Man måste kunna kompromissa om man vill komma någon vart

Idag satsar jag på att X2000 tar mig till Malmö och att ev radioskugga inte hindrar mig från att lägga ut bloggen.

Igår skrev jag att förslaget till regler för allmännyttan och hyressättningssystemet
”kommer att bli omdebatterad, kritiserad av några, hyllad av andra och den kommer att väcka frågor. ”

Inget konstigt i det. Det är 139 sidor text att ta in, värdera, tolka och ha synpunkter på. Alla har säkert inte hunnit med det, förslaget kom kl 11 igår.

Men det har varit många turer sedan Fastighetsägarna anmälde Sverige och den svenska modellen till EU kommissionen. Många formuleringar har sett dagens ljus för att sedan försvinna in i dunklet vilket inte hindrar att en del av dem lever kvar i debatten.

Men de formuleringar som nu gäller är de som ligger på riskdagens bord. Det finns en hel del i övrigt att önska i förslaget tycker vi.
Det tycker med stor säkerhet också Fastighetsägarna som drömde helt andra drömmar om vad deras anmälan till EU skulle leda till än vad som nu blivit fallet.

SABO har också synpunkter som inte finns tillgodosedda och SKL (Sveriges kommuner och Landsting) är sällsynt missnöjda. Det framgick med all önskvärd tydlighet igår när Håkan Sörman, vd, framträdde på SABO:s konferens. SKL kan inte för sitt liv förstå varför bolagen inte ska få lämna ifrån sig sina vinster utan en massa begränsningar.

Det skulle de förstå om de satt på vår sida förhandlingsbordet. Det finns mycket goda skäl till varför lagstiftaren ska låsa in pengar i bostadsbolagen. De ska göra nytta för hyresgästerna och husen.

Det är inget konstigt med att vi inte är fullständigt nöjda någon av oss. För detta är en kompromiss mellan olika intressen. Det är inget konstigt med det heller. Kompromisser är en del av den svenska modellen.

Framför oss ligger mängder av förhandlingar och kompromisser. Så har det varit och så kommer det att fortsätta vara.

Vi är i huvudsak nöjda. Nu ska vi jobba på att få bort det vi inte är nöjda med.

Om någon istället vill att marknaden ska sätta hyran så är det upp till dem precis samma sak gäller givetvis dem som vill att riksdagen ska reglera hyrorna. Vi övriga som anser att vi ska fortsätta förhandla hyran kämpar på med den uppgiften.

En seger för den svenska modellen

Idag ser den dagens ljus, Regeringens propositionen2009/10:185 om Allmännyttiga bostadsaktiebolag och reformerade hyressättningsregler.

Den kommer att bli omdebatterad, kritiserad av några, hyllad av andra och den kommer att väcka frågor.

För det är otroligt knöligt att få ihop en lag som ska förena hyresgästernas intresse av goda bostäder till rimliga kostnader med kommunernas behov av att ha ett bostadsföretag som ska klara kommunens bostadsförsörjning . Dessutom ska lagen fungera för de enskilda och mycket olika kommunala bolagen och den får heller inte snedvrida konkurrensen för då blir det surt i EU korridorerna.

Det finns en hel del mycket långa meningar i förslaget där man försöker sig på att beskriva just denna förening av uppgifter.

”Ett kommunalt bostadsföretag ska utgå från vad som är långsiktigt bäst för företaget som sådant, givet de begränsningar och förutsättningar som ligger i att de ska vara långsiktiga, seriösa fastighetsägare på hyresmarknaden inom ramen för de regler som gäller för denna sektor. I det långsiktiga perspektivet ligger även hänsynen till företagets befintliga hyresgäster, liksom till presumtiva hyresgäster och till hur bostad hyresmarknaden kan utvecklas.”

För oss är uttryck som ”givet de begränsningar” och ”inom ramen för de regler som gäller” viktiga.

För bolagen har en ram att hålla sig inom. Den ramen utgörs av hyresförhandlingslagen, hyreslagen, reglerna om utdelningsbegränsning och att bolagen ska bedrivas enligt affärsmässiga principer där ”det allmännyttiga syftet är överordnat andra aspekter”.

Den svenska modellen med förhandlade hyror består alltså trots försök att under arbetets gång ersätta förhandlingar med statligt reglerade hyror där hyran skulle sättas efter efterfrågan och där de kommunala bolagen skulle arbeta efter ”principen om den privata marknadsinvesteraren”.

Allt sådant är nu borta och det är upp till parterna att sätta hyrorna. Det är ingen lätt match, det har det aldrig varit.

DN debattalternativ

De bostadsköer, problem med byggandet och de svårigheter att rekrytera personal som finns i Stockholm hämmar inte bara företagens utveckling, utan får konsekvenser för regionens utveckling. En välfungerande bostadspolitik i Stockholmsregionen är en förutsättning för att vardagen ska fungera för alla som bor, vill bo eller arbetar i och kring Stockholm.

Så här stod det inte på DN debatt idag.

Det stod att bilköer, förseningar och trafikproblem hämmar Stockholms utveckling.
Alliansen vill därför satsa 28 miljarder för att råda bot på det.

Det är väl ingen tvekan om att trafikeländet i Stockholm är betydande men det är heller ingen som helst tvekan om att bostadssituationen håller hög eländesklass.

Tillgång på bostäder är en infrastrukturåtgärd som är helt nödvändig för att samhället ska fungera.

DN kommer ut varenda dag fram till valdagen så vem vet rätt var det är så rasslar det till på debattsidan och de bostadssökande och andrahandsboende kan börja se ljust på framtiden, bilda familj och bidra till Stockholm regionens utveckling.

Att notera.

En privatperson på Norr Mälarstrand i Stockholm har vunnit närmare 7 miljoner på kommunens postkodlotteri. För mindre än en månad sedan fick han/hon köpa kommunal egendom för 3 miljoner.

Nu ska denne någon sälja och utgångspriset är 9,5 miljoner.

Varför ska någon som just vid ett speciellt tillfälle råkar hyra en lägenhet i ett kommunalt bolag få miljonbelopp av skattebetalarna i Stockholm?

Planeringsoförmåga

Att marknadens besitter en sällsynt förmåga att fixa det mesta är det många som är helt övertygade om. De låter sig inte så lätt nedslås av marknadens många misslyckanden.

