Så kan man då lägga 2009 till handlingarna och med friskt mod kasta sig över 2010. Fast riktigt så är det förstås inte. Nya tag i all ära men 2010 kommer givetvis att präglas av det som hände eller inte hände 2009 och alla andra år dessförinnan.
Men det hindrar inte att varje nytt år innebär nya insatser och nya chanser. Inte minst i politiken. Det stundar ju val och valrörelse. Därmed stundar också nya möjligheter att få bostadspolitiken att ta sig som en viktig fråga.
För det tillhör det mera gåtfulla att det faktum att folk inte har tak över huvudet inte intresserar politikerna. De driver jobbpolitik precis som om det var möjligt att flytta dit jobben finns utan att ha någonstans att ställa sängen. De driver familjepolitik precis som om ungdomar som tvingas bo hemma hos mamma bildar familj och skaffar barn. De driver politik mot utanförskap precis som om man kan ta sig in när man tvingas sova i portgångar och källare. De driver skattepolitik precis som om det inte hade betydelse att hyresrätten missgynnas.
Vart fjärde år lägger vi våra politiska förhoppningar i ett valkuvert. Detta år gäller det att syna kuvertinnehållet ordentligt. För utan bostad stannar Sverige.
Borallyt måste bromsas anser nationalekonomen Lars Jonung i DN. Det finns inget borally, i alla fall inget som oroar just nu, säger Riksbankschefen Stefan Ingves.
Troligt att Riksbankens prognos om fortsatt låga räntor, åtminstone till i höst, står sig skriver Johan Schück i DN.
Vi håller fast vid att räntan kommer att höjas i april säger Annika Winsth chefsekonom Nordea och även SEB-ekonomerna räknar med att Riksbanken börjar höja räntan i april enligt Svd.
Det är inte lätt för en vanlig dödlig att förhålla sig till ränteprognoser. Vilket man måste även som hyresgäst. För ett sätt att dämpa bostadspriserna är enligt Lars Jonung att göra bostadsmarknaden rörligare och ta bort resterna av hyresregleringen helt och hållet.
Marknadshyror skapar nämligen rörlighet. För när hyrorna höjs får folk flytta, lämna sin lägenhet och se sig om efter något annat vad det nu skulle kunna vara.
En avreglerad hyresmarknad medför också att lägre räntor bidrar till sänkta hyror, skriver Jonung samtidigt som Dagens samhälle noterar att motivet för att inte höja hyresnivåerna är bland annat att räntorna är låga.
Igår lanserade jag idén om att släppa in ICA och Konsum som bostadsanalytiker. De har utvecklade metoder för att kartlägga våra beteenden i butik och borde kunna göra en insats så att vi får lägenheter som fungerar för vårt dagliga liv. Visst tjänar de pengar på att lägga mejerivarorna allra längst in så vi tvingas passera en massa lockande erbjudanden på vår väg mot Bregott med medelhavssalt men de vet att det krävs beteendevetare för att få det hela att fungera optimalt.
Nu visade det sig att det var en överloppsgärning detta med ICA och Konsum. Jag hann inte mer än kliva ur hissen så kom Anders Konradsson (medarbetare på förbundet) ilande med ett dokument på 160 sidor om våra bostadsvanor. Rapporten om hur vi använder våra bostäder har precis kommit från tryckeriet och är dessutom gjord på initiativ av oss vilket jag uppenbarligen lyckats förtränga.
Arkitekterna Ola Nylander och Anna Eriksson har intervjuat 20 familjer som representerar ensamhushåll, stora familjer, äldre och yngre hushåll samt den traditionella barnfamiljen om hur de bor idag. Sålunda kan man vaska fram vad som saknas, inte fungerar eller fungerar bra i våra bostäder.
När vi bygger om eller bygger nytt så ska sådan kunskap räknas och få betydelse. I annat fall kommer vi att fortsätta bygga hus som inte fungerar för dem som bor där.
Undersökningen kan förhoppningsvis bidra till att skapa intresse för en bred bostadsvaneundersökning som kan vara till hjälp i samhällsplaneringen. Den handlar nämligen inte bara om själva bostaden utan också om grannskapet, service, tillgänglighet och kommunikationer.
Vi bygger som bekant samhällen inte hus.
Hyresförhandlingrn pågår som mest intensivt runt om i landet. Privata affärer har en artikel om detta idag.
Man ska inte ha en massa byggregler det är ett otyg som bara kostar onödiga pengar. Så kan det låta lite här och var i debatten.
Igår träffade jag en kille vid busshållplatsen som nog hade önskat sig lite mer regler. Han bor i en fyra där det finns en enda handdukstorkare åt alla i familjen. Samtliga i huset har lika stora förråd oavsett om de bor i en etta eller fyra. Dessutom var det kallt i lägenheten och i garaget regnade det in så gården fick grävas upp.
Han bor hos Wallenstam på vars hemsida man kan läsa att deras vision är att vara ledande stadsutvecklare samt marknadsledande fastighetsägare i utvalda storstadsregioner. En av de utvalda stadsdelarna är Hammarby sjöstad där de nu alltså ligger i för att bli marknadsledande genom att göra det obekvämt och opraktiskt för de boende.
Man kan tycka att vi ritat hus och inrett boplatser så länge så att de alla vore ett under av funktionalitet. Men istället stöter man på jättebalkonger på 42 kvm och sovrum där man inte får in en dubbelsäng. Det vore intressant att ge ICA och Konsum uppdraget att konstruerat en lägenhet för de vet precis hur vi rör oss i butiken, vad vi behöver och hur vi beter oss vid diskarna. Annars kan man ju införa byggregler.
I söndags satsade vi på helsidesannonser för att tala om att det är en stor och tilltagande bostadsbrist i Sverige. Man kan fundera en hel del på detta. Inte på bostadsbristen för den är helt uppenbar utan på att vi ska behöva utnyttja annonssidorna för att de bostadssökande ska komma in i matchen. För i den politiska matchen måste man komma in om det ska bli något bostadsbyggande.
Marknaden sitter inte och lusläser siffrorna över den ökande bristen på bostäder, de är upptagna av att bygga för den lilla del av befolkningen som kan betala dyrt.
Precis som Privat mäklarna som också annonserar. Inte i samma syfte som vi förstås utan de satsar på att presentera bostäder som de ”förtjänar med, själ och hjärta”. Nu är det kanske inte varken själen eller hjärtat som är i fokus utan pengarna för ”genom generösa, påkostade beskrivningar och en genomtänkt marknadsföring med känsla för detaljer ” ska man hitta köpare som är beredda att betala extra för sitt nya boende.
Det finns ett annonsutrymme för de politiska partier som har både själ och hjärta och som inser att folk behöver tak över huvudet för att det ska bli någon snits på livet. Det utrymmet kan företrädesvis fyllas med besked om att även de som inte kan betala extra för att bo också ska kunna bo.
Hyresgästföreningens grundläggande mål är allas rätt till en god bostad till rimliga kostnader. Därför driver vi just nu kampanjen Bygg framtiden. Ska man bygga framtiden så måste man bygga bostäder. Där folk vill bo måste det finnas bostäder helt enkelt. Det är i storstäderna den stora bostadsbristen finns och det är där det måste det byggas många nya bostäder. Om detta är säkert alla överens. Men sedan blir det svårt för det kräver att man hittar mark där man kan bygga.
