En byggdelegation för alla

Ett av allför få pågående bostadsbyggen i Hammarby sjöstad.

Bo bra hela livet heter äldreboendedelegationens betänkande. Där står att antalet personer som är 85 år och äldre kommer att öka kraftigt. Och det måste till inte bara fler utan också bra bostäder för dem. Det är alldeles riktigt tänkt. Det är sådant ett samhälle måste klara av.

Bo bra hela livet borde betyda att man ska bo bra också i början av livet. 1,1 miljoner barn föddes mellan 1985-1994. De kommer också att vilja bo. Frågan är hur det ska gå till. Ingen ungdomsboendedelegation har ännu sett dagens ljus och byggandet är rekordlågt. Det är dags för en byggdelegation som kan klura ut hur vi ska kunna ge alla tak över huvudet. Allihop. Det är sådant ett samhälle måste klara av.

Högre hyra - ingen handel

Jag hörde finansmarknadsminister Mats Odell säga i Rapport att skattehöjningar inte var bra. Då får människor mindre pengar att handla för vilket inte är bra nu när vi ska få snurr på ekonomin, menade han. Jag vill nu på detta sätt meddela Mats Odell att det inte är bra att höja hyrorna heller. Då får människor mindre pengar att handla för vilket inte är bra nu när vi ska få snurr på ekonomin. Han kan därmed avstå från att lägga hyreshöjande lagförslag.

'Social housing' i Sverige?

Igår ringde det två ledsna damer. En hade blivit bortröstad av grannarna som ville ha bostadsrätter istället. Nu hade de upptäckt att det måste stambytas. De som nästan inte fick lån förra vändan får nu ge sig ut på ny friarstråt till bankerna och hon själv kan räkna med en rejäl hyreshöjning. Hon är desperat, hennes ekonomi är på väg att raseras och hon begriper inte hur hon ska undkomma.

Nu måste vi satsa på 'social housing' även i Sverige, tyckte hon. Om vi kunde låsa in de utan pengar i särskilda hus så kunde hon ändå känna sig trygg. Det är väl lika bra att erkänna att man är fattig så slipper man sitta och vara rädd hela tiden, sa hon. Den andra damen grät över all nonchalans och alla inbrott. Hon förstod inte heller hur hon skulle undkomma. Förr var det meningen att allmännyttan skulle erbjuda bra bostäder till rimlig kostnad, vad var det för fel på det?

Nu vill moderaterna sälja ut LudvikaHem och bilda bostadsrätter av hela alltet. I Täby har man redan sålt hela alltet. Nu dominerar fastighetsjätten Akelius. De har infört förtur till de som sparar pengar i Akelius Spar. Bäst ligger de till som sparar mellan 40 000 och 60 000. De andra göre sig icke besvär. Så kan de gå när man inför valfrihet.

I VLT skriver Fastighetsägarna Mellansverige att ”det är en missuppfattning att fastighetsbolag måste ägas av kommunerna för att ta ett socialt ansvar". Lönsamma och välmående privata företag kan bidra med mycket till samhället, lägger de till. Ja, det är säkert möjligt fast då får man bortse från Akelius, den fastighetsägare som Hyresgästföreningen i Stockholm polisanmälde igår, Acta i Malmö, skandalhusen i Nacksta och de andra som figurerar i spalterna.

Bostadstilläggen ligger stilla

Det är inte bara bonusar och pensioner som upprör folk. Det finns en bostadstilläggsilska också. Fast den märks inte. Den är så stark så stark och den hörs så svagt så svagt. Det handlar om jättelåga belopp som bara blir mindre och mindre värda. Hyrorna höjs och bostadstilläggen ligger kvar på oförändrad nivå.

Ilskan kommer i små försynta handskrivna brev från garanti-, förtids- och ålderspensionärer. Man kan också få en lapp av någon på ett årsmöte. Människor känner sig trängda och funderar över sådana saker som hur det blir när tvättstugan inte längre ingår i hyran och man ska betala för varje gång. Ska man då gå med hyreslappen varje månad till Försäkringskassan, så att det blir rätt hyresbelopp? På Försäkringskassan är de nämligen noga. Har man fått för mycket i bostadstillägg får man stå där med skammen och betala tillbaka. Så kan det vara ibland.