Marknaden förmodas skrida till verket och ordna byggande och boende till det bästa för alla om de bara blev befriade från kundernas krav på rimliga hyror, byggregler, skatteregler, arbetsmiljökrav och en hel del av plan- och bygglagens bestämmelser.

Fast så kommer det aldrig att bli. Politiken har till uppgift att värna samhället och dess funktioner och måste därför lägga sig i ett och annat.

Man kan inte bygga hus hur som helst och var som helst. Hus måste byggas så att de står upp även när det snöar och blåser, skolor och dagis måste finnas, tåg fordrar spår, affärscentrum fordrar planering osv.
Nu rasar det tak och spåren fryser trots byggregler och samhällets behov av att tågen tar sig fram även i ett snöigt landskap.

Så visst brister det emellanåt i samspelet mellan samhällsbehov och verklighet.

Men skolor finns det till 7 åringarna när de kliver in till sin första skoldag. Ingen ser häpen ut och tvingar eleverna att sitta två i samma bänk eller köpa en bänk svart.

När 7 åringarna blivit 20 år ser alla häpna ut. Var kommer alla dessa ifrån med sina krav på en bostad, man tvingar de att tränga ihop sig i andrahandslägenheter eller köpa lägenhet svart. Detta gäller förstås inte de som valt föräldrar med stålar på banken. Den växande bostadsrättsmarknaden fyller deras behov.

Man får fortsätta att hoppas att samhällets planeringsförmåga utvecklas och att man förmår använda all den befolkningsstatistik som är tillgänglig så häpnaden blir lite mindre och lägenheterna lite fler.

Gotländsk gräddfil

Gräddfil är hett på Gotland. Denna gång handlar det inte om kändisar som vill bygga på strandskyddat område. Nu handlar det om företag som tycker att bostadsbristen är ett hot mot Gotlands tillväxt.
Får man inte den bästa möjliga personal till turistnäringen får kunden sämre service vilket drabbar Gotland och dess tillväxt, säger Lenta på Munken enligt tillväxtgotlandbloggen..

Tillväxt Gotlands verksamhetsledare Tiina Mykkänen anser att politikerna på Gotland måste fatta obekväma beslut. Hon efterlyser en sorts "gräddfil" - förturer i bostadsköer och dagisköer på Gotland för personer som vill flytta hit från fastlandet. Om öns beslutsfattare vill ha tillväxt på Gotland är det bland annat sådana beslut som måste tas, anser Mykkänen.

Inte för att jag förstås vad som händer med öns egen tillväxtpotential, de unga som redan bor på ön, när det kommer gräddfilsåkare från fastlandet och susar förbi i bostads-och dagiskön.

Det är ju bostadsbrist i hälften av landets kommuner. Det går inte att rekrytera kompetent personal till vare sig skolan, turistnäringen eller industrin där heller.

Skulle detta Gotländska gräddfilsrecept få spridning på alla ställen där bostadsbristen hotar tillväxten så skulle det bli lite rörigt. Om alla som flyttar in går före de som redan är på plats så får väl de i sin tur ta gräddfilen till en annan kommun som också har bostadsbrist och behöver arbetskraft.

Det vore väl bättre att satsa på flera filer. Om landets alla näringsidkare, landsting och kommuner gick ihop om en tillväxtsverigeblogg och satte lite tryck på behovet av bostadsbyggande så kanske kanske politikerna skulle se att jobbpolitik och bostadspolitik hänger ihop.

I teorin gillar alla hyresrätten

Surfa på internet är otänkbart och snacka i mobilen är inte att tänka på när man åker färja till Gotland.
Jag laddade därför ner första bästa pressklipp på skrivbordet innan jag äntrade båten. Alltid står det väl något som går att blogga om. Och så var det.

Använder man sökord som bostadspolitik, EU, Hyresgästföreningen, hyror mm så landar det mängder av tidningsklipp i inkorgen varje dag året runt.

Kanhända att bostadsfrågorna behöver ta sig i politiken men i spalterna är den livs levande och den intresserade kan få sitt lystmäte av bostadspolitik tillfredsställt.

Fast det är ingen tillvaro i rosenrött precis som beskrivs. Det handlar oftast om människor som blir lurade, om bostadsbrist, för höga hyror och för låga inkomster, bostadsbolag som går i konkurs och bristande underhåll. Kort sagt så speglar artiklarna en bostadspolitik som lämnar mycket i övrigt att önska.

Jag laddade ner Handelskammartidningen idag. De hade en artikel som handlade om hyresrättens eventuella överlevnad. (sid 22)

Alla, politiker, fastighetsägare, hyresgäster, föräldrar till bostadslösa ungdomar, handelskammarfolk, arbetsgivare och bostadssökande, tycker nämligen att det är helt nödvändigt att vi har hyresrätter.
Men under tiden alla ägnar sig åt att tycka att det är nödvändigt att vi har hyresrätter så bygger man bostadsrätter, ombildar hyresrätterna till bostadsrätter och bedriver kampanj för ägarlägenheter och för högre hyror .

I Handelskammartidningen står det att ”I Stockholms innerstad har marknadskrafterna drivit fram en ombildning med resultat att bara 41 procent
av beståndet är hyreslägenheter – 1970 var andelen 90 procent.

Det kan väl hända att marknadskrafterna varit i farten och fått privata fastighetsägare att sälja sina kåkar men de som varit mest i farten är politikerna i Stockholms stadshus som är av den bestämda åsikten att folk har rätt att till en billig penning köpa de hus som alla skattebetalare varit med och finansierat.

Igår hörde jag Ulla Hamilton, moderat borgaråd, säga att Stockholm växt med 40 000 invånare vilket man inte kan säga om antalet bostäder.

På det privata bostadsbolaget Einar Mattsson har man i alla fall inte gett upp hyresrätten.
Inte ett enda hus under företagets 70-åriga historia är ombildat till bostadsrätter – trots att det skulle ge bra klirr i kassan. Grundaren trodde på hyreshus och i den andan fortsätter man att verka. Det gör man rätt i.

Jag ber att få återkomma

Idag har jag bekymmer både med logistiken och täckningen.

Jag återkommer med dagens blogg när färjan lagt till i Visby hamn och täckningen är på toppnivå igen.

Gubbröra på kavring

Vad som är viktigt för hyresgästerna ska jag prata om idag på Byggherrarnas konferens. Det är inte så svårt. Hyresgästerna vill inte bo i hus som möglar, där det drar och där de riskerar att bli sjuka. Lägenheterna ska gå att möblera, tapeterna ska sitta fast, det ska inte läcka vatten, det ska finnas bra bussförbindelser, bra dagis, mataffärer och en och annan bankomat. Det ska vara snyggt, rent och vackert.