I en bloggkommentar fick jag följande fråga -”Vad jag ville fråga är om ni på riksnivå diskuterar det faktum att lokala hyresgästföreningar mycket ofta motsätter sig olika former av förtätningsprojekt” .
Om vi gör, dvs. diskuterar. Det är ett riktigt besvärligt dilemma för oss. Vi vill å ena sidan att det byggs och vi driver det hårt. Just alldeles precis nu i skrivandets stund sände TV 4 vår reklamfilm om hur nödvändigt det är att byggandet kommer igång.
Fast det kan mycket väl vara så att det någonstans i organisationen just nu filas på ett överklagande därför att man är rädd om sitt grönområde. Vi försöker lösa detta dilemma mellan rätten att överklaga och få det prövat och behovet av att bygga genom att både diskutera hur denna dubbelhet i vårt agerande uppfattas och hur vi kan hantera den. På många ställen har lokala föreningar exempelvis startat ett jobb som går ut på att leta upp byggbar mark.
Vi blir förstås inte trovärdiga om vi kräver att det byggs samtidigt som vi överklagar en massa byggprojekt. Det är ju som bekant lätt att ha övergripande och principiella åsikter men betydligt svårare att hålla fast vid dem när det visar sig att det var just på min gård det skulle byggas.
Allmännyttan, som till exempel Morastrand, undantas från nytt regelsystem.
I morse föll mina ögon på Mora Tidning. Oklart varför men jag stötte i alla fall på en artikel med rubriken: Kommunala bolag konkurrensutsätts. Och så är det, konkurrens ska också prägla den kommunala verksamheten från årsskiftet.
För Moras del kan lagskärpningen tvinga kommunen att konkurrensutsätta delar av Mora Parken och delar av Morastrand, står det i artikeln. Det är vid sådana ordvändningar man hoppar till lite men man får inte förledas tro att allmännyttiga bostadsbolag såsom Morastrand omfattas av denna lagskärpning. De allmännyttiga bostadsbolagen undantas nämligen från detta nya regelsystem.
Motivet för det kan man hitta i promemorian från näringsdepartementet (N2008/4625/MK), där skriver man att avsikten med förslaget till konfliktlösningsregel givetvis inte är att:
Jag slutar här för att ge er chans att njuta av denna skrivning, det tar en stund innan man tagit ut alla subjekt och predikat och förstått vad det står. Men helt klart är att bruksvärdessystemet är viktigare än konkurrens.
-----
OBS! Jag har tidigare svarat alla som kommenterat i bloggen så snart jag haft möjlighet. Jag kommer att fortsätta svara på frågor. Men för att få tiden att räcka till kommer jag dock att svara litet mindre ofta. Min tanke är att jag ska försöka svara på flera frågor på en gång. På så sätt hoppas jag att det blir ännu lättare att följa debatten i bloggen.
Hyresgästföreningen behövs alltmer. Det hårdnar på hyresmarknaden. För när det är bostadsbrist och folk slåss om lägenheterna beter sig alldeles för många fastighetsägare dåligt och respektlöst mot sina hyresgäster.
18 540 medlemmar vände sig till oss förra året för att få hjälp. De privata fastighetsägarna står för 2/3 av klagomålen. Nu när de ska bli en fullfärdig part vid förhandlingarna får de skärpa sig. Hyresgästföreningens jurister tillbringar alldeles för mycket tid i hyresnämnderna.
Marknaden anses ju kunna fixa det mesta. Ingen talar längre om marknadsmisslyckanden och begreppet blandekonomi är väl närmst utmönstrat ur ordboken. Marknaden är herre på täppan och förmodas i ensamt majestät besitta de välsignelsebringande krafter som behövs för att få sjukvården att fungera, skolorna att få upp betygen, apoteken att få ner läkemedelspriserna och bostäderna att växa såsom svampar ur jorden.
En erkänt dåligt fungerande byggsektor ska alltså utan att anstränga sig det minsta för att få ner sina kostnader kunna fortsätta att producera bostäder till ständigt ökande kostnader och kräva allt högre hyror. Fast de övertygade menar ju förstås att priserna kommer att sjunka för så ser teorin ut. Praktiken ser dock helt annorlunda ut. Vi har ju ”marknadshyror” på bostadsrätter. Så egentligen borde bostadsrättsbyggandet nå rekordnivåer. Efterfrågan är stor och marknaden fri. Men icke då, det är just på bostadsrättsmarknaden de höga byggkostnaderna etablerats.
Sanningen är att det inte finns några aktörer på bostadsmarknaden som grubblar över hur de ska agera för att möjliggöra att hundratusentals bostadslösa ska få tak över huvudet. Det är inte deras grej. Deras grej är att tjäna pengar och det anser de sig göra genom att hålla priserna uppe.
En annan favorit är idén om att det är bra med många privata fastighetsägare som kan konkurrera med varandra. Den idén är också bättre i teorin än i praktiken. Den bygger också på uppfattningen att marknaden är full av goda krafter som har samhällsnytta och kunder i blickfånget.
Det är dock inget som hyresgästerna på Kornettgatan i Norberg känner igen. Deras hyresvärd, Kurt Heeno, tycker inte att han ska behöva svara på frågor bara för att hans fastigheter står förfaller och det är lite si och så med vatten och värme.
Thomas Olsgården, fastighetsägare i Sågmyra, tycker inte heller att man ska lägga pengar på underhåll och svara på frågor bara för att Hyresgästföreningen begärt det och Miljönämnden i Falu kommun beslutat att bötfälla honom om han inte åtgärdar fukt- och mögelskador.
Kurt Heeno och Thomas Olsgården har uppenbarligen missförstått det hela och borde läs om kapitlen om marknadens välsingelsebringande krafter.
Om man vill hålla koll på vad som sig tilldrager i riket kan man klicka på "pressklipp" längst ner på vår hemsida. Idag stöter man exempelvis på det som verkar vara en intressant artikel i Hudiksvalls tidning:
2009-12-07 - Hudiksvalls Tidning - Papperstidning Hyreskampanj ska öka inflyttningen till lägenheter Outhyrda under flera år. Richard Brännström hoppas att rabattkampanjen ska fylla upp Nordanstig Bostäders tomma lägenheter.
Om denna rabattkampanj för att kunna hyra ut tomma lägenheter hade man ju gärna velat läsa men det går inte. Artikeln är inte avsedd att spridas till vem som helst. I Hudiksvall satsar media på informationsbegränsning:
För att kunna se denna sida behöver du vara inloggad som prenumerant. Inloggning som prenumerant görs i den gula rutan under menyn till vänster. Alternativt kan också ett 24-timmarsabonnemang köpas som ger dig fri tillgång till hela ht.se plus Hälsinge Kurirens och Ljusdals-Postens webbtidningar under ett helt dygn!
Undra på att Stockholmsperspektivet gör sig ständigt gällande i bostadspolitiken.
Tänk om man hade några dagliga tidningar att sprida sitt budskap i då skulle artiklarna stå som spön i backen. Men så är det nu inte och då får man satsa på andra kanaler. På YouTube kan du exempelvis se vår splitternya kampanjfilm.
Du kan också gå in på vår kampanjsajt Byggframtiden.se redan nu. Där kan man bland annat lägga in sin e-postadress för att bli påmind om när kampanjsajten lanseras slutgiltigt.