För övrigt tycker jag att det var intressant att läsa Per Schlingmanns artikel i Svenska Dagbladet idag.

I väntan på glada bloggar

Nu måste det hända något, snabbt. Det är för segt. Man kan inte hålla på att tjata om att vi måste bygga hus, få reda på hur det går med hyressättningen och hur vi ska ta hand om miljonprogrammets hus hur länge som helst. Det är för trökigt och energilöst i politikens väntrum. Man blir rastlös och olustig av allt väntande.

Tänk vad kul att få skriva några glada bloggar om att bostadsbyggandet kommit igång och att babyboomens barn kan se fram emot att få någonstans att bo. Några bloggar om att hyresgästerna kan andas ut för nu kommer förslag om ett hållbart och robust hyressättningssystem skulle inte heller vara helt fel. Nerslitna miljonprogramsområden ska lyftas till nya höjder. Tänk vilken rubrik och vilket lyft för alla tusentals hyresgäster som bor där.

Eländet på bostadsmarknaden är ju som gjort för en finansiell kris. Bygga hus och renovera är inga låtsasjobb. Det ger rikligt med arbetstillfällen och det behöver göras förr eller senare. Förr är smartare.

De som vill ha ut mer av livet

Lite mera att leva för. Det hette AMF-konceptet som sedan visade sig ge några VD:ar väldigt mycket mer att leva för och pensionstagarna lite mindre att leva på.

Nu kan de som ”vill ha mer ut av livet” hoppa på ett boendekoncept som nått Stockholm med pooler, gym, parker och service dygnets alla timmar. Victoria Park. Man har kommunala gator. Så det är inte alls något 'gated community', säger konceptini-tiativtagaren som vänder sig till 40-talister som tröttnat på att klippa gräset. 52 000 kronor per kvm får man betala för att flytta in i konceptet.

5 000 kronor per kvm kostar det att åtgärda ett annat koncept, Herrgården i Malmö. Och då är det inte pooler och gym som behöver fräschas upp.

– Det är inte ovanligt att i Herrgården hitta plastmattor från 1969, då husen byggdes, säger Björn Cinthio som är jurist hos oss på Hyresgästföreningen.

Affärsidén i Herrgården är att äga husen en kort tid, plocka ut de vinster som går och sedan snabbt bolla problemen vidare till nästa ägare. 2007 var vinsten fem miljoner. Ett koncept för de ”som vill mjölka ur mesta möjliga”.

Bostadsbristen gör det möjligt att ha dålig förvaltning som affärsidé, eller att satsa på de som har lite mera att leva för och som vill ha ut mer av livet. Alla andra som jagar bostad i bostadsbristens Sverige får allt jobbigare med att hitta ett koncept som passar dem.

Nu måste det till en politisk vårdagjämning

Det snöar. Igen. Det X2000-tåg från Borlänge som ersatts av ett Inter City-tåg avgår dock i tid. Nu väntar jag på det oväntade tågmötet i Söpnarby som brukar förlänga tågresan en stund.

Nu när det varit vårdagjämning bör snö ersättas av sol, det är min enkla åsikt. Det vimlar av fenomen och förslag som är ur led, ur tid och där man jobbar på omoderna ersättningsalternativ. Mikael Kochs utredning om EU, allmännyttan och hyrorna var exempelvis ur led, ur tid och omodern redan när den kom. Nu måste det till en politisk vårdagjämning så att frågan om EU, allmännyttan och hyrorna kan vridas åt vår och solhållet. Inte sol och vår som det var tänkt från början. För hyresgästerna har inte plånböcker med en sådan tjocklek att de pallar med de förslag som Mikael Koch lanserade.

Bra att Folkpartiet lyfter bostadsfrågan

Nu har jag kommentarat Folkpartiets DN debatt i ett pressmeddelande. Finns att läsa här.

I fädrens spår för framtids segrar

Igår var jag i Gustav Vasa-land på årsmöte. Redan när man far in i Mora känner man av Gustav, denna mytomspunna upprorsman som sovit i varenda lada i Dalarna. De är nu minnesmärken över Gustavs uppror mot överhögheten. Moraborna är inte att leka med helt enkelt, det känner man direkt.