Inga märkvärdigheter alls men det är långt kvar innan vi når dit. Därför konfereras det rätt friskt på detta ämne.

Byggherrarna är inte vilka som helst. Mats Björs ordförande för byggherrarna skriver på Newsmill

"Byggherrerollen är en av samhällets viktigaste yrkesroller. Det är byggherren som ser till att vi får de bostäder, skolor, arbetsplatser, broar och vägar som vi behöver för att samhället ska fungera".

Jag brukar läsa branschtidningar för att försöka förstå varför vi har så många kvalitetsbrister i byggandet, varför det bara blir dyrare och dyrare att bygga hus, varför det kommer statliga utredningar som heter Skärpning gubbar och Sega gubbar och varför det trots detta inte blir någon förändring.

Denna uppräkning av orsaker till alla brister hittade jag för något år sedan i en branschtidning.

Brist på bra byggherrefunktion
Felaktig/oerfaren bemanning
Dåligt samarbetsklimat
Resursbrist
Brist på vilja och engagemang
Bristande kommunikation
För tidig produktionsstart
Oerfaren produktionsledning
Kvalitet och tillförlitlighet värderas
ej vid upphandling

”Till syvende och sisdt handlar det om ambitionen att levererare en felfri produkt. Köper vi en byxa ”på stan” accepterar vi inte att det fattas en knapp, att den är spräckt eller att den har en smutsfläck. Lika självklart borde det vara för byggbranschen att leverera en produkt där noll fel inte är en målsättning utan ett krav, skriver artikelförfattaren och det kan man väl hålla med om.

Efter konferensen är det byggherremiddag och då bjuds det på ”Gubbröra på kavring” till förrätt. En rätt som ser ut som en tanke kan man säga .

Det behövs en skattereform för hyresrätten

DN debatt i lördags hade rubriken ”Vi vill sänka skatten för dem som bor i studentkorridor”.

Jag har absolut inget emot att man sänker skatten för studenter som bor i korridor. Ja tycker att skatten ska sänkas även för de som bor i studentdubblett, i pyttesmå hyresettor och i lite större hyreslägenheter. För det är hyresrätten, med eller utan korridor, som har hamnat snett i skattetabellerna.

De som inte bara läste rubriken fick också reda på att de rödgröna lovar en helt ny bostadspolitik med starka ambitioner. De vill bygga bort bostadsbristen, 40 000 nya bostäder ska ha sett dagens ljus 2016 och en majoritet ska vara hyresrätter.

På hyresgästföreningens kampanjsida byggframtiden.se kan man fråga sina politiker om vad de tänker göra för att få igång byggandet.
Nu behöver man inte fråga de rödgröna längre om vad de vill utan nu kan man gå direkt på frågan om hur det ska gå till i de enskilda kommunerna.

Hur tänker exempelvis de rödgröna kommunpolitikerna i varje kommun göra för att för sin del leva upp till de rödgrönas bygglöften. Sedan är det bara att invänta svar eller påminna om att man bör svara på frågor. En del gör inte det nämligen.

Alliansen har inte utställt några löften om 40 000 nya bostäder så där är det lämpligt att börja med att fråga deras kommunpolitiker om vad de vill innan man börjar fråga om hur det ska gå till.

En annan passus i DN artikeln som är högintressant för hyresgästerna är, ”Vi är också överens om att neutraliteten mellan olika boendeformer ska utredas och åtgärder vidtas”.
Det är jättebra. Men det är bråttom med åtgärderna, för utredningar finns det gott om. Den senaste i raden står vi, SABO och fastighetsägarna för. Kolla gärna på den.

Slutsatserna i den backas upp av Stellan Lundström, professor KTH, i dagens Svenska Dagbladet. ”Allt annat lika är det dyrare att bygga och bo i hyresrätt”, säger han. Han anser i likhet med oss att det behövs en skattereform för hyresrätten.

Men Fredrik Isaksson, chefsekonom på Sveriges Byggindustrier, tycker att man kan strunta i sådant och istället göra det ännu dyrare att bo i hyresrätt genom en ännu friare hyressättning. Det skulle skapa bättre incitament för ett ökat byggande säger han. Men hallå, är inte tanken att det ska bo folk i husen också?

I Svenska Dagbladet står att läsa. ”Visst. Det går att hitta någon som betalar runt 10 000 kronor i månadshyra för en nybyggd trerumslägenhet på 65 kvm. Men då måste bostaden ligga centralt, på en ort med tillväxt och där det finns köpstarka hushålla”. (SvD har inte lagt ut den på webben)

I

Bostadsrättsförening vräker 55 barn

”Vår huvuduppgift är bostäder. Vi vill göra bostäder av lokalerna. Det är också många äldre i vår förening som störs av barnen”

Bertil Adler, ordförande i bostadsrättsföreningen i Fältöversten i Stockholm, förklarar varför 55 barn ska vräkas från sitt dagis..

Cecilia Björkman ville köpa en lägenhet på Ekeby Hus seniorboende i Uppsala. Men bostadsrättsföreningens styrelse sade nej.

Cecilia Björkman ska höftopereras och använder tillfälligtvis rullator. Styrelsens ordförande f.d. landshövdingen Lars Ivar Hising meddelar att sådant inte går för sig, i alla fall inte om man vill bo i bostadsrättsföreningen Ekeby.

Man fåt inte heller vara över 75år eller under 55 år för att få köpa en lägenhet. där Fast inte om man är f.d. landshövding, Jan-Erik Wikström, eller f.d. rektor, Stig Strömholm, då får man köpa ändå.

Ja vad ska man säga.

Små exklusiva medborgargrupper låser in sig i sina stadgar och i sina hus.
Barn, damer som väntar på höftledsoperationer och människor över 75 (obs detta gäller icke sådana som varit landshövding) göre sig icke besvär.

Vad som händer om landshövding Wikström eller rektor Strömholm måste höftledsopereras framgår inte av artikeln men de får nog bo kvar.

Och inte är det väl heller någon överhängande fara för att människor mellan 55 och 75 skaffar sig barn men man har nog reglerat i stadgarna hur man ska hantera den typen av störande inslag som barn utgör.

