Ett samhälle utan bostadspolitik kommer att få ta hand om så många oönskade konsekvenser så det kommer förr eller senare att tvinga politiken att agera

2013 har alla förutsättningar att bli ett bättre bostadsår än 2012, man vet aldrig. Det är det som är hela grejen med årsskiften. Gamla försyndelser och bedrövelser kan kastas på sophögen och alla kan ägna sig åt starta om på ny kula.

Så nu analyseras det för fullt i media om vilka frågor som kommer att bubbla upp 2013.Fast vad jag hört hittills är 2013 års bubblor misstänkt lik de som var på tapeten 2012.

Och så har vi då bostadsfrågan. Då menar jag inte den om huruvida vi har en bo-stadsbubbla eller inte och om den i så fall spricker nu eller senare.

Jag menar den vanliga frågan om att människor ska kunna få tak över huvudet och dessutom ha råd att betala för det.

Den frågevarianten tar sig liksom aldrig upp över ytkanten och in i spekulationerna om vad som är de viktiga framtidsfrågorna i politiken. Kan givetvis bero på att politiken abdikerat från bostadsfrågan. Och då räknar jag in även socialdemokraterna som övergivit sin tidigare paradgren. I vart fall hörs inget från partiledarhåll.

Fast ibland bubblar det till. Men när bubblorna når ytan spricker de flesta. Tack och lov för det.

För de flesta förslag som når ytspänningen har sorgligt nog sin udd riktad mot hyresgästerna. Det är vi som förmodas betala för andras kalas.

För det blir den logiska konsekvensen av kraven på mera marknad. Mer marknad är dyrt för hyresgästerna. Marknaden har inget konsumentperspektiv och inget samhällsperspektiv. Sådana perspektiv är det meningen att politiken ska ha.

Så när politiken litar till marknaden då blir det som det är just nu. Bostadsbrist och ständiga krav på höjda hyror. Det är på bostadsbristen marknaden tjänar sina pengar.

Alla förslag om stimulanser för att få igång byggandet avfärdas av Fastighetsägarna, Byggindustrin och Svenskt Näringsliv. Fy för den lede något sådant vill vi inte ha utropar de samfällt. Sådant kan de hållas med i andra branscher och sektorer där jobb och tillväxt behöver stimuleras.

Men bygg då. Om ni har allt som krävs så är det väl bara att sätta igång?

Fast jag glömde en sak de gärna vill att politiken ska ge de. Högre och marknadsanpassade hyror.

Ett färskt exempel på hur marknaden agerar fick Migrationsverket bittert lära sig. 37 000 per månad för en enkel bostad för 4 personer ville marknaden/hyresvärden ha. Marknaden vet att marknaden kan bete sig hur som helst i bostadsbriststider.

Man får därför så här i inledningen av det nya året tacka Stefan Attefall för att han spräckte det senaste försöket att införa marknadshyror som hans egen utredare Per Anders Bergendahl stod för.

Hur det kom sig att utredare Bergendahl istället för att hålla sig till utredningsdirektivet levererade ett förslag som har karaktären av ett beställningsverk från Fastighetsägarna får väl historien utvisa.

Tyvärr slogs samma Attefall för förslaget om högre andrahandshyror. Det tog sig med nöd och näppe igenom ytspänningen med hjälp av Sverigedemokraterna.

Så nu kan alla ungdomar, säsongsarbetare m fl se fram emot att betala högre hyror än alla andra eller stå utan bostad. Kul idé från ett parti som behöver fler inte färre väljare.

Från och med den 1 februari kan man tack vare Attefall och Sverigedemokraterna hyra 1,5 rum på 32 kvadrat på Kungsholmen för 9 500 kr/månad, enligt en nyligen utlagd annons. Den som inte kommer att kunna hyra den är de som Attefall sa sig vilja underlätta för. Sådant går att räkna ut på förhand.

Så blir det när politiken lämnar de boende i sticket och sällar sig till de som ser allt från ett investerarperspektiv.

Hyresgästföreningen står nästan ensamma men starka på de boendes sida. Vi behövs så innerligt väl i en tid där marknaden, privatiseringar och utförsäljningar härskar.

Men någon gång kommer det att vända. Ett samhälle utan bostadspolitik kommer att få ta hand om så många oönskade konsekvenser så det kommer förr eller senare att tvinga politiken att agera. Förr tror jag på.