Brodyrpåverkan mot hyrskatten

Hans Lindberg, statsekreterare och jag

Igår anlände bonaden i gott skick till Finansdepartementet för att utgöra en ständig påminnelse om att hyrskatten måste bort.


Som ren bonus överlämnades också förslag till tilläggsdirektiv till Bostadsskatteutredningen.

Nu är det bara för Anders Borg att haka på.

Borg och brodyren

Detta är inte Anders Borg. Det är Hans Lindberg. Han är statsekretarare på finansen och fick idag vara stand in för Anders Borg.

För så kan det bli när det läggs in ett extra regeringssammanträde samtidigt som Anders Borg skulle ta emot den exklusiva bonaden i korsstyngn med texten ¨, Tack på förhand Anders Borg

Tacket handlade förstås om att vi förväntar oss att Anders Borg ser till att hyresgästerna inte betalar mer skatt än andra gör för sitt boende.

Det borde han göra nu när han flaggat för det i Dagens Industri. Han vill att bostadsbyggandet tar fart och det kan de bara göra om man är beredd att ändra på förutsättningarna.

Anders Borg har tillsatt en utredning med det klingande namnet, Bostadsbeskattningsutredningen.

Det är bra. Men det kommer inte att räcka.

Därför var bonaden insvept i ett förslag till tilläggsdirektiv till Bostadsbeskattningsutredningen. Först då kan det bli något av det hela, tror vi.

Så här stod det i det förslag hans Lindberg och Anders Borg fick.

FÖRSLAG till

Tilläggsdirektiv,

Bostadsbeskattningskommittén

Fi 2012:04, Dir. 2012:32

Regeringen har tillsatt Bostadsbeskattningskommittén för att bl.a. lämna förslag på förbättring av den skattemässiga ställningen för bostäder som upplåts med hyresrätt i syfte att öka utbudet av hyresrätter.

Kommittén har nu kommit en bit på väg i sina analyser och man kan konstatera följande:

• Hyresrätten är skattemässigt missgynnad jämfört med äganderätt och bostadsrätt. Detta beror bl.a. på förändringen av fastighetsskatten och att investeringsbidrag och räntebidrag till hyresrätter tagits bort, samtidigt som avdragsrätten för räntor är kvar.

• Direktiven ger ett mycket begränsat utrymme att lägga förslag som kan öka utbudet av hyresrätter. Fastighetsavgiften motsva-rar ca 100 kr/mån och nyproduktionen är redan idag befriad från avgiften i 15 år.

Många hyreshusprojekt blir inte av till följd av att kalkylerna inte går ihop trots att man kan ta ut s.k. presumtionshyror. För att öka nypro-duktionen av hyresrätter krävs det ekonomiska villkor som är mer lik-värdiga med de som gäller för äganderätt och bostadsrätt. Detsamma gäller förutsättningarna för upprustning av bostadsbeståndet där villko-ren för ägda bostäder är mycket gynnsamma genom ROT-avdrag och ränteavdrag.

Med dagens lånevolym till ägda bostäder kan skattebortfallet till följd av ränteavdragen beräknas till ca 27 miljarder kr och ROT-avdragen var 2012 drygt 14 miljarder. Självklart ger investeringarna också intäkter till staten, men detta gäller ju också investeringarna i nybyggnad och upprustning av hyresrätter.

Regeringen har tillsatt en kompetent kommitté för att se över beskatt-ningen av hyresrätter med syfte att öka utbudet. Med det begränsade utrymme för att lägga förslag som direktiven ger riskeras att ytterligare värdefull tid försvinner innan en nödvändig hyresrättsproduktion kom-mer till stånd. Bostadsbristens negativa effekter för tillväxt och välfärd växer.

Förslag

Regeringen bör ge Bostadsbeskattningskommittén tilläggsdirektiv med innebörden att ta fram förslag som ger investeringar i hyresrätter mer likvärdiga ekonomiska villkor i förhållande till äganderätt och bostads-rätt. I första hand bör lösningar sökas inom ramen för skattesystemet.

En lösning som bör prövas är lägre moms eller rätt till momsåterbäring vid nybyggnad och upprustning av hyresrätter.

Om det inte är möjligt att hitta lösningar inom ramen för skattesystemet bör en investeringsstimulans för hyresrätter, som kompenserar för räntesubventionerna till ägda bostäder, utredas.