Jag har tillhört de trångboddas skara i natt. Inget att rekommendera. De gamla fängelsecellerna på Långholmen ger fortfarande en krypande olustkänsla av instängdhet.
Att bo trångt är ju inget som är förbehållet fångar. Visserligen kan alla andra öppna dörren och gå ut men trångt bor många stora barnfamiljer och ungdomar utan andra alternativ än kompisboende, studentkrypin på några kvadratmeter och olika former av ungdomsboende.
Han har lärt sig att det är omöjligt! Det är alltså omöjligt att bygga hus där folk har råd att bo. Vilken total uppgivenhet. Karl-Erik och alla andra politiker borde istället rycka ut och skrika att detta måste vi omedelbart ändra på. Vi kan väl inte bo i ett land där människor inte kan få tak över huvudet! För det är där det sitter fast. Nytt och nästan färdigbyggt hus i Hammarby sjöstad.
Om man inte fastnat för Västmanlands läns tidning kanske man uppmärksammat ett inslag på Ekot denna morgon. Där redovisas en rapport från SABO som visar att bara sedan 2005 har nyproduktionshyrorna här ökat med 34 procent. Konsumentprisindex ökade samtidigt med 6,6 procent.
Förklaringen till kostnadsutvecklingen är, enligt SABO, bristande konkurrens i branschen och byggproduktion under högkonjunktur. Som nu borde ha ändrats. Just det.
Vi ska avge vårt remissvar och måste gräva ner oss i och granska varje ordvändning i förslaget, vrida och vända på subjekten och predikaten för att kolla av om det finns oklarheter och det är möjligt att göra olika tolkningar. Det kommer att bli min huvudsakliga sysselsättning idag och i morgon när vi inleder Uppdrag granskning på Långholmen i Stockholm genom att samla hyresgästföreningsfolk från hela landet.
Vi ska förhandla med bolagen och vi läser förslagen med de glasögonen. Kommunerna äger bolagen och ser dem ur ett annat perspektiv. Bolagen själva ser det hela från sitt håll. Och så vidare. Alla slåss vi för att regelverket ska passa just våra intressen.
Hur denna politiska dragkamp om allmännyttan kommer att sluta vet vi först när riksdagen fattar sitt beslut i vår. Innan dess ska alla remissvar sammanställas, regeringen ta ställning och det slutliga förslaget kommer att se dagen ljus i mars 2010. Ingen tid för rast och ro ännu.
SJ:s tåg 425 med slutdestination Göteborg avgick denna morgon helt enligt tidtabell. Så är det ofta numera med SJ:s tåg, de går i tid och kommer fram i tid. Uttryck som "det går som på räls" eller "det går som tåget” har fått en renässans och betraktas inte längre som ironi.
SJ kan vara uppe ur sin svacka till skillnad från en hel del fastighetsbolag som befinner sig i en djupare svacka än vad SJ någonsin varit nere i. Visserligen har jag åkt tåg från både 60- och 70-talet som haft stora likheter med en del av miljonprogrammet. Nedgånget både på in- och utsidan, djupt präglat av brist på ambitioner och med ägare som haft sitt intresse åt annat håll än sina tåg.
SJ visar också oss passagerare ett tilltagande intresse. Denna morgon kommer till exempel Anna att bidra till vår trivsel. Oklart hur men Bistron är i vart fall öppen och beredd med både kylda drycker och varm mat. Tågvärdinnan säger God morgon till oss alla efterhand vi ska visa våra färdbevis. För när man köper sin biljett har man förväntningar på att både sitta bra, bli trevligt bemött och komma fram utan missöden.
– Hyresnämnden har inte sänkt hyrorna tillräckligt mycket. Vi vill ha ett beslut från högsta instans på hur mycket det ska kosta att misssköta sina fastigheter så grovt som Bostads AB Gröningen (Acta) gör, säger Dorthe H Romare, förhandlingschef på Hyresgästföreningen.
– Dessutom har hyresnämnden i sitt beslut inte tagit ställning till de brister i lägenheterna som miljöförvaltningen har konstaterat.
I Göteborg, som också är min destination, kallar de sin hyressättningsmodell för kvalitetshyror. Ett bra begrepp tycker jag, för det fångar upp och säkerställer att man ska betala hyra för den standard och kvalitet man faktiskt får. Ingen ska behöva betala för det man inte får. Precis samma syfte som Stockholmsmodellen har och precis det förväntar oss när vi printar ut SJ:s färdbevis. UPPDATERAD:Här och här och här och här kan man läsa mer om Hyresgästföreningen krav på hyressänkning och fastighetsägarens krav på hyreshöjning i Herrgården.
Att bygga hus är inte något nytt påfund precis. Det har människan sysslat med i årtusenden. Det underliga är att det tagit tusentals år att lära sig bygga hus som möglar första kvartalet. Inte nog med att nya hus inte håller måttet. De som redan är byggda står dessutom och förfaller. Fasader, fönster och våtrum behöver omedelbara åtgärder. I kvarteret Plankan på Södermalm i Stockholm har Svenska Bostäder satt upp skyddsnät över dagiset så att fasaden inte ramlar ner på dagisbarnen. Folk får astma och allergier av fukt och mögel. Larmrapporterna borde stå som spön i backen och renoveringarna borde ligga på all time high.
Istället säger fastighetsägarna att de i så fall måste få ta ut mer i hyra. Jag kan inte föreställa en enda vara där man skulle kunna säga att den är så dålig att man måste ha mer betalt för den. Fast det verkar man kunna säga om hyreslägenheter.
Så här skrev Björn Johanssson, som är ordförande i region Syodost, på Facebook efter mötet:
“På väg hem från ett trevligt och inspirerande fullmäktige. Besluten blev lika kloka som väntat. Se upp, Sydost är på språng framåt och uppåt. Inga hinder, bara utmaningar!!!”
Nu har jag försatt mig i en knepig sits. Istället för att fila på ett blogginlägg har jag ägnat morgonen åt att svara på kommentarer på tidigare blogginlägg.
I morgon ska jag till Alvesta på Sydost regionfullmäktige. Efter denna veckas debatt om hur det gick till i Stockholm ska det bli spännande att få vara med i Alvesta. Samma lördag som det var fullmäktige i Stockholm hade också Norra Skåne, Norrland och Västra Sverige fullmäktige. Därifrån kom rapporter om bra stämning och vilja att ge sig i kast med de nya utmaningarna. I både Umeå och Göteborg hade man seminarier där man jobbade med vår nya förhandlingsroll.
Så trevlig helg. Jag återkommer efter helgen med rapport från regionfullmäktige i Sydost.
Igår kväll deltog jag på en debatt i ABF-huset i Stockholm. Det var villaägarna som stod för arrangemanget. Stig-Björn Ljunggren bidrog med en väldigt intressant genomgång om hur man under tidigare sekler haft en uttalad politisk tanke med bostadspolitiken som vi ju alla vet saknas idag. Om bristen på bostadspolitik var vi rörande överens.
Det fanns en enighet kring det mesta. Byggbranschen måste skärpa sig, konkurrensen är satt ur spel, man måste åstadkomma skattemässig balans mellan boendeformerna och bostadsbyggandet måste komma igång. I sanningens namn ska sägas att Lennart Pettersson (C) först ville se att det verkligen finns en skattemässig obalans. Men om så var fallet så borde man, det vil säga han och övriga riksdagsledamöter, rätta till det.