Annars får man väl konsultera bostadsrättsföreningen i Fältöversten som har skickat uppsägning med avhysning för att få bort dem, barnen alltså.

Hur kommer det sig att det tagit hundratals år att lära sig bygga hus som möglar?

Per-Erik Petersson, tekn dr, teknisk direktör och vice vd SP Sveriges tekniska forskningsinstitut hyvlar av byggindustrin på DN debatt idag.

Det är inte första gången det hyvlas.
De statliga utredningarna Skärpning gubbar och Sega gubbar hyvlade också. Det där med att bygga hus fungerar inte, taken rasar in, fasaderna möglar, branschen har ålderdomliga strukturer, det brister i logistiken, något kundperspektiv går inte att spåra och det blir bara dyrare och dyrare att bygga och bo.

Man kan undra över hur det kommer sig att det tagit hundratals år att lära sig att bygga hus som möglar och ramlar ihop.

Per-Erik Petersson är övertygad om att det ”är den under de senaste decennierna alltmer eftersatta kompetensutvecklingen inom sektorn som är det främsta skälet till alla tillkortakommanden”.

Han skriver att det dröjde flera år efter det att man började rapportera om skador innan byggbranschen förstod att fasaderna inte håller måttet. Misstaget beräknas förorsaka kostnader i miljardklassen, som drabbar byggare, förvaltare och boende.

Men nu går det att bygga hus som kan stå ute även när det regnar och blåser, skriver han. Läs en gång till. Nu går det att bygga hus som kan stå ute.
Så bra, det vore ju lite tokigt om de var tvungna att stå inomhus.

Vid sidan av takras och fuktiga fasader kan man komplettera listan med ”begrepp” som Hammarby sjöstad och Hallandsåstunneln för att förstå att det är något som inte står rätt till, skriver han

Ändå jagas vi med krav på högre hyror. Varför ska vi betala för en massa tillkortakommanden i byggbranschen?
De borde väl skärpa sig och jobba på att få bort kvalitetsbristerna, skapa moderna strukturer och göra det möjligt att bygga smarta hus som folk har råd att bo i.

Bristen på samsyn

Det är lika bra jag säger det med en gång. Jag vaknade tidigt denna morgon. Sådana gånger är risken för långa bloggar överhängande. Denna gång var en artikel i DN som satte mig på spåret.

En gång i tiden var jag involverad i ett projekt som handlade om rehabilitering av patienter med ländryggsbesvär. Dessa patienter, snurrade runt mellan sjukgymnaster, läkare, kuratorer, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, vårdcentralen, företagshälsovården, rehabiliteringskliniker, ortopeden, akuten och emellanåt psykiatrin i en evig rundgång där smärtan tilltog och tillfrisknandet avtog.

Exakt samma rundgångsupplägg stötte jag på när jag gjorde en utredning om barnpsykiatrin åt landstinget för att inte tala om när jag sysslade med rehabilitering av drogmissbrukare.
Då hade socialtjänsten, skolhälsovården, barnpsykiatrin, vuxenpsykiatrin, behandlingshem, mellanformer och habiliteringen tillkommit.

Nu för tiden har jag dessutom förstått mycket tydligare att boendet är en del i den samhälleliga rundgången.

Men det är formeln S=M+D som ryggkirurgen Peter Fritzell lanserade i ländryggsprojektet som bitit sig fast i mitt sinne. Jag har ofta tänkt på dessa tre bokstäver. Vid alla de tillfällen när det är nödvändigt att skrida till verket, göra något, se till att något händer och få ändan ur vagnen måste man nämligen samarbeta med någon annan. Det är en oundviklig realitet.

Allas vår förmåga till samarbete, samordning, samverkan, samsyn och samexistens är av bristfällig natur.

Det går inte att bygga ett enda hus utan att en lång räcka med aktörer är inblandade. Det går inte att göra något åt segregationen utan att lång räcka av aktörer är inblandade. Det går inte att göra något överhuvudtaget alldeles själv.

I barnpsykiatrin fick anorexipatienterna dessutom omväxlande höra att de inte skulle väga sig, visst skulle väga sig, involvera föräldrarna, inte involvera föräldrarna, läggas in, absolut inte läggas in osv. En för barn och föräldrar fullständigt obegripliga räcka med motstridiga besked från en rehabiliteringskedja som saknade samsyn.

Alkoholister och narkomaner har det inte lättare. Där står de motstridiga beskeden som spön i backen. Där meddelas omväxlande att man kan lära sig dricka socialt, att man absolut inte kan lära sig att dricka socialt, att alkoholism är en sjukdom, att alkoholism inte är en sjukdom, att alkoholism har inslag av ärftlighet, att alkoholism inte har något inslag av ärftlighet, att man måste vilja sluta själv, att det måste man inte alls osv.

Det bristande byggandet och den tilltagande segregationen har sin orsak i exakt samma fenomen som barnpsykiatrin, missbruksvården och behandlingen av ryggpatienter är så full av.
'

Det är här som M, S och D kommer in i bilden och som var det som förlöste längdryggsprojektet. Man kan inte samarbeta utan att ha en gemensam definition av problemet. Man kan inte samarbeta utan att ha en gemensam metod. Man kan inte samarbeta bara genom att enas om behovet av samarbete.

Därför byggs det för lite och därför händer det inte något i de segregerade områdena. Man har ingen gemensam problemdefinition, man har ingen gemensam metod och man är inte heller helt och hållet övertygad om att man måste samarbeta.

Läs bara hur Bo Madestrand beskriver ett ABF seminarium om segregation i DN så ser ni hur olika det resoneras. (Tyvärr har DN inte lagt ut den på nätet ser jag. inte bra, ni får leta upp en papperstidning och bläddra fram till sid 4 på kulturen)

Ät Sverige ur krisen

Igår gick jag förbi den anrika krogen Prinsen som har kommit på den luriga idén att omvandla den ekonomiska krisen till både sin egen och Sveriges fördel.

Genom att äta på Prinsens tar vi Sverige ur krisen är det enkla budskapet i fönsterannonsen.

Det är klart att ju mer vi äter desto mer folk behövs för att köpa in maten, tillaga den, servera den, städa av, diska och ta betalt. Staten får in mera moms och inkomstskatt, arbetslösheten minskar och bönderna får avsättning för sina produkter. Bingo.