Kvällspostens förtigna sanningar

Igår ägnade jag mig åt att försöka förstå vad det var jag läste när jag läste vad Jan-Olof Bengtsson skrev i sin ledare i Kvällsposten.
Han anser att det finns ett antal " förtigna sanningar" som äntligen håller på att ta plats i folks medvetande och nu måste sägas. Det lät ju spännande.

 " Att bo i nybyggen blir oftast dyrare än att bo i de lägenheter som redan finns " inleder han med. Nu kan väl knappast det räknas till de förtigna sanningarna. Det gäller för övrigt också nybyggda bostadsrätter och villor.

En sanning han tror hårt på är " att en friare hyressättning inte förstör utan skapar ökade flyttrörelser av människor i hyresbeståndet."

Vad kan han mena med denna frihetsreform?

Med friare hyror menar han högre hyror. Det brukar de mena som förespråkar friare hyressättning. För någon frihet att välja lägre hyror är det inte fråga om.
Han oroar sig dock för Hyresgästföreningens framtid.

"Hyresgästföreningen känner exempelvis sin egen existens hotad om människor själva i högre grad fick bestämma hur mycket de ville betala i hyra för den attraktiva lägenheten."

Jag är mer benägen att hålla med Anders Borg som uttryckte det så här i Dagens Industri:

"Samtidigt ska vi ha regler som säkrar hyresgästens trygghet och rättigheter. På alla marknader där 
den ena parten är i beroendeställning och har mindre information, ­behövs ett starkt skydd. Hyresrätten ska vara en trygg boendeform med stabila villkor"

En sanning som gått Bengtsson förbi är att det är fritt fram för alla att betala hur mycket de vill i hyra. Om hyran i förhandlingar är bestämda till 8 000 kr så kan man absolut få betala 10 000 om man så önskar.  Men vill man utnyttja Bengtssons nya frihet så att man bara vill betala 6 000 blir det nog kärvare.

Men så menar han så klart inte att det ska fungera. Han vill inte ha några hyror som är förhandlade. Hyresgästernas rätt att förhandla ska bort och ersättas med en frihet för människor att själva bestämma hur mycket de vill betala.

Han vill alltså ha marknadshyror. Fast det skriver han inte, han vill väl hushålla med sanningarna.
Det låter väl mer oförargligt att skriva att människor själva ska få bestämma hur mycket de vill betala.
Fast det betyder i realiteten att den som kan betala mest får den attraktiva lägenheten.

De privata Fastighetsägarna i Varberg försökte befria hyresgästerna från de alltför låga hyrorna genom att stranda förhandlingarna och skicka ut information om att hyresgästerna nu hade chansen att få betala mer. De behövde bara skriva under och godkänna den nya och högre hyran som Fastighetsägarna tyckte var rimlig.

Hyresgästföreningen har hittills fått 400 nya medlemmar i Varberg på kuppen. Så Bengtsson behöver nog inte oroa sig för Hyresgästföreningens framtid.

Det går inte att förstå om Bengtsson vill ha fria hyror bara i det som byggs nytt. Det verkar så.

Men då blir det å andra sidan helt obegripligt att han skriver att "De här sanningarna är naturligtvis svårtuggade för mången regleringsivrare som håller bruksvärdesprincipen högt".
Hyrorna i det nyproducerade sätts inte efter " bruksvärdesprincipen, De sätts efter en alldeles egen lag och baseras på byggkalkylen, sk. presumtionshyror.
Bengtsson tror på att man ska kunna "bygga nya bostäder på ett sådant sätt att de som redan bor bra ändå ska välja att byta upp sig."
Finns det verkligen någon grund för att anta att de som "redan bor bra" vill flytta på sig bara för att kunna få högre kostnader för sitt boende.
Eftersom Bengtsson skriver att "Då blir lägenheter med lägre hyra lediga i beståndet och efterfrågas av de som tjänar mindre, och så vidare..." så tycks han ändå mena att de hyror som är förhandlade och baserade på bruksvärdesprincipen ska vara kvar som de är. För annars håller det ju inte.
Är Bengtsson i själva verket en " regleringsivrare som håller bruksvärdesystemet högt." Verkar så det.

Kvällspostens recept är alltså bygg nytt och dyrt, det går ändå inte att göra något åt kostnaderna.
Men det är ju det som sker.

Det som byggs nytt är dyrt, väldigt dyrt. Det byggs på kajkanter och det byggs strandnära till hyror som är omöjliga för de flesta.