Det fanns dock ett problem med denna väldigt intressanta debatt. Publiken lyste med sin frånvaro. Förutom panelen och arrangörerna utgjordes publiken av tre personer. En av dem jobbar på Hyresgästföreningen, en jobbar på HSB och en har ett förflutet i regeringskansliet.
Det är verkligen illavarslande för panelen, arrangören och de tre i publiken var väldigt överens om att bostadspolitiken måste ta sig uppåt på den politiska agendan. Och det är ju inte så svårt. Det finns bara en väg och det är uppåt. För längre ner går det inte att ta sig.
DN presenterar idag 2010 års ekonomiska vinnare och förlorare. Vinnargänget har två barn, rörliga lån och äger ett radhus enligt en Swedbank-rapport om hur vi förmodas få det 2010. Men man kan också satsa på att vara en ensamstående löntagare i hyresrätt, då får man 570 kronor mer att leva för i januari 2010 än i januari 2009. Riktigt illa är det för pensionärsparet med tilläggspension och tjänstepension som bor i hyreslägenhet. De förlorar 380 kronor.
Men skulle räntan gå upp kan dagens vinnare i ett slag förvandlas till att bli den store förloraren. Hela beräkningen bygger också på ett antagande om att hyrorna kommer att gå upp med 1,5-2 procent. Hur det blir med den saken vet vi inte än. Vi vet att i 19 kommuner, och hos Botrygg AB, blir det ingen höjning alls och att Alebyggens hyresgäster får sänkt hyra 2010.
Vi vet också att kraven från många stora ekonomiskt starka kommunala bostadsbolag ligger långt högre än vad till och med Swedbank kunnat föreställa sig vara möjligt. Sverige är mitt uppe i en finansiell kris, arbetslösheten är rekordstor och SAAB-affären ser ut att gå åt pipsvängen. Då klipper de kommunala bolagen i Göteborg till med rekordhöga hyreshöjningskrav dessutom i en tid när vi har rekordlåga räntor. MKB i Malmö, som beräknas göra en vinst på 100 miljoner, begär en hyreshöjning på 2,85 procent.
Varför anstränger sig inte fler av de kommunala bostadsbolagen så att de kan konkurrera med bostadsrätterna och villorna och ha attraktiva och prisvärda bostäder? Nej, för de tänker mer på vad de ska kunna använda överskotten till än de tänker på sina hyresgäster. Inte bolagen kanske med deras ägare, kommunen.
Det är precis som med de energibolag kommunerna äger. De trissar upp fjärrvärmepriserna så att de får pengar över till exempelvis barnomsorg. I alla fall vad det precis så Anders Lago, kommunalråd i Södertälje, sa i Rapport häromdagen på frågan om varför bolagen gör sådana jättevinster. De behövs för barnomsorgen, sa han.
Nu tvingas istället våra förhandlingsdelegationer svettas över och försöka förhandla ner hyreskrav som borde ha legat på helt andra nivåer från början.
Härmed utses Alebyggen, Botrygg AB och de 19 bolag som gjort upp med oss om att ligga still med hyrorna till 2010 års vinnare. Förlorare är de stora ekonomiskt starka kommunala bolagen som anstränger till sitt yttersta i dessa svåra tider för att tömma hyresgästernas plånböcker och fylla sina egna kassakistor.
Ibland kan man ha oändligt med argument, statistik och fakta men det räcker ändå inte. Det byggs inga fler bostäder bara för att all statistik och alla fakta ger mängder av argument för att det måste byggas bostäder. Hyresgästföreningen driver kampanjen ”Bygg framtiden” och ger ut den ena mamborapporten efter den andra. Jagvillhabostad.nu ligger i som sjutton för att folk ska kunna flytta hemifrån innan det är dags för äldreboende. Men man skola icke förtvivla förr eller senare ger sig bristen på bostäder tillkänna och byggandet kommer igång. Fast då kan det vara för sent.
Jag tycker att HSB gjorde en kanonbra reklamfilm på ämnet ”vuxen man fyller år och uppvaktas av föräldrarna med tårta vid sängen, spjälsängen”. Den har en del år på nacken, men den fungerar även idag. Börja bospara var budskapet när det begavs sig. Börja bygga, skulle jag vilja tillägga.
På DN debatt idag lanseras en ny metod för att råda bot på hemlösheten. Den kallas Housing first. Vi ett första påseende framstår det ju inte som en särskilt djärv tanke att hemlöshet kan botas med bostad. Modellen går ut på att: ”den hemlöses problem både är sociala och bostadsmässiga och att även de sociala kan lösas inom ramen för ett stabilt boende”.
Det är uppenbart att detta resonemang och denna modell har stor potential och att den därför bör lanseras i stor skala. Den kan givetvis användas för att bota hemlöshet även bland övriga bostadslösa grupper såsom de hundratusentals ungdomar som trängs i andrahandsboenden med svartkontrakt eller hemma hos mamma.
Housing first, tänk vilket härligt valbudskap. Hugade partier som är intresserade av att få någon miljon ungdomsröster kan bara haka på.
Det finns fram och baksidor i alla boendeformer. Men det finns mycket som förenar oss oavsett hur vi bor. Fjärrvärmeeländet är en sådan sak. Det är dyrt med de kommunala monopolen oavsett om vi bor i hyresrätt, bostadsrätt eller villa.
Denna morgon rapporterar Rapport återigen om hur dyrt och hur olika det blir när någon, i det här fallet kommunerna, har monopol. Det är inte bara energibolagen som gör används som kassako av kommunerna. Hyresgästerna hos de kommunala bolagen är vana vid att stångas med bolagen om vad hyran ska gå till, hyresgästerna och husen eller in i kommunens balansräkning.
Sådana här katten på råttan-system är både dyra och ineffektiva. Kommunen ställer höga vinstkrav på energibolaget som i sin tur höjer priset och tvingar det kommunala bostadsbolaget att i sin tur att kräva allt högre hyra av hyresgästerna för att täcka de allt högre priserna från ett annat kommunalt bolag.
Konsumenterna är de stora förlorarna på alla monopolmarknader och borde därför lägga in en högre växel och intensifiera sin gemensamma kamp mot de kommunala monopolen.
Mer om fjärrvärme:
Här är ett inslag från Gomorron Sverige där SABO:s Ulrika Jarfelt debatterar med Svensk fjärrvärmes vd, Lena Sommestad.
Här kan man läsa mer om fjärrvärme i Nils Holgersson-rapporten som tas fram av bostadsorganisationerna, däribland Hyresgästföreningen, varje år.
Jakten på det strandnära tar sig allt märkligare uttryck. Detta är ett skogsnära hus som för säkerhets skull har döpts till Strandvilla eftersom ingen strand finns att skåda. För att förstärka det strandnära intrycket ligger en båt förtöjd på gräsmattan. Detta upplägg kommer att fungera utmärkt så länge klimatförändringarna leder till höjda vattennivåer. Förr eller senare blir detta skogshus ett strandhus. Det finns nämligen vatten, fast en bra bit bort.
Detta är ett fiskenät som aldrig kommer att lämna kroken för att fånga fiskar i. Det är närmast att likna vid en husaccessoar. Jag tror att vi kommer att se flera varianter av sådana husaccessoarer. Tinnar och torn för att ge ett mera slottsliknande intryck till exempel. Eller så kan man hänga upp en sliten grimma för att ge intryck av det rör sig om en hästgård.