Utan tvekan är Prinsen på rätt spår, ett aber är väl att Prinsen inte direkt är ett lågprisalternativ. Den hungrige som har en snålt tilltagen matbudget får ta Sverige ur krisen på något billigare näringsställe eller laga sin egen mat.

Om vi ska tillfredsställa våra basala behov av mat och vila och samtidigt ta Sverige ur krisen så finns en uppsjö av alternativ för den kreative näringsidkaren.

Sov Sverige ur krisen är ett tänkbart alternativ för den sängtillverkare som vill hjälpa till att lyfta Sverige. Sängeffekten blir inte sämre den. Tillverkning av sängar generar en lång kedja av jobb och inkomster för staten.

Bygg Sverige ur krisen borde ju vara ett givet vinnarkoncept. Efterfrågan är rekordhög och det är ingen tillfällig fluga det där med att vi måste bo.

Vi måste också ha någonstans att ställa sängen om Sov Sverige ur krisen ska hålla hela vägen för att ta ett exempel. Tänk bara på vilka häftiga effekter varje ny byggkran har på samhällsekonomin samtidigt som en massa människor slipper köa, bo i andrahand, hos kompisar eller stanna kvar hemma hos mamma.

Bingo kan man tycka.

Men icke, folk söker med ljus och lykta efter någonstans att bo samtidigt som byggandet minskar. Minskar gör däremot inte de skuldsattas skara. Folk lånar pengar som aldrig förr och Göran Perssons varningsrop om att den som är satt i skuld inte är fri har sedan länge klingat av och bort.

Låna dig ur krisen verkar vara en modell som fått fäste fast alla vet det var just lånandet som förde oss in i den globala finanskrisen.

I gårdagens morgonsoffa sa den allestädes närvarande professorn på KTH, Stellan Lundström att det finns kommuner som inte alls vill bygga för det blir så besvärligt med en massa människor att ta hand om, ungefär så sa han.

Dessutom så förhindrar de skuldsatta de icke skuldsatta från att få bostad. Inte direkt kanske men värdet på den för bankens pengar inköpta bostaden hålls uppe av att det inte byggs och att räntorna hålls nere och så vill alla skuldsatta förstås att det ska vara i fortsättningen också.

Statens bidrag, jag menar avdrag, är att subventionera RUT och ROT som ju i och för sig kan vara bra för de som har en bostad (ROT gäller inte hyresrätter) som behöver städas eller byggas till eller om. Det ger jobb och därför är det motiverat säger man.

Det skulle ge ännu mera jobb om vi inte nöjde oss med att städa det som redan är byggt utan också såg till att vi fick lite fler städobjekt.

Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig

Ett hisnande antal unga människor har ingenstans att ta vägen, skriver Karin Thunberg i sin kolumn i Svenska Dagbladet. Läs den

Jag vet att det finns hur många som helst som känner igen sig i hennes beskrivning av bumerangbarnen, de som flyttar, flyttar hem igen, flyttar och så hem igen. Det finns förstås de som studsar mellan andrahand, tredjehandsboende och kompisboende och som inte studsar tillbaka hem mellan varven.

Ett allt växande andel studsar överhuvudtaget inte, de bor helt enkelt kvar hemma upp i vuxen ålder.

Hur nu än studsandet går till så är det bostadslöshet som samhället erbjuder unga människor som tänkt sig att studera, ta ett jobb, bilda familj eller hur man nu hade tänkt sig starten på sitt vuxenliv.

Dessutom blir unga människor ständigt lurade och blåsta på löften och pengar. En samhällsfilosofisk uppsats i detta ämne skulle vara på sin plats.

Vad händer med unga människors uppfattning om rättssamhället när de så tydligt och brutalt får klart för sig att samhället accepterar denna omfattande lurendrejeriverksamhet på bostadsmarknaden utan att göra ett endaste dugg åt det?

Och vad händer med unga människors uppfattning om politiken och politiker när de så tydligt och brutalt ser att politiken och politikerna skiter i dem?

Gå in på byggframtiden.se där kan man fortsätta fråga varför i herrans namn det är på detta viset.

Varför ska man behålla ett hyrestak som läcker?

Det finns utrymme för hyresstopp, skriver vänsterpartiet i Stockholm i ett pressmeddelande igår.

Alldeles utmärkt, men tyvärr har vänsterpartiets inflytande över hur de kommunala bolagen i Stockholm agerar vid förhandlingsbordet uppenbarligen varit ytterligt begränsad. Inte minsta lilla spår av någon hyresstoppsinställning har gått att spåra upp hos de stora och mäktiga kommunala bolagen i Stockholm.

Tvärtom så står hyreshöjnings- och avkastningskraven som spön i backen. Våra förhandlare har det osedvanligt kärvt och tufft varje gång hyrorna i Stockholm ska klaras ut. Det är inte som med det privata bostadsbolaget Botrygg AB som säger att ”det har gått bra för bolagen i år och det ska komma hyresgästerna till del”.
Det är inte som att förhandla med Alebyggen heller.
Där råder samma inställning som hos Botrygg AB och hyresförhandlingarna kärvar inte på samma sätt och slutresultatet av förhandlingarna blev noll i höjning. För noll eller måttliga höjningar har det blivit på många håll detta år.

De allra mest svårförhandlade är de kommunala bolagen i Malmö, Göteborg och Stockholm, där två av dem har röda ägardirektiv vilket inte innebär någon som helst annan attityd i förhandlingshänseende än i det blå Stockholm.

”Om regeringens förslag om att frånta allmännyttan dess hyresnormerande roll antas kommer det att bli ännu värre (med höjningarna min kursivering). Ett faktum som är viktig att hålla i minnet inför höstens val”, säger Ann-Margarethe Livh i pressmeddelandet.

Hyresgästföreningen genomförde för några år sedan ett jätteprojekt i hela landet som gick under namnet NOTAN. Vi hade konstaterat att hyrestaket börjat läcka betänkligt det framstod mer och mer som ett fuskbygge och vi bestämde oss för att granska läckorna.

Vi fick våra misstankar bekräftade, den hyresnormerande rollen hade urholkats och hyresgästerna fick på sina hyror betala allehanda annan kommunal verksamhet. Så kan det gå när bolagen går från att vara stiftelser till aktiebolag för att numera ingå i koncerner där möjligheterna att föra pengar från en verksamhet till en annan är väldigt stora.

