Riksdagens bostadspolitiska mål saknar själ och hjärta

På turné med Behrang Miri

Man kan ändå inte låta bli att sakna dem. De gamla bostadspolitiska målen.

Tänk så fantastiskt det hade varit om de skulle få en chans att bli verklighet.

Så här uttryckte man sig i riksdagen när det begav sig:

”Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom ekologiskt hållbara ramar. Boendemiljön skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar."

Så skrev jag i bloggen 26 maj 2009 och jag saknar de fortfarande.

Mest av allt önskar jag att den sista meningen kunde bli verklighet.

”Boendemiljön skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar."

Åtminstone kan man väl jobba åt det hållet. Som det är nu blir allt mer ojämlikt.

Nu finns det inga mål om stimulerande, trygga, jämlika och värdiga bostäder till rimlig kostnad.

Riksdagens nuvarande målet saknar själ och hjärta.

”Målet för bostadsfrågor är långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven”.

Och man ska ha en ”från social synpunkt god livsmiljö”.

Inte kan det väl vara ett allt mer segregerat samhälle där 71 procent av barnen i Rosengård lever i fattigdom. I Stockholmsförorterna Rinkeby/Kista och i Angered i Göteborg är motsvarande siffror 51 respektive 50 procent.

En fattigdom som aldrig når till Danderyd och Täby.

– Många av ungdomarna här har aldrig kunnat lämna Malmö, de har knappt ens lämnat Rosengård. Det finns ingen möjlighet att de kan åka skidor på sportlovet. De här ungdomarna delar rum med fyra syskon och man har inte råd att varken skicka dem på utflykter eller betala föreningsmedlemskap eller avgifter för en danskurs, säger Behrang Miri Rörelsen Gatans Röst & Ansikte i Kvällsposten.

Behrang och jag har varit på turné runt om i landet. Så jag vet att han har kraft att göra skillnad.

Så nu kan man undra över vad regeringen tänker göra så att alla får en "från social synpunkt god livsmiljö"?

För även i fortsättningen ska vi väl ha goda bostäder till rimliga kostnader, goda uppväxtvillkor, värdiga levnadsförhållanden och trygga miljöer. Eller?

Läs också Håkan Forsell om den ekonomiskt blandade staden.

Idag skriver jag även i Dagens arena om att politikerna avvecklar sitt ansvar. Läs om det här.