UPPDATERAD! Igår var jag i Göteborg. På den årliga Kvalitetsmässan skulle vi debattera vi som brukar debattera. När Kurt Eliasson, SABO, Reinhold Lennebo, Fastighetsägarna, Hans Lind, KTH , Daniel Liljeberg, Finansdepartementet, Johan Löfstrand (S) och jag äntrade podiet talade allt för att det skulle bli en uppvisning i konsten att lösa svåra problem.
Den svenska modellen består och vi var till synes nöjda med det. Då hux flux och utan förvarning kastades Norge in i debatten. Nu när vi precis har enats om att inte ha marknadshyror utan behålla den svenska modellen skulle vi införa marknadshyror och ha en norsk modell – på andrahandsmarknaden och vid uthyrning av ägarlägenheter. Man upphör aldrig att förvånas.
Reinhold Lennebo viskade till mig att det hittills fanns åtta ägarlägenheter, så det är väl ingen direkt succé eller ett särskilt omfattande problem. Det slutade med att Daniel Liljeberg ville ha svenska hyror men med norsk skattelagstiftning. Hans Lind ville ha hela Norgepaketet.
Innan debatten träffade jag SVT som gjorde ett inslag i Västnytt om hyrorna (som även sändes i Rapport). Nolluppgörelserna fortsätter ramla in, till och med en sänkning blev det igår, men det finns några stora stabila bolag som drar till med krav på jättehöjningar. Märkligt fenomen.
I Göteborg är de nöjda med sin modell med Kvalitetshyror. Förutom de vanliga bruksvärdesfaktorerna mäter de också förvaltningskvaliteten. Dåliga hyresvärdar får avdrag på hyran.
Vi lever i en tid där marknaden ska fixa allt, där det mesta privatiseras och säljs ut och där kollektiva lösningar utmönstras. På hyresmarknaden råder inte marknaden. Där har vi kollektiva förhandlingar, ett bruksvärdessystem, ett besittningsskydd och allmännyttiga bostadsbolag som inte får lämna ifrån sig sina vinster hur som helst. Så har det varit och så kommer det att förbli. Vi är det enda landet i Europa, förmodligen det enda landet i världen, där konsumenterna har en så stark ställning.
Många tycker att det är rester av en förgången tid, rena planekonomin och de får politiska frossbrytningar bara av tanken på att inte allmännyttan sålts ut och hyresgästerna får förhandla sin hyra bäst de vill.
När utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna kom så kom också alla förslag man kunde förvänta sig som ligger i linje med den tidsanda vi lever i. Låt marknaden sätta hyrorna, inför ett efterfrågepåslag och fria inflyttningshyror. Låt de allmännyttiga bolagen slippa sitt allmännyttiga uppdrag och tvinga dem istället att agera i enlighet med ”principen om den private marknadsinvesteraren”.
Hyresgästföreningen ryckte ut med allt vi har av juridisk kunskap på kommunalrätt och EG-rätt, vi anlitade utomstående experter och vi opinionsbildade i Bryssel, i riksdagen och engagerade medlemmar samlade namn och protesterade överallt de kom åt. Vi använde alla de verktyg en stor folkrörelse kan använda sig av när det blåser snålt. Och vi lyckades över all förväntan.
Men vi saknar ett verktyg. Det är inte vi som trycker på röstknapparna i riksdagen Det gör de riksdagsledamöter som svenska folket röstat fram i valet. I Riksdagen finns en mycket klar majoritet som tycker att de privata fastighetsägarna ska få förhandla på egen hand med oss och att den hyresnormerande rollen allmännyttan därför ska bort.
I det läget räcker det inte med att bara säga nej, det blir ja ändå. I en sådan situation måste vi agera och jobba för, visserligen en annan lösning, men en lösning som vi är nöjd med. Det har vi gjort och för att citera ur ett mejl jag fick häromdagen: ”Jag ser fram emot att få ”sätta tänderna” i ett nytt förhandlingssystem".
Förutom att bruksvärdessystemet har många år på nacken så är det tämligen komplicerat. Det är många faktorer som avgör vilken standard och kvalitet man har och som man ska betala hyra för. Bruksvärdessystemet är ett slags kvalitetssäkringssystem. Du ska betala för den standard och kvalitet lägenheten, fastigheten och området har. Då måste man ge sig på att ta reda på hur det ser ut i lägenheten, fastigheten och området så att hyran blir rättvis och begriplig. I annat fall får man agera för att bruksvärdessystemet avskaffas och ersätts med något helt annat system för att sätta hyror.
Den faktor som rör upp de hetaste känslorna och orsakar de flesta debatterna är frågan om lägets betydelse för hyran. En del hävdar att man inte ska betala ett dugg mer för att man bor i det som betraktas som ett attraktivt område medan andra tycker att det är självklart att man ska betala också för läget. Och det ska man. I alla fall om man hävdar att man är anhängare av bruksvärdessystemet. Läget liksom alla andra faktorer som är en del i bruksvärdessystemet ska viktas utifrån hyresgästernas allmänna värderingar. Så har det varit och så ska det förbli.
I Umeå har allmännyttan och Hyresgästföreningen arbetat med att sätta hyror efter ett poängsystem i över 15 år. Numera finns ett väletablerat system, med nästan 100 faktorer och över 500 variabler, skriver tidningen Bofast.
Här kommer att utdrag av artikeln som jag tycker ger en bra bild av både bruksvärdessystemet och det arbete det kräver:
”De flesta faktorer rör standarden i lägenheten. Hur många plattor har spisen, vilket slags golv finns i kök och vardagsrum, vetter balkongen åt väster, söder, norr eller öster, finns förråd och i så fall hur stort. Och så vidare.
Det gjordes också en indelning i geografiska områden. Där gavs sedan poäng efter närhet till centrum, kollektivtrafik, buller och friluftsområden.
Även närmiljön poängsattes – till exempel parkeringsmöjligheter, storlek på lekytor, framkomlighet för rullstolar och om huset ligger högt, lågt eller soligt.
Skillnaden i hyra för en likvärdig lägenhet som ligger centralt jämfört med området med lägst poängtal blev nästan 30 procent.
Trots att förändringarna i hyressättningen var relativt stora utlöstes ingen protestvåg bland de boende.
– Det blev bara en insändare i tidningen, säger Sven-Ove Lindström.
Så varför tog Umeås hyresgäster de nya hyrorna med ett sådant jämnmod när samma tankar – framför allt lägets påverkan på hyrorna – har orsakat så mycket diskussioner i andra städer? Och var införandet så smidigt och lyckat som systembyggarna och pressklippen berättar?
Det är spännande att läsa tidningar. Ibland vet man inte vad man ska tro. Samma händelse beskrivs ofta på helt olika sätt, framförallt de som har en politisk dimension.
Denna morgon har jag spanat in rapporteringen av en mycket speciell händelse som är av stort intresse för hyresgästerna. I fredags var det pressträff om vad som ska hända med hyrorna och allmännyttan. Vad förslagen kommer att innebära och om det är bra för hyresgästerna eller inte är ju av väldigt intresse.
Läsarna i Oskarshamn får reda på att det är skrutt med den här typen av enighet mellan fastighetsägare och hyresgäster. Läsarna av GP i Göteborg kan däremot läsa att det är alldeles strålande med enighet om hur spelreglerna ska se ut.