Gustav och hans skidåkning håller fortfarande Mora uppe. Vasaloppets varumärke, I fädrens spår för framtids segrar, är ju inte trendigt för fem öre. Det håller till exempel inte ens för en lättare jämställdhetsprövning. Men det funkar. Det är så med vissa fenomen. De framtida segrarna för hyresrätten går kanske inte i just fädrens spår men skulle kunna gå i allmännyttans och hyresgästernas.

Det är nämligen inga märkvärdigheter hyresgäster önskar sig. Det ska funka där de bor och vara trivsamt och snyggt. Och man ska ha råd att betala hyran. Det är man beredd att jobba för. Och det jobbar man för. Ungdomsgårdar och kolonilotter och mängder av andra arbetsgrupper är riggade av hyresgästerna i Siljansbygden. Nu undrar de hur det ska bli med kolonilotter och ungdomsgårdar när ”principen om den private marknadsinvesteraren” ska leda allmännyttan in i framtiden.

Man undrar om det blir några framtida segrar med sådana spårare.

UPPDATERING: Nu har jag kommenterat Folkpartiets DN debatt i ett pressmeddelande. Finns att läsa här.

Gräddhyllor och fattigfickor

I AIP och AP, och i andra förkortade försäkringsbolag, ska utbetalningar bli återbetalningar samtidigt som Anki Eriksson i Borlänge jobbar på med att få det vanliga livets in- och utbetalningar att gå ihop. Det gör de inte. Hyran ska in, läkarbesöken får stå tillbaka och barnen får lära sig att ligga lågt med sina önskemål (om det kan man läsa i en stor artikel i Dalademokraten här).

Sveriges kommuner och landsting vill ha mera pengar och jobben kvar. Ensamstående mammor vill ha mera pengar och jobbet kvar. De jobbar ofta i kommuner och landsting.

Allt som hänger ihop faller isär. På a-kassan klarar man hyran, barnen och läkarbesöken ännu sämre. Samtidigt, i en annan del av Sverige, sitter regeringen och grubblar på om de ska ändra hyreslagen så att hyran ska ta ännu större del av Anki Erikssons hyra.

Jag tycker att regeringen borde tänka på något annat.

Landet runt med tåg - eller en orolig resa över vad som ska hända med hyrorna

Tåg är bra. Bäst är tåg som inte är inställda och som kommer i tid. Sedan kommer tåg som kommer för sent men ändå går. Sedan kommer tåg som inte går men ersätts med en buss som kommer fram i tid eller inte i tid.

Mitt andra hem tåget hade lite oflyt igår. Vi kom försent till Karlstad. Nu gjorde det ingenting. Över 200 personer hade hunnit sträcka på benen, bänkat sig igen i gymnasieskolans matsal och såg årsmötesberedda ut när jag kom. Hyresgästerna i Karlstad är oroliga. De oroar sig för vad regeringen ska göra med hyrorna.

I lördags åkte jag Inter city-tåg till Örebro. Där hade 120 personer slagit sig ner i bänkraderna. Hyresgästerna i Örebro oroar sig också för vad regeringen ska göra med hyrorna.

I morgon ska jag till Mora. Dit kan man inte åka tåg om man vill hem samma dag. Jag kan slå vad om att hyresgästerna i Mora också är oroliga för vad regeringen ska göra med hyrorna.

PS. Nu kan man även följa Hyresgästföreningens Twitterflöde i min blogg. Till höger, under rubriken Twitteruppdateringar, kan man se våra senaste microblogginlägg. Tryck på follow me on Twitter för att se samtliga inlägg.

Hur mycket bonus finns det att avstå ifrån?

Skandia Liv avstår bonus. Alecta avstår bonus. SEB avstår bonus. AMF avstår (delvis) från bonus. Nordeas vd avstår bonus. Barack Obama vill blockera bonus. Hur mycket bonus finns det att egentligen att avstå från?

Som vore de några slags hjältar låter sig direktörerna intervjuas om hur många miljoner de avstår ifrån. Det är ju inte precis ett liv i armod och elände som väntar. De har många sköna miljoner kvar som tickar in på lönekontot varje månad. De flesta människor skulle jubla i skyn om de hade lite bonus att avstå ifrån.