I Stockholm till exempel medgav den hyresnormerande rollen att bolagen tvingades föra över flera miljarder av hyresgästernas pengar till kommunen. Vi överklagade och förlorade. Det innebär också att det skett stora överföringar till de privata fastighetsägarna som ju automatiskt fick samma hyror som de kommunala bolagen utan att de för den skull fick lämna ifrån sig några pengar till kommunen. De fick täckning för kostnader de aldrig haft.

I dagarna har vi överklagat ett ärende i Alvesta där kommunen tycker att hyresgästerna med sina hyror ska bekosta en simhall. Vi har överklagat och drivit rättsprocesser i kammarrätten och regeringsrätten i mängder av fall där hyresgästerna fått betala dyrt på hyreslappen för att regelverket med tiden har urholkats.

Så en fråga till Anne-Marie Livh, varför vill du behålla ett hyrestak som stått hyresgästerna så dyrt?

Eftersom blogginlägg ska vara korta, sägs det, så återkommer jag gärna till varför vi anser att fastighetsägarna ska sluta åka snålskjuts på de kommunala bolagen och förhandla på egna meriter.

Dessutom har både vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet sagt att de inte tänker riva upp de förslag som riksdagen snart ska ta ställning till.

Vi står bakom det förslag som riksdagen ska ta ställning till utom på några punkter och där skulle vi behöva hjälp av oppositionen i riksdagen.

Da Capo

120 medlemmar i Hyresgästföreningen i Katrineholm lyssnade till Da Capo igår.

Det var årsmöte och på årsmöten träffas man, snackar, fikar, fattar de nödvändiga besluten om ekonomi, väljer styrelse och lyssnar på balalajkagruppen Da Capo. Åtminstone var det det man lyssnade på i Katrineholm plus att jag talade om motsatsen till Da Capo.

För Hyresgästföreningen går inte att köra i repris. Hyresgästföreningens historia är en lång räcka av nya utmaningar. Förutsättningarna förändras oupphörligen och då går det inte att drömma om tider som flytt.

Det strider som nu utkämpas mellan de som vill ombilda och de som inte vill var till exempel ett fullständigt okänt fenomen för inte så länge sedan. Då köpte de som ville bo i bostadsrätt en bostadsrätt och de som ville bo i hyresrätt sökte sig en sådan. Okomplicerat och konfliktfritt för alla parter.

Nu vill politiken något annat och då sätts människor emot varandra.

Jag såg på Carin Jämtins blogg att skattebetalarna i Stockholm lägger mer pengar på att informera om hur ombildningar går till än hur man ska uppträda klimatsmart.

Det byggs hur lite som helst nu för tiden och hyresrätterna står inte som spön i backen precis. Vi har en rekordstor ungdomsgeneration som är på väg med stormsteg mot arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Men i Sigtuna bloggar kommunalrådet Johansson om att det visst går att bygga hyresrätter för det kommer man att göra i Sigtuna.

I Storvik får det skuldtyngda fastighetsbolaget Lytkina fullfölja försäljningen av två hyresfastigheter till två andra bolag inom samma ägarsfär.Innan hyresnämnden hann ta ställning till om företagen skulle få förvärvstillstånd upphävdes lagstiftningen.

Styrelseordförande i de båda köpande bolagen är en utlandsbosatt svensk som sedan 2007 är häktad i sin frånvaro som misstänkt för skattebrott. Så kan det gå gamla lagar går i graven.

I Umeå förhandlar man om hyressänkning under tiden renoveringarna pågår. Antalet hyresgäster som kommer att bo mitt i pågående renovering kommer att bli fler och fler. Rekordårens byggande ska omhändertas och då krävs det nya slags hyresuppgörelser.

Ingenting är nytt under solen men något Da Capo är det inte.

Hyror på uppgång eller nedgång

Hyreshöjningsprotester i Göteborg

Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra redovisar vilka som fått hyressänkningar, hyreshöjningar eller oförändrade hyror.

En minst sagt splittrad bild. Inget bolag och ingen kommun är den andra lik och det visar sig också i hyressättningen.

Hyresförhandlingar är en blandning av matematik, politik och hårt arbete.
Kostnader för räntor, avgifter, skatter, sophämtning, vatten, el och underhåll ska visserligen räknas fram och summeras. Men vad vi slutligen hamnar beror till stor del på den politik som förs i kommunen. Det finns inget som varierar så mycket som kommunala beslut vilket ibland gräver stora hål i medborgarnas plånböcker och ibland blir lite hålen mindre.

Det finns också många varianter på hur bolagen ser på sitt förhandlingsuppdrag. En del gillar inte alls idén om att behöva förhandla med sina hyresgäster, andra är måttligt roade och har inga problem med att hålla tillbaka entusiasmen

Men så finns det förstås många som ser vilka enorma fördelar det har att vara på god fot med sina hyresgäster så att de stannar och trivs. En affärsidé som inte går av hackor.

Alebyggens Vd Lars-Ove Hellman svarar så här på frågan om varför hyran sänks.
– Vi tycker det är rimligt att hyresgästerna också får del av räntesänkningarna.

Detta kan ju förefalla vara en invändningsfri åsikt men då har ni inte träffat de verkställande direktörer som säger att man måste väga in att räntan förmodligen kommer att höjas. Den bländande logiken i detta resonemang är att hyrorna i alla lägen måste vara höga oavsett om bolaget betalar låga eller höga räntor.

Därför är inte heller alla hyresförhandlingar klara, det beror inte bara på knepiga ränteresonemang utan också på vilka vinstkrav kommunerna har.

Jag är på konferens, det är kul det

Konferensdeltagarna och förbundsstyrelseledamöterna

Erik Normark och Sven Karlsson från Göteborg

Jag befinner mig på Villa Brevik, på konferens med förbundsstyrelsen och regionledningarna.

Det är i och för sig inget märkligt med det. Jag har ägnat en stor del av mitt liv till att vara på konferenser, sitta i möten, stå talarstolar, delta i grupparbeten, föra dialoger och hitta utvägar på alla de frågor som kantar livet i varje form av förening.

Dan Eriksson, statssekretarare på finansdepartementet, kom och bröt lite åsikter igår. Han har visat och visade också igår att han är på samma linje som oss i åsiktsbrytarfrågan. Det är bara när man försöker lyssna, lära och när man har en uppriktig önskan om att hitta lösningar som det går framåt.

Jag gillar att konferera.