När Rapport intervjuade mig började reportern varje fråga med: ”Nu när det ska bli höjda hyror...” I det läget spelar det ingen som helst roll att jag började varje svar med: ” Det här förslaget innebär inte att vi får höjda hyror...” Rapportinslaget handlade alltså om hur svårt det var att få reda på om detta betydde höjda hyror.
Det var en strålande sommardag på Gotland den 7 juli 2004. Glad och uppåt efter ett lyckat seminarium vi själva hade haft klev jag kl 13.30 in i Fornsalen på Mellangatan i Visby för att delta i ett annat Almedalsseminarium.
Ernst & Young hade på de privata fastighetsägarnas uppdrag ”utrett omfattningen av stöd som ges av kommunerna till de kommunala bostadsföretagen och i vilken mån detta påverkar hyressättningen för de privata fastighetsföretagen” som det stod i inbjudan. Föga anade jag då att detta seminarium skulle bli startskottet på fem års intensivt arbete för att undanröja de konsekvenser för hyresgästerna som denna Ernst & Young-utredning skulle kunna få. Den ledde också till att Fastighetsägarna anmälde svenska staten till EU-kommissionen för brott mot EU:s statsstödsregler och konkurrensrätt.
Idag kl 11.00 är det pressträff på Bella Venezia, Rosenbad. Se här.
Då kommer det att lämnas besked om hur det gick med anmälan, hyressättningen och reglerna för de allmännyttiga bolagen.
Det går att kolla på pressträffen live. Gå in på hyresgastforeningen.se så kan du klicka dig vidare till Rosenbad.
Nu finns det tretton nollor. De hyresförhandlingar som hittills är klara har slutat med en nolla i hyreshöjning. Och det som är bra för hyresgästerna är också bra för Sverige. Vi hyresgäster betalar varje år 100 miljarder i hyra. Ökar den summan minskar också hyresgästernas köpkraft. Det är precis tvärtemot vad som behövs i en finanskris med ökande arbetslöshet.
Hur kommer det sig att de kommunala bolagen i Malmö och Sandviken tycker att man ska slå till med krav på jättehöjningar?
Varför kan inte de när Mikael Cocozza, Karlshamnsbostäder, Bollnäs Bostäder, Kalmarhem, Ludvikahem, Vätterhem, Bjärnumshus , Östhammarshem, Hyresbostäder i Växjö, Bankerydshem , Grännahus, Hallstahem, Hallstahammar, Mimer i Västerås eller som Tyresö Bostäder som blev klart idag kan?
De känner sådan omsorg om hyresgästerna att de vill både vill höja hyran och ”värdesäkra” hyresnivån. Det är väl snarare MKB som vill säkra sina intäkter. Hyresgästerna förmodas sitta hemma och planera sin allt sämre ekonomi och vara tacksamma mot MKB som tagit ett sådant ansvar för dem. MKB sällar sig nu till de fastighetsägare som vill höja hyran när det är låga räntor för att det kommer ju ändå att bli höga räntor. Den typen av omsorg betackar vi oss för. Upplysningsvis är det så att MKB beräknas göra en vinst på 100 miljoner i år.
5,5 procent hyressänkning är inte mycket att komma med det heller. Varför ska man betala för en produkt man inte får? Kanske borde ARN, Allmänna reklamationsnämnden, ta hand om prövning av bostäder också. För ingen skulle behöva betala fullt pris för en brödrost som inte blir varm eller en dammsugare som inte suger.
Malmö har också begåvats med en annan hyresvärd som tar 3 000 för ettorna och 4 000 för tvåorna utan varmvatten, toalett och dusch. ”Det tycker jag inte är konstigt, jag blir inte ledsen om de flyttar”, säger fastighetsägaren Attila Miklos som inte tycker att hyrorna är höga.
För några dagar sedan ringde en hyresgäst till Hyresgästföreningen och klagade. Några timmar senare fick hon hem ett brev där det stod att hon var uppsagd.
Denna morgon har jag ägnat mig åt att försöka skriva svar på en del blogginlägg om vad framtiden kan tänkas innebära för hyresgästerna. Jag vet inte det. Hyran består av många olika delar. Nästan ingen av dem går att förutse.
Men det finns alltid någon som sitter inne med svaret. Någon eller några med tillräckligt mycket makt kommer förr eller senare att fatta besluta om allt det som påverkar hyresgästernas vardag och ekonomi. Det gäller att hitta dem och ligga i och på för att besluten ska gå i vår riktning. Det lägger vi ner all vår kraft och energi på.
Vi vill ha bruksvärdeshyror och inte marknadshyror, vi vill ha kvar hyresförhandlingssystemet, vi vill inte ha fria inflyttningshyror, enskilda förhandlingar och efterfrågepåslag. Vi vill ha allmännyttiga bostadsbolag, inte marknadsstyrda. Vi vill ha en svensk lösning, inte en som är beslutad i EU.
Men Hyresgästföreningen är också viktig och har inflytande över människors vardag och ekonomi. Därför jobbar vi lika hårt med att rusta oss inför de nya utmaningar och prövningar som säkerligen kommer att komma i vår väg (Agenda 2016).
Att förhandla och sätta hyror är ett svårt och krävande jobb. Det krävs ett bra regelverk och det krävs skärpa och kunskap för att vi ska kunna göra ett gott jobb. Men bland Hyresgästföreningens 537 000 medlemshushåll finns mycket skärpa och kunskap som kommer att vara till nytta om vi får behålla förhandlingssystemet och bruksvärdessystemet.
Det är ingen riktig sprutt på förhandlingarna om 2010 års hyror ännu. Många bostadsbolag ligger lågt och kraven låter vänta på sig (här kan man se läget så här långt).
Förra hösten när vi startade förhandlingarna var räntan 4,75 procent och ingen låg lågt. Nu ligger räntan på 0,25 procent och beräknas göra sig under lång tid. Bostadsbolagen sitter väl på kammaren och räknar som de gjorde förra gången, fast tvärtom. Men det verkar vara betydligt lättare att räkna ut vad en hög ränta betyder än vad en låg ränta betyder. Fast inte överallt.
I Hallstahammar har de både rivit lägenheter, byggt nytt och hållit igen på hyrorna. ”Anledningen till nollhöjningen är dels det låga ränteläget, dels att företaget tar ett tydligt ansvar för att hålla igen hyrorna i den svåra lågkonjunkturen”, meddelar SVT Tvärsnytt.
Hallstahammar vill vara en attraktiv kommun dit människor vill flytta då duger det inte att locka med höga hyror. Fast det är inte bara i Hallstahammar det finns nolluppgörelser.
I Karlshamn, Bollnäs, Ludvika, Jönköping, Östhammar, Växjö (delvis, de har tre bolag), Bankeryd, Gränna och Kristianstad blev det också noll i höjning. Även de som bor hos Botrygg AB kan se fram emot samma hyra 2010 som 2009.
Nu verkar det som om Sandvikenhus också vill göra sitt och bidra till eländet genom att toppa med höga hyreshöjningskrav. Hyresrätten riskerar därigenom att helt enkelt prisa ut sig.
I början av 90-talet hade vi 3 500 tomma lägenheter. Några år senare hade vi 65 000. Hyrorna höjdes kraftigt på grund av den skatteomläggning som genomfördes och i ett sådant läge flyttar de som kan till hus, till en mindre lägenhet, hem, bort, till sommarstugan eller vad de nu än hittar för alternativ när hyran är större än vad plånboken tål.