Igår fick jag två brev, handskrivna. Ett kom från en ålderspensionär som inte klarar fler hyreshöjningar. Bostadstillägget rör sig inte ur fläcken. Hon undrar om hon ska rökas ut ur lägenheten. Det andra kom från en förtidspensionär som har ännu mindre än ålderspensionären i bostadstillägg. Förtidspensionärer får inte bonus. För de förmodas piskor fungera bättre som uppmuntran. Bägge trycks ihop allt mer av höjda hyror och minskat värde på bostadstillägget.

Igår klagade jag på Mats Odell. Idag vill jag uppmuntra honom till att avstå från att genomföra lagändringar som höjer hyran. Det kostar inte statskassan ett enda öre. Det måste vara den mest ultimata insats som går att göra just nu. Anders Borg behöver inte plocka fram en enda krona för att kompensera för höga hyreshöjningar. Och flera miljarder i minskad köpkraft blir det inte heller.

Tänk om Mats Odell kunde göra en Anders Borg och säga att: vi rubbar inte förhandlingssystemet bara för att tillmötesgå ett särintresse som redan fyllt plånböckerna med hyreshöjningar. Tänk så bra det vore för alla trängda hyresgäster och för statskassan.

Odell lade tyvärr ner utredningarna

Jag önskar att Mats Odell inte hade lagt ner utredningen om hyresgästinflytande vid förbättrings- och ändringsarbeten/ombyggnader. Men det gjorde Odell och hyresgästerna fortsätter att förlorar varenda tvist om ombyggnader i hyresnämnderna. Hyresgästerna har ingen makt och det kunde Mats Odell ändra på. Men det gjorde han inte.

Jag önskar att Mats Odell inte hade lagt ner utredningen om oseriösa hyresvärdar. Men det gjorde han och hyresgästerna fortsätter att ha det eländigt hos oseriösa fastighetsägare. Det finns bra och det finns dåliga hyresvärdar. Det är de dåliga vi måste ha lagar som skyddar oss ifrån.

I måndags stängdes både värme och vatten av i ett hyreshus i Norberg. Fastighetsägaren Sidenbo har inte betalt el och vattenräkningarna. Hyresgästföreningen har ansökt om tvångsförvaltning. Nu har kommunen betalt Sidenbos räkningar. Sidenbo Nordic AB har en hemsida. Där kan man bland annat läsa att:

"Tjänster som berör fastigheter och byggnader är Sidenbos fokus! Vår ambition är att uppnå högsta kvalité i hantverket som i våra relationer. Magkänslan är en viktig faktor för varje person inom gruppen. Vi är också alla vår egen Ambassadör och Byggare av det egna Varumärket, inte bara Sidenbos!"

Med varumärkesambassadörer utan tillstymmelse till vare sig magkänsla eller räknedosa kan man bara kraschlanda som fastighetsägare. Men det är hyresgästerna som fryser.

Hyresgästföreningen lämnar också förhandlingarna om skandalhusen på Herrgården i Malmö. Man kommer inte längre. Föreningen ska nu samla in fullmakter från hyresgästerna och driva kraven i hyresnämnden.

Jag önskar att Mats Odell inte hade lagt ner utredningen om hyresgästinflytande vid förbättrings- och ändringsarbeten/ombyggnader. Jag önskar att Mats Odell inte hade lagt ner utredningen om oseriösa hyresvärdar. Men det gjorde han.

Underkända bostadssökande

Jag bor på jobbet, en trappa ner i ett övernattningsrum. Det är en viss studentkänsla över det hela, inte dumt alls. På kvällarna kan man koppla upp sig och kolla om man börjar närma sig någon framskjuten plats i bostadskön. Det har man inte, sådant tar tid. Men det är inte bara tiden det hänger på.

Idag kan i DN man läsa om en dam som hade kommit längst fram i kön men stupade på mållinjen. Hon hade inte tillräckligt hög inkomst så lägenheten gick till någon som inte försökte räkna med barnbidraget i inkomsten. Det är mycket som ryms under rubriken särskilda krav på bostadsförmedlingens sidor nu förtiden. Alla göre sig icke besvär.

