Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?

Det finns absolut fog för att hävda att jag är en tjatig typ insåg jag när jag hittade detta foto från Almedalen 2008. Strunt samma man måste jobba för sina idéer. Det finns inga alternativ om man inte vill ge sig i lag med läktarproffsen. De som vet hur en slipsten ska dras.

Om bristen på bostäder, ni vet den som alla har sett komma men som bara blivit värre och värre, har jag exempelvis använt många subjekt och predikat till att beskriva. Några av de mest frekventa i kommentatorsfältet brukar återkommande hävda att de själva är på banan medan jag är en hopplös typ från en gången tid som inte förstått att världen har förändrats.

Fast det vet jag att den har. Jag lever mitt i förändringarna och värderingsförskjutningarna. Men det betyder ju inte att jag måste gilla hela alltet. Idag lyssnade jag på  Kristian Gidlunds sommarprogram i P1. Han ska snart dö snart och han beskrev resan mot döden. Han var tacksam över att livet i dödens skugga fick honom att känna sig mer levande.

Men han var arg också, väldigt arg, över att samhällets enda ledstjärna numera tycks vara kravet på kostnadseffektivitet och att vi ska klara oss själva i alla lägen. Det finns en annan förhärskande tro också. Tilltron till marknaden. Bara den tillåts styra och ställa med våra liv så kommer lycka och välgång att följa i dess spår.

Fast några bostäder följer inte i dess spår. Men alla, i alla fall de som jag träffar, tycker att det verkar vara ett rimligt krav att ställa på ett välfungerande samhälle som Sverige att det ska finnas bostäder.

Men det gör det inte.

I politiken finns det plats för tre frågor åt gången enligt alla bedömare. Inget parti skulle ställa till det för sig genom att hålla på med alla möjliga frågor. Just nu är det jobben, skolan och välfärden. Andra frågor göre sig icke besvär utan får vänta på sin tur.

2007 hade jag en tävling på bloggen om vilken partiledare somi Almedalen  gjorde bäst ifrån sig i bostadspolitiken. Ingen vann.
Jo förresten,  Lars Ohly vann. Han var den som var mest på. På andra plats kom Mona Sahlin som sa ordet hyresgäst i en mening. ingen direkt mördande konkurrens alltså. Det flesta lämnade walk over i denna bostadspolitiska match.

Året innan hade jag försökt trigga Lars Stjernqvist (S) att snacka lite bostadspolitik i sitt tal. Det närmaste han kom var ”jag bor i Norrköping”. Så det har varit lite motigt.

Men nu kommer det. Det finns massor av seminarier om bostadsfrågan i Almedalen.

Jag känner starkt att det är på väg att bli en valfråga.

För nu hotar bostadsbristen tillväxten. Nu är det inte bara en fråga om ett gäng individersom  inte får bostad. Nu är det arbetskraften, de jobbsökande, som inte får bostad och då hotar det jobben. Eftersom jobben ingår i den politiska treenigheten så kan bostadsfrågan slinka med i svallvägorna

I morgon bitti startar jag med att delta i ett seminarium. Om bostadspolitik förstås som LO arrangerar. om LO fick råda skulle bostadspolitiken för länge sedan varit på allas läppar.

Expressen räknar idag upp vilka platser i Almedalen som är hetast. På Cramergatan framför högskolan står de viktiga menar de. Och där står vi.

Detta är ett tidens tecken. Bostadsfrågan kommer att bli het i valrörelsen.

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren? Jo en hel ungdomsgeneration

"Bostadspolitiken liknar alltmer ett haveri. Ändå är den politiska handlingsförlamningen total",.

Bostadsfrågan är på väg uppåt. Själva frågan alltså. Bostäderna är inte på väg uppåt de är på väg neråt.
Ewa Stenberg spår i DN att " Bostadspolitiken riskerar att bli en valfråga som kan sänka stödet för regeringen".
Det tror jag med.

Det vilar något taffligt över ett land som inte kan få till bostäder åt sina medborgare. I alla fall ett land av Sveriges kaliber. Vi är ju bäst i hela EU på allt möjligt om man får tro Borg. Fast inte  på bostadsbyggande.