Hyresgästföreningen måste vara i fas med den tid som är just nu. Vi har sedan vi bildades 1923 ständigt ökat medlemstalet och förändrat inriktning. Det går lite upp och ner med medlemsantalet de olika åren men vi är dubbelt så många idag som vi var 1970.

Det håller vi på med nu också den dag som idag är, diskutera förändringar alltså.

Idag är allt annorlunda, tidsandan, värderingar och synsätt varierar kraftigt över tid och det vi såg som självklart på 60-talet, 70-talet, 80-talet eller 90-talet är inte längre självklart .

I sommar ska vi ta ställning till den framtida verksamhetsinriktningen på förbundsstämman i Uppsala.

Då blir det att konferera igen, det är bra det. Åsikter måste brytas med varandra.

Valfrihet för alla eller bara för en del

Man kan välja att se på frågan om valfrihet ur ett individperspektiv eller ur ett slag politiskt samhällsperspektiv.
Väljer man att se valfriheten ur ett individperspektiv, som jag gjorde i fredagens blogg, så är det utan någon som helst tvekan så att den enskilde hyresgästens valfrihet är begränsad i en utsträckning som inte gäller andra boende.

En bostadsrättsinnehavares val kan inte röstas bort. En villaägares hem kan inte säljas av någon annan än de som bor där. Varför tvista om det?

En helt annan sak är att man givetvis kan anse att det är helt rätt och att det är så det ska vara. Den politiska majoriteten anser att det ska vara så och därför har vi en lag som innebär att andra kan rösta bort mitt val att vara hyresgäst på de villkor jag valt, vi har en lag som innebär att kommuner kan sälja sina hus hur de vill osv. Sådana beslut måste självklart respekteras av var och en av oss.

Men det betyder inte i sig att man omedelbart måste upphöra med att fundera över hur den beslutade politiken påverkar den enskilde människan.
Det kan väl inte vara särskilt svårt att förstå och sätta sig in i varför många människor reagerar när de blir bortröstade av sina grannar eller att det kan väcka oro när den hyresvärd man valt visade sig bli någon helt annan.

Alla vill nämligen ha inflytande över sina liv, att vara maktlös och i händerna på andra väcker oro och ledsnad även om maktlösheten beror på en lag som är fattad efter demokratins alla spelregler.

Alla vill inte bo i bostadsrätt, i villa eller hos vilken fastighetsägare som helst och de vill också kunna ge uttryck för det genom att demonstrera, rösta nej eller agitera på annat sätt. Det är också viktiga delar av våra demokratiska spelregler.

Eftersom många som vill bo i bostadsrätt inte tycker att det räcker med att de kan köpa en sådan utan det måste ske genom att man ombildar det hus de bor i så skapas automatiskt konflikter mellan de grannar som vill och de som inte vill. Det kan väl heller inte vara så svårt att förstå att det blir effekten av att en önskan sätts mot en annan önskan.

För många av oss som vill bo i hyresrätt återstår det ofta att hoppas på att den hyresvärd vi är nöjd med inte säljer till någon som vi blir mindre nöjd med, att våra grannar inte bildar en förening och börjar jobba för att ändra på vårt val och att om det blir bostadsrätter att vi inte ska få en styrelse av grannar som önskar bli av med oss och därför beter sig ojuste.

Det är en sida av saken. Majoritetsbeslut i all ära men sådana rår inte över människors oro hur mycket vi än tycker att det ska vara så.

Jag kan förstå att den hyresgäst som absolut vill köpa sin bostad och tycker sig ha rätt till det blir besviken om det inte är en majoritet som vill detsamma. Men jag tycker också att man på samma sätt måste kunna förstå att den hyresgäst som absolut inte vill köpa känner samma typ av frustration och besvikelse när det blir en ombildning.

Rösta bort och sälja ut

Upprörda hyresgäster i Örebro

Antag att 1148 villaägare idag skulle få besked om att deras hem skulle säljas mot deras vilja.

Antag också att några tusen bostadsrättsinnehavare idag skulle få besök av sina grannar som meddelar att det skett en omröstning i området och resultatet blev att deras bostadsrätter nu ska ombildas till hyresrätter.

Villaägarna och bostadsrättsinnehavarna skulle samfällt resa sig upp och utropa, jag har ju valt att bo i villa eller bostadsrätt vad är detta för fasoner.

Detta händer förstås aldrig i landets villaområden eller i bostadsrättsföreningar. De boende där får heller aldrig några besök av kommunpolitiker som säger att det finns för många villor där de bor eller att villabebyggelsen måste blandas upp med hyresrätter.

De får bo i fred i lugn förvissning om att deras valfrihet är politiskt garanterad.

Det händer bara hyresgäster. Och då anses det märkligt nog vara helt OK att både införa en lag som ger andra rätten att rösta bort mitt eget val av boendeform eller sälja ut det hem jag valt.

Men då ska man heller inte bli förvånad över att det väcker lika starka reaktioner hos hyresgästerna som det hade gjort hos villaägarna.

Igår beslöt kommunledningen i Örebro att sälja 1148 lägenheter mot hyresgästernas vilja. Idag kommer ett antal hyresgäster att få besök av sina grannar med beskedet att grannarna röstat bort deras val av bostad.

Kommunägda allmännyttan ÖBO är en stor och uppskattad aktör på bostadsmarknaden i Örebro. Bolaget är välskött och har definitivt de muskler som krävs för att ta sig an utmaningen att bygga nytt och bygga om där det behövs.

Men de styrande politikerna i Örebro anser att ÖBO är för stort för sitt eget bästa. Samtidigt säger de att bolaget behöver mer pengar för att kunna ta hand om sina hyresgäster. De är alltså både för stora och för svaga på samma gång. Hur man får ihop den ekvationen får man grubbla vidare på.

10 800 örebroare har krävt folkomröstning om den här försäljningsfrågan. De fick nobben. Alla goda argument emot en försäljning har lyfts fram. Responsen har varit lika med noll.

Men hyresgästerna kämpar vidare och kampanda är stor. Det finns grupper på Facebook som lockar hundratals att ta ställning i den här frågan. Hyresgäster ska i dag ut i de områden som berörs för att genomföra aktioner. Det ska hållas möten och det ska skrivas insändare.

Människor slåss för både sina hem och för sin valfrihet, konstigt vore det väl annars.

Han blev glad

Icke blott glad utan även en funderande finansminister
Igår utlovade jag rapport om huruvida Anders Borg blev jätteglad, glad eller mittemellan när han tog del av våra skatteförslag.