Igår talade jag med en man som hade, eller snarare hade haft, en lägenhet. Han har bott hos samma hyresvärd i 40 år, skött sig och betalt hyran. Det har han papper på. Nu ska lägenheten hottas upp och hyran blir en omöjlighet. Han mår inget vidare värst och är emellanåt psykiskt risig och under isen. Då fungerar det inget vidare så nu är han utan lägenhet, utan möbler och otroligt förtvivlad.

Tidigare på dagen talade jag med en man som kommit förbi sina bästa år och som bor på hotellhem. Han fungerar inget vidare han heller, dricker för mycket sprit och pratar en massa skit så nu måste han ut ur hotellhemmet. Han är sedan länge inne i en omvänd bostadskarriär. Det började bra för att sedan bara gå bakåt. Jag vet inte om den psykiskt sköra mannen som inte klarar den upphottade hyran kan få flytta in i det lediga krypinet på hotellhemmet. Troligen inte, dit är det också för lång kö.

Det är många som far illa i folkhemmets djup. Att ha ett övernattningsrum på jobbet är rena lyxen, det inser jag efter varje dag på jobbet en trappa upp.

En joker i leken

Det gick åt pipsvängen med ett nytt huvudavtal mellan facken och arbetsgivarna. I Sverige härskar den svenska modellen och den bygger på samförståndsanda. De som ska visa samförståndsanda och vårda den svenska modellen har åtminstone en sak gemensamt, en intressekonflikt. Parterna på arbetsmarknaden tvistar om lönerna, strejkrätten, turordningsreglerna. Parterna på hyresmarknaden tvistar om hyrorna, besittningsskyddet, förhandlingsrätten. I en anda av samförstånd och efter förhandlingar ska vi alla bli någorlunda glada och nöjda. Det är en balansakt i den högre skolan.

Facken visar ingen vilja till samförstånd, säger arbetsgivarna och hoppas på ett regeringsingripande. Hyresgästföreningen visar ingen vilja till samförstånd, säger de privata fastighetsägarna och hoppas på ett regeringsingripande. Fastighetsägarna är misslynta och går till regeringen i hopp om att andan av samförstånd är bättre i Rosenbad. Kvar sitter vi och kippar efter andan. Samförståndsandan.

Den svenska modellen är i verkligheten ett triangeldrama och syrebristen är som mest påtaglig när det finns en joker i spelet.

Hyresrättens återkomst

Jag är en passionerad googlare. Google är en oslagbar källa till snabb, aktuell och tillbakablickande kunskap. Vill man till exempel göra en trendspaning för att kolla hur hyresrätten ligger till är det bara att googla på hyresrätten. Då ser man snabbt att hyresrätten uppfattas vara i fara. Regeringen gillar ägande, vi som hyr måste försvara oss, starta räddningsaktioner för att värna och stärka hyresrätten som är på väg att ombildas och säljas ut och ersättas av ägarlägenheter och bostadsrätter.

Men så dyker det plötsligt upp andra tongångar i googlesfären. Hyresrätten är på väg tillbaka, det våras för hyresrätten och så kan hyresrätten utvecklas. Finanskrisen, arbetslösheten och strukturförändringar gynnar hyresrätten. Hyresrätten kommer starkt på upploppet.

Rickard Florida, director at the University of Toronto, skriver i den amerikanska tidningen The Atlantic att den stora strukturkrisen kommer att leda till hyresrättens återkomst, i nästa industriella epok är ägd bostad inte lika självklar. Nu hoppas man att det inte bara kommer finanskriser från USA utan att även insikten om hyresrättens nödvändighet ska ta sig över Atlanten och in i regeringskansliet.

Gamar och mord i bostadsdjungeln

– Det började med att jag skulle skriva en intervjubok om bostadsrättsomvandlingar i Stockholm. När jag sedan skulle prata med folk som varit med om ganska hårresande saker i girighetens namn var många livrädda och vågade inte prata för att stöta sig med sina värdar. Det här är som en thriller, tänkte jag. Sedan hörde jag mig säga på förlaget att man borde skriva en thriller. Gör det, sade de.