Om det inte vore för SABO förstås som visat att det går att sänka kostnaderna. Det första av deras   KOMBO hus byggdes i Iggesund.
De bygger nytt i Eksjö också till någorlunda rimliga hyror.
Kan man bygga hyresrätter i Iggesund och Eksjö så ska man väl klara det i Malmö också.

Vem bryr sig?

 

Gustav Fridolin (MP) på Hyresgästföreningens konferens igår

 Överallt i denna stund är hundratusentals människor upptagna av att grubbla på hur de ska lösa sitt boende framöver. Det råder en skriande brist på bostäder.

De flesta hittar ingen utväg. De blir kvar där de är, manöverutrymmet är obefintligt för de som inte kan hänga med i prisuppgångarna på bostadsrätter.

Vem bryr sig?

I valet 2014 förmodas tre frågor bli viktiga. Jobben, ekonomin och välfärden. Utrymme för något mer finns inte.

De som försöker tränga in något annat göre sig icke besvär. Valrörelsekartan är redan ritad och klar.

Carin Jämtin, partisekreterare (S), talade också på konferensen igår

Bostadsfrågan blir ingen valfråga sägs det i de flesta politiska kretsar.

7 % av Stockholmarna har förtroende för politikerna när det gäller deras förmåga att få fram bostäder såg jag i SvD idag. Här finns onekligen ett gap mellan väljare och valda som borde få det att plinga till hos valstrategerna.

För hur ska de gå med ekonomi, jobben och välfärden om människor inte kan få en bostad?

Acko Ankarberg Johansson, partisekreterae (KD) var också där

 Det kan mycket väl vara så att väljarna ritar andra kartor och att trycket på att lösa allt det som hänger ihop med en tilltagande bostadsbrist ökar.

Inte tror jag att alla unga vuxna som sover på soffor hos kompisar, tvingas bo kvar hemma, inte kan ta en utbildningsplats eller ett jobb kommer att acceptera att frågan om hur deras bostadsfråga ska lösas ses som en politisk ickefråga.

Säg mig ett enda politikområde där det inte finns en koppling till ”bostadsfrågan”?

Ute flyga svalor det är valår

Teckning, Sara Granér.

Recept, regeringen.

Ute flyga svalor det är valår diktade (nåja) en mig närstående bror för många år sedan.

Det ligger något i det.

Vi får avvakta och se om det flyger in några nya recept på en ny bostadspolitik ju närmare valet vi kommer.

Alla ska väl kunna äta av statens kaka?



Jaha ja så nu gillar Hyresgästföreningen moderaterna?

Kan bli verklighet. Över 35 000 hyresgäster har skrivit under namninsamlingen om hyrskatten.

Vem är det som tycker att:

1. Man ska sänka skatterna på att bygga och bo.
2. Hyresrätten är särskilt viktig för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt
3. Man måste säkra boendemöjligheter för alla
4. Man ska vi ha regler som säkrar hyresgästens trygghet och rättigheter.
5. På alla marknader där den ena parten är i beroendeställning och har mindre informat-ion, behövs ett starkt skydd.
6. Hyresrätten ska vara en trygg boendeform med stabila villkor.
7. Man ska säkra god boendekvalitet i hela bostadsbeståndet.
8. Systemet för hyressättning har reformerats (och det räcker inga nya ingrepp ska gö-ras). Parentesen är min tolkning

Rätt svar: Hyresgästföreningen och Anders Borg

Detta är nämligen citat ur den debattartikel Anders Borg och Henrik von Sydow hade i gårdagens Dagens Industri

Jaha ja så nu gillar Hyresgästföreningen moderaterna? Jodå, vi gillar alla partier som har samma inställning som vi.

Fast Moderaterna har en del att fundera vidare på.

”Möjligheten att finansiera nybyggnation av hyresrätter bör också stärkas genom att öka antalet år som presumtionshyra kan tillämpas.

Genom en sådan modell påverkas inga befintliga hyresgäster samtidigt som det blir mer lönsamt att bygga nytt, skriver de”

Visst är det så att reglerna om presumtionshyra gör att de höga nyproduktionshyrorna inte smittar av sig på det befintliga beståndet.

Men de är väldans höga! Inte kan det väl gynna hyresrätten att hyrorna ständigt når nya toppnivåer? Man få hur mycket bostadsrätt som helst för de pengarna.
Om hyresrätten ska bli konkurrenskraftig är det bättre att satsa på ökad konkurrens och effektiviseringar i byggprocessen än att låta hyrorna dra iväg.