Titta vad de kan bygga mycket i andra länder brukar det stå på ledarsidorna. Jo men de flesta länder har statliga stöd till byggandet och något sådant är strängeligen förbjudet att ens andas om i Sverige. Då utfördas omedelbart en politisk bannbulla. Regeringen befinner sig i ett politiskt kramptillstånd därvidlag.

I Sverige ger vi statligt stöd till ombyggnader och tillbyggnader av villor. Det kostar skattebetalarna 16  miljarder. Att satsa några skattekronor på att få till lite flerfamiljshus är däremot helt otänkbart. Sådana idéer kan de hållas med i Finland och andra länder.

Statens insats kan bestå av ett borttagande av hyrskatten, förändrade momsregler mm men inga av alla de förslag vi levererat faller regeringen på läppen.

"Bostadspolitiken liknar alltmer ett haveri.  Ändå är den politiska handlingsförlamningen total", skriver Anna Dahlberg i Expressen.

Och det kan man ju hålla med om. Ta bort hyresgästernas rätt att förhandla hyran så fixar det sig med  bostadsbyggandet menar hon.

Det är ett krav som återkommit under flera årtionden. Detta att det återkommer hela tiden används ofta som bevis för vilket bra förslag det är. Men om det nu är så himla bra varför har vi då inte marknadshyror? Varför har regering efter regering sedan 60-talet valt att behålla hyresgästernas förhandlingsrätt?

En lika återkommande förklaring är att de är rädda för Hyresgästföreningen eller i varje fall inte vill stöta sig med oss. Den senaste varianten på det temat stod att läsa i Gotlands Tidningen igår. Eva Bofride skriver att " Nu är det ingen enkel sak med enkla lösningar ( bostadsbyggandet) men nog verkar det som att politikerna mer är rädda för att stöta sig med olika grupper ( byggbranschen och hyresgäströrelsen) än att man har ambitionen att vilja ta sig an frågan".

Här går vi alltså mot ett haveri som kan kosta regeringen makten och ändå har vi ett gäng  ministrar som är förlamade av rädsla för hyresgästernas och byggbranschens vrede.

Vad är det för hemskheter Eva Bofride och andra vill att regeringen ska göra som skulle få byggbranschen, som ju inte vill något annat än  att få igång byggandet, och Hyresgästföreningen, som inte vill något annat än att få igång byggandet, att resa sig som en man alt kvinna och storma mot regeringens byggplaner?

Jag tror att det finns mycket rationella skäl till att regering efter regering valt att ha det svenska förhandlingssystemet kvar.  Det har gynnat både näringen och hyresgästerna.
Att det inte byggs beror på
Att man inte vill
Att man bara bygger så länge man får ut de priser man vill
Att man bara bygger för sitt segment, det räcker
Att man inte tycker att man är en samhällsaktör
Att man inte vill ha en massa hyreshus i kommunen
Att människor skulle rösta på kommunens missnöjesparti om man bygger
Markpriser som skenat
Exploateringsavtal som fördyrar
Orättvis beskattning av hyreshus
Dåliga byggherrar som gör dåliga upphandlingar
Byggkostnaderna i Sverige 74% dyrare än EU snittet
Ålderdomliga strukturer i byggsektorn

har jag ärvt en samhällsfarlig inställning av min far som bodde i samma lägenhet i 50 år

Vi måste öka rörligheten på bostadsmarknaden. Förlåt vi menar förstås hyresmarknaden. För hur skulle det se ut om vi tvingade människor att flytta från sina bostadsrätter och villor. Det skulle man inte våga yppa ett ord om ens i ett slutet sällskap..

En snabb politisk död kan de sannolikt se fram emot som får för sig att ta bort subventionerna till det ägda boendet och höja fastighetsskatten så det blev lite ekonomiskt kärvt att bo kvar sch lite rörlighet på bostadsmarknaden
Finanspolitiskarådet, Riksbanken, OECD och andra får säga vad de vill om behovet av sådana åtgärder.

Vi håller oss till hyresmarknaden. Den har vi irriterat oss på länge. Där måste i alla fall rörligheten öka. Det kan man i alla fall säga högt och tydligt.  Inte kan väl hyresgästerna tro att de kan bo kvar hur länge som helst när köerna bara växer?
Det finns väl inte en människa som tror att vi kan bygga bort bostadsbristen.