Och det gjorde Maria Küchen. Nu är boken Gamarna här. Den utspelar sig i dagens Stockholm och tar sitt thrilleravstamp i de senaste årens intensiva, eländiga och hektiska utförsäljning av hyresrätter. Allt det elände och mänskligt lidande som drabbar enskilda människor när drömmen om det stora klippet får fäste i trappuppgångarna och ombildningskonsulterna drar in i hyreshusen skulle kunna ligga till grund för hur många thrillers, dokumentärer, skönlitterära verk, psykologiska faktaböcker om mänskligt beteende, deckare och doktorsavhandlingar som helst.

Maria Küchen var hyresgäst, men planerna på att omvandla hyresrätten till bostadsrätt fick Maria Küchen att flytta till Lund. Alla kan dock inte flytta till Lund och skriva böcker. Fast det är alldeles utmärkt att hon gjort det. De flesta kämpar där de är och hittar sina sätt att publicera sig. Man kan exempelvis läsa en riktig bloggthriller här, om kampen för att rädda 455 hyresrätter på Åsögatan i Stockholm. Nu har de kompletterat med en tidning: Rädda Linjalen. Litteraturen som bostadspolitiskt verktyg är på verklig uppgång.

Makalösa föräldrar prisas - och halkar efter

Jag vet hur man gör. Man gör ingenting, med hyrorna alltså. De ensamstående har det rejält tufft med att få debet och kredit att gå ihop. Makalösa föräldrar har med rätta fått pris för sin kamp för de ensamståendes allt tunnare plånbok. Men det ser ut som om de makalösa föräldrarna får fortsätta att slita på med hyran och räkningarna. Ingen ljusning är i sikte. Det vore väl strålande om man kunde gå från att vara ensamstående till att bli självgående.

(KD) vill ge 10 000 i barnbonus för att: "Underlätta de här nödvändiga första inköpen." Men det finns en massa nödvändiga inköp och räkningar som ska betalas senare också när de 10 000 är slut. Om detta sägs inget. Jo för resten, i Aftonbladet säger Göran Hägglund (KD) att han inga pengar har och ingenting kan lova: ”Plånboken får jag lämna hemma just nu”. På det viset liknar han många ensamstående, de tycker inte heller att det är någon idé att ta med sig plånboken. Den är för platt.

Om nu socialminister Hägglund tycker att det är knepigt att hitta några friska pengar i statens kassakista till de ensamstående, så att de klarar hyran, tycker jag att han ska slå en signal till partikamraten och finansmarknadsministern Mats Odell och säga: "För Guds skull Mats, gör ingenting med förslagen om efterfrågestyrda hyror. Låt hyrestaket vara och se till att de kommunala bolagen inte drivs 'enligt principen om den private marknadsinvesteraren'. Det kommer bara att höja hyrorna, det inser varenda människa, och då kommer de makalösa föräldrarna att få det ännu jobbigare och kräva högre bostadsbidrag och barnbonus. Du vet hur det är med bonusar, Mats, de drar iväg.”

Lagen lika oavsett parti

P1 hade igår ett inslag om Jan Emanuel Johansson och hans uthyrningsidéer. De som gick ut på att kolla hur mycket det var möjligt att få ut i hyra för en tvåa på Mosebacke och en sexa i Visby. Lyssna på programmet här.

Debatten handlade, som brukligt är, om moderater kan och bör skinna folk och att socialdemokrater bör låta bli. Att få så mycket stålar som möjligt av bostadssökande kallas för att bete sig affärsmässigt. Varken programledaren eller debattörerna verkade det minsta intresserade av alla dessa bostadslösa som lever sitt sökande liv på en Vilda västern-liknande marknad och som tvingas betala ockerhyror för att få tak över huvudet. Bostadsbristen ska utnyttjas till max. Eller som Jan Emanuel uttryckte det: "Jag agerade som företagare inte som politiker". Är det oförenliga storheter? Lagar ska väl funka utan man ska hoppa i och ur olika kostymer.