Maria Ludvigsson i SvD är nu nyfiken på vad ”topparna” i Hyresgästföreningen tycker om detta.

Och jag som är så nyfiken på hennes svar på mina frågor om vad hon menar ska avskaffas när ”hyresregleringen” ska bort.

Vore kul att veta hur en toppskribent svarar på hyresgästernas frågor.
Anders Borg liksom Stefan Attefall verkar i alla fall mera på min sida än på SvD när det gäller hyressättningen.

Den vi har ska vara kvar. Inga marknadshyror.
Idag svarar jag på Moderaternas artikel i DI.
Jag lägger ut den när den kommer på nätet.

Snart ska Anders Borg få denna exklusiva brodyr som en ringa erkännsla för ansträningarna att ta bort hyrskatten. För det är väl det han håller på med?

Vem ska ha glädje av allmännyttan?

På pricken teckning av Sara Granér

Vilka får hyra av allmännyttan? Det har Ekot kollat. Det får de som tjänar 3-4 ggr årshyran, som har fast jobb, bra referenser och som inte har några betalningsanmärkningar.

Samma resultat som Hem & Hyra fick när de gjorde samma granskning.

Men folk ska väl kunna betala hyran? Jamensan, absolut ingen tvekan om det.

I Eko inslaget lät det på marknadschefen Elke Herbst, hos min gamla hyresvärd, Kopparstaden i Falun som om deras krav var anpassade till att just vaska fram de som skulle kunna betala hyran.

Men kan man bara det om man har fast jobb, hög lön, bra referenser och inga betalningsanmärkningar?

För det utesluter en hel ungdomsgeneration om man hårdrar det hela. Unga människor är de som förmodas gilla lägre ungdomslöner, vikariat och påhugg av olika slag. De har emellanåt fastnat i något obetänksamt och illa genomtänkt SMS lån och det kan vara klent med referenser därför att de bott i andra, tredje eller fjärdehand.

Men oftast tar de sig vidare, om inte alla stoppar de förstås, till jobb och skaffar sig en annan inställning till pengar och lån. Man kan ju exempelvis checka av om de i själva verket varit självförsörjande i många år och knegat sig fram och lyckats betala för ett andrahandsboende innan man säger nej.

Men i allmännyttans värld gör man tydligen inga individuella bedömningar. Där drar man alla över en kam.

Jag vet att det finns, och det vet ni också, mängder av ungdomar, pensionärer, sjukskrivna och andra som inte klarar allmännyttans nuvarande spärregler men som klarat av att betala hyra i många år. För en gång när bostadsbristen inte gjorde det möjligt att välja och vraka bland hyresgästerna så fick de tak över huvudet.

Det märkliga är att regeringen ville vara hygglig mot just de här grupperna, som inte göre sig besvär hos allmännyttan eller hos privata fastighetsägare, genom att ändra reglerna för andrahandsboende så att de skulle få glädjen att betala mer i hyra än alla andra.
De som inte klarar en förstahandshyra skulle alltså klara en betydligt högre andrahandshyra.

Ibland är det lite si och så med den samhälleliga logiken.

Till slut några citat ur förarbetena till lagen om allmännyttiga kommunala bostasaktiebolag.

För de har ett annat uppdrag än att sätta upp spärrar för de bostadssökande.

I hyresförhandlingarna möter vi många hårdföra allmännyttor som driver vinstkraven hårdare än att se till sitt egentliga uppdrag så det ska bli ännu högre hyror och ännu högre inkomstkrav.

Så här tyckte riksdagen i juni 2010 om allmännyttans uppdrag.

"Enligt regeringens mening är det nödvändigt att tydliggöra syftet med att kommuner driver bostadsaktiebolag. Begreppet ”allmännytta” bör således komma till uttryck i lagstiftningen. Utan ett allmännyttigt syfte kan det kommunala bostadsaktiebolaget komma att reduceras till att enbart ha vinstmaximering som mål. Något motiv for en kommun att vare sig bilda eller äga ett sådant företag finns inte, vilket också flera remissinstanser har påpekat.”