Eftersom det byggs för lite hyresrätter, har ombildats för många hyresrätter och  producerats för lite och för dyra hyresrätter så återstår nu bara att höja hyrorna på de hyresrätter som byggdes då när Sverige förmådde bygga hus.

Om rörligheten ska öka så måste måste människor flytta. Har de råd med de nya hyrorna så är inget vunnet. Vi måste därför modernisera, liberalisera, mjuka upp, luckra upp och ersätta bruksvärdessystemet med  rörlighetsfrämjande inslag.

Men vi vill  inte ha marknadshyror, absolut inte. Vi är väl inte dummare än att vi vet att det är ett kompakt motstånd mot detta. Nej, vi vill bara mjuka upp det hela lite och få en mera modern touch på hyressättningen. Bara rörligheten ökar så.

Vi i texten ovan är ett hopkok av vad de säger som vill mjuka upp min hyra.
Jag bor i en hyresrätt..
Ska jag känna mig träffade, är jag för orörlig, har jag ärvt en  samhällsfarlig inställning av min far som bodde i samma lägenhet i 50 år eller kan jag bo kvar i 20 år till om jag lever och har hälsan eller måste jag ha en mera modern syn på min hyra och inse att jag måste dra.

Nu ska du inte ta det personligt kommer de att säga. Nähä, hur ska jag ta det då?

Kommuner med bostadsbrist är det enda som ökar i Boverkets byggrapporter

”85 procent av kommunerna har brist på hyresrätter och det är flera grupper som konkurrerar om främst små hyresrätter.” ”Bristen på hyresrätter hotar tillväxten”

Detta och annat kan man läsa i Boverket bostadsmarknadsenkät som kom igår. Kommuner med bostadsbrist är det enda som ökar i dessa årligen återkommande enkäter.

Men ingen tycks bry sig. Inte med något större allvar i alla fall. I partiledardebatten pratade alla om jobben utan att nämna att jobbarna måste bo någonstans för att kunna jobba.

Förstår någon detta?

Kom bara inte dragandes med några investeringsstimulanser säger Byggindustrin och Fastighetsägarna. Sådant stoppar vi bara i fickorna säger de inte men det säger bostadsminister Stefan Attefall att de gör. Det kanske går att kolla upp varför Attefall inte tror att krogägarna stoppar den sänkta krogmomsen i fickorna. Är krogägarna stöpta i en annan form än byggarna?

Men sätt igång och bygg då om ni inte behöver några stimulanser. Vad väntar ni på? Någon större efterfrågan än denna går inte att uppbåda på någon annan marknad.

Vi vill inte säger de inte men det säger Stefan Attefall att de inte vill, kommunerna alltså. Många byggbolag sitter på stora markinnehav och en massa byggrätter men de vill inte heller. Min kommun, Tyresö, planerar för bostadsbrist säger Stefan Attefalls statssekreterare Ulf Perbo. Om vi bygger röstar folk bara på kommunens missnöjesparti hörde jag en kommunpolitiker säga.

Visst kan man stifta lagar om effektivare planprocesser men en lag om att politiker måste vilja något är svårare att få till. Fast det skulle vara mycket mer effektivt än vilken förändring som helst i planprocess.

Vi kan bygga hus säger SABO. Kolla bara på vårt KOMBO hus som nu byggs lite här och var. Vi kan också säger Anders Johansson (S) ordf Sigtunahem, vill man så kan man. Vi kan också säger Växjökommun.

Vi kan inte säger Wallenstam och Stena Fastigheter. Vi får inte ihop kalkylerna.

Men det ska inte staten in och greja till genom stimulanser kom ihåg det säger Byggindustrin och Fastighetsägarna. Det byggs i Finland, vilket inte minst Stefan Attefall brukar framhålla, men för säkerhets skull säger han inget om att de har statliga stimulanser precis som man har i de flesta länder.

Men vänta lite här säger Fastighetsägarna vi tycker förstås att staten kan gå in med höjda bostadsbidrag.

Eftersom detta sannolikt skulle göra Anders Borg lite lätt nervklen, det är mycket pengar det är fråga om, så kommer det nog att sitta hårt åt.