November kan tyckas vara en sällsynt trökig månad. Det finns de som hävdar att det är en helt igenom onödig månad som med fördel skulle kunna tas bort ur almanackan. Jag tycker inte det.
November är en fantastisk månad helt befriad från de plikter som tynger alla andra månader. Det finns inga helger eller semestrar som urholkar ekonomin och skapar köpångest. Det finns inga krav på varken gräsklippning, badning eller skidåkning. Vi kan med gott samvete sitta inne, läsa lite, tända smålamporna i fönstret och tänka ut smarta saker. Dessutom är det helt okej att gnälla och gnöla över livets orättvisor. Sådant kan man inte hålla på med när dagarna är ljusa och långa och solen skiner.
Nu stundar en helg i grått med regn, dimma, mörker och korta dagar. Det är bara att njuta. Trevlig helg.
Vd för Byggherrarna, Mats Björs. Foto: Cecilia Larsson
Gudrun Schyman och jag hade en debattartikel i Expressen i söndags. Den var lite lurig. Det var inte Gudrun och jag som påstod en massa saker om gubbarna i byggbranschen, för då hade det blivit ett herrans liv på herrarna. Vi citerade bara vad de själva säger.
De fungerar inget vidare i byggbranschen påstår de i utredning efter utredning. Dessutom har de döpt sina utredningar till ”Skärpning gubbar” och ”Sega gubbar”, vilket väckte en viss förundran och häpnad i London där en svensk utredarman berättade om den svenska byggutredningen ”Pull your self together, chaps”.
Nu har de varit Byggherredag. Byggherrar har de säkert hetat sedan urminnes tider, fast man kan väl inte påstå att det låter särskilt modernt. De jobbar onekligen hårt på sin gubbidentitet. Samverkan var ledordet under Byggherredagen. Fastighetsnytt var på plats och talade med Örjan Wikforss, Arkitekt SAR/MSA, professor i projektkommunikation KTH Arkitektur och samhällsbyggnad, samt ordförande IVA avd. III, Samhällsbyggnad.
Han ser gärna att man även tar upp ordet konkurrens i diskussionen. Han är lite frå-gande över att alla talar om behovet av samarbete och samverkan. I andra industrier talar man om konkurrens, om att tävla och vinna. Varför talar byggsektorn hela tiden om samarbete och väldigt lite om kund eller bästa pris? Jomen jäklar vilken kritik. Lite försiktigt och lågmält förpackad kanske, men ändå. Konkurrens är ju ordet för dagen. I alla sammanhang ska det konkurreras för det kommer vi konsumenter att gynnas av heter det alltid överallt och hela tiden. Utom när byggherrarna har byggherredag. De talar inte om kunden heller.
För några år sedan talade jag på en sådan Byggherredag på IVA. Jag hade då en bild där det stod: ”Här är en kund begraven”. Detta gäller uppenbarligen fortfarande. IVA betyder inte intensivvårdsavdelning utan Ingenjörsvetenskapsakademin. Vore kul med ett namnbyte. Då kanske tillfrisknandet och rehabiliteringen kunde komma igång.
Det rör sig på renoveringsfronten. I alla fall när det gäller insikter och åsikter. I Herrgården ber fastighetsägarna om ursäkt för bristande insikter. På SABOS:s renoveringsseminarium flödade åsikterna, jag var en del av det flödet så jag ska inte klaga. Det är inte fel att ha åsikter. Fast det måste det bli något av dem.
De lärde tvistar dock om huruvida det finns ett renoveringsbehov eller inte. Hans Lind, professor på KTH, kom med den lite udda idén att det kanske inte alls finns något behov av att renovera en massa lägenheter. Sveriges Byggindustrier, som inte var där igår, anser att det kostar 300 miljarder att renovera miljonprogrammet. SABO tror att det kostar minst 50 miljarder. Hans Lind kommer billigast undan. Han bidrog med följande exempel: Alla åker inte runt i lyxbilar utan en del far omkring i begagnat. Det skulle betyda att folk också borde kunna bo begagnat och inte ha så stora renoveringskrav.
Idag bor en del i stora lyxvåningar med sjöutsikt och en del tränger ihop sig i pyttesmå lägenheter med utsikt åt gården. Så begagnade bilidén är väl redan genomförd kan man tycka. Frågan är väl snarare om vi ska titta på när ratten går av, däcken exploderar och bilen hamnar i diket. Det skulle aldrig bilprovningen tillåta, så frågan är om det finns någon anledning för hyresgäster och fastighetsägare att tillåta det.
Det byggdes 1,4 miljoner bostäder 1961-1975. Man har lite svårt att ta in att det kommer som en överraskning att de blivit medelålders.
- Behoven är självklart mycket stora i ett 40 år gammalt område som i princip aldrig renoverats. Därför känns det positivt att nu kunna presentera en helhetsplan som ser till hela området, säger exempelvis Peter Schönfelder som på Bostad AB Gröningens (Malmö, Herrgården)
Varför de i princip aldrig renoverats framgår inte. Det är ju inte precis någon naturlag att låta bli att renovera de hus man äger. Det byggdes en massa villor också dessa år. Jag tror inte att det finns några villaägare som valt som princip att inte renovera.
Nä, det är dags för regeringen att lägga lite rättviseaspekter på ett och annat. Varför ska villaägare och bostadsrättsinnehavare ha en massa skattefördelar, bidrag och avdrag när hyresgästerna får vara utan? Moderaterna vill ju bli som de gamla sossarna. Då kan jag rekommendera lite läsning av Per-Albin Hansson. I hans folkhem fanns inga styvbarn.
Nu förtiden talar alla om att vi måste ha blandade upplåtelseformer. Det låter bra på alla sätt och vis, hyresrätter, bostadsrätter och villor i en salig blandning i alla bostadsområden. Så är det ingen som är emot heller.
Det verkar så bra om den som vill klippa gräs kan bo i villa, den som vill gå på gårdsstädning kan bo i bostadsrätt och den som vill resa kan bo i hyresrätt och alla kan vi bo i samma område. Men om man granskar vad som döljer sig under detta mantra så är det inte att förverkliga denna valfrihets tanke det handlar om.
Jag hör det dagligen. Det är hyresgäster som måste blandas upp med andra mera ordentliga typer. Igår var det en chef på ett konsultbolag som sa det allt fler säger nuförtiden. Det är först när man äger som man inte förstör och håller på att sabba det hus och den lägenhet man bor i.
På den socialdemokratiska partikongressen var de också för blandade upplåtelseformer. Ett kommunalråd i Umeå tyckte absolut att det var nödvändigt. Då kunde kommunen sälja av lite hyresrätter. För pengar behöver dem. Vad som än sägs av de blandade upplåtelseformsanhängarna slutar det alltid med att det är hyresrätten och hyresgästerna som antingen måste blandas upp eller säljas av. Jag tror inte att kommunalrådet i Umeå ens kan föreställa sig att man borde ”sälja av lite villor” för att få in lite hyresrätter i de segregerade villaområdena. Det låter ju som en provocerande tanke. Han skulle förmodligen slås av att det är folk av kött och blod som berörs. När man säljer av hyresrätter får man intrycket av att det inte berör människor av kött och blod. Det är kommunpolitiker som spelar monopol och flyttar pjäserna lite bara.