”Det bakomliggande motivet till att ett kommunalt företag bildas är att tillgodose ett allmännyttigt syfte. Det övergripande allmännyttiga syftet för ett kommunalt bostads-företag är att främja bostadsförsörjningen i kommunen. I detta ingår exempelvis att tillgodose olika bostadsbehov, dvs. inte enbart för grupper med särskilda behov eller som av olika skäl har en svag ställning på̊ bostadsmarknaden, utan även att tillhandahålla ett varierat bostadsutbud av god kvalitet som kan attrahera olika hyresgäster. Detta är också̊ orsaken till att företagen en gåing bildades."

Fredrik Reinfeldt, vad menar du nu då?

Det förekommer inga seminarier, paneldiskussioner eller några andra varianter av sammankomster där man diskuterar meningen med villaboendet/bostadsrättsboendet.

Inga diskussioner förs om det skulle gynna rörligheten på arbetsmarknaden om människor inte bodde så länge i sina hus/bostadsrätter. Inga debattartiklar skrivs om hur man ska hitta sätt att öka kostnaderna för villa och bostadsrättsboendet som ett sätt att stimulerar omflyttning och rörlighet.

Ägandets inlåsningseffekter och de låga boendekostnader som många villaägare har tas inte upp som ett samhällsproblem av någon.

Nej sådana debatter och konferenserna är strikt förbehållna hyresrätten och hyresgästerna.

Det är hyresgästerna som utgör ett allvarligt samhällsproblem. De envisas med att bo kvar i sina lägenheter, de slåss för rimliga hyror, de bråkar om orättvisa skattevillkor och de trivs där de bor och gillar hyresrätten för dess egen skull.

Det upprör inte minst Fastighetsägarna som vill ta ut mer i hyra så det blir lite rull på hyresgästerna och klirr i den egna kassan.

I detta nummer av Hem & Hyra får Adam Tensta, Unni Drougge, Katarina Ewerlöf, Helena von Zweigbergk, Nina Björk och Fredrik Reinfeldt frågan om varför de gillar hyresrätten.

Adam Tensta känner sig hemma i sin hyresrätt och hos Svenska Bostäder. Katarina Ewerlöf tycker att hon är lyckligt lottad som får bo i hyresrätt. Unni Drougge vill för allt i världen inte att hennes hyresrätt ska ombildas. Nina Björk tror att man blir mer ekonomiskt inriktad om man bor i bostadsrätt.

Och så har vi då statsministern.

Hyresrätten ska möjliggöra rörlighet för grupper som har svårt att orka med att betala kapitalinsatser, och för att möta rörligheten på arbetsmarknaden, säger han.

Ridå.

Vad är det för slags syn på hyresrätten? Jo det är precis den syn som avgör regeringens politik. Ägandet premieras och hyresrätten ses som ett slags tillfällighetsboende för de som ”inte orkar med att betala kapitalinsatser”.

Så omodernt och otidsenligt.

Igår var jag på Hyresgästföreningens årsmöte i Solna. Där träffade jag en dam som bott i samma lägenhet i 38 år. Vad ska vi göra med henne Fredrik Reinfeldt?

Hon ville bo där inte därför att hon tillhör en ”grupp som har svårt att orka med att betala kapitalinsatser” utan på grund av hyresrättens alldeles speciella kvaliteter.

I ett mejl skriver en annan deltagare på årsmötet lite ilsket att " Vi som bor i en hyresrätt är inte låginkomsttagare, arbetslösa, invandrare, ensamstående mammor eller fattiga i allmänhet. Vi har gjort ett val. Vi trivs där vi bor. Det är enkelt att bo i hyresrätt.”

Vad säger du Fredrik Reinfeldt? Ska man få bo i hyresrätt bara för att man gillar det?

För om du tycker det så måste din politik inriktas på att låta människor själva avgöra hur de vill bo.

Det ska inte staten avgöra genom att missgynna vissa boendeformer och definiera de som något som är till för de som inte ”orkar med att betala kapitalinsatser.”

För övrigt har jag inte fått ett enda svar från Eric Erfors, Anna Dahlberg, Maria Ludvigsson och PJ Anders Linder.

De använder sina egna ledarsidor för att tala om att ”hyresregeleringen” ska avskaffas men de vägrar att tala om de med det menar att hyresgästernas förhandlingsrätt ska avskaffas, liksom besittningsskyddet eller hyrorna inte längre ska sättas efter standard och kvalitet.

Det kan väl inte vara så svårt att tala om?

Sverige ligger inte i Tyskland och inte i Norge heller

Hyreshus med balkonger i Berlin

Detta är blogg 1 000. Heja Barbro, bra jobbat.