Kvar blir då hyrorna, de går väl att höja. Jo det verkar så det om man får tro på en del av de kalkyler som ligger till grund för nyproduktion. Där slås det ständigt nya rekord och allt färre kan eftrefråga det som byggs.

Låt oss säga att det helt enkelt är omöjligt att bygga hus i Sverige som människor har råd att bo i. Det går bara inte. Man måste bygga dyrt. Allt annat är bara drömmerier och naiva föreställningar. Byggkostnader är till skillnad från alla andra kostnader omöjliga att göra något åt. De är som de är till exempel 77 % dyrare än i övriga EU länder. Vi står alla handfallna inför alla dessa kostnader som till synes är orubbliga.

Då kan Boverket redan nu skriva klar nästa bostadsmarknadsenkät utan att fråga en enda kommun om hur det går. Svaren och reaktionerna kommer att vara desamma som idag och antalet kommuner med bostadsbrist har ökat ännu mer.

Dessutom är det hyresrättens fel att människor måste låna mer och mer pengar för att kunna köpa en bostadsrätt. Hyresmarknaden är för liten och det tvingar människor att köpa en bostad, hushållen skulder ökar och det oroar Riksbanken, EU, OECD, IMF och Finanspolitiska rådet. Ja just precis. Så kan det bli när man ombildar hyresrätter till bostadsrätter, satsar skattepengar på det ägda boendet och låter hyresrätten vara högre beskattad

Men förtvivla icke det är valår nästa år. Det kan visa sig vara en avgörande skillnad för de som söker bostad och är oroade över tillväxten. Det kommer att utställas löften om att hus ska byggas.

Vi lever i en löftesrik tid

Teckning, Sara Granér

Om man googlar på ”sten nordin lovar bygga bostäder” får man en hel del träffar. Sten Nordin, borgarråd (M) i Stockholm, har en löftesrik karriär bakom sig. Tusentals bostäder har sett dagens ljus på debattsidorna i SvD och DN. Även löftesbrotten har fått en och annan rubrik.

Men han är långt ifrån ensam. Det utställs många löften om allt ifrån 6000 nya studentlägenheter, 5000 hyresrätter i Solna och jobb och bostäder i hela Stockholm. Det är jättebra, tro inget annat. Runt om i landet byggs det för fullt. Byggs kanske det inte gör direkt men det finns planer på att bygga.

Förr såg man politiker med spadar i nävarna avbildas i tidningen i full färd med att ta de första spadtagen. Nu avbildas de på debattsidorna i full färd med att utlova flera bostäder.

Fast vi som hoppas att bostadsfrågan blir en valfråga ropar självklart hurra hurra för varje debattartikel. Det är ett steg på vägen ändå för alla de som saknar bostad. 290 000 unga vuxna till exempel.

Steget mellan en debattartikel och en spade kan ju vara kortare än vad som visat sig hittills.

Jag var i Malmö i går. Där firade Hyresgästföreningen 80 år med en festival i Folkets Park. I Malmö skulle man behövt bygga 20 000 bostäder de senaste 10 åren om man velat hänga med i svängarna. MKB, det kommunala bolaget som för övrigt får en ny VD i morgon när Sonny Modig slutar, har bara producerat 156 lägenheter om året.

Man får hoppas att den nye VD:n har lite spadar med sig.

Jag träffade Thage Johansson stridbar hyresgäst i Malmberget i veckan. Där byggs det också en och annan ny lägenhet vilket förstås är helt nödvändigt. Gruvan ska fram och de gamla bostäderna rivas. Det blir en bra affär för LKAB men en dyr affär för hyresgästerna. Dubbelt så hög hyra får de räkna med. Många räknar och räknar och ju mer de räknar desto tydligare blir det att det inte går att få ihop kalkylerna.

I Tyskland har man en särskild lag som skyddar de som måste flytta när kolgruvorna drar fram. Det borde vi också ha. Stefan Attefall var nyligen till Tyskland för att hämta inspiration till kortare planprocesser. Det kanske går att åka dit en gång till och spana på hur det går till runt kolgruvorna?

Det kan du väl lova Stefan Attefall(KD)? Vi lever i en löftesrik tid, haka på den vettja. Vad vet man det kan ju också ge en del betydelsefulla och behövliga röster i malmfälten.