När marknadsmekanismerna drar igång så drar priset som bekant iväg. Men då är det så lurigt att riksdagen har utnyttjat sin lagstiftande makt för att skydda andrahandshyresgästen. På Hyresgästföreningens hemsida kan man läsa:

”Ta inte ut för hög hyra Hyran får inte vara högre än den förstahandshyresgästen betalar för lägenheten om den hyrs ut omöblerad. Är lägenheten möblerad kan man lägga på en summa för att hyresgästen får använda inventarierna. Ett skäligt påslag är enligt rättspraxis, 10-15 procent av hyran. Om man tar ut för hög hyra kan den som hyr i andra hand i efterhand vända sig till hyresnämnden för att få hyran man betalat prövad och kräva tillbaka ”överhyran” plus ränta i upp till ett år. Vår erfarenhet är att andrahandshyresgäster oftast vinner sådana ärenden”.

Det går inte att uppbringa en enda stavelse i lagparagraferna eller i förarbetena om att lagen blott omfattar vänsterfolk medan högerfolk lever efter andra villkor och värderingar. Lagar har den fördelen att de är lika för alla och partipolitiskt obundna. Dessutom ska man betala skatt för sina hyresintäkter, det är också lika för alla.

UPPDATERING: Mer om Jan Emanuel och hans fastighetsaffärer här och här.

Bostadspolitik ska skydda mot typtag

Bostadspolitiken ligger i träda. Under tiden far det iväg åt alla håll. Jan Emanuel Johansson for iväg och begärde hyror på nivåer som även vi som är luttrade hickar till över. Politiker ska inte jobba under annat namn för att lura folk på pengar. Bostadspolitiken är till för att skydda oss från sådana typtag.

Lägenheterna i Herrgården i Malmö är gravt misskötta. Hyresgästföreningen kräver 17 procents hyressänkning. Fastighetsägaren vill ha ännu mera betalt för sina missskötta lägenheter. Bostadspolitiken är till för att skydda oss från sådana typtag.

Uppsalahem vill höja hyrorna i med 4,82 procent. Bostadspolitiken är till för att se till att välmående kommunala bostadsföretag inte uppträder som finansbolag och far iväg med hyreshöjningskrav som även vi som är luttrade hickar till över.

Om allt detta och ännu mycket mer kan man läsa om man viker sin dag åt pressklipp. För politiker ger pressklipp en kunskap med oanade möjligheter. Man kan fundera över läsarkommentarer typ: "Jag och min fru har tröttnat på alla hyreshöjningar - vi ska bygga hus. Det kommer bli billigare att bo i huset än i vår 3:a i Gottsunda!!".

Man kan grunna över hur hyresrätten ska kunna överleva när kommunala bolag blivit finansbolag. Och ännu vassare ska de bli som marknadsaktörer om utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna får över regeringen på sin sida.

Om man inte fäster något avseende vid Gottsundabon som insett att politiken gynnat villaboendet så att han drar från sin hyresrätt så kan man läsa den ensamstående mamman som skriver: ”Nu tycker jag det räcker med hyreshöjningar... Snart har man inte råd att bo någonstans. Finns det någon isolerad tunnel någonstans i Sverige som man kan flytta in i med sina barn? Lägenheterna av idag är inte av det värdet som ger skäl till hyreshöjningar.”

Och i morgon kommer det nya tidningar.

Att laga efter läge

Ursäkta mig, men här kommer det lite gnöl. Man kan tycka att det är en rimlig tanke att man själv får bestämma vad man tycker. Men så är det inte alltid. Många tycker att det är helt okej att tillskriva en åsikter som man inte har. Bäst i den grenen är en del kommentarer i den här bloggen, vanligtvis anonyma. Därefter kommer en del journalister som månar om att kunna behålla sin vinkel och absolut inte vill låta sig störas av att det man säger inte stämmer in i bilden. Sedan får man ju givetvis skylla sig själv som inte alltid kommer ihåg att begära att få se hur de tänker ”citera” en.

Detta skriver jag nu på grund av det som står i en del Mitt i tidningar i Stockholm.

För att inte den blivande riksdagsledamoten Jan Emanuel Johansson (s) ska riskera samma sak så gick jag in på hans egen blogg för att se hur han själv beskriver det faktum att han försökte hyra ut en lägenhet där "Min hyra är 2700 kr" i månaden för 40 000 kr i månaden.

Han skriver: ”Dålig affärsidé. Ingen nappade. Inga pengar. Bara pinsamt".