I vissa kretsar är det populärt att kräva att ”hyresregleringen” ska avskaffas.


Jag har frågat 4 ledarskribenter exakt vilka beståndsdelar i det svenska förhandlingssystemet som ska avskaffas.

Har jag fått några svar? Nej
Tror ni att jag kommer att få några svar?

Det är också populärt att hävda att allt är bättre i andra länder. Där är det lätt som en plätt att hyra en bostad.

För ett tag sedan skulle vi vara som Norrmännen. Det gick en strid ström av studiebesök till Norge.

Innan dess användes Bryssel ofta som exempel. Helsingsfors seglade upp som jämförelseland under ett kort tag men har nu fått se sig omsprungen av Berlin.

För under senare tid är det Tyskland som gäller i alla sammanhang.

Uttrycket plocka russin ur kakan är väl det som ligger närmast till hands när man ser hur jämförelserna är uppbyggda.
I många länder har man två eller tre hyresmarknader med olika varianter av hyressättning.

Anhängarna av marknadshyror brukar då vanligtvis inte låtsas om den subventionerade och reglerade hyresmarknad som alltid finns i de länder som har marknadshyror.

Marknaden har ju som bekant sina tillkortakommanden och måste kompletteras för att medborgarna ska ha någonstans att bo.

Alla länder har sina traditioner och finansieringsformer som i sig gör det omöjligt att jämföra det ena landet med det andra.

För inte går det väl att jämföra Sverige med Norge?

Åtta av tio norrmän äger exempelvis sin bostad. Det har varit en medveten norsk politik i årtionden. Så är det inte i Sverige.

Men är det så Norgeanhängarna vill att det ska bli? Kräver en stor politisk omorientering i många partier i så fall.

Allmännyttan utgör endast 1,5 % av det totala beståndet. Är det den delen av Norge som vi ska importera? Kräver att utförsäljningarna tar ordentlig fart i så fall.

Tre fjärdedelar av alla hyresbostäder i Norge är privata man hyr ut sin lägenhet i andra hand, eller hyr ut en del av sitt hus. Är det kanske den delen vi ska ta efter? Kräver stora ombyggnader av privata villor till Norgestandard i så fall och en helt annan syn på hyresboendet.

Ett hyreskontrakt i allmännyttan är alltid tidsbegränsat, efter tre till fem år görs en ny behovsprövning. För övriga gäller hyreskontrakten i max 3 år. Vill vi verkligen införa den typen av otrygga kontrakt?
Det kräver omfattande förändringar av den svenska hyreslagstiftningen som garanterar hyresgästerna trygga boendevillkor. Inte vill vi väl ändra på det?

Alldeles för många unga svenskar vet hur det egentligen är på den norska hyresmarknaden. Det är kanske därför det inte snackas så mycket om Oslo längre.

I Helsingfors steg hyrorna kraftigt när man införde marknadshyror. Många tvingades flytta. Många i Sverige vill absolut ha det så? De anser att det sitter en massa insiders och trycker i sina bostäder. De ska bort så outsajdarna kommer in. De har pengar men får ändå inte gå före. Det upprör dem.

I Ber¬lin hyr åtta av tio sin bostad. Ett tvärtomläge jämfört med Norge alltså. Så kanske vi vill ha det?

Hyresmarknaden i Sverige är ju väldigt liten jämfört med många andra länder där de gillar hyresrätter lite mer än vad politikerna i Sverige gör. De har på sina håll har varit fullt upptagna med att sälja ut de förhållandevis få hyresrätterna.

Hyresmarknaden klarar så klart att ta hand om fler hyresgäster om den utgör 80 pro-cent som i Berlin än vad som är möjligt här där hyresmarknaden är både liten och i minskande. Berlin har legat överst i jämförelsetoppen ett tag nu. Allt är så lätt där sägs det.

Men så igår läste jag i DN att ”gamla sanningar gäller inte längre i den tyska huvudstaden”. Det vimlar inte längre av tomma lägenheter. Hyrorna stiger och med dem missnöjet.

Nu görs lukrativa affärer. I Berlin har nämligen en hyresvärd rätt att höja hyran så fort en lägenhet byter hyresgäst. Precis så som de privata fastighetsägarna här hemma vill ha det.

Nu utgör dessa ”nyhyror” motorn i den allmänna hyresstegringen. Det klarar inte berlinarna.