av tättbebyggda områden och det är att man snabbar på utflyttningen så att Federley kan flytta in där någon flyttar ut. Utflyttningen snabbas givetvis på om man höjer hyrorna så att människor tvingas flytta. Antalet hyresrätter har dessutom minskat så det har blivit ännu färre att slåss om.

Nu köpte Federley en bostad och jag köade till mig en hyresrätt. Jag tycker ändå att det känns lite bra att alla som vill bo i hyresrätt fortfarande har en chans. De behöver inte se sig förbisprungna av de som kan bjuda över hela tiden.

Det är förstås otroligt tråkigt att det byggs så lite och att det därför tar så lång tid för de som vill bo i hyresrätt att hitta någon. Det blir inte bättre av att alltfler hyresrätter blir bostadsrätter. Det minskar valfriheten och tvingar in oss att bo på ett sätt som vi inte vill.

Så Fredrick Federley hade ekonomiska möjligheter att skaffa sig en bostadsrätt. Han kanske till och med tycker att det är lika bra att bo där som i en hyresrätt i Vasastan, vad vet man.

Nu blev det inget av med förslagen om marknadshyror så några hyresgäster i Vasastan kunde också pusta ut. Jag hoppas att de får fortsätta att känna sig lugna. Centerpartiet skulle ju vinna stort på att föreslå åtgärder så byggandet kommer igång.

Man vinner inte några segrar på att skapa oro och rädsla hos de som redan idag har svårt att få ekonomin att gå runt.