När jag ställde honom inför dessa alternativa glädjetillstånd nappade han på tillståndet glad. Och så verkade det också vara.
Anders Borg är en man som är osedvanligt intresserad av skatter och ekonomi så det var väl inte helt överraskande.

Men även Kurt Eliasson, Reinhold Lennebo och jag var glada. Anders Borg var pratvillig, avsatte rejält med tid, var väldigt intresserade av våra förslag och hur de kunde tänkas slå. Framförallt delade han vår uppfattning om att det råder obalans.

Det är det som är det viktiga, för vad ska man göra med obalans om inte rätta till det. Men så har vi det statsfinasiella läget, inte vi så mycket som Anders Borg, som kan lägga käppar i hjulet för de mest genomtänkta förslag.

Nu ska finansdepartementet kolla närmare på förslagen, räkna på konsekvenserna och förhoppningsvis återkomma med några balanserande förslag.

För även om de flesta hyresgästerna inte är är direkt indragna i hur det statsfinasiella läget ska hanteras så är de oerhört indragna i sitt hushållsfinasiella läge.

Men hyresgästen Anders Borg har kunskap om båda delarna så det borde borga för att det dyker upp förslag som kan bringa rättvisa på bostadsmarknaden.

Öppen för förslag?

I dag kl 13.00 bär det av till Anders Borg som vi ska pigga upp med några genomtänkta och rediga skatteförslag för att hyresrätten ska kunna både byggas, utvecklas och stå sig i konkurrensen. DN debatt idag.

Det hela började den 25 januari 2001.
Då enades Hyresgästföreningen, SABO och Fastighetsägarna om ett gemensamt utvecklingsavtal för hyresrätten.

Inledningsvis skulle vi jobba för:
dels hur IT kan användas på bästa sätt i hyresboendet för att öka dess konkurrenskraft,
dels hur tryggheten i hyresboendet kan utvecklas,
dels hur hyresrättens konkurrenskraft kan utvecklas genom att fästa ökad vikt vid este­tik, miljöaspekter och boendemiljön,
dels hur hyresgästernas inflytande över sitt hyresboende, individuellt och gemensamt i ett hus, kan utvecklas.

Och det har vi jobbat med, håller på att jobba med och kommer att fortsätta att jobba med.

Vi tar också ett gemensamt ansvar för hyressättningsarbetet och är överens om villkoren för detta.
Det gäller att sammanväga våra olika intressen och hitta den balanspunkt där samtliga parter kan enas. Det är en balansakt i den högre skolan, hittar man inte rätt så kommer det inte heller att hålla.

Inte är det lätt inte. Vi har en hel del motstridiga intressen.

Men vi är också organisationer vars främsta uppgift är att förhandla. Då måste vi också fullgöra vårt uppdrag och komma fram till lösningar även på de svåra frågorna.

Den fråga vi senast gett oss i kast med, som vi enats om och som vi skrev om redan 2001 är ”att hyresrätten skall få motsvarande skattemässiga och andra legala förutsättningar som andra upplåtelse former”.

Jag utgår ifrån att Anders Borg blir glad när medborgarna lagt pannan i djupa veck och hittat lösningar som kan bringa ordning och rättvisa på bostadsmarknaden.

I morgon kommer jag att rapportera om Anders Borg blev glad, mycket glad eller mittemellan.

Statsskickets grunder

I dystra stunder brukar jag söka tröst i Regeringsformen.

Första kapitlet, Statsskickets grunder är nämligen fullproppad med ljuvliga formuleringar.

Vad sägs om detta?

"Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet".

Det är inte bara vackert, hela regeringsformen är en enda lång räcka av förpliktelser, åtaganden, uppmaningar, ställningstaganden och löften från den offentliga makten till oss medborgare.

"Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten", exempelvis.

Här handlar det minsann inte om vaga vallöften. Här handlar om utan grundlagsfästa mål.

Därefter kommer man in på preciseringarna.

"Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet".

Detta särskilda och precisa ansvar har medfört att vi har en särskilda ministrar för hälsa, arbete, utbildning och social omsorg.

Men vi har inte någon bostadsminister.

Om vi hade det så skulle det kanske kunna bli lite regeringstid över för att se till att folk hade någonstans att bo och att de hade råd att betala för det. Då kanske vi skulle kunna slippa alla nödlösningar som exempelvis att "underlätta andrahandsboende" som är den mest populära nödlösningen.

För nog är det konstigt att ett av människans mest grundläggande behov inte kan tillgodoses i ett utvecklat välfärdssamhälle som vårt.

Byggregler är bra!

Inte bortskottad snö utan uppskottad

Regler av allehanda slag måste förenklas eller tas bort, om man ska tro på en del inslag i den allmänna debatten så är folk mäkta irriterade på alla regler. Småföretagarna dignar under ett obegripligt och omfattande regelverk sägs det och varenda regering lovar att förenkla.

Byggreglerna till exempel är på tok för omfattande och fördyrar byggandet, hävdas det.

Men så snöar det och taken rasar in. På idrottsarenor, köpcentrum och hus bågnar taken och konstruktionerna ger vika.

Finns det inga regler för tak?
Vi vet väl att det snöar i Sverige säger vi samfällt vare sig det handlar om inställda SJ tåg, utebliven snöröjning eller tak som rasar in.

I Tumba strilar vattnet in genom taket hos Solveig som är 90 år och hjärtsjuk. Botkyrkabyggen som borde rycka ut och rädda både Solveig och sitt eget hus meddelar att hjälp kommer efter helgen. Under tiden tar sig vattnet vidare ner till ännu en våning. Nu ska lägenheten totalrenoveras och Solveig flytta.
Det lär bli betydligt dyrare än att skicka dit ett gäng med snöskyfflar även fast det var helg.

I helgen fick jag ett mejl och bilder från en handikappad medlem. Han kan i vanliga fall ta sig ut genom altandörren med sin rullstol om det händer något. Men inte nu för nu är det en snövall där. Man har visserligen skottat, fast inte skottat bort snön utan skottat upp den framför dörren.

Om det händer honom något så kommer givetvis bostadsbolaget att beklaga det hela . Fast det går ju att undvika genom att helt sonika be snöskottaren att ta bort snön inte lägga dit den när han ändå är i farten.

Snart smälter snön, förhoppningsvis, och vårfloden tar vid. Vart den rinner in någonstans återstår att se. Nya larmrapporter är att vänta.