Men eftersom han har varit och återigen ska bli lagstiftare kan man undra lite över hur hans relation till just lagar ser ut. Tänk om det hade visat sig vara en bra affärsidé, många som nappade och mycket pengar som trillat in. Hade det varit lyckat då? Hoppas han inte hamnar i civilutskottet, där sysslar de med hyreslagstiftningen och försöker få till lagar så att folk inte blir lurade på pengar.

”Journalisten frågade om jag tagit kontakt med hyresrättsförening och frågat om jag får hyra ut min lägenhet”, skriver Jan Emanuel. Det hade han inte. Det är också lättare att hitta telefonnumret om man vet att det heter Hyresgästföreningen. Fast Hyresrättsföreningen är ju inte heller så dumt.

”Jag har stängt av telefonen för ikväll och lämnat meddelande till journalisten att jag kommenterar på min blogg på www.norrteljetidning.se Det kändes väldigt världsvant. Lite som rockig variant av Carl Bildt. ”Read my blogg, punk”, skriver han.

Ja, vad ska man säga.

UPPDATERING: Ja, som sagt, vad ska man säga. Nu har det dykt upp ett ny dålig affärsidé där Jan Emanuel är inblandad. Läs mer här.

Saltsjöbadsandan och hyresmarknaden

Parterna framför Grand Hotell i Saltsjöbaden

Hyresgästföreningen, 85 år, konfererar i Saltsjöbaden på Vår Gård, 84 år. Saltsjöbadsavtalet, 71 år, skrevs under på Grand Hotell i Saltsjöbaden på andra sidan järnvägen.

1935 var regeringen inne på att förbjuda vissa typer av fackliga aktioner. Saltsjöbadsavtalet slog undan fötterna för sådana försök och förde makten över spelreglerna till de förhandlande parterna. Även nutida regeringar är emellanåt inne på att lagstiftning skulle vara en metod att få ordning på tvistande parter. Tvistande parter blir bara otvistande parter om de får tvista klart om hur de ska lösa sina tvister. Det visar om inte annat den långa hållbarhetstid som samarbetsavtal har. Lagar har ett kort bästföredatum och håller fram till nästa riksdagsval när nästa gäng ska upp till bevis.

Kranarna i duschen verkar också ha några år på nacken. De är snygga, men det var en konst att blanda kallt och varm vatten så att man kunde står där utan att bränna sig eller frysa ihjäl. Kranarna kanske är designade för att klargöra för besökare i Saltsjöbaden att Saltsjöbadsandan kräver gott handlag av både blandaren och de inblandade. Förhandlingsuppgörelser ska man inte bränna sig på eller frysa ihjäl av. Förhandlingsuppgörelser ska hålla en behaglig temperatur för alla. Då håller de över tid.

Det gäller även på hyresmarknaden. Så om regeringen gör som regeringen gjorde 1935 och håller sig borta från de förhandlande parterna kommer det att gagna alla och hålla över tid. Om inte parterna kan komma överens så kan ingen annan göra det i deras ställe. Sånt håller aldrig.

Federley väger av

Motion till riksdagen
2008/09:C461
av Annie Johansson och Fredrick Federley (c)
Införande av marknadshyror

”Det är lätt att förstå varför dagens bruksvärdessystem fungerar så dåligt. Med reglerade hyror uppstår ett glapp mellan det satta priset och den verkliga betalningsviljan”

Det skriver riksdagsledamoten, centerpartisten och marknadshyresanhängaren Fredrick Federley i en riksdagsmotion. Just det ja, det finns ett glapp mellan dagens hyror och marknadshyror. Det har vi sagt hela tiden och människor som inte kan fylla i glappet med friska pengar får dra vidare. Det har vi också påpekat.

”På en fri marknad skulle det istället bli en möjlighet att avväga hur stor del av privatekonomin en person är beredd att lägga på ett boende och tillgången och efterfrågan skulle sätta hyresnivån”, fortsätter de två centerpartisterna.

Hela resonemanget bygger på att det finns någon del av privat ekonomin som går att avväga. Om man redan har vägt av sitt behov av mat, kläder, fritid och andra livsförnödenheter och det slutar på minus. Hur gör man då, Federley?

Den 14 maj får vi veta om glappet mellan dagens hyra och marknadshyra ska raderas bort till förmån för de som kan avväga.