För säkerhets skull ska jag tillägga att jag vet att man inte kan införa samma system för villor och bostadsrätter som för hyresrätter. För tänk vilket liv i luckan det skulle bli i villaområdena om grannarna gavs rätt att knacka på villorna och meddela att en majoritet vill ombilda till hyresrätt, de får gärna bo kvar i sin äganderätt men det är det nya hyresbolaget sköter trädgårdar, gator, de gemensamma utrymmena samt förhandlar om avgiften för detta. För i villaområdena respekteras valfriheten och sätts inte ut för omröstning.
Just nu säljs hyresrätten ut och pratas ner. Fortsätter vi med det kommer vi inte att ha tre bra boendeformer som vi kan välja mellan i framtiden.
Inte ett ord över mina läppar idag om att bostadspolitiken lever ett undanskymt liv. Den som haft huvudet på skaft denna helg har kunnat konstatera att det rört sig på den bostadspolitiska arenan.
Gudrun Schyman och jag skrev i Expressen här i går om att byggbranschen verkar tycka att det är okej att vi som bor ska betala för deras slarv, slöseri, bristande produktivitet, bristande logistik och bristande kvalitetsarbete . Om de inte tycker att det är okej så borde de väl ha gjort något för att effektivisera och sänka byggkostnaderna kan man tycka.
Jag är så innerligt trött på att alla jagar de som ska betala och att ingen jagar de som år efter år förorsakar allt högre byggkostnader.
• Få fart på bostadsbyggandet och vill införa ett investeringsstöd för hyresrätter. • Skärpa lagen om bostadsförsörjning så att kommunerna får ett tydligare ansvar. • Genomföra ett miljardprogram för miljonprogramsområdena. • Skapa neutralitet mellan boendeformerna.
Någonting har hänt i bostadspolitiken. Kravet på marknadshyror har tystnat, kravet på fria inflyttningshyror har tystnat, kravet på att låta var och en förhandla sin egen hyra har nästan tystnat och kravet på bruksvärdessystemets omedelbara upphörande har också tystnat.
Idag gör till exempel fastighetsägarna i Stockholm gemensam sak med (S) politikerna Helen Hellmark - Knutsson och Anders Johansson på DN debatt där de sjunger hyresrättens lov (läs här). Det är bra det, hyresrätten är värd en lovsång.
Man ska väl i det läget inte vara så petig av sig så att man påminner om att samma Knutsson och Johansson skrev på DN debatt den 24 augusti. Då sjöng de ägandets lov här:
”Drömmen om det egna hemmet får inte stanna vid en dröm: Drömmen om den första, egna lägenheten måste kunna bli verklighet för fler. Och när familjen växer måste också de som vill bo i villa ha möjlighet att göra det. För oss är det en självklarhet att två heltidsarbetande ska ha råd att bo i eget hus. En ny egnahemsrörelse för storstadens familjer behövs.
Att bo i eget hus eller i bostadsrätt i storstäderna har alltför länge setts som en form av lyxboende av ledande socialdemokrater. Därför har det inte heller varit riktigt accepterat att ge fler människor den möjligheten. Vi anser tvärtom att vi måste underlätta för fler att göra boendekarriär.”
Det är bra när folk kan ändra sig och inse att den stora satsning som gjorts på att underlätta ombildning till bostadsrätter och skattegynna villaboende och bostadsrättsboende har varit tillväxthämmande.
Det mest uppseendeväckande med dagens DN debatt är att fastighetsägarna fått med sig de två socialdemokraterna på att skriva att ”enskilda hyresgäster (måste) få ställa krav på och bli överens med sin hyresvärd om lägenhetens standard och utrustning och priset för detta. Det gäller även det geografiska läget”
Nytt för dagen, ledande socialdemokrater vill avskaffa förhandlingssystemet och ersätta detta med individuella förhandlingar? Eller vad betyder denna kryptiska formulering om att enskilda hyresgäster ska bli överens om priset med sin hyresvärd?
I Amsterdam bor alla på kajerna eller i båtar vid kajerna. Nu ska alla båtar som inte kan ta sig fram för egen maskin bort. Annars blir det böter. En Amsterdamvariant av rivningar.
Tegel, tegel, tegel överallt bygger de i tegel. Det är lika vanligt som falurödfärg är i Dalarna, det vill säga det finns nästan inget annat. Kameraövervakningen höll i en dag sedan riktades kameran upp i himlen för att på tredje dagen vara helt ur funktion. Så kan det gå när ungdomarna äntligen skulle få sin stund i rampljuset.
De har kvar den gamla modellen med att avsätta pengar till konst som vi avskaffade i mitten av 90-talet. Lite synd det. Det piggar onekligen upp. De har heller inga problem med att blanda friskt. I samma hus finns dyra hyresrätter, billiga hyresrätter och ägarlägenheter.
Fastighetsskattekonstruktioner är ju ofta lite underliga och svårbegripliga. I Holland är till och med stadsbilden präglad av gamla tiders fastighetsskatt. Man fick betala mindre skatt om husen inte var bredare än sju meter mot gatan. Alltså är husen väldigt långsmala. Dörrarna målades i grönt för att markera att det var ett lågskattehus. Så hör ni uttrycket Amsterdamgreen så är det ett resultat av fastighetskatten på 1700-talet.
Det är lika knöligt att begripa det holländska systemet för byggande och hyressättning som det är för den oinvigde att förstå sig på det svenska bruksvärdessystemet. En Jan Peelen, svensktalande bostadskunnig guide, är en nödvändighet för den som vill fatta något på kort tid.
Huurontploffing (hyresexplosion) är det risk för överallt. Alla de frågor som sysselsätter oss sysselsätter också Hyresgästföreningen i Holland. EPF (Europeiska fastighetsägare federationen) har anmält både Sverige och Holland till EU-kommissionen. Det skapar och har skapat oändligt med problem och oro för dem liksom för oss. Men det ser ut som om Holland kommer att kunna klara sin variant av bostadspolitik genom att göra en överenskommelse med EU kommissionen. Vi hoppas givetvis på att kunna klara hem den svenska varianten.
Krav på höjda hyror är förstås ett återkommande inslag överallt. Förslag om förändringar av lagstiftningen som kan få besvärliga konsekvenser för hyresgästerna dyker också upp med jämna mellanrum. Renovering och upprustning, nyproduktion, privatisering, segregation och krav på energi effektivisering är lika problematiska och hög-aktuella här som hos oss. Det ser inte annorlunda ut i deras nedslitna områden. Förutom parabolerna som var omgjorda till konstverk och brydde fasaderna i ett område.
Vi delar samma bekymmer men lösningarna ser olika ut. Fast inte helt och hållet. Vi har en trepartsöverenskommelse i Holland har de en fyrpartsöverenskommelse. De har också staden/kommunen med som part. Det upplägget skulle man gärna vilja knycka. Alla inser ändå med tiden att de boendes aktiva medverkan i förnyelsen av bostäder och bostadsområden är helt nödvändig.
I Holland har de till och med en lag som stipulerar samverkan kring renoveringar, utförsäljningar och boendevillkor. Det vore inte dumt alls att ha. Då kunde vi ge oss i kast med de lite större diskussionerna om hur vi ska forma våra städer och bostadsområden som också inbegriper skolor, dagis, parker, vägar, affärer och allt annat som skapar goda boendemiljöer.
.JPG)
